Olof Armini om fåglar och natur

Regn, regn, dimma och småkallt. Solen skiner över delar av ön men inte där vi är.

Kunde slöa på förmiddagen 30 juli med sedvanlig fin vitfågeluppvisning utanför fönstret och ny art till listan – sädesärla! En gigantisk bermudaregistrerad kryssningskoloss blockerade dock en del tillsammans med regnet.

Vid lunch bar det iväg med en utflyktsbuss tillsammans med samma personer som på valturen. Förmodligen träffas vi igen imorgon på Tingvallaturen!?

Idag gällde det en runda på Reykjanaesshalvön med bad i Blå lagunen som russin i kakan. Under rådande omständigheter, täta regnskurar och milt intresse från reseledningen för fåglar annat än som ingrediens på en menu (Läs: lunnebröst au vin!!!), får man säga att mitt resultat blev strålande.

Vid ett stopp vid en puttrande svavelgryta omgiven av lervälling lyckades jag befria mig från odörerna och suga in rödspov, småspov, snösparv och en stenfalk. Eva hade inlett med nationalfågeln, korp! När vi passerade Grindavik och alla fågelbergen var jag på vippen att börja grina men tur att ögat var torrt för på näthinnan fastnade en islom – Hö!

Så en stenfalk innan Blå lagunen men däremellan dagens gigantiska uppvisning, då en ganska ljus jaktfalk attackerade en fjällräv i en bergsbrant, Och först nu kunde jag njuta allt, naturen, det härliga badet i lagunen och tom det strilande regnet. Och tillbaka på hotellet lättade dimmorna för ett ögonblick och – alas – blottades bergens snöklädda toppar!

Och jag stormar vidare med 56 arter  so far!!!

Från Nordens östliga utpost Gotland  till den västliga, Island. Och här sitter jag på Arnarhvoll och stirrar ut över inloppet till Reykjaviks hamn. Det kryllar av vittrutar, lunnefåglar, stormfåglar mm smågodis – mumsigt som omväxling till Västergarn med vaktlar, sommargyllingar och östliga sångare.

Men låt oss börja från början. Gotland avslutades med äntligen litet vadare och dubbelbeckasin som grädde på moset. Hann inte bändelinvasionen! Vi lämnade den östliga ön 24 juli, fastän det satt hårt åt. Nya bromsar fick flygas in från Stockholm och fyra timmar sena till Säve – dock underbara medpax som lyste upp i mörkret. Det gjorde inte den somaliska taxichaffisen som svängde in på en tom parkering för att tanka!!! Eva blev rädd/kaxig och jag gick snabbt igenom JJs instruktioner för hur man oskadliggör en person på 8 sekunder – for ever! Slutet gott allting gott, ynglingen flinade och avslutade resan utan tankning.

Så några mellandagar på Olof Rudbeck då jag passade på att att “lifa” dvärgkanadagås, rasen minima. Blev cykling till Välen, typiskt att en dykt upp på Gotland idag. Kollade också lundsångaren på Chalmers, skymtades en gång men annars darrigt trots flera rapporter.

Så var det dags igår 28 juli. Stenskärpta, med all marginal i världen. Taxibolaget skärpte sig med en utmärkt gentleman från Iran – högt utbildad som såg till att vi fick bättre rabatt än våra seniorkort. Luttrade och litet oroade att planet var litet sent. Grannen Tord, Landvetters charmtroll passerade och lugnade. Göteborgs skärgård, Skagen, Sydnorge och hav och hav och så Island i strålande sol över Vattnajökull. Förbyttes i dis och dugg när vi landade i Keflavik. Ändå härliga vibbar när vi drar över ett fågelberg.

Trots försening så hinner vår färdkamrat sin anslutning till NY, medan vi raskt fiskas in av vår arrangör. Jag är på hugget redan i bussen frå Keflavik. Vet att en vitgumpsnäppa rapporterats längs rutten. Omöjlig – istället en grann jaktfalk, ungfågeltyp och ett av två möjliga liferkryss på resan avklaras med en STRÖMAND som flyger längs stenstranden. Enormt lovande, vicken start!!!

