Archive for September, 2013
18 o 19 sep
Idag tillbaka i vardagen 6 grader, sydostlig vind och regn hela dagen.
Trots allt mer van vid regn än extremblåsande. Tvätta, läsa och vila – skönt!
Men igår en sådan där härlig mellandag. Frisk nordan som mojnade och vred mot öster, bara +5 men en strålande sol.
Mjukade med
Inte denna, Simmis excellenta från Grindavik men “mina” simsnäppor i Eidisvik, Thorshanen och även en Odinshane. Uppkallade efter gudarna Tor och Oden. Den tredje simsnäppan Wilsonsimsnäppan kallas Frejshane, uppkallad efter Freja.
Vad gudomligt skönt att bara njutobsa – och stå upprätt! Så raskt ut till Bakkatjörn och golfbanan. Golfarna hade inte fattat galoppen ännu så jag löpte ut på fairways och greener. Mellan största dammen och cementbunkern några tättingar runt ett utslag. En lappsparv och två piplärkor,mörka ostreckade ryggar, buffy under, mörka ben – Yippie, BUFF-BELLIED, regelbunden Amris på Island i sep och okt. Men nu hade golfarna vaknat! De tre skrämdes upp och drog in över Seltjarnarnes och möjligen hittade jag samma lappsparv litet senare vid Bakkatjörn. Borde haft litet mer tid för en trots allt raritet!
Istället vidtog lugn, varm och härlig skådning över havet. Vet inte vad som var härligast. Jaktfalken, en ganska ljus best, avtecknad mot Snaefellsjökull, 1445 m is och snö upp ur havet. En juv tärnmås (från igår?) som fladdrade till bland hundratals måsar som fiskade 1 km ut, med Gardur-fyren i bakgrunden. En juv silvertärna som obekymrat fiskade sig mot Antarktis. Ja, det var helt vidunderligt.
Ändå hann jag matsäcka i lugn och ro och åka hem för lunch och en vilostund – och så ett sista ryck i eftermiddagssolen. 50 arter på dagslistan hägrade. I Tjörnin stadsduvor och två bonusarter, sjöorre och spetsbergsgås, men inte bergand.
En art kort och en sista titt vid Harpa. Njuttittade och kände mig nöjd med 49 arter. Sju gäss kom flygande från Videy och tog en sväng över Raudarvik, härligt, Grönlandsbläsgäss!
50 arter och day closed på Sjöbaronen med hummersoppa och trutöl. Baronen själv satt lik som en vaxdocka och levande tände han mig ett levande ljus! De´ni!
BLÅSER, BLÅSER 16,17 sep
Jaa, vad skall man säga. Var med om stormen i Göteborg 1968, har läst Lord Jim och så det här!
Vindbyarna långt från rekord men ändå, dygn efter dygn, och hela tiden från norr, och så kallt aldrig över 5 grader.
Om det blåser tillräckligt och man är oförsiktig och oskyddad kan man råka illa ut. Få symptom som liknar om man blir nedkyld, överhettad – kroppen stressas och kommer i olag.
Redan söndagen den 15 sep var en utmaning och på måndagen tvekade jag innan jag städslade bajken. På flera ställen var jag tvungen att gå eller tom stanna. Men det svenska stålet…
Klämde dagens raritet, Ringnäbbade måsen på vanliga stället. Över havet verkade tom stormfåglarna litet dämpade. Drömde litet om lördagen och
Sigmundur, Simmi var rejält på hugget och inte bara bjöd han tuvsnäppa och lappsparv. Han plåtade också. Blåste gjorde det men inte…
Tisdagen 17 sep. Nu gick det inte att cykla längre. På väg att välja att inte vara ute – som alla andra! Men den sällsynta solen och man har väl varit sailor en gång i tiden. Så jag beslöt att gå runt Seltjarnarnes. Kamikaze – redan i Eidisvik tänkte jag att släpper jag kikaren får jag aldrig se den igen – den blåser bort.
Hur f-n jag kom på tanken att klättra ned för vågbrytaren till ebbstranden och hur klarade jag att hitta en sådan här
Simmi igen under lugnare former i Gardur i lördags.
En Brednäbbad simsnäppa och 100 m senare en Smalnäbbad, båda i övergång juv till 1a vinterdräkt – pedagogiskt!
