Archive for June, 2011
TGP in north
Rosenberg, den store! – efter honom kom först ingenting, så ingenting, så ingenting … så alla andra eller förstås vi har
Dessa figurer en-face
Och TGP med denna Rosenbergare nästan 100 år senare:
Läs och njut ni sanna naturälskare!
Vecka tjugovå – livet satt på sin spets
För att något ska hända krävs ibland att man utmanar livet. Våga något som verkar omöjligt för att
få fortsätta kalla sig människa och inte bara förbli en liten skit. Sätta tillvaron på sin yttersta spets.
Frångå vardagslivets lunk – den som kanske just inte innehåller annat än nätundertröja, folköl och
sportnytt. Eller mer dramatiskt än så – ge sig på nya perspektiv på fåglarna och fågelskådningen.
Och vad kan mer utgöra ett hopp ut i det okända och hotfulla intet jämfört med att tillbringa maj
månad någon annanstans än på Gotland. Jag har ju läst om Olof och hans plågor under en arbetande
majmånad på västkusten. Och för att riktigt skärpa dramatiken – kan ni tänka er något värre än att
resa till Jämtland under vecka 22?
Så hade inte heller färjan riktigt förtöjt vid kajen i Nynäshamn innan pastorn fångat en dvärguv
vid Hoburgen. Vilket såhär vid resans insteg kändes djupt orättvist eftersom han har sällskap från
himlen medan jag själv står ynklig och ensam på Guds gröna. Då Sundregruppen tre dagar senare
satt i sommarsol och räknade in biätare i små flockar hade regnet på min jämtländska resa ännu inte
upphört. Ett dygn på vägen vid nedre Dalälven saknade helt tumvirvlar och regnade fullständigt bort.
En lycksaligt vacker natt bjöd emellertid resan upp till Stekenjokk. Alldeles klart, nästan midnattssol,
stilla med en argsint hökuggla som mobbade till sig en sork av en mera ödmjuk jorduggla bland
storskogarna. Ingen björn trots att jag sökt upp världens björntätaste område i Strömsund. Jag räknar
med att den ändå dyker upp endera dagen.
En och annan fjällvråk, hökuggla, lavskrika i skogslandet. En natt en småfläcklig sumphöna i
Tysjöarna utanför Östersund. Väl så exklusivt för Jämtland men inte för mig. Det är ju skogens och de
norrländska arterna jag vill bekanta mig med.
Mycket snö kvar uppe på fjället. Mycket vatten i forsarna. Ingen jaktfalk vid den säkra
jaktfalklokalen. Ingen snöuggla över vidderna. Och efter den klara natten slår vädret till
igen. Tät dimma samtidigt som kalla stormbyar, regn och åska regerar. I fjällen är visst alla
väderkombinationer möjliga. Lånade en stuga vid Stora Blåsjön för att hålla mig torr. Fick också lära
mig hur bärgningstjänsten gör då en dum fågelskådare varit alltför optimistisk i bedömningen av en
skogsbilväg här helt ute i ödemarken. Hur kan räddningstjänsten i sin reklam skriva och fortfarande
i telefon säga att hjälp kommer inom 30-60 minuter när de inte ens vet var Strömsunds kommun
ligger i landet?
Till slut reträtt mot Östersund. Genomblöt med en bil som är helt lerig. Jag borde skaffa en traktor
eller i alla fall en jeep nästa gång. I dimman på fjället dock gott om fjällabb som har dukat bord. Hela
Jämtland genomkorsas i år av sork och lämlar. Birger Hörnfelt i Umeå – ni vet Mr Sork – säger att det
nog är det bästa året sedan 1984. Åtminstone sett till antalet pärlugglor i Västerbotten. I övrigt var
det sju år sedan något motsvarande alls.
Och det var ju själva orsaken till resan. Sorkåret. Märkligt nog har emellertid lappugglorna
häromkring ställt in sina häckningar. Jag begriper inte varför. Här finns hur mycket mat som helst och
de gick till häckning i fjor.
I Klimpfjäll tog handlaren bara emot kontanter. Och vem har sådana i dagens Visa-samhälle? Vilket
innebar att jag varken kunde handla mat och dryck eller bensin. Det var , märkligt nog, aldrig några
problem i Guatemalas djungler. Men det här är förstås Västerbottens inland. Då kan man få klara sig
utan både snus och mat. Tur att här fanns fina dubbelbeckasiner innan regnet öste ned.
