Archive for June, 2017
Midsommar 2017
Stiltje på fågelfronten. Men betyder inte att det inte händer eller finns.
En del rapporter, även från ön, men själv går det trögt.
Fick tex cykla 6 mil, 2 ggr tor Klintehamn, innan något – en scratchande TRASTSÅNGARE i Klinteviken. Fjärde gången jag passerade samma ställe!!! Det var da´n före.
Men som sagt aldrig helt tomt. I år första täckningen av HALSBANDSFLUGSNAPPARE, på tomten, på 36 år. Gotlands landskapsfågel!
Fotot från midsommarbordet!
Snapsar åt oss och flugor åt snapparna.
Silltrutar juni-17
Inregnad med litet funderingar. Satt igår på Paley´s med nästäldsta barnbarnet, Lydia. Jag är inte alert med avtryckerfingret men den här gången
Igår var det Tundratrut (Larus heuglini heuglini) och Stäpptrut (Larus heuglini babarensis) som gällde på Öland och Gotland. Silltrutsderivat österifrån.
Idag tycks vinden ha vänt och det “dräller” av Västliga Silltrutar (Larus fuscus graellsii) och Västkust Silltrutar (Larus fuscus intermedius). Samma fåglar med olika glasögon?
Utanför Paley´s en “intermedius” classico.
Och här
en “graellsii”-classico i St James park London. Manteln blir succesivt ljusare grå. Vår Östersjö Silltrut (Larus fuscus fuscus) har en mantel lika svart som vingspetsen.
Klinen med ljusare mantel utifrån “vår”, svart-svarta Silltrut gör det omöjligt att plocka säkra fåglar även om sannolikheten…!?
Kanske anledning för arten, Trut (Larus classico)
Hård vind och olja på vågorna!
Startade måndagen, min första vardag den här gången.
Gympa, hockygröt, morrontvagning. Raskt i kläderna och ned till Torborg vid borren.
Härligt och full fart som vanligt. Snart var det uppbrutna hålet i garnityret fyllt.
Ett svep på Konsum för kaffebröd och frukt. På hemväg kollade jag mail, där Eva påminde om paket på lille-Willy. En liten runda på 2 km och typ 17 trappor enligt min Hälsoapp.
Hem och på sekunden färdig med Lunch-kaffet och efterföljande disk innan Anders från NitroGlycerin står i dörren. Dom skall spränga och vill kolla hotande sprickor i lägenheten. Han är förtjust i lägenheten, en av de bästa i sta´n!?
Så ringer Bernt och föreslår nattlyssning imorgon kväll. Skönt behöver vila. Mailar Eva och avslutar Bloodline med 3 avsnitt.
Så drar det igång!
Iväg strax före 1700. Efterjobbettrafik och näst sista bil på färjan. Bunkring på Hönömacken på väg mot Kråkudden.
Känns i god form och det blåser rejält. Möter Conny, som sett sulor och några stormfåglar. Vi hoppar som stengetter över den Bohuslänska graniten. Vinden får oss ibland att lätta.
I Hidet 1800 och en av de stora karaktärerna, Roger med Staffan.
Strålande sol och vågsprutet står i höghushöga staplar. Vi njuter trots svårskådat ljus och vind. Det tar i och ensamma efter 2100 har vi den olja som tvättar bort all rosten.
Oj-oj-oj sänggång midnatt och sista avsnittet Follow the Money go´nattsaga.
Tack David
ROSTIG
Jag har haft ett mycket gott fågelår 2017 hittills.
MEN
Trots att jag på både Gotlands-och Sverigelistan för året ligger så bra till som jag någonsin gjort.
Trots att jag travat runt som i fornstora dag. Dagligen på fågelrika rutter.
Trots att jag plockat massor av smågodis. Praktejder, Alförrädare, Brunglada mm – You name it!!!
Frånsett veckan på Fuerteventura har jag missat guldådern. Hela tiden och ibland medveten men – men!?
Känns jag inte litet rostig!
Som ett tecken från ovan, dagen efter min nedkomst på rikets framsida – 2 Roständer (Tadorna ferruginea) på Rivet. Öns artjägare slängde allt för händer och fötter och drog. Först en nitlott, men med rutin och litet tålamod återfanns de i kvällningen vid Stockvikens fågeltorn.
Min erfarenhet är att Roständer är litet luriga eftersom de inte är strikt vattenbundna och gärna rör på sig. Dom har också ett rykte om sig att vara flygvilliga/duktiga.
Här nedan en “äkta” Rostand i Regent´s park, London. En hona, hanen har ett svart band runt halsen. Rostanden har kommit att etablera fritt häckande fåglar i NV Europa. Di lärde grubblar över om den skall betraktas som en etablerad kolonisatör eller bara som en dagslända.
Som konkurrent eller än värre hybridpartner har den Kaprostanden (Tadorna cana). Denna har tom frihäckat i Sverige. Den är mycket snarlik men har grått huvud och hals, honan har dessutom rent vit teckning kring ögat.