Arnarhvoll ligger kanon och rummet likaså. Vräker upp tuben och är rejält trött, klockan är sex men egentligen 8. Där några stormfåglar, där en vittrut, där en tretå och minsann en vitvingad också bland enorma mängder engelska silltrutar. Eva hungrig och lätt irriterad – det blir sjöbaronen som gick iland och skapade en klassiker bland sjökrogarna i hamnen. Härlig havskräftsoppa med mjöd sänker mig nästan men som i dimma fångar jag in bla labb, storlabb och lunnefågel så att dagsransonen slutar på 28 arter.

Orolig sömn och tidigt upp. drar bla de två skarvarterna innan frukost. Så väljer Eva klokt nog stadsrundtur medan jag tar på valskådning, en tuff tur i frisk sydostan med ettriga regnskurar, typiskt Reykjavikväder. Ovanligt nog pissar jag in pole-position med stänkskydd, i princip enda torra utsiktsplatsen på båten. Ngt beskäftig inför trevligt par från Kungsbacka försöker jag lära ut om lunnefåglar, tobisgrisslor och tre passerande strömänder.

 Efterhand som Reykjaviks kyrktorn tonade bort i fjärran steg intensiteten på skådandet även om en viss blekhet lyste igenom hos flera. Stormfåglar en masse, alltfler sulor, allehanda alkor med en och annan spetsbergsgrissla. Labb, storlabb, så mindre liror, några stormsvalor och minsann en grålira. Jag mörkade några delfiner för att få en extratur. När vi nästan kolliderarde med några vikvalar gick det inte längre och då lyckades jag också med en farbror, åtskilligt yngre än jag spana in åtminstone två späckhuggare med sina enorma ryggfenor.

Slagig hemfärd och många lätt hängfärdiga trots bara tvåochenhalvtimme. Mycket nöjd och syndade skamligt med några mindre väl valda valstycken till middag. Samvetet hade blivit rymligt av den goda valfärden.

Med ytterligare några trivialarter med tamduva i botten så ligger jag på 46 arter. Imorgon Reykjanaes med Blå lagunen. Kanske islom eller något annat läckert!?

Det var inte lätt att vara svensk fotbollsspelare vid OS 1936

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Sven+Jerring&x=10&y=9

Inte heller vid VM i damfotboll i Tyskland häromdagen!

Japaner, japaner överallt!

Inte heller för en fågelskådare på Gotland, när grannön Öland har

Törnskator, törnskator överallt.

En vacker rödhuvad drygades ut med en läcker stäppvarfågel. Själv kämpade jag på med två vanliga törnskatehäckningar i närområdet – inte fy skam men ändå…

Rödhuvade dyker upp sommartid då och då. Minns med välbehag den som jag cykelkryssade i Eklanda, Mölndal sommaren 1998!

Stäppvarfågel finns bara första svenska obsen sommartid innan denna. Såg ju själv den andra på Au riv i september och hade en trolig i maj och en säker i september samma år, båda vid vägen söder om Västergarn. Dessutom finns redogörelser på bloggen för en observation i oktober 2009 på Vivesholm.

Litet lurig taxonomi gör att man inte riktigt vet om stäppvarfågel skall få egen artstatus eller slumpas med några sydliga varfågelraser i ökenvarfågel (Lanius meridionalis) eller slumpas med “vår” varfågel (Lanius excubitor). Osäkerheten har säkert fått många twitchers att hellre satsa på sångarna i norr eller stäppvipan och de sibiriska tundrapiparna.

Strävar dagligen efter att det skall slå till. Det liksom hänger i luften, en kungsörn här, en havsörn där, så en myrsnäppa i Viken, men det släpper inte riktigt loss. När vimlar det av rött på vadarstranden, när visslar en pipare med grå armhålor snärtigt, när flipprar en träsktärna förbi eller flappar en stäpphök över fälten, ja, när??? Får nöja mig med braskande rapporter och engagera mig om inte annat så i gamla minnen.

Fick ett klurigt band från Gunnar B, som jag har haft fint utbyte med genom åren. Han etiketterade det sydnäktergal men jag kan tänka mig en ordförväxling med det gamla namnet på härmsångare, bastardnäktergal. Vad sägs

http://www.visby-gotland.se/Sydnektergal-Eskelhem.wmv

Jan-Erik E, vän till framlidne Janne Danielsson och av samma skola, lät mig lyssna på en annan bastardnäktergal sas in action per mobil. Här var vi rörande eniga efter att jag genom tinnitusens susningare rört till det först.

