Olof Armini om fåglar och natur

Vivingade tärnor ligger som myggsvärmar över viken. Understundom trimmade av en Lannerfalk. Nyss hjälpte en sotfärgad Sotfalk till. Två Saddle-billed Storks står lugnt kvar. Runt verandan jagar några Broadbills. I avocadoträdet sitter en Pygmy Kingfisher och över allt hörs och syns den Afrikanska fiskörnen.

Är nu uppe i 268 arter. Försökte igår fuska och dubblera med Winding Cisticola. Blev ett backstep från 269.

Blir Mbamba och träskonäbb(?) imorgon alltså åtminstone återgång till 269! Men visst lever drömmen om 300 arter!

På söndagen 24 november dags för Kajs uppblåsbara kajak, egentligen Scotts.

Pancras pumpade den och vi bar ned den några hundra meter till fiskarnas lilla “hamn”. Litet trixigt att komma i och ut med kajaken. Man vill inte blöta ned fossingarna i Victoriasjön i onödan. Men vi är ju båda rörliga, åldern till trots.

Så paddlade vi ut i fiskarnas kanal genom papyrusen. Malachite kingfishers, Swamp flycatchers och där, minsann, en sävsångare – från Sverige, från Danmark??

Så ute bland water lilies och hundratusentals fåglar. Litet gungigt att balansera båten när man tittar i kikaren, men ibland behövs det inte. Här gamla Kajplåtar från kajaken på hur huvudbyggnaden växer fram.

Det är träkonstruktionen till höger. Strax till vänster nuvarande bostadshuset. Ytterligare till höger framför “slottet” i bakgrunden är den compound där jag har mitt rum. Skymd bakom några mangoträd, men ser ett plåttak får jobbarnas mat-och viloplats. Bland Vivingade tärnor, Sandtärnor och Skrattmåsar ses en Open-billed Stork och två Silkeshägrar.

Så här ser det ut idag, betong och tegel på plats – och en Wood Owl under taknocken. Och Kaj och jag med varsin öl och 200+ arter i kikarsiktet.

Bland mycket intressant från kajaken Svarthäger, Saddle-billed Stork och inte minst tre vadarsvalor, Svartvingade, som bestämdes med hjälp av foton.

Victoriasjön ligger mitt mellan de två stora sträcklederna, östra och västra Riftkanterna. Därför är många arter som flyttar i stort antal relativt fåtaliga här. Som exempelvis de båda vadaresvalorna, särskilt den svartvingade. Återkommer med bilder.

Första expeditionen lördagen 23 november.

Paradise Island

Kaj hade rundat ön för några veckor sedan och såg genast potentialen, ett nytt IBA, International Bird Area. Träden var fullspäckade av bon, silkeshägrar, kohägrar, skarvar.

Faktiskt är inte så många så stora kolonier av häckande Afrikanska Storskarvar och Silkeshägrar i Norra Victoriasjön säkrade. Kaj har varit med förr och säkrade för några år sedan ett IBA i samma område, Semuka Island.

Vad Kaj inte visste var att Paradise Island tidigare var känd som Schimpansernas ö. Idi Amin hade där ett av sina nästen och satte bla ut Schimpanser. Efter hans frånfälle försvann de, förgiftade av fiskarna som var rädda för dem eller så dog de av ålder. Idag bor där en vakt med ett gevär från den tiden och en dam som ser ut som en av Idis hålldamer, fastän många generationer yngre. I en förfallen cementbunker med några grisar under all fågelträcken!

Vår expedition avgick från Lutembes södra strand. Kaj hade engagerat Tage, gammal skolkamrat från Hjörring (världen är liten) och nu föreståndare för en Primary School. Tage hade koll på en skuta av traditionell utformning, nästan en minivikingabåt som man kunde köra upp på land. Att komma i beröring med strandvatten i Victoriasjön är inte riskfritt – Bilharzia!!!

Skippern hade en gedigen utombordare och tre mans besättning, behövdes vid avgång, landgång och ösning av den läckande skorven.

Expeditionsdeltagare var Kaj, Tage, Lovisa, tysk volontär och fyra utvalda elever i 10-årsåldern samt undertecknad.

En dryg skvättig halvtimme senare, med tusentals vitvingade tärnor och sandtärnor var vi framme och möttes av en präktig Nilvaran. jag tyckte mig minnas historier om Amin och krokodiler.