Men värre blev det, 2 km i värsta motvinden. Överlade om jag skulle lägga mig och låta vinden rulla mig hem eller så skulle någon barmhärtig samarit ringa 112 från sitt panoramafönster. Förkastade tanken och efter en evighet och helt snurrig kom jag till surhajshuset. I lä av hajboden repade jag mod och fick nya krafter.
Det var ebb så jag hukade som soldater i krigsfilmer och intog ön med Grotta-fyren – och hittade lä med flödande sol. Här skulle jag kunna stanna över syndafloden. Och som för att befästa kom en juvenil TÄRNMÅS och passerade sakta och fint på ca 500 m. Om inte magen börjat kurra så.
Flög ned mot Bakkatjörn och bet mig fast i gräset i norra änden. Lågt, lågt med tuben nästan på marken kunde jag riktigt bra spana av. Letade efter Amerikanska krickan, som någon sett. Narda – svepte litet med tuben och nere vid fågelbilparkeringen två calidris, storleksskillnad. Måste ju vara? – en lyfter och flyger upp mot norra delen. Vit gump! – landar gött framför mig och 15 min rent njut, VITGUMPSNÄPPAN!
Lyckas ta mig hem via Ringnäbbade och Hagkaup till det härliga kället och en raritet från disken, en turkduva på ett uthustak.
Längtar? Toppbirders! 15 sep
Storm från norr, 4 grader, snö på kullarna runt Reykjavik. När cykelkedjan närmast blåste av fick jag släpa mig och cykel bakom ett skjul för att få på den. Det gick inte i blåsten. När jag flög fram bakom vågbrytarna längs Eidisviken sprayades jag av iskallt saltvatten.
Längtar jag till våren och NE Iceland? Edward frestar
Drivved från Sibirien. Vad lugnt och skönt det verkar.
Eller vad sägs om sol, 25 grader i skuggan och vindstilla. Anders frestar
Här får han hjälp av fyra vita sirener i “min” vik i Västergarn. Hjälp, bind Olofysseus vid Ránargata!
Det skadar aldrig att få längta. När nuet biter så fint.
Mötte den “enbente” på min färd ut mot Bakkatjörn, redan i Eidisviken. Den riktiga stormen hade inte riktigt börjat. Såg litet fina prutgåsflockar mot S, men bara en annan gås med dom, en grönlandsbläsgås.
Tänkte på vitgumpen när jag såg en ljungpiparflock med några kärrsnäppor. Men nu ökade vinden och jag fick ta skydd bakom bunkern. Kanon för något spännande över havet, tex en repris på juv tärnmåsen den 4 sep!?
Bidde bara en grann islom och en insträckande vitvingad trut direkt från Grönland. Med livet som insats tog jag mig så hem.
Men, men jag har haft förmånen att vid två tillfällen skåda med två av Islands topp-birders, Edward och Simmi och jag är djupt imponerad. Lugnt, avspänt men grymt effektivt. De hittade gång efter annan nålen i höstacken!
Finns det fler av den kalibern? Verkar så för i vedervädret idag hittas såväl vitgumpsnäppan i Bakkatjörn som två tärnmåsar, förvisso adulta, i Gardur!
Kredit åt isländska fågelskådare!
Gardur 14 sep
Islänningarna är kända för sitt nattsudd. I gryningsljuset kunde man förr se russen vandra hemåt med ett lealöst bylte på ryggen. Nu får det lealösa byltet ta sig hem till fots, rejält rund därunder, men längs väl kända stråk som Ránargata. Stör mig föga eftersom tätaste trafiken sammanfaller med min jumpa.
Sålunda fräsch mötte jag upp Edward 0830 sharp. Simmi tog egen bil så det var bara att stå på. Mobilen klingade och redan i Keflavik hade Simmi en simsnäppa, smalnäsa! Sent och kanske den som slickade “min” bunker igår.
Så stora dammen, oroväckande tomt, var är alla ljungpiparna? Vi slarvade, Simmi messade simsnäppan, brednäsan – kvar! Återtåg och jag fick förtroendet att äntra russparken och tala med hästarna. Lyckades över hövan, fick nog en vän för livet men Edward hittade snäppan. Ropade och visade 100 m bort där jag stod med den framför fötterna – jag talade ju med hästen. Revanscherade med att se en brushane flyga förbi.
Så åkte vi ut till fyren och omgrupperade. Jag blev kvar medan Edward och Simmi i en bil for till Asgardur. Simmi skulle återvända längs stranden medan det blev bilspaning för Edward.
