Olof Armini om fåglar och natur

Sedan rödfalken har det varit litet trögt för teamet Anders-Olof. Själv har jag haft litet känningar som tundrapiparen och biätare. Månne den sistnämnda vara Ölandsfågeln som gjorde en liten utflykt på sisådär 20 mil i dimman och diset. Den sågs ju igen häromdagen.

En amerikansk tundrapipare, trolig sådan rapporterades från Halland den 25  och var närmare i väg men fjärmare i tid än den i norra Tyskland. Denna var ju också i “lämplig” närhet till en Wilson!

Nå igår gjorde vi slag i saken och “drog” på den rödhalsade i Petesviken. En 2-poängare enligt birdfinder, Club300s jubileumstävling. Förvisso skall man hitta fågeln, men för skoj kan man ju värdera obsar enligt deras poängsättningen av olika arter.

Fö enligt samma matrikel så har undertecknad helt “rena” 3p för amerikansk kricka och 1p för aftonfalk. Med litet god vilja dessutom 5(!)p för tornuggla och 3p för biätare. Mer utopiskt 4p för am tundrapipare! För ornitologens våta drömmar skulle det betyda en delad 54:e plats i birdfinder – eller en delad 11:e plats – eller en delad 4:e plats. Uj-uj-uj!!!

Tillbaka till verkligheten – eller – det är inte bara tveksamheten om vad man sett/hört utan även att det man sett/hört är av genuin autencitet!!!

Framme vid Petesviken kunde vi efter litet rotande få de allra mest bedårande obsar på den rödhalsade. Tänk om vi inte vetat, ett snabbt konstaterande, några betande vitkindade! Den höll sig långa stunder dold i gräs eller bakom sina större släktingar, ett femtiotal vitkindade. Ljuset tillät inte fullständigt skrutiniserande av fjäderdräkten för eventuell åldersbestämning. Något man gärna gör och sedan använder, oavsett resultat, för att stärka ett genuint ursprung!

För vi behöver bara gå ett drygt halvsekel tillbaka i tiden så hade nog obsen avfärdats som en parkanka – särskilt sommartid. En likartat uppträdande i fjol på Västkusten, en rödhalsad med en flock vitkindade på Galtarö, mottogs med stor skepticism av alla utom observatörerna.

Jämför Galtaröfågeln

http://www.birds.se/imgspec.asp?Qimg=117&Qlangues=Sv

Med den i Petes

http://www.artportalen.se/birds/default.asp

Sök på visa fynd – rödhalsad gås – juli – Gotland så hittar ni fina bilder.

Alla tänkbara parker eller uppfödningar av fjäderfä dammsögs. Och som man frågar får man svar. Noaks ark i Bohuslän hade rödhalsade. Status vet jag inte men minns när jag granskade England i samband med Londonbesöket i vintras att man uppgav en häckning i det “vilda” i ENGLAND! Såg själv två friflygande med två vingklippta i St James Park vid Buckingham Palace.

Alltså skäl till stor ödmjukhet. För vem vet om tex rödfalkar. Dök upp en i Norge och då vibbar det med paralleller till tex alla tartarderivat som vimlar runt. Det är inte alltid de har prydliga remmar och radiosändare som fågeln på Tjörn nyligen. Oräddhet och mysko ruggningar sänder kalla kårar efter ryggraden!!

Men njutaren skjuter alla dessa vibbar i sank. För som vi njöt och allt förhöjdes av en förtjusande bergandskull och efterföljande vadarfrossa till bullar från Fårö och hembakt chokladkaka i Anders fältfåtöljer.

Till slut en “äkta” oäkting signerad alltid alerte Svante B. Fråm Loiredalen!!!

“En gräsand överdragen med en svart nylonstrumpa och med något vitt på bröstet”, inte helt ovanligt att man träffar på. Mer frekvent i närheten av fågeldammar med tamdrag, men även i det rent vilda. Litet slarvigt har jag fångat upp typbeteckningen Cayugaand. Fick den faktiskt från Gotlandsornitologins nestor Stig H. Rätteligen gäller den helt svarta mer typiska tamankor som först frambringades vid Cayugasjön i staten New York “over there”. Säkert finns en gemensam koppling via gräsand så – och Cayugaand låter så fint.

Att hitta en ny art är en av fågelskådarens mest drivande krafter att greppa kikaren och kasta sig ut i markerna i ur och skur.

En ny art kan vara allt från ny för dagen via ny för mig själv via ny för regionen via ny för landet till ultimata ny för världen – eller –  finns det ett snäpp till. Att likt honom därovan SKAPA en ny art!

