Archive for January, 2020
Översikt la Pared sista januari 2020
Hade igår paret Kanarieskvätta
Finns ju all anledning att titta noggrant, vid hastig blick en vanlig Svarthakad!? Men kolla hakan!
Annars tog jag vanliga morronturen
Var stor ansamling övervintrade på havssidan om övergången av Barranchon, 1 Vattenpip, 1 Rödstrupig pip, 3 Ängspip, 1 Sädesärla
Bemärkansvärt i övrigt 1 Koltrast, 1 Gransångare, 1 Kanariegransångare, 1 Koboltmes
Så fin frukost och strax ut igen. Eva med stavar och jag i viss charmig förvirring. Här min rutt
Färre fåglar trots 4ggr tid och promenad. Träffade två skådare och det är Ökentrapp som gäller. Enligt mina obsar och mitt spårande är hotspot längst ned i söder av rutten. Kan spanas av från stora vägen där den kröker. Hade i dag en fin obs på en hane där. Annars en udda Havssula och Härfågel som bäst.
Ny för Fuerte? 30 jan
Följer rutinerna som de utformats under resans första dagar. Först en fräsch gympa. Så utgång i gryningen.
Blåser tidigt och avtar framåt kvällen. Idag bestämmer jag Barranchon. Rejält dött. En Glasögonsångare låter som en skallerorm. 30+ Roständer drar förbi på hög höjd. Skogssnäppa och Enkelbeckasin blir nya på researtlistan.
Så en halvtimme in på frukosttiden, 0830, sitter jag till bords och Eva har förberett med nyttigheter. Sålunda väl förplägad är det time, ca 1000, för dagens stora tur.
Den här gången upptäcker jag efter en halvtimme att jag glömt mobilen. Mycket frustrerad men biter ihop. Samlat ihop tre arter, dagens art Rostand, Korp och Atlanttrut, på en timme, när jag anländer till gårdagens tummelplats.
Fortfarande bara korpar tills jag hittar spår av Ökentrapp. Tröstar mig något att spårning används som inventeringsmetod av forskare på trappen.
Tycker mig så höra flyghöna, men hörapparat susar mycket högt i den forfarande friska vinden.
Så äntligen en Ökenlöpare som flyger upp och en Kanariepiplärka som smätter iväg. Så efter ca 10 km och 2,5 hrs en sista halvtimme längs Barranchon. Kanarieskvättparet på plats, Ladusvala, ny Fuerteart för mig, småskrap som Steglits och Hämpling och en Glasögonsångare i fin sånggflykt. Och sist men inte minst en
AFRIKANSK KLIPPSVALA, AFRICAN ROCK MARTIN, (PTYONOPROGNE FULIGULA), fick det i alla fall till en sådan. Vad som talar för är att många detaljer stöder och inga kontraindikerar. Den är också mycket vanlig i angränsande fastland Afrika. Emot att den är en extrem stannfågel till skillnad mot sin större kusin Klippsvalan, som är alternativet. Denna har också noterats på Fuerte.
Trapp Löpare 29 jan
Blåser på rejält vid morgonpasset på balkisen. Tar före-frukost-spaningen med tuben på klippkanten över beachen. Saknar chipmunkarna från de tre första resorna, saknades också i november. Vad har hänt? Sjukdom, något infört rovdjur eller vi människor??
Nästan omedelbart en Gulnäbbad Lira långt ut, men det är allt. En första straggler från andra sidan Atlanten, dom kör en Atlantloop under vintern eller så är det den friska frånlandsvinden som avskräcker. Inte myllret av Atlanttrutar, ett derivat av Medelhavstruten enligt förhärskande consensus inom taxonomin. Kan plocka några LBBG, Lesser Black Backed Gull av Graellsi-typ och dessutom 2 Rödnäbbade Trutar!
Minns när dessa skulle ses på Mallorca, och bara där, kanske 70-talet? Kryssade arten i Rhodos hamn i slutet av 80-talet och hade den vid Marockos Atlantkust på 90-talet. Den har spridet sig och är nu inte ovanlig på Fuerteventura.
Som igår, en slow starter. Eva och den härliga frukosten piggade dock upp. Nya friska tag i den friska vinden.