Jag klämde 500 hrota-gäss, en stenfalk, en knubbsäl och en aldrig sinande ström av havssulor. Edward hittade en prärielöpare vid Asgardur.
Vid återsamlingen tillbaka i ordinarie fordon, sedan åter mot Asgardur. Edward apporterade en lappsparv, en Islandsrarris. Simmi ville inte vara sämre vände bilen och fångade in en tuvsnäppa bland de nu talrika ljungpiparna och några kärror.
Vi tog sedan en promenad längs stranden i gränszonen mellan vatten och ängar. I hopp om bättre och fler obsar. Blev 2-3 lappsparvar med en snösparv och prärielöparen förbiflygande.
I sanning en uppvisning i vad Island kan erbjuda av fågelmarker och suverän skådarstrategi.
3 nya Islandsarter för mig! Well done Edward och Simmi!
Fredagen den 13:e
Hu, ger alltid litet vibbar som när en svart katt… TVI, TVI!!
En härlig morgon sol, laber vind och nästan + 10! Kastar mig på cykeln och pedalar ut mot “mina” marker. Halvvägs hinner vibbarna upp mig – kaffekokaren! Vad skall Palli säga om brandvarnaren börjar yla – igen! En dag som denna, no problem, kurs hemåt och bara ytterligare tid att njuta denna underbara by. Kokaren exemplariskt avstängd på tre punkter och jag ombesörjer istället den försummade solskyddsfaktorn – typ 50 total block – här skall icke knusslas.
Skönt att se den Ringnäbbade på plats. Räknar litet, om den först sågs hösten 2008 och då bestämdes till 2K och nu är det hösten 2013. Då skall den vara 7K nu och fylla 7 år till sommaren!? Om den har brutit sitt vänsterben verkar det ha läkt men på ett sätt som gör det obrukbart, det hänger ned till synes intakt. Ett annat alternativ är ett medfött fel. Hur som har den klarat sig!
Ute vid min bunker var det fullt håll-i-gång. Några ungdomar videofilmade. Jag inbjöds att sitta där inne, men jag föredrar alltid att bara ha bunkrar och annat som vindskydd. Dom skrattade och tyckte nog att jag var en riktig Viking, särskilt den pigga tjejen och i min fantasi.
I verkligheten var det jättefin skådning, lagom sträckande och rastande. Fick underbart pedagogiska studier av en SPETSBERGSGRISSLA med sillar och mular, alla i vinterdräkt. Jag hade 4 + 1 smalnäbbade simsnäppor på förbisträck och så kommer det en vinterfärgad BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA och lägger sig 100m utanför – vad säger man!? Och så svårar jag på ejdrar, får nog läsa på, bara “borealis” so far. En mindre lira och 4 silvertärnor mot Kap tål att nämnas.
På hemvägen började det blåsa och efterhand blev det som vanligt. Regnar häftigt just nu.
Kul grej igår. Såg ju 2 spetsbergsgäss i Tjörnin. När jag 1700 gick uppför Aegirgata mot Ránargata såg jag bakom kyrkan en stor flock fåglar. – kajor finns inte på Island så det var väl gässen i Tjörnin som gjorde en rockad!? Så skriver Edward att han sett 60 spetsbergsgäss dra mot W 1700.
Frågan är om jag inte ligger i skuld till Edward nu, tundrapipare och spetsbergare, öl eller whisky!?
Vikingatåg 12 sep
Klockan 3 väcktes jag av ett störtande plan – LUGN!, det var bara stormen som tjöt längs Ránargata.
Att det piskar på av bara attan tycks bekymra ingen eller inget här på Island. Halvöppna fönster och tvärdrag överallt.
I min lägenhet märker jag ingen skillnad, det drar lika mycket om jag stänger. Friskt och gott och varmt!
God tid för morrondonten och god tid för vinden att stilla av. Ja-ja, trotsade vädrets makter städslade ett av russen. Fick krumma rejält men ut kom jag.
Kändes bra med fågel, mjukade med den ringnäbbade som låg på vattnet. Men det var inte lätt, jag vacklade och fåglarna for som – ja, just det – tättingar. En enkelbeckasin såg ut som en präktig gräsand för att i nästa ögonblick förvandlas till en ängspiplärka om ni förstår.
Kämpade mig ut till “min” bunker med hagelartat regn i 20 ms rakt i plytet. En viking av härdat stål som sände sina landsmän tankar av överseende, sol, 20 grader, laber östan – klenisar!
