Olof Armini om fåglar och natur

Idag, Julafton 24 december och norra halvklotet vänder åter upp sig mot solen.

Dax att vända blad – kanske? – i alla fall dax att exponera sig på bloggen.

Följer man sann soltid så…

En rapsodisk summering av 2018 och nya friska tag 2019.

Fågelmässigt kändes 2018 litet rörigt.

Jämfört med 2017 som avslutades med en månad i ett av fågelskådningens Mecca,

ÖSTAFRIKA och då alldeles speciellt  Rift Valley och Tanzanias östkust! Mer än 500 arter, många riktiga läckerbitar.

Skymtar både Leopard och Rothschild Giraffe i kikarsiktet över Lake Elementeita, saltsjö i Riften.

Och minst ett tiotal vadararter på en enda bild från stranden i Indiska oceanen.

Så på hemmaplan 22 december, tidig julklapp ett superdrag med David, STÖRRE GULBENA vid Amundön.

Det var 2017. 2018 har innehållit två resor med tung och givande skådning.

Fuerteventura med endem som KANARIEBUSKSKVÄTTA och en drös andra finesser

vid fri sikt över Atlanten, spännande Barranco och långa ökenvandringar.

Så härliga två veckor på Rhodos med sina trutar, liror, piplärkor och allehanda finesser som ELEONORAFALK, MAJNASTARE och KARETTSKÖLDPADDA – you name it

Här på plats: Medelhavstrut, Scopolis lira, Rödstrupig piplärka, Fältpiplärka, Karettsköldpadda och undertecknad med kamera

Mitt i den historiska staden och med utsikt över Turkiet – från hotellbalkisen.

Som förra året drog David upp spurten och satte finishen med en 1K BLEK TORNSEGLARE 10 november i Utteros, dessutom ett ÄDELKRYSS! Tidigare under dagen hade vi mjukat med en tidigare upptäckt BLEKSEGLARE på Gubbanäsan.

Utteros: Conny Palms rappa skott

Gubbanäsan: David behövde inte upptäcka, hann skjuta

Nå, kanske inte riktig finish? Harvat ett decembergrått Västergarn i en vecka.

Och prickat den Kaspiska truten på Skeppsholmen 15 december. Alldeles bestämt satt den på Slottet.

Och alldeles bestämt “sköt” jag den från höften.

Skeppsholmsbron: Olof från höften

Vitt huvud, välruggad mantel, mörka vitspetsade tertialer, fjällvråksstjärt, ögonprick, mörk kraftig näbb, långa ben – syns det? – tja!?

Här hemma låter Kattugglan (med ungar?!?) och en Entita mumsar vid matningen.

Nya friska tag inför 2019, på bloggen, på “Old times”.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Blir det den sista? Hotfulla viskningar hörs i den bistra NV-kulingen.

Förvisso genom många led och den har hörts förr.

Men tiderna är svåra; klimat, humanism, demokrati, … – allt står svagt mot fagra löften och snabba klipp!

OS i Stockholm, Västlänken, … allt nästan gratis, som att satsa på en säker vinnare,” inatt vinner en svensk några miljarder!”

Gubbarna klappar varandra på ryggen och blott alltför sällan får någon av dem begrunda Sanningen – i sinkabirum i tre år som en viss överstepräst – HÖ!

Alltså, långt framskridna planer att förvandla Svälholmen till 4 golfhål?

Även om jag satt som golfpro i golfklubbens styrelse skulle jag säga nej.

Gunnar Britses grymma bilder visar en fågellokal i klass med Falsterbo och Ölands S – sanna mina ord!

Jag vet det naturmässiga värdet att behålla området, rent allmänt och just Svältholmen speciellt.

Enkelt uttryckt 4 hål på Svältholmen har ingen framtid, det är dött.

Ett bevarande av Svältholmen har en framtid, Global Earth!

Men som sagt i tider av snabba klipp och fagra löften gäller inte SmartFi!?

Låt oss ändå hoppas på några SmartFis i kommunen o/e i golfklubben!

Annars får man söka andra jaktmarker även om de försvinner snabbt.

Några dagar kring 1:a advent, den mörkaste av fågeltider, har det varit full fart.

Massor av Havsörnar och Gråhägrar, småflockar av sjungande Sångsvan och hela tiden någonting speciellt, Vinterhämpling, Tofsvipa, …

Ack ja, men jag har fått uppleva det i snart 40 år!

Känns vilsamt att träda an vintern, 1 dec 2018, på gamla hemmamarker.

SVÄLTHOLMEN, som jag först beträdde 20 aug 1980!

Det blåste, regnade och vimlade av fåglar, tyckte tom jag som nyligen bott två år i Rift Valley.

Så, idag, 0-gradigt, kuling från S och vassa hagelskurar – och FÅGLAR!

Ett trettiotal Gråhägrar kurade runt ån, ibland uppskrämda av någon av de sju Havsörnar som härskade i området. Två Ormvråkar fick se upp och inte bara ned. Ett hundratal Gräsänder var också på alerten och jag kunde med darrande händer och rinnande ögon hitta Stjärtand, Bläsand och tjoget Krickor.

I kölvattnet av hösthysterin-18,

Bleka tornseglare, Större Turturduvor, Rubinnäktergal, Rödtrast, Svartskvätta och på Gotland, Mongolpiplärka och Ocularisärla,

svårade jag den siste november med en Vinterhämpling av östlig typ.

Det bidde två Vinterhämplingar och en Hämpling – julklapp och gott nog en härlig da´n för Första Advent