Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for August, 2009

Glad dip på vrång ö

without comments

“Rolig” lek med ord. Men det var rejält bistert. Brungladan som varit stationär i envecka, en timme one-way från Saltholmen – och för bara några månader sedan råkade jag ut för en annan generaldip på Vrångö, den Iberiska sångaren.

Men regnet uteblev och flera andra förmildrande omständigheter. Härliga promenadstigar i omväxlande terräng och frejdig “bergsklättring”. Två mycket trevliga skådare Mikael M och Fredrik. Båda vittberesta och mycket vassa. Behövde inte oroa mig för att de skulle missa något. Båda var också rejält “hungriga”, Mikael hade dippat just denna brunglada tidigare och Fredrik hade dippat brunglad(or)an i Alingsås. Fredrik som är marinbiolog och legat i hamn i Slite, skjutsade elegant till Järntorget där stålkusen stod tjudrad.

Nästa ännu häftigare var att träffa Leif P från Alingsås på färjan. Han var väl bekannt med massor av lärare och än mer med morfar, mormor och pappa. Han tyckte jag liknade pappa!!! Han tog studenten 7 år tidigare än jag, så jag mindes honom inte.

Brungladan här nedan är ett paradshot av Svante Bergö i Loire-dalen. Det är en äldre fågel medan den på Vrångö var en 1K och kanske samma fågel som idag dök upp norr om Varberg.

Written by Olof

August 25th, 2009 at 5:32 pm

Hortulan

without comments

Klippte just en hortulan (söndag 23 sept), ortolansparv från Joberg-plattan, sånär en hotspot. Ser då att det är hyggligt tryck på arten just nu; Grötvik, Brudarebacken mfl ställen. Dock far from invasion utan ganska normalt och ingen nyhet på plattan.

Het art just nu verkar vara med sedvanlig reservation bändel, droppar in rapporter här och där, men mycket hörobsar och vi minns hur den utlovade bändelhösten förra året dog ut!

Brunglada är mer substantiellt, många obsar över hela landet och en variation av gamla och unga tyder på en hel del häckningar. Brungladan är inte så tät som rödgladan i sin utbredning i Sverige utan mer “scattered”. Kolla noga, just ungfåglarna är inte alltid så lätta och – fy fasen – hybrider förekommer.

Labbarna har visat upp en lovande augustibild. Speciellt många brellar. Mest litet äldre så det behöver kanske inte betyda invasion av ungfåglar senare. Har ju själv lyckats förutom med fjällis, men det finns tid!!

Written by Olof

August 23rd, 2009 at 9:09 pm

Silkeshäger

without comments

Tisdagen den 18 var det travlt. Tanddoktorn, banken och flyttning. Så skönt att få en pratstund med David per mobil. Just på väg att lägga på – så, appropå säger David finns det en silkeshäger i Välen. Men den är ju i Ödsmål! Jag fattar långsamt och kastar mig ut i Cyberrymden.

Verkar så Ödsmålsfågeln gjort en sydlig förflyttning och förpassat sig inom cykelavstånd, om inte… Bara att kasta sig upp på hojen och dra Mölndalen längs Stora ån i ettrig motvind men strålande solsken.

Gänget i Välentornet strålade ikapp med solen, för i strandkanten hukade den lilla hägern. Roligt och David “tog” den någon dag senare.

Written by Olof

August 23rd, 2009 at 12:45 pm

Posted in Göteborg

Labbar och liror

without comments

Beklagade mig häromsistens över missade havsfågelrace.

Igår söndagen 16 augusti blåste det till – nästan kuling från västsektorn med sydligt drag. Bra för Hönö och vem skickade rapporter om såväl storlabb som mindre lira? Jomenvisst allestädes närvarande Calle T.

I morse alltså måndagen 17 augusti spänstade jag upp i mörkret vid tretiden. Tämligen torrt på marken och det sög rejält i träden. Långsamt packade jag matsäck, kläder, nödtoilett m.m. Mumsade så hockyfrukost med banan och grönt té.