Men, men efter att ha stöddat mig ett tag kom en gammal gubbe med sin tant – OCH GUBBEN HADE KORTBYXOR! Benen var illröda och de hejade glatt. Vikingastålet smällte snabbt ned till sin riktiga storlek. Jag byltade på mig, satte mig i lä och visst värmde solen en aning (+7). Fint flöde av tusentaks havsfåglar. Inget ess men ok för en brednäbbad simsnäppa som snällt lade sig på vattnet en stund, en grann storlabb som jag misstänker är samma fågel jag sett, kommer på samma sätt vid samma tid och så två silvertärnor, som annars verkar ha dratt.
Jämra skön hemfärd, inte många tramptag innan Kronan och en välförtjänt Sushi.
På eftermiddagen passade vikingen på att fylla mjödförrådet, behövs nog om han skall satsa på kortbyxor i morgon. Han passade också på att spana in resan 80:e art, två spetsbergsgäss i Tjörnin.
Hur gick det med ejdrarna? Orkade bara med en hane med segel, alltså “borealis” – eller var det vinden?
Gyllenpipare
Läste en bok där översättaren översatt Golden Eagle med gyllenörn.
Tillåter mig den friheten som inledning och rubrik.
Från början var “gyllenpiparen” en art
Golden Plover, Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
Sedan blev det två arter
Golden Plover, Ljungpipare (P. apricaria)
Lesser Golden Plover, Tundrapipare (P. fulva)
Och nu är det tre arter
European Golden Plover, EGP, Ljungpipare (P. apricaria)
American Golden Plover, AGP, Amerikansk tundrapipare (P.dominica)
Siberian Golden Plover, SGP. Sibirisk tundrapipare (P. fulva)
Vår “Gyllenpipare”, Ljungpiparen delades förr in i två raser, en nordlig “altifrons” och en sydlig nominatrasen “apricaria”.
Ljungpiparen har jag sett och lagt märke till sedan fågelskådning blev mitt största intresse “vid sidan om livet”.
Sibiriska tundrapiparen har jag sett mycket på mina resor i Sydostasien. Och 20 sep 1990 upptäckte jag tillsammans med Henrik R och Anders G Gotlands första och Sveriges 11:e på Svältholmen, en juvenil fågel.
Amerikanska tundrapiparen däremot nästan “no nothing”. Två har pliktskyldigast “kryzzats” på så konstiga platser som Sydafrika och Lanzarote. Kända ex har bockats av innan jag jagat vidare till annat som pockat.
Så jag har längtat efter första “riktiga” obsen. Och den kom förra tisdagen 3 september. På Bakkatjörns golfbana!
Hur svårt var det? Det var en ungfågel, som skall vara svåraste dräkten att skilja piparna på! Den var närmast och tillsammans med ett gäng ljungpipare i olika åldrar. Med jämförelse till hands inget problem. AGP är mindre, grå, relativt mer långbent, har spetsigare tunnare näbb, har tydligt ögonbrynsstreck vitt över och bakom ögat, ett svart komma framför ögat och mer tillspetsad bakdel.
Men det förlösande är förstås när man ser de helgrå vingundersidorna. I flykten syns också storleken, gråheten och mindre tydligt vingband som gör att man lätt plockar den.
SGP då? Kanske litet lättvindigt menar jag att jag aldrig sett grå ungfåglar av SGP, varken själv eller på bild, de har ungefär samma grundfärg som unga brushanar. Däremot finns en och annan brunare AGP och då blir det mer “tricky”.
Så Simmis osannolikt bra bilder på AGP 2 och 3 för min del den här veckan. Det var på söndagen 8 september i Gardur, längst ut på Reykjanes, Ni skall veta att det blåste, regnskurade och inte fanns minsta skydd!
Flera av de detaljer jag nämnt framgår. Vita bakom ögat, svarta kommat framför, spetsiga näbben och dessutom tydligt avsatt hätta. Den fina och tydliga teckningen på hals-bröstsidor och flank är åldersdiagnos.
Fågel 1, 8 september
Fågel 2, 8 september
På fågel 2 kan man hyfsat se den “klassiska” vingformel för AGP. Stjärtspetsen kort om 4-5 vingpennespetsar (tänk på att de två längsta ligger om lott) och tertialerna kort om stjärtbasen. Används ofta vid fotobestämningar och ger i fält ett karaktäristiskt långt och spetsigt akterparti.