Efter en timmes ökenvandring med typ 5 arter dax att återvända till la Pared. Men samlade ihop mig och tog en liten extratur ned längs vägen mot Costa Calma. Några korpar svepte längs en ravin och framför dem, en flygande ÖKENTRAPP. Naturligtvis måste det undersökas och på en liten kulle var jag plötsligt omringad av 8 ÖKENLÖPARE! Hade hoppats på några foton men kameran och kameramannen lämpar sig inte för så undflyende fåglar. Blev tomma himlar och ökenvidder.
Påminde mig nu att jag läst en exkursionsrapport där en skådare sett och fotograferat spelande trapp från vägen – nyligen! Måste vara här!? Till yttermera visso hittade jag några skyltar som uppmanade till försiktighet för känsliga fåglar!
Återtåget kröntes sedan med resans första TJOCKFOT och DVÄRGLÄRKA två måste-arter i ökenterrängen. Den sista kilometern genom Barranchon gav en Härfågel och så fick kanonfotografen chansen
honan KANARIEBUSKVÄTTA. Hanen till höger är med som artningsbevis och är från i november.
Dagen som började på balkisen avslutades där stilla och fint med en cava och invasiva arten Red-vented Bulbul.
Lifer 28 jan!!!
Lifer – eller!? Finns några få nåbara inom Europas gränser. I Spanien? Ja, faktiskt, Stortrapp, Småtrapp, Blåskata och så Vitbukig Flyghöna. Men på Fuerteventura? – någon vilseflugen från Afrika eller över Atlanten – kanske. På 5 resor har det bara varit endemer som Kanarisk Gransångare och Kanarieskvätta samt ett derivat av Sammetspetrell.
Den 28e, vår första heldag startade jag med 1,5 hrs och 6km uppe i ökenreservatet. Till en början upplyst av
morgonstjärnan här som aftonstjärna med månskäran från balkongen. Tar med det misslyckade fotot för att belysa digitalismens begränsningar.
Trots det efter hand fina gryningsljuset knappt 10 fågelarter och blåsigt trots forecast om gentle breeze. Dock tittade en Ökentrapp fram avlägset bakom en buske. Turen räddad och Eva hade dukat upp härligt vid frukostbuffén.
Pigg som en mört ut igen. Barranchon på tur. Först förbi nedfarten till surfingbeachen. Genast 4 Korttålärkor, behöver inte dra till Gotland, rejäl bonusart även här och innan jag sett någon Dvärglärka! Så bland Klipp- och Brevduvor, 5 Flyghöns, Svartbukiga som jag missat på morgonens ökentur. Men, men – 2 mindre, vitmagade och med förlängda mellersta stjärtpennor PIN-TAILED SANDGROUSE (Pterocles alchata). Den Vitbukiga flyghönan, bara noterad vid några få tillfällen och en superrarris på ön – och en LIFER för mig! Käckt vinkade så Rostanddraken
En Mindre Strandpipare syns också. Typart för Barranchon. Blev sedan en god genomgång av vanliga arter som Sammetshätta, Glasögonsångare mfl. Fortfarande övervintrande Ängspip, Taltrast och Drillsnäppa.
Bemärkansvärt var alla Kanariepiplärkpar som jag återkommer till.
Dagens skörd blev normala 26 arter och totalt på resan 32 arter. Vi håller tummarna!
DIP och la Pared
Stordrag 23 jan med två sugna liferkryssare, Anders och Bernt. Nog kändes Lappugglan bergsäker, där den suttit och ugglat i timtal på hygget vid Pussasjön.
Anders rattade säkert med Bernt som lika säker co-driver. På sekunden följde vi tidsschemat och gott om kända och okända skådare av högsta klass på plats. Men – vädret! – frisk SV drev in regn och dimma från Kattegatt. Vi önskade SMHI dit… där vi hukade i, den i och för sig, förtrollande John Bauer-skogen.
Men den sura DIPPEN (går inte att bortförklara) förmådde inte knäcka våra vikingar. Goda matsäckar, goda samtal och så hittade vi Tofsmes och inte mindre än fyra korsnäbbsarter, Större och Mindre sjungande, en hona Bändel som födosökte och så med tanke på Bernt räknar vi också Krognæbben Tallbit, 2 ex som rastade i björken vid Lappugglestubben.
Ngt skamfilade men ändå med gott humör tillbaks till Götet.
