Olof Armini om fåglar och natur

Mitt fågelskådarjag känns så tungt, så tungt. Hela tiden blippar och bloppar rapporterna in – ibland nästan från huset i Västergarn. Tur att övriga jaget mår så fint och bär upp.

I måndags 28 maj mötte jag upp Davids flyttstädare på Bergsbo. Klar redan före åtta och hann fint kaffe – innan NU DJ_LAR nå´t jämra årskryzz! Städslade stålhingsten och susade iväg ca milen till Utbyfälten. Småputtrigt med rörsångare, kärrsångare och gransångare. Höjdpunkt var när jag härmade fram en GRÄSHOPPSÅNGARE. Nästan i klass med prestationen med pärlugglan vid russparken tidigare i våras. Gräshoppen hör till dem som försvunnit i mitt hörregister, men kan då och då återkomma för gästspel och ytterligare en eller två kunde förnimmas bakom bullret från en näktergal.

Så vidare pedalning någon mil och Jonsereds härliga dalgång med forsande Säveån. Märkligt nog ingen forsärla. Tog mig istället till naturreservatet Bokedalen, en härlig ny bekantskap. Excellent vägbeskrivning, naturstigen till holk8! Härlig vandring i högstammig ädellövskog. Vatten och en chokladkaka, sittandes på en sten och snarare vid holk 9 bakom de silvriga tonerna från en grönsångare, den Mindre flugsnapparen litet svagt och högt upp men helt OK. I holkträdet mer audiovisuellt påtagliga två spillkråkeungare med matande förälder. Platsen och stunden en lisa för mitt plågade fågeljag.

Naturligtvis skall upptäckaren och fotogeniet Erik E ha full kredit!

Återtåg gick galant med bivråk och rödgrillat kortärmat! Aj-aj solkrämen?!

Grymt

 är ordet, när tåget går och man sitter kvar på perrongen.

Det strömmar in alla sorters fåglar, många, sällsynta, från alla vädersträck, förväntade, oväntade.

Vissa år särskilt april/maj kan det bli övermäktigt även om man har all tid i världen och tillgång till de bästa kommunikationer. Men sitter man kvar på perrongen – ja, då!

Smärtlindring som gamla minnen, uppfriskande av soffkryss och i värsta fall sänkning av andras obsar lindrar för stunden men riskerar öka ångesten på sikt. Vad skall man ta sig till när…

-två nya Sverigearter- gråhuvad sparv och knölsvärta

 Sprattla till med ett dunkelt minne från 1992 och en duggregnsbeskänkt åker utanför Katmandhu med gyllensparv och några gråhuvade!?

Stänkare som svartvingad glada, styltsnäppa, amerikansk sjöorre, vitnackad svärta, alpseglare, alpjärnsparv, rödstrupig sångare mm.

Lunkar runt i minnet i början av 90-talet, utför Snake Bite Trail i april med Juppen i Everglades och kan genom mosquitosvärmarna skymta någon styltsnäppa. Grymt!

Vårdar ömt minnet av 12 april, Anders och jag och vår kliniska attack mot Sudret. Bistert väder och bunkring på Folkeryds. Prickar in glador, ringtrastar, lappsparv, svart rödstjärt och ässar med en brunglada och en gulhämpling. Vi träffar fjolårets rookie Mikael Nils och dinosaurierna  Big Lasse och Stellan. Hur sant är det inte att utsikten är enorm från deras ryggar men står man bredvid skymmer de ibland sikten. Vi missade den svarthakade buskskvättan och sånär alförrädaren som blev en “soffa”. Men en tur så härlig att minnas.

Länkar några aptitretare. Först Big Lasse oefterhärmeligt!!!

No comments but adult male! Så en annan eminens!

Calle T och säkert samma fågel vi såg och bestämde till 2K hane! Kolla fläcken i nacken och mörka hakan!! Men så

RÄDDAREN I NÖDEN

David föreslog en morronskådning i början på vecka 19. Jag försökte tänka smart och med hänsyn till min numer ganska “chokade” kalender. Chansade på onsdagen trots att Yr och SMHI lovade rikligt med regn. Gick upp vid fyratiden och det skvalade illavarslande.  Fixade ändå matsäck för två och mjukade lederna och laddade endorfinerna med litet gympa.

David inte på humör att ställa in vid kontakt 0600. Men så sent i detta väder? Kanske en fegis ut till vindskyddet på Hönö och någon timme med kaffe och mackor och trevligt snack. Men David fortsatt drivande. Snabb kalkyl på GPSen och sedan Getterön som bättre alternativ till Hönö, mer fågel och vidare vyer. Halmstad och Påarp med… – inte förskräckande avlägset.

Ensamma vid fågelcentrum i härligt skydd. Mäktigt som alltid med fågel, gäss, änder, vadare och i buskarna lät för oss årsnya näktergal och trädgårdssångare. Några för hela Sverige årsnya smalnäbbade simsnäppor drog österut, en spetsbergsgås simmade förbi och andra för oss årsnya som kustpipare, gluttsnäppa och drillsnäppa droppade in.

David jobbade på ifonen, upphörande regn söderut, bara en halvtimme på autostradan och på plats…

Måste länka till Stefan Gs fantastiska bilder samtidigt som vi kommit fram…

Amerikansk sjöorre, hane. Lägg märke till uppsvälld, helgul näbb och grov hals. Vi annan än sådan här flankvy märkvärdigt svår att spotta!!

Vitnackad svärta, hona. Svullen näbb, vita dubbelfläcken, huvud/halsprofil. Lättare att hitta än sjöorren. Och ett stort tack till Stefan G för härlig illustration av detta Daviddrag, där det bara gällde att hänga med. En pille beskådade oss lungt och vi hade ett tärnvimmel med många silvertärnor och en småtärna bland de vanliga. Naturligtvis gives till den som redan har med två glador över bilen.

Räddade detta min majnöd! – jajemensan!!!