Jag ägnade flera dygn i skogslandet att söka efter gråspett och tretåig hackspett. Hörde gråspett
flera gånger vid häckplats men de är otroligt skygga såhär års. Efter många vandringar i sumpskogar
runt om stötte jag till sist på en tretåig familj intill 15-kilometersslingan i utkanten av Östersund.
Lite mörkt i skogen för mitt objektiv och begagnade kamera men ett gott försök. Sista natten en
busksångare en bit utanför stan. I hallon- och björksnår.
Men jag har fått uppleva mycket natur. Stora naturskogar som är hur hemlighetsfulla och
spännande som helst. Och jag är säker på att jag när som helst kommer att möta en björn. Och
undrar stillsamt hur många blåstjärtar som ska sitta och sjunga i Jämtlands granurskogar innan en
enda av dem blir avlyssnad och identifierad av oss ornitologer.
Torsten på väg till biltvätten
Slagläge!
Tisdag 21 juni och präktiga 122 arter i stora räjset. Vad månde bliva? Anders klappar på porten 0830.
Saaben skakar fram, Hammarudd nästa och nya frest på sulan. Redan i Västergarn två tranor, art 123, som vackert landar i Viken. Får ett hugskott innan Klintehamn, bron! Med tjutande däck på två hjul svänger Anders in framför gamla fiskeriet. Knappt ur bilen hörs de ljuva och nu så välbekannta tonerna från en BUSKSÅNGARE, ett ädel-ädelkryzz; egenupptäckt i hemmamarker. Flott!
Vi är på hugget och behöver inte frysa vid Hammarudd. Skarpa visslingar från Anders beseglar denna bogey, den gamla HAVSSULAN som behagar visa upp sig i en minut innan den landar på vattnet osynlig för oss.
Anders rattar fint till varmare trakter, en gammal skeppssättning mellan Sproge och Mästermyr. Härliga klassiska Onsalamackor och upptill art 131 via bl.a svartmes och trädkrypare. Värmer gott men fortfarande 50+ före och nästan 100 arter till toppen av racet. Visst är det slagläge för sensationell upphämtning?!
Vi rundar av med en vaktel vid traditionella stoppet vid krysset efter 07-ladan. Superflott!!!
På banan!!!!
On board!!!
Göteborg-Visby måndagen 13 juni 2011.På hugget redan i taxin från aeroporten. I Agnes exklusiva BMW genom Visby med turkduva och råka.Ett åk knappast avsedd för vårat bagage, viktmässigt i överkant, krukväxter, matvaror – alltid samma ambition som kommer till skam! Saknade i några svindlande sekunder, vid security på Säve, min handväska. Den återfanns tillsammans med friden bland korvar och bananer.
Nåväl framme i Västergarn och bara att njutningsfullt lyssna in alla näktergalar och vimlet av fåglar. Men en del dont som att plocka in ved hindrade den verkliga attacken.
Tisdagen 14 juli. Cykling tor Klintehamn och Donnergymnasiets student – brötigt men kul, massor av bekannta. Litet övertaggad på hemturen över Sanda. Först en flodsångare som blev till ärtsångare. Så en busksångare som blev en härmsångare och sedan en repris på detta. Till slut ett barngnäll som i adrenalingröten lät som en sommargylling! Till råga på eländet var jordgubbarna slut på Stenhusa och potatisen gammal. Piggades upp av en kornknarr och några fina törnskator och såväl ärtsångare som härmsångare satt fint på artlistan.
Onsdagen 15 juli. Vilade fortfarande på hanen och vi drog igång storstäd. En del fågel kring stugan men inga hits. Hjälp anbefalls!
Torsdag 16 juli. Hjälpen stod på bryggan i Västergarns hamn klockan 7 på morgonen! – Anders!!! Vi mjukade med litet godis som skärfläcka och småtärna. Spanade förgäves efter havssulan. Vi beslutade om kaffe och nybakta bullar vid stugan och krigsråd för dagen. Blev så medan Eva tog promenix med Karin. Lasse G anslöt ett tag från sin traktor och berättade om ugglor och örnar som vi inte sett röken av! Spännande men än mer substantiellt att Anders och jag beslöt en attack mot glasbanken i Hemse via Ekstakusten och Mästermyr. Det började hända saker!
