Olof Armini om fåglar och natur

180 knyck brukar man säga, men nu är det minst 220. 2 vick – ett som rektor och ett som mattelärare. I dag förtvivlat försök att få litet skådartid. Man blöder

Anders serverar denna superba bild. Janne, Torsten mfl sufflerar och dessutom hade denna , Gotlands första större beckasinsnäppa obehaget att campera med en annan transatlantisk besökare, en tuvsnäppa. Förtvivlat får jag åter rota bland gamla anteckningar från Floridaäventyret i början av 90-talet, 20 år sedan. Jomenvisst lyckades vi vaska fram några större bland alla mindre beckasinsnäppor. Pga av flyttstrategin längs storcirklar över öppet hav är “våra” vanligaste transatlantiska vadarvagranter motsvarande ovanliga som rastare i södra USA!!!

Men alltså efter sent styrelsemöte i går kväll stapplar jag upp vid fem och kör hastig packning och morrontoalett. Morrongympan blir en lättjogg i 45graders lutning med 20 kilo packning. Bra väder och bra riktning på vinden, men för dåligt tryck.

Som vanligt känns det som hidet haft dagens skörd. Vi gott mod sätter jag mig ändå till ro, mumsar matsäck och tittar in litet toppskarvar, några tärnor silver-och Kentsk, tretå, kustlabb, storlabb, litet vadare och grisslor, smålom, sulor och stormfåglar. Får trevliga pratstunder bl.a. med David L från Gotland som fotar

Sitter gött David! Så träffade jag också Silke K som visade sig ha flera kontaktytor bl.a. med violaspelande Pascal och hennes dotter.

Men snart ny jogg för att nå Hönöfärjan. Backen i Joberg igen och snabbt klädbyte och så en macka på bussen. Zachy uppfiskad på kvarnis och så hem. Brassar Wallenbergare med mos och rårörda lingon. Läckert och god tröst tillsammans med en fin Hönödag!

Från egna bakgården, min “all time favorit”, Svältholmen rapporteras att Mikael Nils hittat en större pip. Anders berättar livfullt och medryckande hur han återfinner den senare på dagen.

Den 5:e fortfarande ovetande om vad som skulle tima satt jag på Hönöfärjan i Hans Bs bil. Denne blixtrande duktige skådare hade vänligen tagit upp bussburne – för ovanlighets skull – jag. I racerfart mot parkeringen pratade vi om ditt och datt. Hans beklagade sig över att han inte hittat den svartpannade törnskatan på hemmalokalen Välen. En 08a!!! på tillfälligt besök hade slängt upp kikaren och… Sånt suger.

 Men det gör även sjön, när västkulingen drar in över Hönö.

Det dröjde inte innan uppdragen attackerade pansjosen. Ti 4 sep möte om Indienplattform i Göteborg och må 10 sep selar man rektorskapet på barnbarnens skola – för hur länge????

Alltså gäller det att passa på. Så 5 sep med liten kuling på G! Kanske lite liten och från VVNV, inte klockrent. Men 0300 upp för en timmes Yoga. Så hockeygröt, frukt, grönt té, juice och matsäck i flygande fläng. Jogging till första bussen 0506 och byte på Hjalmar Branting. Färjan från Lilla Varholmen och stort tack till Hans!

Hårt tempo med livet eller åtminstone benbrottet som insats i stenskravlet. Möttes av översvämning. När Hans stod i decimeterhögt vatten över skorna valde jag den äventyrliga passagen över några slippriga klippblock. När vattnet sugs bort har man några sekunder att med 4-5 memorerade hopp kasta sig upp i säkerhet på andra sidan. Låtsades vara 20 år och klarade mig med ett lättare plask på vänsterfoten.

Tyvärr sinkade det mig så jag missade fjällabben med några sekunder. Stod inte ute med hidets flinande miner utan satte mig utanför och fick lida pin. Vinden var som sagt litet för nordlig. Mest trutar över havet. Så några stormfåglar, en spännande mås, 1K dvärgmås, en havssula, en labb 1k fint – kust och mkt avlägset storlabb, så slår jag till en prutgås, LJUSBUKIG, nära mot norr. Hidet ointresserat dom har en mindre lira mot söder. För sent för mig och sommarens/höstens förbannelse följer mig.

Ger upp, söker ett soligt läställe, slår upp kaffe och monterar upp tuben i stående och ljuvligt, härligt litet lekande som två hoppande delfiner två 1K FJÄLLABBAR! 10 minuter senare lirar en GRÅLIRA i sakta mak norrut nära och fint och visar sina silverflash på vingundersidorna. Måste rusa upp till hidet – men hinner inte för så kommer lika fint en MINDRE LIRA! Nu är det jag som flinar och allt motflyt är glömt.

En timme senare tror jag att min bogey, gulnäsa, flyger in men det är en gammal FJÄLLABB, nog den första jag haft söder om Storfjället i Tärna. Den följs omgående av en 1K.

Kan så runda av med ett tiotal toppskarvar, tretå, sandlöpare, roskarl och kustsnäppa.

Hemfärd via bl.a. Jan-Åke N, som ger snabblektion om fjärilar och annat småkryp och kryssargiganten Örjan E, som ger trevliga pratstunder och skjuts till bussen.

Stort tack till alla!