Revansch vankas eller.
27 jan efter packning, packning och åter packning – resfeber. Vaknar före väckarklockan på 5, gympa, vask, gröt, frukt, sista finslipning, påklädning och iväg före 8 och prickar anslutningsbuss till Flygbussen. Har tabbat mig med utgången biljett men fixar alert, liksom all incheckning och 930 klart för Landvetters pansjokaffe med egna mackor. 1045 sitter vi på planet men starten fördröjs tillsammans med motvind ger 20 min sena, 1525 lokal tid landar vi i Rosario.
Sätter mig i hotellbussen och börjar spana. Vi stannar först i Caleta strax söder om flygplatsen och “the place” för seglare på våra Fuerteresor. Blir både Enfärgad och Blek den här gången.
I (Vild)getsområdet norr om Tarajal som ofta en Smutsgam, subad och det spär på med Två Turturduvor och en flock Klipphöns.
Alltså en kvintett bonusarter som lindrar DIPvärken från i torsdags och den undflyende Lappugglan. Helt infångad och läkt blir den efter lammsteken och en ropande/jagande Tornuggla i hotellområdet.
Dip 2020
Evasiv? Undflyende, försvinnande, som skulkande LBJs (“Little Brown Jobs”), typ Brunsångaren när förra decenniet slog igen.
Något av en fågelskådares mardröm. Spruckna förväntningar. Bilmil, trötta fötter, ögon och öron och en d-la massa tid. Så kanske bara en skymt, etter i såret. En DIP kan svepa bort många scoops.
Men peppar, peppar året har börjat bra, osedvanligt bra de första femton dagarna.
HÖKUGGLAN i Änggården. Den har varit en riktig linslus. Har bara en gång av sex hotat med DIP. Typiskt nog årets första dag, då jag fick slita ngn timme, innan den satt på en björkstubbe på armlängds avstånd.
“Pangbild”, Iphone i kvällsmörker. Och man håller ställningen som kanonfotograf in på 20-talet.
Hökugglan har inte varit en invasionsart iår. Fastän det förväntades, när det rapporterades om 10-talet insträckare över Östersjön vid ett enda tillfälle. Men det bidde inget utan det har bara varit enstaka här och där i Sydsverige.
Inte som den första invasionsvintern,som jag minns, 83-84. HU är som sagt en linslus, men det gäller ändå att vara på rätt plats, som pappa Nils vid Vadsjön i Alingsås. Där satt den i en trädtopp någon gång i november-83. Jag var avundsjuk till Nyårsafton-83, då jag lifade en vid sjön Anten på andra sidan av Alingsås. Och det dröjde till februarilovet-84 tills jag litet tvivelaktigt Gotlandskryssade den i form av en vinge på Kronholmen.
Det spekulerades i om den skulle bli en invasiv art södra Sverige. Men så har det inte blivit – hittills.
SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA. Hanen i Torslanda har varit den fågel som gett minst dippvibbar. Bara för en kort stund, om ens det, har man tittat runt innan man hittat den.
Den Svarthakade Buskskvättan är en invasiv art som på senare decennier intagit södra Sverige. Dock är artkomplexet den utgör eller ingår i en tuff utmaning.
Med den här individen kan man pröva ett consensus om att den tillhör arten Svarthakad buskskvätta med sydvästlig utbredning i Europa. Mer specifikt underarten “hibernans”, som finns på Brittiska öarna.
Tanken är att de Svarthakade Buskskvättor som besatt Norge tillhör underarten “hibernans”. Medan nominatformen i denna grupp, “rubecola” från kontinentala Europa invaderar Sverige. Dessutom att svenska “rubecola” flyttar söderut på vintern medan norska “hibernans” övervintrar här.
Torslandafågeln i januari, “hibernans“ med smal vit halsring, djupröd undersida med bara litet vitt.
Falsterbo, häckare på försommaren, “rubecola” mkt vitt runt halsen, mer begränsat, ljusare rött på undersida.
Och här en annan övervintrare medio-feb 2017 på Hoburgen – visst en “hibernans”!? Skulle utseendemässigt stämma med “tesen”.