En del av de svenska fynden kan nog hänföras till denna population. Och man får som sagt se upp för inblandning av Kapand.
Av riktigt “vilda” ligger asiatisk ursprung bäst till. Den är där mycket vanlig och som sagt Aerodynamiskt lagd! Själv har jag sett den i Indien, mycket talrik. Kallas också där Braminanka.
Den Nordafrikanska populationen har sin kärna i Marocko, där jag sett den. Har nyligen etablerat sig på Fuerteventura, vilket jag skrivit om tidigare. Kan ju tyda på en framgångsrik kolonisatör, en invasiv art.
Inne på det ämnet förvånades jag över att inte se någon Amerikansk kopparand, Ruddy Duck (Oxyura jammaicensis) i september i London. Vid mitt förra besök var arten lättsedd och jag har tom sett den i Sverige. Den utmålades för inte så länge sedan som ett hot mot den europeiska Kopparanden, White-headed Duck (Oxyura leucocephala), som den var på väg att hybridisera bort.
Blev då litet förvånad att de enda kopparänderna i London och St James park var 2 friflygande “rena” vithuvuden
Har så läst om den framgångsrika förintelsen av amerikanaren. Så ni som kryssat kan snart föra upp den på Garfågellistan!
Stor i truten våren-17
Legendariska veckan-22 har timat, avslut på våren och inledning på sommaren.
På den “gamla goda” tiden var veckan klimax för fågelskådaren, och för många var den såväl start som avslutning på årets fältskådning.
Den tidens skådaradel vandrade helst runt i lågskor med solhatt som skuggade solen och bevarade aromen från cigarillen som dinglade i mungipan. Veckan nästan garanterade någon eller några illustra och färggranna rariteter. Skönt att inte behöva ta fram den oväliga kikaren, för Biätare, Blåkråka mfl kunde beskådas och njutas utan dylikt hjälpmedel.
Övriga 51 veckor skådades det mest bland kristallen på favoritkrogen. Där fastställdes dåtidens konsensus kring Vår Fågelvärld, där författades bestämningslitteratur, utbredningskartor, taxonomi…
True life inhämtades v 22 och övriga tid via “murvlar”, vilka plöjde vattensjuka myrar, trotsade orkaner, besteg branta fjäll … Murvlarna hyllades, blev hjältar och legendarer – men de klandrades och hånades också. Allt efter tycke och skön hos “BirdLife” på krogen.
Kanske en bild av människan/skådarens kamp efter en balans i paradoxen, “struktur i kaos”. Såväl droger som hisnande äventyr ger åtminstone en stunds lättnad.
En del av paradoxen är att struktur gärna leder till kaos. Känner hur jag tumlas mellan murvlande fågeladel och adlig murvel på stenstranden på Hoburgsrivet.
Litet stiltje, mumsar matsäck, Anders snackar med några andra skådare. Vad göra? Jobbar litet på det rika trutbeståndet. Gråtrut, Silltrut, Havstrut, Fiskmås och Skrattmås alla i ett rikt urval åldrar och dräkter. Borrar djupare och hittar några som väl kan benämnas Kaspiska trutar, allt enligt “normen”. Och så en pulshöjare som dessutom behagar att flygande visa upp sig, en 2K Medelhavstrut. Men orkar knappast belasta mig med dokumentationen som adeln kräver. Tipsar pliktskyldigast de närstående, som fortsätter snacka.
Och än jobbigare blir det med några mystiska, litet yngre Silltrutar ???? Ljusare mantel, större, nästan älgaktiga som Kaspiska, 2-3K. Knappast “intermedius” eller ens “graellsii“, västliga Silltrutsraser. Litet förmätet att slå sig för bröstet och bli stor i truten, har ju haft Armenisk trut, Stäpptrut och Tundratrut sida vid sida och ibland med andra som Östersjösilltrut och Östlig Medelhavstrut.
Kors i taket kan fånga bilder med mobben genom tuben.
Observera jämnstor med Gråtruten och stora tvåfärgade näbben. Rent sannolikhetsmässigt sitter det också fint.
Kul sedan att efterföljande dagar uppstod en liten hysteri på Trutuddarna på södra Öland och Gotland och det skådades presumtiva Tundra/Stäpptrutar i parti och minut. De flesta bestämdes till 2K och kanske några 3K snarast var avancerade 2k, vilket stämmer med deras ruggningscykel!
Förbaskat kul och jag jobbar glatt vidare med detta. Förstår också den strukturella drivkraft som vill bringa ordning i kaoset. Men samtidigt ifrågasätter jag om det inte vore mer relevant att slumpa all vitfågel som vimlar framför mig, Larus communalis. Mer ordning och vetenskaplig inriktning på likheter istället för olikheter – HÖ!
Här några shots på kandidater från BA. Bilderna och bestämningarna har murvlats fram av eliten av Sveriges skådaradel. Ni finner deras namn och mer på AP – förstås.