Fortsatt dipkänsla, ingen sula, ingen rova vid Eksta. Men skam… och så slog det till vid 07-ladan på myren 2 havsisar, 2 kungsisar, en lärkfalk, en ormvråk! Hej och hå och handlandet i Hemse gick som en dans trots gigantlista permobil från Eva. Och så blev det grill och staben lade generalplan för dagens avslutning.
Anders förde befälet och vi slog till mot Roma slamdammar söderifrån med solen fortfarande gott över horisonten. Parkerade vid träbron och plöjde ut i ogräs-och slyvegetationen. Fin aptitretare med gråhakedopping i en av dammarna. Så en djärv forcering som förde oss över till de tämligen nyanlagda returvattendammarna – litet av ett eldorado. Finesser som svarthakedopping, bläsand, mindre strandpipare och gluttsnäppa bland mycket annat.
Och så apporterade undertecknad, den rapporterade MANDARINANDSDRAKEN i lurig eklipsdräkt, en utmaning som kryddade obsen. Vi fick tom studera den i flykten! Kul stuk och helmörka vingen med vit terminalmarginal förde nästan tanken till flygande sothöna! Titta själva på följande länk!
http://www.akpixels.com/Birds/Birds-Of-China/10665889_xyAWH/64/815002075_TNE9M#815003669_HApNS
Nöjda återvände vi till slamdammarna. Vi var verkligen på hugget och hittade en rådjursspårlöpa. Och så satt den där! Eller rättare vi hörde den – ljuvligt. Följ länken för att lyssna på fränder,
http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Acrocephalus+dumetorum
En ljuvlig BUSKSÅNGARE, mästersångare som vi också skymtade uppe i flädern. Dock inte som David L med denna Gotska Sandö-fågel,
Ögonbrynstrecket sträcker sig väl bakom ögat och vingprojektionen är kort. Dock subtil att plocka fa mot kärrsångare annat än på sången.
Lätt vimmelkantiga lyssnade vi in några kärrsångare längs kanalen på återtåg mot bilen – fin jämförelse. Så nästan framme vild apportering igen, men vafaen!!!! En till, BUSKSÅNGARE NR 2! Vilken triumf inte bara en lifer för Anders (whisky hå-hå!) utan vi hittade en egen – ÄDELKRYSS!
Litet uppblåsta tog vi fel väg mot Lina och passerar Kyrkmyr, som vi ratade och missade gräshoppsångare. Dock blev det fin utdelning på Lina. Först skogen öster om myren med sedvanlig uppspelning av flera nattskärror och litet överraskande en trädlärka. Längs myrvägen en ljudlig orkester av kornknarrar, morkullor, enkelbeckasiner m.m. och 6 gästsolister, vaktlar. Rekord på Gotland för oss. Onsalakorven på knäckemackan var ljuvlig.
Fredag 18 juni. Vi avslutade natten vid norra Paviken med tre småfläckiga sumphöns, sävsångare och en räv!
Bra teamwork, Anders!
Potpuri på återseende
Satte en fin clou med lundisen på Safjället – trodde jag.
Da´n efter, sista dagen på Kvarnis, 10 juni anno 2011! Cyklade till Konsum Avenyn för havskräftor/kejsarhumrar och räkor. Drog ned till Kungsportsplatsen och följde kanalen mot Centralen och där en fullt utfärgad hane mandarinand, all by himself i Trädgårdsföreningen. Några förvirrade flanörer, “Vad är nu detta”, skrämde ut honom på en flygtur. Kryzzbar tänkte undertecknad twitcher!!??
Men ack en “klam”art i dessa bygder. Dock fin avrundning om icke…
Maria M som alltid på hugget och generös. Tack för dessa bilder!!! Maria som jag blev varse när hon jobbade på uvarna på Ulvevi. Bl.a från sin arbetsrum på Hvidtfeldska!!
Da´n efter min lundis på Safjället stora eftersök – men negativt! Så eminente Ola B som hittade en lundis vid Chalmers, “bara” knappa två kilometer därifrån flygvägen!!! Försvann- igen!?
Men så de 11:e på Svalan, alltid stabile Lars R med sonen Magnus R. Den gröne chalmeristen sjöng för full hals. Jag hann fånga upp några strofer innan solnedgång…
och efter soluppgång den 12:e fullt ös. En synnerligen vältecknad och välartikulerad lundsångare. Samma som på fjället? I alla fall ur samma “sample”, bioptop, beteende, sång och utseende!
Vilket genrep inför nästa match, Gotland! Järnet!