Kollade internet och vid ungefär halvfem städslade jag baiken. Det drog höstlikt längs de trafiktomma gatorna – men så milt. Ändå höstdebuterade jag med luva, vantar och fantomenställ. Vid Torslanda slocknade gatlyktorna och jag började få den där missade-precis-ångesten. Jag bekämpade den genom att trycka litet extra på pedalerna. På färjan intalade jag mig att det bara är nyttigt med litet svett.

Tjockt med bilar på parkeringen och framme väljer jag som ofta annars, när det är litet trångt i skyddet att sitta utanför. Ett bra val visar det sig, missar inget, regnfritt, litet sol.

Kärt återseende av Calle, som ser till att jag hålls informerad om skyddets “kucklande”. F.ö massor av bekannta, Stefan S, far & son Rahm, Tina W mfl. En “nygammal” presenterar sig som fd kollega till Ivar, kul.

Så drog det igång framför kikarna, klockan var 0630. Direkt lade jag märke till ett flöde av havssulor som pumpade på framtill 12draget med ungefär 100ex. Stormfåglarna var mer koncentrerade till tid och rum – de flesta upptäcktes ganska långt söderut och kom i pulser – totalt kanske 50ex.

Också nästan omgående en mindre lira alldeles bortom S:a Bolle. Blev uppåt 15 liror inalles. Alla de övriga upptäcktes ganska långt söderut och var åtminstone km-ankor. Alla bestämdes till mindre liror utom en som (sannolikt) var en grålira.

Varför tvekan? Jo, jag råkade ut för något märkligt. Konstaterade tidigt ett mycket underligt dis, som gjorde att jag fick anstränga mig extremt för att inte omvandla mindre liror till balearer eller juvenila tretåar till tärnmåsar. Det drabbade bla. gråliran och även labbarna – se nedan.

Orsaken var en tjock havssaltbeläggning på objektivet, något som brukar inträffa när man sitter mer exponerat i 5-10 sm mer vind! Förklarades av en svensk-dansk med värmen och den höga luftfuktigheten. Hade fö en mycket trevlig pratstund med honom alltfrån Vancouver i Kanada till Usambara i Tanzania till tigrar i Ranthambora – mycket trevligt mellan lirorna som plötsligt blev som etsade!! Dansken var i sällskap med legenden Stig Ho från huvudstaden – celeber gäst i skyddet!

Det yrde också runt en del labbar. Kustisarna, 4-5 är ju ganska kravlösa, medan såväl brellen (visserligen intygad av dansken per HJ) som storlabben fastnade i havssaltsfiltret.

Som om inte ovanstående räckte så också en del vadare med en sandlöpare som trumf, sedvanligt tiotal toppskarvar, en knubbsäl, någon dvärgmås och förstås tretåar, ett trettiotal bara juvenila och enda arten som ökade efter 1200.

Som avslut på skådning räddade jag Calles bilkudde och belönades med några snicker´s som gjorde hemfärden i medvind dubbelt lätt.

Hemma, yoga,dusch,tvätt och rostbiff med potatissallad! Och frossande i minnet av

LABBAR & LIROR

Written by Olof

August 17th, 2009 at 8:42 pm

Posted in Göteborg

Stäppsångare och sydpolslabb

without comments

Här klockar det in!!

Litet överlägset uttalade jag mig kring en lundsångare på Tjolöholm. Så “som brev på posten” en stäppsångare i Bohuslän. Finns små tvivel att det rör sig om en 1K “caligata” från utbredningen västerut; frekventa häckningar i Baltikum (och Finland??). Har liknande SO-drag som lundsångaren. Och plötsligt är bilden för “Tjolöholmaren” från svart till vitt!?

Hoppas – hoppas jag får tillfälle att dammsuga Västergarn med Anders och kanske Janne. Bushfighting i den miljön slår nästan allt – eller!?

Havfsfoglarne!!

Björn D är en eminent skådare och har också den där framförhållande attityden som ger både “ett brev på posten” och “vad var det jag sa´”.

Han lade en ALERT på www.kustobsar.se/forum om sydpolslabb. 18-årsdag från när det lades ut klockrena foton på en sådan från Hönö. Inga 2 kmetare utan rätt över “hidet”. Detta följde på en superhets i England på just sydpolslabb.

Suveränt nog följdes detta av en annan av mina favoriter Martin A, som har det där litet extra som Björn. Han satt på Hönö dagen efter årsdagen och lyckades med sin fotoexcellens (på nästan 2km!) plåta en storlabb(?) som skulle platsa i kollektionen från -91!!!!!