När kusin Ulta skickade en fil på en hornuggletiggare tog jag det säkra före det osäkra och lade ut några subtila alternativ innan han kompletterade med en stor brun figur i ett träd – se där en “klocker”!

 vettlefjell

En som varit på alerten senaste året med roliga bilder på mycket spännande är Fredrik S. Senast hade jag förmånen att få vara “med” att bestämma en simsnäppa. Se

http://artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/315837.jpg

Annars har det trögat till på artracefronten ligger och tuggar på ca 170 arter och en 25:e plats. När kommer losset???

Den 9 augusti 1980 landsteg vi, familjen Armini J:r (S:r numera!!), på ön i Grodhavet. Då och då har jag hört om vassa obsar i Visby botaniska trädgård och aldrig annat än avfärdat det som någonstans i Almedalen – förrän igår.

Eva hade tubbat med mig på en av mina sällsynta besök till öns centralort! En lunch på bakfickan, “löfte” om inköp av Foppa-tofflor, invit till invigning av Wisby hotels nya evenemangspang med drink, tilltugg och kendo/gitarrartist. Så trugade hon också med att jag ju kunde spana fågel utefter strandpromenaden – hur mycket jag ville. “Snällt” fogade jag mig och blev efterhand rikligt belönad.

Förrätten serverades redan klockan två på natten när jag passade på att utnyttja en kissepaus i sovandet med att lyssna in en vaktel, netop i trädgården. Bussresan gick som en dans och sotare med mos smekte strupen liksom klosterölx2. Så var det dags för strandpromenaden medan Eva spanade floppar i utbudet av turistfällor. Litet smådeppigt och jag hade dålig kontakt med Grön, trodde han befann sig i frankernas rike bland godis som forsärlor, svartkråkor och gulhämplingar. Istället siktade han en kustlabb mitt framför näsan på en ovetande mig. Tur jag fick den idag i Anders oslagbart vassa tub, jagandes tärnor vid Utholmen!

På min vandring norrut upptäckte jag höga träd innanför muren norr om Almedalen. En tanke spirade och jag forcerade vallen – alas! Botaniska trädgården!!! – efter nästan exakt 31 år!!! Som så ofta ger dessa trädgårdar vibbar om stora saker, Godaveri i Kathmandu med guldtrastar, blåstjärtar… Trevligt att vandra runt och åtminstone en turkduva. Nådde lasarettet och dags att återvända mot sta´n. Plockade först nu upp kikaren när en ensam trut kom vinglande mot mig längs stranden.

Metodiskt, detalj för detalj, långa vingar med mycket svart och bara en vit liten slant. Manteln blyertsskuggad grå. Kraftigt huvud och näbb, blödande och mycket gult. Så klargula ben och ett nasalt, silltrutslikt låtande och saken var biff en klockren gammal MEDELHAVSTRUT. Helt “in-time”. Tidigare har man nog varit inne på att det rört sig om fåglar österifrån (häckar tom Svarta havet) och yngre fåglar. Ringmärkningsfynd och observationer visar på att både äldre och västligare fåglar drar sig norrut till våra breddgrader redan under högsommaren så…

Härligt härligt och aftonen kunde sedan krönas med såväl Foppa-floppar, svarta inte grällt koloristiska, som ett betagande, suveränt framträdande av en gutnisk kendo – gitarrvirtuos! Riktiga knorren kom när vi steg av bussen i Västergarn kvart-i-elva, en kattuggle-fanfar!

Så var det överståndet, datumet som innebär domedagen (varje år!) för fågelskådaren, åtminstone den gutiske. Ett datum med den största obsen för ett litet exklusivt fåtal och för ännu fåtaligare också upptäckt; Sveriges första vitvingade lärka och Gotlands första skatgök och rödfalk för att bara nämna tre!

Anders och jag attackerade aggresivt redan klockan fem från Mafrids. Redan vid Varvsholmsbron vittring, en spännande törnskata men bara en vanlig honfärgad. Sedan djärvt drag mot Hemse för att sticka in Levidevägen mitt in i eldoradot Mästermyr. Vi var grymt taggade och dammsög effektivt, 4 knarrar, en härmsångare, 2 vaktlar, 2 kärrsångare, en brunhökshane och en havsörn. Men dip bästa esset en busksångare, hörd ett dygn tidigare.