Skall försöka klara av rapport från Vietnam och förmå Torsten att avge en från Norrlandssejour. Än mer Anders West Coast USA – vitnackade svärtor, islommar, kolibris och ylande coyotes får det att vattnas i munnen.
Islandstripp stundar med två lifers hängande på lutfiskställningarna, strömand och islandsknipa – inte helt optimalt med “bara” Reykjavik, men det brukar greja sig!
Up med modet
Snart Gotland och fortfarande kryllar det av läckerheter. Förvisso har kulmen passerats men ändock, vitnäsa, lundsångare, busksångare m.m.
Har ryckt upp mig något efter min fågeltommaste maj i mannaminne.
Började redan 30 maj då jag cyklade ned till Ringön och hade en grann svart rödstjärthanne. Spädde på med forsärla i Kärralund och såväl törnskata som buskskvätta på Brudarebacken.
Förste juni rastade jag jycken i Bergsbo på Safjället och lyssnade in mindre hackspett och grönsångare. Lisa letade på en snok.
Da´n därpå drog jag Grevegårdsdämmet med minst 6 forsärlor och en fossekalle.
Litet seg efter en blot med bror Rikard drog och dippade jag mindre flug vid Lilla Delsjön den 4:e.
Revansch på nationaldagen. Prickade lokalen bättre och träffade Jan-Åke N innan fina obsar och härlig sång av mindre flugen. Men än bättre litet senare: Ett svart långt djur framför cykeln sedan upp i ett träd – en SKOGSMÅRD!!! Ffg för mig i Västsverige.
Den 8:e åtog jag mig Lisa igen. Skojade om lundsångare med ovanligt många obsar i trakten. Och rätt som det var i idealterräng, längs kraftledningsgata, blandskog, stenblock, kärrkant. Ett välbekannt läte, en karaktäristisk sång och en liten rastlös krabat!!!! LUNDSÅNGARE!
Jag är på banan igen!!!!
Som fruktat
Maj var grymt och grymmast blev övergången till juni – v22 – eller finns en fortsättning?
Det stänkte in storkar, tjockfötter mm i en allt stridare ström.
Fetast två bergsångare, som jag redan nämnt. Så nära och så ytterligt förargliga.
En av mina bogeys, då jag trodde mig ha en säkrad på Svältis 12/9 – 16/9 1990 (sågs av andra 17/9-19/9).
12/9 var det en säker obs, mycket bra karaktär och lätet klockade den. Den på den tiden västliga rasen numera arten bergsångare. Sedan blev den mer svårflirtad och många trodde sig se den/missade den. Det går inte an att uppträda styv i korken i en sådan soppa. RK sänkte brutalt!
Jag kan både förstå och strunta i det. Timmen 12/9 med den för mig välkända fågeln (speciellt från Provence 1985), det minnet kan jag inte låta förmörkas av meningslösa paranoida tankar.
Nu närde jag ett destruktivt skadeglatt hopp om problems i bestämningen berg/balkansångare för årets obsar sedan splitten för några år sedan. Mycket riktigt gick det en del frossa genom båda observationerna. Arterna är deprimerande lika vad gäller fältmässiga karaktär, sång, dräkt… Det som skiljer i fält är det mest frekventa locklätet ett grönfinklikt -“djui” – bergsångaren och ett sparvlikt – “chirp” – balkansångaren. Lyssna på alla vs turkietlocken på nedanstående länk
http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Phylloscopus+bonelli
Har ni följt de båda obsarna på Svalan så vet ni att det chirpades en del innan man bestämde sig och slöt leden. Så icke i Västergarn 1990.
Intressant är att enda “godkända” balkansångaren i Sverige är i Almedalen 15/5 1993. En av Tårtans många knock-out obsar.
Kanske för att slippa frossa och framtida konspirationsteorier att man skulle slumpa arterna med grönsångare. De tre arterna har “so much in common” och rasbestämning blir sällan så laddad.
Så kom den fruktade veckan med rektorskap och annat elände som en hoper rarrisar på ön med dvärguv på topp än så länge. Där kan man glömma att försöka kränga den för något år sedan – som typ näktergalning!!
Biätare överallt, vadarsvalor en masse, alpseglare herre je. Förresten grattis Janne till vit stork, nästan på taknocken och suck-suck bergsångaren!
Kanske, kanske får jag en chans på den sjungande citronärlan i Ölmevalla innan jag lägger kikaren på hyllan?????