Kolla bara!

http://www.birds.se
http://www.pbase.com/alexandersson/image/116021919

Hej-å-hå! Sydpolslabben hör till storlabbskomplexet, något i stil med grå/silltrutsgyttret. Har själv sett en sådan i Thailand, dvs en storlabb som rimligtvis är en sydpolslabb enligt gängse uppfattning!? Dräktmässigt uppfyllde den oxå alla krav.

Det är litet kinkigare här i Atlanten. De sk “hästlatituderna” tycks här utgöra en kraftigare barriär än i Stilla Havet/Indiska Oceanen. En anledning varför man kan misstänka alla albatrosser “from downthere” att vara “ship-assisted”. När det gäller de mindre albatrosserna häromåret tycker jag indikationerna är supertunga. Å andra sidan drar tiotusentals större liror från södra halvklotet en “Atlantic loop” – tänk om vi fick se mer av dem!

Men tillbaka till sydpolslabbar och min förmodan om “ship-assisted” även här. Dock med en ALERT vid sidan av Björn och Martin – kanske en over-flow från the Pacific.

Då skulle jag också vilja att RK förnyat granskade Davids och min Sverigeförsta KANELAND 1980. Det var nämligen en solklar sådan, den var inte vingklippt, den hade inga ringar och kanelanden i Västra USA är en långflyttare väl i klass med sydpolslabbar, stäppsångare och lundsångare!!!!

Så det så!

Written by Olof

August 16th, 2009 at 6:19 pm

Posted in Uncategorized

Lundsångare

without comments

Man pratar om “Som ett brev på posten”, som något som uppkommer ur funderingar man haft/har. Ett sådant är lundsångaren i Tjolöholm.

Grymt häftigt att en lundsångare dyker upp i Tjolöholm i Halland i början av augusti. Den sjunger inte så alla over-shots känns fel i tid. Men så börjar det svaja efter några bilder på Svalan. Syn-och hörintrycken divergerar så smått och det pratas om the-two-bird-theory. Den här gången två snarlika fågelindivider som blir en.

Utan att ta ställning i just denna fråga belyser den för mig en del intressanta perspektiv.

Ett sådant associerar till de taxonomiska “landvinningarna” som lett till skapandet av en räcka nya arter. Det har forcerats av fältornitologens önskan att hitta nya arter. Samtidigt har de nya arterna ställt nya krav på artskiljande karaktär av samma skäl vilket i sin tur drivit fram/skapandet av dylika. Konsistensen av dessa karaktär motverkas dock av forceringen och den åtföljande tidspressen. När karaktärerna svajar finns också risken att man litar alltför mycket på tekniken, foto, bild, genteknik och tappar litet av “känslan”.

Detta har skapat en svajig situation kring som i det här fallet phylloscoperna. På “min” tid hade jag först en del problem med att skilja löv-och gransångare för att sedan vidga mitt revir till svårare taiga-och kungsfågelsångare och svåraste brun-och videsångare. Detta är historia och rena barnleken mot vad som erbjuds nu med alla split. Naturligtvis stimulerande att kunna hitta nya exotiska arter i sin trädgård. Men risken ökar samtidigt att man själv eller med andra “syr upp” något som inte finns! – “kejsarens nya kläder”. Något som i sämsta fall kan styrka den eventuellt förhastade bilden av en annan art.

Kanske vore det klokt att man ger de “nya”, iberisk sångare, orientsångare m.fl. litet tid att växa till sig som arter och samtidigt jobbar litet på likheterna mellan gamla “goda” arter, som i det här fallet lund-och gransångare.

Lustigt nog härjar individer ur en annan taxonomisk djungel litet söder ut i Halland. Nämligen två 1K Kaspiska trutar i Morups tånge. Normalt “lätta”, men den ena är märkligt gråtrutsmörk och fläckad där den skall vara rent vit!? Även i detta komplex har det splittats ganska vilt, så kanske utrymme att yttra rådet från ovan igen!!!!

Written by Olof

August 8th, 2009 at 2:55 pm

Berg-och dalbana

without comments

Bland det första som möter när man kommer från aeroporten i Landvetter är Liseberg och den klassiska berg-och dalbanan.