Så till Edward och Sigmundur (Simmi) som bjöd denna härliga dag
ETT VARMT TACK
Inget nytt.. men sol 11 sep
Åter på hugget och denna gång var matsäck och Tenson packade. Men…
det regnade så jag laddade och startade tvättmaskinen och…
plötsligt flödade solen. Jag lät lugnt tvätten tvätta färdigt, hängde och cyklade ut.
Lovande vind från SW och Edward på plats vid Bakkatjörn – shortbreak från jobbet.
Vi hälsade på den Ringnäbbade som är 7K – en gammel goding.
Från Gardur rapporteras en av “våra” AGP och två tuvsnäppor!
Men idag, “På Västfronten inget nytt”. Njöt värme, sol och präktig matsäck.
Smatt in precis innan portarna däruppe öppnades.
Om inget annat blir det ejderspan imorgon. Blivande split enligt Netfugl.dk. Nordisk lär vara standard här men den har jag, så siktet inställt på Amerikansk eller Kanadensisk ejder – de´ni!!
Amrisar 9 o 10 sep
2 AGP på söndagen höjde adrenalinhalten hos skådarna på Reykjaneshalvön. Själv kunde jag riktigt känna blodsmaken i munnen.
Inte blev man mindre taggad av Edward och Simmis bilder och video från brottsplatsen. Suveräna!
Två arter låg förstås i pipelinen redan. Dels den ringnäbbade måsen med brutna benet, som varje år sedan 2008 dykt upp vid den här tiden för att övervintra vid Bakkatjörn. dels den vitgumpsnäppa jag skymtat på onsdagen.
Inför stundande arbetsvecka låg ansvaret tungt på mig som pensionär och arbetsfri. Så tungt att jag tog det lugnt i den ostadiga måndagsmorgonen – alltför lugnt!
Det plingade i datorn, mail från Edward “Yann har sett den ringnäbbade måsen“. Yann, som tillsammans med Edward sköter fågelrapporteringen på ön slog till direkt hemma från en skådarresa.
Kul, men ändå hade jag ju nästan börjat känna att jag hade monopol på upptäckter på Bakkatjörn. Nyttigt att komma ner på jorden resonerade jag nyktert. Vid tolvdraget fick jag den på första parkett, så enkelt och så fint bara att buga och tacka Yann och Edward och den enbente förstås.
Vid tidigare drag på den enbente i denna och förra januari har jag fått slita som ett djur, snöglopp, iskyla och jag vet inte vad. Kommer ihåg att jag gett upp en gång, men påminde mig att Eva gjort en macka och en termos med te. Tog det på vägen stående och över mitt huvud kom måsen. Minns bara vagt att jag vid något tillfälle noterat att den hade skadat benet.
I övrigt en lurande matthet i fågellivet. Kändes som en vilande vulkan, bland Hekla, Kattla och de andra på Island, men idag inget utbrott! Storsälen borta, och har nu hittat fyra obsar inom området på några månader – samma!? Gott nog fiskade en knubbsäl i yttre viken, jag hade nog inte slarvat vid första tillfället – skönt!
Hade slarvat med kläder och det straffade sig. Hungrig, frusen och trött. Men ändå full av planer inför morgondagen. Skulle bli oväder från E vid middagstid så…!
Upp tidigt, reducerad gympa, reducerad frukost, ingen matsäck, bara att dricka. Tvekade ändå, medan solen flödade över de snöklädda bergen i NE, tornade svarta moln upp sig E om Reykjavik och det hade redan börjat skvätta litet. Bet ihop och hade ju medvind.
Tänkte mjuka upp mig med den enbente som ju varit så tillgänglig igår. Ställde cykeln och gick upp på vallen och spanade över vägen där snabbspanarna brukar stå med sina tubbeväpnade bilar. Ingen med kryckor och träben men mycket och fina fåglar för en svensk som vittrutar och vitbukiga prutgäss. Ett svep – men va´i helvete!!!!, en liten vadare som exponerar en vit övergump. Jag sjunker snabbt ned bakom vallen – vad göra? – måste närmare utan att skrämma.
Hittar en ny närmare och skapligt skyddad attackpunkt. Tala om adrenalin och blodsmak. Det darrar i marken, är vulkanen på gång! ? Men narda – tomt! -en enkelbeckasin ger sig till slut upp i luften när jag luftar min besvikelse.