Ön översvämmade av fåglar, Afrikanska Dvärgskarvar och Afrikanska Storskarvar, Kohägrar och Silkeshägrar dominerade men det fanns också Heliga Ibisar, Rosaryggade Pelikaner och annat smått och gott. Brunglador och någon Wahlbergsörn raidade oavbrutet. Läckert med fåglar men i övrigt ganska oläckert. Vi hittade till slut en strandremsa med Grönhägrar, Pied Kingfishers och plats för vår tilltagna matsäck på kex, kaffe och vatten!

Plötsligt drog vikingaskeppet iväg och Kaj var spårlöst försvunnen. Tänkte igen på alla historier från förr! Men en halvtimme senare var båten på plats och ytterligare en halvtimme senare var vi i hamn. Och snart satt vi på Tage och Dorthes veranda med en härlig middag och kalla öl.

Den Afrikanska natten sänkte sig till musiken från Dark-winged Nightjar och Spotted Eagle-owl.

På pass i Uganda.

Med egoanda

På plats i hus 3 – ett bord, två stolar, några svala öl och,,,

ett j-la tryck på fåglar.

Rasar fram emot de 200 …!

Hängde så på Kaj till Entebbe och fick en lifer

KLIPPVADARSVALA

Startsträcka och sedan full attack.

Konstaterar att jag måste ge mig tid att gå igenom obsarna, diskutera med Kaj, kolla bilder. Litet svårt när det hela tiden dyker upp något.

Rätt som det är en Black-and-white Casqued Hornbill som väldig och skränande glider utför slänten – likt en “rocka”?

Kaj ropar och jag tvingas lämna den vackra White-throated Bee-eater i trädet intill.

“Bara” en skruv med Marboustorkar, Hooded Vultures och annat krafs. “Nej där!” – tiotusentals Vitvingade Tärnor som virvlar uppåt i skyn, trimmade av en biffig Slagfalk.

Som sagt det gäller att inte hetsa utan att attackera metodiskt och lugnt. Vi ligger på aktningsvärda 175 arter.

24-h race kan här ge kring 200 arter. För någon vecka sedan “bara” 130, Mount Elgon vann på strax över 200. Vi siktar nog i nuläget på 250 – för tre veckor.

Mer blir bonus och whisky i kistan – ta de´inte bokstavligt! – Kwaheri

Afrika vaknar. Hadadaibisar. Röken från arbetarnas eldar för mat varmvatten mm

Jag gympar på cementgolvet, duschar under naturtempererat vatten.

Tar en runda på tomten, överallt roligt nytt.

Inte allt dock – i morse drunknade en fiskare i viken.

Vi äter papaya, mango och bananer direkt från träden.

Afrika tar och ger!

Höll på att klämma Ugandas andra fynd av svarthuvad trut. Men med gemensamma ansträngningar bidde det bara en Heuglini.

Uppe i ca 150 arter – tar det mycket lugnt och betar av metodiskt.

Just nu ingen el och uppkopplingen sviktar. Med hjälp av Kaj skall jag försöka fixa litet mer kött på benen för den sugne.

Till dess “Kwaheri”!

2 måndag morgon 18 november anno 2013

Gympa, hockygröt, stenhård fokusering på bagage, pass, pengar, biljetter – och fågelkikare!

Nästan 40kg ner till Korsvägen och första flygbussen. Glad chaufför fin starter på resan.

Träffar Cecilia och glatt återseende. Incheckaren har sin son i Uganda och fixar bättre plats på Ugandaflyget.

Fint flyt hittills. Och på första etappen till Amsterdam sällskap med Mattias och jätteroligt snack om Afrika, malaria, dykning i Aruba.

Schiphol ok men litet tråkigt tills Ugandaterminalen, med äppelkindade mormoner, Congoveteraner och afrikaner from “heart of darkness”.

Lång flygresa men excellent service mat, dryck, varma handdukar, allt vänligt och med omtanke.

Landar söder om ekvatorn på kulle i Kigali. Några pax byts.

Så åter till norr om ekvatorn och Entebbe.

Kaotiskt men lazy. Kaj på plats.

Vi dyker in i den afrikanska natten.

En blandning av allt – internet, moskiter, el som kommer och går, avgrävda vattenledningar –

Åska över Victoriasjön, en nilöl, en nattskärra spelar outtröttligt och till slut somnar jag under moskitnätet.

Välkommen till tre veckor i Uganda och stort tack till Kaj som gör detta möjligt!