Jag hör till de privilegierade, som känner en dylik skapare och jag hörde till de allra första som fick ta del av den vetenskapliga dokumentation. Denne, tf Skapare på jorden är ingen mindre än Svante Bergö och dokumentationen följer här

GLASSTRUTEN (Larus glassoides), står närmast vitvingad trut (se namnet!)

Lätet:

glasstrut

Bild:

Återkommer till skapelseberättelsen/erna!

Rötmånaden närmar sig eller är den redan här?

Rödhalsad i Petesviken hade bara för något år sedan kännts helt fel. Men alltsedan de högarktiska vitkindades invasion av landet och med både prutgås och bläsgås på ön får “strängaren” nog ge sig. En rödhalsad fanns förresten förra sommaren i Göteborgs södra skärgård med vitkindade. Dessutom finns en ytterligare parallellitet med artfränden i “frihäckningar” i England, som jag tidigare nämnt.

Mikael Ts förnämligt bildade luriga ärla, sädes(tror jag!) eller citron har föregåtts av ryktet om en undulat på golfbanan, som visade sig vara en helvit ärla. Samma eller en annan sågs snenare vid Valbyte söder om hamnen. Mikael T såg också för säkerhets skull till att tidigare under dagen dokumentera tidigare nämnda rödhalsad.

Svante B, den spjuvern kompletterar sin trutskola, som han så flinkt inledde med glassTRUTEN, med följande häftighet

Kan det vara se

http://www.artportalen.se/birds/gallery_imageinfo.asp?imageID=146220

Ånyo en litet förarglig obs. Den här gången ett klockrent läte, men ändå.

Och – klockrent förresten – hur garanterat mot diverse grön biätare-derivat, varav åtminstone ett setts i Sverige och på Gotland!? Tror dock att vanlig är marginellt mer lätthörd, särskilt med min hörsel (eller brist på!).

Och gårdagens fågel på Öland får väl nättopp garantera det korrekta i konklusionen, en vanlig biätare. Den kom västerom stugan och drog söderut. Jag hade just nedkämpat en gigantisk myrinvasion och var rejält på hugget – rena pointern. Jag är ju gott bekannt med det rullande/ringande lätet. Men den mystiska dimman svepte in och såg till att dölja fågeln från min falkblick.

Kanske räddade dimman biätaren från den lärkfalk som dagligen härjar bland svalor och seglare över stugan. Falkfränder som stenfalk och aftonfalk har också setts i området i sommar men inte rödisen. Det hade varit något på tomtlistan!

Men biätare är inte fy skam.

Är nu mer än 25 år sedan Lasse J hörde en biätare över Paånsbron. Vi hade inte stugan då så jag kunde inte gräma mig över den missen!

Johan Träff en legendarisk skådare på Gotland och en eminent fotograf. En av de första jag hörde om i början på 80-talet. Han hade ringmärkt skärfläckor i Västergarn.

Häromåret drog han som en tornado genom skådar-Sverige genom att så där litet i förbifarten plåta en piplärksnäppa på en liten byväg på Gotland mitt i smällkalla vinterna. En så remarkabel prestation att den är få förunnat att uppleva under en livsskådartid!

Han har nu haft vänligheten att låta mig publicera några av hans suveräna bilder på rödfalken efter återupptäckten. Visar tidigare påpekade karaktär och lägg särskilt märke till kvarvarande streckade inre handpennor (tyder på 2K!) och de “vitlackerade” naglarna!!!!

TACK JOHAN!

Den så förargligt försvunna rödfalken grämde många.

SÅ – En av öns största skådarprofiler genom tiderna, Stellan H skrällde tre dagar senare – samma fågel i liknande context men 4 mil SW.

Detta föranledde Anders att undra över litet över om man kunde prognosticera en sällsynt fågels rörelsemönster. Om den försvinner och dyker upp igen – var? – i så fall.

Spekulerar vi kring rödfalken, så om den har ett centralasiatiskt ursprung så är den en extrem långflyttare SW till södra Afrika. Detta sydvästliga drag delar den med de allra flesta icke-tättingar som dyker upp på ön. För tättingar är det litet mera komplext.

Alltså bör man sätta strålkastarna på Öland – Skåne – NW Tyskland.

Litet kul var därför när det tidsmässigt lämpligt dök upp en Wilsonsimsnäppa i NW Tyskland förra året. Visserligen 70 mil och inte 4, men rätt fågel, rätt riktning och rätt tid.

Och döm då om när det dyker upp en Wilson 2 juli i år också på samma ställe!!! Och nästan som ett “knock-out – slag”, 8 juli en

AMERIKANSK TUNDRAPIPARE!!!!!!!! – på samma ställe!

Passerade Västergarn 5 juli????????????