Saxicola-komplexet i gamla Världen är vida mer intrikat än så. Nu i artsplit-hypens race börjar det bli allt svårare att med mänskliga audiovisuella förmåga klara en consensuell artning. Förfinande hjälpmedel o/e helt nya metoder krävs. Dock ibland visar dessa att kanske “slumpning” är räddningen – och dessutom mer vetenskapligt stringent.
Och hur många Fuerteventurabesökare skulle inte andas ut och slippa en returresa till Europas svar på Guantanamo. Om SHB slogs ihop med Kanariebuskskvättan. Dom har nämligen missat att kolla hanens ljusa haka.
VITTRUT, åter en linslus
som dock höll på att dippa mig vid andra besöket. Till slut dök den upp och Fiskhamnen bonusade också med en 2K Kaspisk trut, troligen samma som setts någon dag tidigare.
Långbent, vithövdad, pepparkornsöga, tertialer… – men se upp, det pixlade hjälpmedlet är lömskt!
Vittruten är av den mörkare isländska typen. De nearktiska är ännu ljusare. Kanske det bara beror på att de är tidigare födda!?
BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL, en rejält invasiv art. Så sent som på 80-talet utlät jag det berömda adjunktsvrålet (myntat av Anders Gardelin på plats med Harald Norrby) på Faludden inför Gotlands första(?).
Och känslan inför en BKF, numera ganska vanlig även som häckare, har svårt att lämna mig. Och i Torslandaviken 2 klockrena dippar innan, som jag trodde tredje gången gillt.
En dryg timmes slit så ett illusivt läte och något som smatt iväg. En halvtimme till och några hundra meter bort, kunde likaväl vara en järnsparv, en gärdsmyg or what? Men till slut den avgörande skymten – gött! Lägger in på alarmet och strax var många jämnåriga på plats. Alltså 3-e ggn gillt!
TALLBIT, den verkliga delikatessen och ivasionsarten blev kvar över decennieskiftet. Om än med viss uttunning. Kanske tidig häckare, likt korsnäbbar, som snabbt återvänder till häckplatser?
Hittade “min” flock på Fridkullagatan, vad som var kvar av den.
Fick tränga mig genom tomthäcken och hoppas att jag inte togs för en pervo.
Senast det begav sig var -76, då vi var i Afrika och 2000, då jag hade lungpaj men såg Göteborgs största o sista flock från balkongen!
Som sagt en strålande början på det nya skådar-decenniet!
2020-talet välkommen
Fint avslut på 2010-talet. Med Eva nyårsafton i Änggården och enkelt inhängande av KATTUGGLA, grå typ i bostubben sedan många år, HÖKUGGLAN i högsta lärken på Ljungheden och några överflygande TALLBITAR
Följdes av en betydligt bistrare Nyårsdag, då jag fick jobba hårt för allt. Först KU-lokalen med en besviken fotograf. Sedan en blåsig Ljunghed utan HU men med fler besvikna årskryssare. Gick själv litet smådesperat ned till Axlemossen. Och äntligen kom ett 20-tal TB – från Eklanda? – flygande. Uppiggad beslöt jag en sällan vandrad short-cut upp mot vägkorset nedanför Ljungheden. Träffade två av årskryssarna som skrattande pekade på en björkstubbe vid stigen. Och där HU på armslängds avstånd. Av bara farten sedan KU och en ung Duvhök som bonus.
Satsade på årets andra dag på Torslandaviken. Landade förstås SVARTHAKADE BUSKVÄTTAN, som “uppgraderats” till “HIBERNANS” och kanske en blivande split om nu inte hela Svarthakade-komplexet slumpas igen! Fick sedan hjälp av Ulrika Frick med BERGLÄRKA, TALLBIT och Salskrake mm
Dippade nästan Berglärka och helt en Vittrut samt Brandkronad Kungsfågel.
3:e blev en vilodag med en dryg “simborgare” på Valhallabadet. På kvällen manade Bernt om drag!
Så den fjärde på plats i Fiskhamnen med ca tjoget ivriga årskryssare. Sammanstrålar med Bernt och en mycket samarbetsvillig VITTRUT.
Lika samarbetsvillig är den Brittiska Buskvättan från Norge!? Medan vi får jobba fram 20-talet BERGLÄRKOR och 30-talet VINTERHÄMPLINGAR på Torslanda-muddret!
Onekligen en flygande start på 20-talet. GÖTT-GÖTT