Detta minner litet om mitt fågelskådande sedan midsommar. En rivstart  kring Kneipbyn med lundsångare och gulhämpling. Så generaldippar på Wilson och tuvsnäppa på Faludden. Följdes av en fin Lina-tur med Anders och härliga obsar på vaktel, nattskärra, gräshoppsångare mm men också dip på flodsångare. Så lycket drag med Anders på tung art, svartpannad törnskata följt av litet halvdepp med den eventuella amerikanska tundrapiparen innan periodens verkliga stänkare, rödfalken som vackert gaffades in med Anders på första tjing. En biätare grävdes fram och så lyckat drag på rödhalsad. Litet upp och ner, berg-och dalbana.

Men sista delen under augusti får betecknas som störtdyk. Rykten om Västkustfrossan på bl.a. tre lirarter avnjöts från planet. Väl framme stillade vinden av medan go´bitarna droppade in i Västergarn med omnejd, ägretthäger, bändelkorsnäbb, kungsfiskare m.m.

Irriterande med denna fokusering på missar. Men får trösta mig med att den kanske är själva drivkraften till nya friska tag!

Written by Olof

August 6th, 2009 at 9:08 pm

Strängare

without comments

Har tidigare nämnt skådarkaraktären, strängare och att stränga. Som icke-observatör är det snarare regel än undantag att stränga, åtminstone litet grann. Särskilt tacksamt har det blivit med modernare dokumentationsteknik. Skriftliga och muntliga beskrivningar i all ära.

Man kan dock bli litet förblindad av det “nya”. Så tex bygger mycket av perfektionen i bilddokumentationen på tidsbegränsning medan en synbild kan kräva tidsomfång. Ljuduppfångandet kan vara absolut men upplevs relativt. På så sätt måste man alltid vara ödmjuk och se observatören som bärare av sina obsar, när man strängar.

Alldeles nyligen har jag stött på två intressanta fall. Först vadarsvalan i Skåne som först angavs som rödvingad, medan fotot vagt men ändock mest gav vibbar om svartvingad, kontrast ljus nacke/mörkare mantel och inget rött på näbben. Sedan rovfågel på Öland som angavs som större skrikörn. Vibbar från fotona var brun kärrhök ungfågel, ganska smäcker och helmörk. I förstnämnda fallet bidde det svartvingad och i andra högst sannolikt brun kärrhök. Här kan man tycka att strängningen varit motiverad.

Som motsats till dessa fall så minns jag en klassiker från tidigare, när ett foto på en bredstjärtad labb “strängades” till labb av världsledande experter utifrån senaste bestämningsrön. Varvid observatörerna öste fram en serie ytterligare foton plus beskrivningar av utseende och uppträdande. Sällan har en brelle dokumenterats så väl!

Tycker att mycken teknisk dokumentation har en förförisk perfektion, som om man inte ser upp kan vara lika vilseledande som “förädlade” intryck och beskrivningar.

Här kan nämnas ett annat gammalt brelle-syndrom. På 70-talet avbildade den ledande fågelguiden ungfåglar med en vit fläck på underarmen. Tyvärr fällde avsaknaden av denna fläck många “självklara” brellar. NB har själv aldrig sätt fläcken!!!

Som sagt det gäller att ha HC Andersens “Kejsarens nya kläder” alltid aktuell.

Written by Olof

August 3rd, 2009 at 3:09 pm

Posted in Uncategorized

Sundre-83

without comments

Hörde just på Cirrus, väderprogram på P1. En lyssnare ringde in och berättade om järnnatten före midsommar 1983 på Gotland.

Klockan tre på morgonen onsdagen 22 juni 1983 väckte David mig. Vi tältade strax öster om Barshageudd och cyklade runt och skådade på Sudret. Det var alldeles stilla och svinkallt. Frosten krispade under däcken när vi cyklade över Alvret och i kvarnen satt en årsunge kungsörn och skrek hungrigt. Annars hördes en kornknarr och en näktergal och i övrigt knäppte bara kylan. MEN så de allra underbaraste toner från Kastalen, en busksångare som satt och smäktade. Vi blev plötsligt alldeles varma och bara njöt till litet frukt och en familjekaka Frukt&Mandel – mums!