Så rakt söderut till tegelbruksdammarna vid Havdhem. En motbjudande morronodör och-kör från gödselspridare i lättande morrondimma. Turligt nog stämde våran dagens art, flodsångare in i kören med några skyttlanden. Andra körmedlemmar var smådopping, rörhöna och näktergal. Vi såg en bivråk när dimman försvunnit och tre svarthakar låg i en damm. Vi lättade upp odören med doften ur våra termosar.

Sista försöket att bli dagens hjältar blev span från kyrkorna, Eke och Rone. Men inte ens brungladan från gårdagen utan “bara” duvhök, havsörn och rödglada.

Hem via dagens handlingslista, glasbanken, tanddoktorn, Donner och Konsum. Vi hoppades att vårt högsta kort flodsångaren, stöttat av ytterligare några klädda, vaktel, kornknarr…, skulle stå sig. Snart var vi dock passerade av Stora Karlsö och havssulan, innan spottern in spe Lennart W slog till med biätare på Faludden – sic!!!

Inte Gotlands 7 juli i år. Särskilt Norrland känns just nu glödhett, trippel i sångare, polyglott, träsk och nord plus esset kohäger. I söder bjuder Småland till med paret, silkeshäger och sibirisk ljungpipare i Ölandsnära Bottorp plus esset tjockfot i Ljungby. 

Men vi kommer igen!

7 juli i antågande, “the date” för en riktig smaskare! – och det laddare upp, fasta landet bjuder dvärgsumphöna, träsksångare, stäppvipa, polyglottsångare, blåkråka till den sist anlända subrarrisen, nordsångare och dito förstling tereksnäppa plus litet kvarstannare som rostgumpsvala! Läget är hett.

Gotland har varit gedigt utan riktiga kanoner, några vitvingade tärnor i Romas returdammar kanske?

156 arter har jag samlat ihop till halvårsskiftet, ungefär samma antal som under ett dygn 2 juni 1992 när David, Tudde, Anders Gardelin och jag satte Gotlandsrekord. Detta slogs redan året därpå av Team Ola. Ändå tycker jag skådandet varit över förväntan sedan jag landsattes på ön för 18 dagar sedan –  gediget och tungt, inga sensationer men mycket fint, ofta upprepade och såväl ädel- som ädel-ädelobsar.

Anders har spårat, lyssnat förbi min tinnitus, skjutsat och varit ovärderligt uppmuntrande. Fin handräckning från TGP och Lennart W samt på det mentala planet från Janne J, som drabbats av en Amors pil från Pustan. Vi andra skulle naturligtvis inte tacka nej till en påhälsning därifrån, en småtrapp eller skäggtärna eller åtminstone aftonfalk skulle smaka (m)affe!

Hitsen har hittills varit havssulan, 3 busksångare, 2 lundsångare, 7 vaktlar, varav 6 i Lina myr, nattskärror, höksångare, turturduva, sommargylling, 3 småfläckiga sumphönor och kanske mandarinanden som inte räknas men… Lägg därtill en av fem havsörnar och två kungsörnar svartprickig himmel över stugan. Visst känns det bra.

Vilka är då utsikterna? Pastor Bimbi håller täten inte bara på Gotland utan i hela Sverige. Han har pressats till allt högre parnasser av gamla godingar som CalleT och Perra S, men också av nyisar som Mikael Nils, Julius och Dennis. Icke att förglömma ett koppel som ligger i vassen med en massa “mörkade” artobsar. Förutsatt att inte alltför många av dessa senare vaknar till liv och med den inslagna takten kan jag kanske räkna med 200 arter och kring 25 plats, med litet tur  ännu bättre. Kan förstås bli bom stopp också! Håller tummarna.

Intressant en hybrid på St Karlsö som anges som kanadagåsXvitkindad gås och minns min glada upptäckt vid Paviksstranden för ett år sedan, se Anders fina foton från då. Lägg härtill en dvärgkanadagås som camperar med vitkindade på Öland just nu. Finns förstås en tristare koppling till den gigantiska populationen hybrider i Småland av just vitkindade och kanadicker. 

I morse ringde Lennart W och ville hjälpa till med havssulan vid Hammarudd. Hade jag redan men han hade istället tre andra “nya”, smalnäbbad sim, pungmes och flodsångare. Särskilt de två sistnämnda vore närmast ovärderliga – hoppas det blir läge för Havdhems märgelgravar!