Olof Armini om fåglar och natur

Återkommer till funderingarna i senaste RR kring att akademiker/genetiker tar över klassificeringen av Aves! Som sagt tror jag att “eliten” av skådare, som levt gott i täten av “trendsettandet” och kunnat härja fritt bland alla Durangos utan att ifrågasättas av någon “ovan där!”, blir dom som sätts på prov. Plötsligt blir man någon bland alla andra och måste foga sig i ledet. Omställningar innebär alltid problem. Har man satt normen för sökandet efter den sanning som inte finns kan det bli smärtsamt. Som att förlora sin religion.

Naturligtvis finns i skådandet så många vägar öppna att det för de flesta är tämligen egalt – bara att skåda vidare och må fint.

Så en reflektion som jag gjort under årets två första månader.

 Jag har skådat på Gotland, i Göteborg, i Danmark och på Island. Reflektionen gäller hur skådandet påverkas av andra skådare. I Göteborg som är mycket skådartätt med ständigt aktiva, mycket skickliga skådare måste man vara beredd att satsa hårt på rätt plats, ägna mycket tid och ha stor tur för att hitta något. Blir mest sekundärobsar på andras upptäckter. Själv ståtar jag med litet uddaupptäckter som några svartkråkor siste februari, en “abberant” gräsand och några roliga gäss den 2 mars. Skam till sägandes fåglar som många inte lägger så mycket krut på.

I Danmark är det på samma sätt “rensat” av en stor och mycket duktig skådarkader. Trots att jag ägnade i stort sett fem dygn åt skådande i mycket goda fågelmarker stannade summeringen vid:

Hvidnaebbet islom, vitnäbbad islom. Såg årets andra för Nordjylland utanför Fredrikshamn från färjan.

Lysbuket knortegås, ljusbukig prutgås. Såg flera flockar kring Ålborg. Har ökat som vintergäst i Limfjorden.

Korttået traelöber, trädgårdsträdkrypare. Såg och hörde(viktigt!) årets nordligaste på Jylland, i närheten av Ålborg Zoo. Under spridning och upptill 7 ex på en enda lokal litet söderut.

Toplaerke, tofslärka. Bara kvar på en lokal i Danmark, Hirtshals med några få ex. Såg 1 ex på gammal lokal i Fredrikshavn som ligger mittemot Hirthals på Jyllandspetsen.

Bomlaerke, kornsparv. Fortsatt vanlig i jordbruksbygder. Kunde identifiera fåglar med de karaktäristiskt hängande benen på tågresorna genom åkermarkerna!

Storekjove, storlabb. Såg ett ex utanför Fredrikshavn. Troligen samma som sågs dagen innan en liten bit söderut.

Blåste ju på duktigt på hemresan så ett trevligt vimmel av suler, mallemuker, rider och alkefugler, havssulor, stormfåglar, tretåiga måsar och alkfåglar.

Till detta knubbsäl och stenmård vid Limfjorden och mycket rådjur på tågresorna.

På Island är situationen en annan, inte när det gäller skådarskicklighet – hos de ca 20 i club-200 – men skådartätheten! – hur täcka denna stora ö med megapotential mitt i förkastningssprickan mellan Västra palearktis och Nearktis? Öns skådare gör ett fantastiskt arbete, men för den gästande skådaren innebär varje timmes skådande ett betydande bidrag till det totala skådandet. Ser man i senaste RR så är många upptäckter signerade utländska gäster.

För min del kan nämnas säsongens första Thayertrut och svartand, nyupptäckta ringnäbbad mås och amerikansk bläsand under en vecka! Det talar ett tydligt språk. Inga stänkare och i efterhand har samtliga fall följts upp, tex flera Thayertrutar, som var en lifer för mig – men ändå! 

För mig var det litet av en nostalgi – tiden då man kunde förvänta sig att med regelbundenhet hitta något nytt och var eller varannan månad en stänkare! – Gotland 1980! 

Gotland har under min tid 1980-2012 sakta men säkert förändrats från Islandsmodellen till att mer och mer likna Danmark/Göteborg, fler och aktivare lokala skådare, fler och vassare besökare. Det blir väl aldrig som Falsterbo i höstas men ändå.

Jag kan inte säga att det var bättre förr eller bättre här eller där. Det att få se och uppleva är alltid lika positivt. Det finns mycket att krydda med, upptäckten, något ovanligt, något förväntat, något nytt, en gammal goding…

Hvornaer smager en Tuborg best – Hvergang! 

Mars! – våren är här! Den sista extra skottvinterdagen med värme som aldrig förr och en härlig cykeltur, tre svartkappor bland alla gråkappor längs Södra vägen mellan Mölndal och Frölunda. En förvisso bara slängkappa (hybrid) men ändå! – Vadå, jo kråkor och kopplingen far osökt till senaste numren av RR och diskussionen kring den fältmässiga och/eller akademiska artindelningen av AVES!!!

Som förutspått har nu artsplittarna och ayatollorna i skådandets övre sfärer fått byxångest. När genanalytikerna tar över gäller inte längre deras överhöghet. Överlägsen fälterfarenhet, kameror, paraboler, ringmärkning kan slänga sig i väggen vid artningen!

Intressant att gå en ny tid till mötes.

De tre vintermånaderna har gett ett fint havsfågelrace, men jag suktar fortfarande stormsvala. Petrellen och bruntrastarna sved väl en aning också. Men, men inga av dessa lifers så jag värderade rosenmåsen högre!! Sopat litet bland invasionsarterna, sparvuggla och bändel inskåpade på Änggården. Vitvingad trut i älven, förståss.

Sekundärnoteringar på dvärgsparv, tallsparv (vibbar från Svältis-08 med Anders) och rödbukig svart rödstjärt nu fastställd “phoenicuroides” ( Nordens första obs med Anders Gardelin, Harald Norrby och David Armini).

Huj va lungt men propert och snyggt!