Men åter biter jag ihop. Sånt är livet, man får inte allt och nära skjuter inte en hare. Sätter mig ute i “min” bunker i fint vindskydd med mycket kläder. Längtar efter matsäck och kaffe, ser med oro hur vinden ökar och molnen tätnar. Men jösses va´fint ändå! Som riktiga russin en pampig islom och en dö´grann storlabb.
Måste ge upp men kämpar med kikaren från vågbrytarvallen både ut mot yttre viken och in mot golfbana. Daltjörn, banans största damm där det setts så mycket. Men så dött, några grågäss, en liten flock prutgäss och så dessa märkliga golfare – i alla väder.
Så apporterar jag, något i strandgräset, bara ljungpipare? Dröjer innan nästa golfgäng så jag avancerar försiktigt. En liten vadare flyger till! – nu jäklar. Gäller att få iväg gässen utan…! Lyckas och dom drar kacklande. Några ljungpipare, men där en annan, vulkanen sprutar, litet mindre än några kärror som också dyker upp, utdraget bakparti, tydligt ögonbrynsband, några bruna fjädrar i manteln och relativt streckad flank (gammal fågel???) och åter har jag den sanslösa turen att fint se övergumpen, den gör något med vingen.
VITGUMPSNÄPPAN
Upptäcker i ögonvrån att nästa golfgäng är inom skjuthåll och vill inte gå till historien med en golfboll i knoppen. Avancerar litet oförsiktigt och får njuta den bortflyende krabatens övergump en sista gång. Dom drar över vågbrytaren och försvinner i riktning mot Grotta.
Trampar lätt i motvind och regn. Handlar i Kronan hos honom som jobbat i Värnamo. Dammsuger och skrubbar köket – allt går lätt. Visserligen räknas vitgumpen som den vanligaste transatlantiska gästen på Island, men mycket kul ändå och allt omkring!
Läser att det nog sannolikt var en adult fågel men av alla 1 cy vadare har vitgumpsnäppan en adultlik dräkt! Så osvuret är nog bäst. Sannolikt dyker den upp under veckan. Skådarna här är vassa blodhundar när något lurar i vassen.
Aptitretare 8 sep
Innan förhoppningsvis foton kommer för ytterligare analys och illustration.
En liten kortis – aptitretare om man så vill.
Klocken elva på sekunden svängde Edward in jeepen på Ránargatan.
Edward från Manchester, men sedan 17 år islänning. En av öns absoluta topp-birders och som talar svenska – ren svenska – han har läst på universitetet!
På vägen hämtade vi upp ännu en ur Islands topp tio, Sigmundur!
Vi övergick till engelska. En laddad trio på väg till Gardur, ca 6 mil och en timmes körning till Island sydvästligaste utpost.
Har väl haft litet ruelse över allt jag sett de senaste fem dagarna. Ingen annan har sett något. Och när Edward frågade om ålder på den amerikanska tundrapiparen och jag inte kunde hitta något så tidigt fynd av en juvenil – i hela Västra Palearktis, någonsin. Men det blåste storm från W för en vecka sedan. Alla mina obsar är bevisligen på G över NW Atlanten och kanske viktigast jag har haft tid!
I trion var vi direkt överens, fågelskådning är ett nöje och ett medel men inte prio ett i livet. Därför blir det ofta att man passar på att ta en titt, på lunchrasten, när man åker till jobbet, när man hämtar barnen. Jag har haft tid i fält långt utöver det.
Som på beställning förlöste Edward mig ur min ruelse inom en minut vid första stoppet. “I sjökanten. Tror det är en AGP, American Golden Plover!” Inom samma minut hade vi den alla tre! Metodiskt betade vi av bestämningen. Den höll sig litet för sig själv, det fanns ljungpipare överallt, ett tag dök det upp en brushane, också raritet på Island. Till slut sopade den undan sista unset av tvivel, flög en bit och visade de helgå vingundersidorna.
En halvtimme senare stannade vi vid en till av alla ljungpiparprydda ängar och Edward förklarade att här hade det setts Island första sibiriska tundrapipare för två år sedan. Vi stirrade alla förundrat på en ensam pipare alldeles vid bilen! Kolla själva!
Edward igen. “Är det samma?”. Inte en sibir men ännu en amerikan!!
Vi rundade av med en flock FJÄLLRIPOR och en promenad längs en av Västra Palearktis västligaste utposter innan återgång till söndagsfamiljer och för mig skruvning av badrummet!
TACK FÖR TUR OCH SÄLLSKAP!