Vid hemcyklingen da´n därpå passerade vi vissnade potatisåkrar och toppskotten på barrträden hade fallit av. -5 grader pratades det om och tidigare nämnde lyssnare uppgav -10 medan SMHI hade -3 noterat för Hemse, den natten till onsdagen 22 juni 1983, två dagar före midsommar.

Jomenvisst det var vår första “riktiga” busksångare. Den var känd och ringmärkt, förmodligen den fågel som ringmärkts av Sundregruppen en månad tidigare. Det dröjde bara till 26 juni så hade vi ett nytt ex vid Paån på höravstånd från tomten! Så kan det vara!!!

Written by Olof

August 2nd, 2009 at 1:36 pm

Fåglars vandring m.m.

without comments

Fullt ös på Västkusten, fa norra delarna, Göteborg och Bohuslän. Skönt att träffa Lansen på Gotlandsflyget. Han hade direktkoll med Vinga, och visst hettade det till, men det var uthärdligt.

Lansen skulle på konsert med U2 och jag lyssnade med sedvanlig “skärpa” – Youtube och undrade vad han skulle göra på läktaren! – tur att han inte uppfattade, för då med pipLÄRKsnäppa och allt…

Särskilt intressant tyckte jag det var att följa rapporterna av Balearisk lira(n). Utmärkta foton finns på Svalan från Käringön (redan på torsdagen) och Vinga och säkert har flera än jag lekt med tanken att det rör sig om en och samma fågel. Och varför inte samma fågel som sågs nästan en vecka utanför Danmarks västkust? Det är litet lustigt att balearer i våra farvatten verkar förhållandevis mer inmatningsbara och kustslickande än sina atlantiska kusiner. Är det litet udda individer som söker sig hit eller är det ett annat beteende för arten.

Det finns säkert anledning att se en del uppdykande havsfåglar som “stationära”, dock med den modifikationen att stationär i det här sammanhanget betyder regelbundna milsvida loopar över havet. Massor av individplottade fåglar ger fog för den tanken, “våra” albatrosser inte minst.

En annan kul tänkbar vandrare är den outfärgade ökenpiparen på södra Öland. Den föregicks av en likartad, fotad

http://www.llk.ee/galerii/photo.php?photo=1315

ökenpipare i Haversi i Estland. . En grym vadarlokal på cykelavstånd från mitt Estlandsställe, Spithamn! Lokalen ligger ca 45 mil NE fågelvägen Öland S. Efter knappt 30 mil passerar fågeln Västergarn och rakt över huvudet på mig!? Förargligt särskilt som Lasse J alltid surrar om en presumptiv rödbröstad pipare i Västergarnsviken – redan på 70-talet!!

Vidare har jag så sökt vidare om rödfalkens ruggningsmönster. Måste då tillstå att Gotlandsfalken verkar vara en typisk 2K hane, alls inte överdrivet avancerad och definitivt inte avvikande. Bilden i Fågelguiden litet missvisande(?) och slut på insinuationer med stöd av fjäderdräkten.

När det gäller rödhalsen i Petes är det de vita täckarstrecken (bara två distinkta på ad) på övervingen och röda kindfläcken (otydligare hos ungfågel) som är enklast. Men det är litet dåligt beskrivet hur de här karaktärerna påverkas av den årliga ruggningscykeln och hur länge dessa ungfågelskaraktär består. Man brukar också titta på lystern i det svarta på bröstet och vingpennor (svartare och mer skimrande hos ad). Med kraftig darr på manschetten skulle jag vilja påstå att Petesfågeln sannolikt är en 2K-fågel.

Det är ju i och för sig litet av lågoddsare att nyupptäckta sommarrarrisar är utstötta och omkringirrande 2K-fåglar. Dock med tanke på hur svårsedd gåsen var så kan den ha gått osedd mången sommar.

Buatruten lär vara flera decennier gammal. Och en vit strandskata som upptäcktes på vårt sommarställe samma år som jag föddes, levde fortfarande när jag kom hem från Afrika, 33 år gammal. Så även udda fåglar kan ha en överlevnadspotential.

Written by Olof

August 1st, 2009 at 5:02 pm