För att lyckas i sitt fågelskådande måste man ha en grundkondition som byggs upp av långa timmar av stirrande och letande efter något som INTE finns. Pallar man kommer alltid resultat förr eller senare. Dessutom blir man precis som gäller “vanlig” konditräning efterhand litet “addicted” – endorfinsyndromet.

Lördagen 11 tog Anders och jag ett dylikt pass! Vi drog Ugnen – Klase – Mästermyr – rundan. Få temphöjare, en sj kärrsångare i Klinteviken och några rovisar över Ekstaskogarna samt förstås härligt kaffe och roligt snack.

Till ett riktigt tufft pass hör också samtidiga rapporter på stänkare just utom räckhåll. Dom droppade också in, svartpannade, rödfalk åter, brunglada och en hoper glador!!!

Till grillen på kvällen var vi ändå nöjda och förvissade att nästa gång….

Och visst – morgonen därpå litet dimögda hade vi första ishavsvadarenedslaget i Viken, 60 kärror och 15 spovsnäppor. Ganska normalt, 12 juli men ändå uppfriskande och lindrade “träningsvärkan” från passet dagen innan!

Idag måndagen 13 juli har det spätt på ytterligare, 150 kärror!

7 juli  – ett dj-la datum på Gotland.

Under 2000-talet har bland annat vitvingad lärka och skatgök producerats detta magiska datum.

I år var det så Bosse Fagerströms tur. Inte helt oväntat att denna eminente skådare skulle stå för bravaden. Imponerades förra våren av hans kapacitet både vid fyren och Paviken, gäss en specialitet. Kan man tänka en liten kvällstur efter ett vikariat på Hemse vårdcentral? – i de oändliga, och så spännande buskmarkerna som sträcker sig söderut ända till Sudret.

Själv var jag lyckligt ovetande om vad som föredrog sig denna ljumma sommarkväll. Istället stolpade jag dagen därpå som vanligt ned till hamnen för en morronskådning. I sin lilla plastbåt satt Bertil för att förbereda det annalkande ovädret. SMHI lovade 60 mm regn och stormbyar. 

Han saknade kikare men. – “Mnjaehe rödfalk!?” – Aha, den gamle stordragaren är vid liv. Borde ju vara dags för något à la rödfalk i hans gamla hemtrakter. Och för en skådare av Bertils kaliber är skuttet över pölen inget hinder. Men nej, hans GPS hade hela morgonen pepprats av rödfalk vid Alva strax söder om Hemse. Tyvärr hade han inte lägenhet för mig och stålhingsten dit kändes segt.

Anders svarade efter åtskilliga signaler – fest igår! – Men sedan satt det inte fast. Han kastade in en sen frukost och jag hann lagom hämta in nödvändig information. Bosse hade plåtat med mobilen en klockren hane som försvann sent på kvällen men återfanns på morgonen. 2,5 km utefter vägen från Alva mot Ronehamn.

Bevakas för 10 minuter sedan och Anders driver saaben med ackuratess. En timme efter senaste larmet tas vi emot av synnerligen trevliga skådare. Förhöjer verkligen uppvisningen av Gotlands första rödfalk. 

Anders foton illustrerar

Av förståeliga skäl höll vi oss på vägen och fotoavståndet blev litet väl långt. Ändå framgår flera detaljer bra.

Det var en nästan utfärgad hane. Den hade åtminstone en juvenil inre armpenna och en del andra icke superadulta tecken. Så kanske tämligen avancerad 2K??? För vi skall ju inte börja svåra med fångenskap eller annat trist?

Som sagt i stort en adult hane. Ingen mustasch, otecknad rödbrun rygg, gråblått fält över vingarna, svagt streckad, rosatonad undersida och tämligen otecknad vingundersida. Och en lustig parallell till Lesser Grey Shrike förra veckan vid Nabben – den här fågeln är en mindre version av en tornfalk med proportionellt längre vingar och kortare stjärt. Alltså på engelska: Lesser Kestrel.

NB några hade turen att flukta in artkaraktären VITA KLOR!!!!

Gå gärna in på nedanstående site. Förutom litet tankar kring ruggning, aktuellt i det här fallet ger den rysningar av nostalgi utefter ryggraden.

http://birds.intanzania.com/lost-feathers-from-a-magic-carpet

I mars 1977 gick jag med Eva och David utanför campus i Shy-bush, Tanzania. I luften svärmar av rödfalkar som fångade termiter. Med litet tur en del andra häftiga släktingar men som sagt hundratals rödfalkar till doften av charcoal och bränd majs – uj-uj!

Trots några väderbakslag med hård vind från västsektorn och nederbörd låter vadarnedslagen vänta på sig. Skall fortsätta uppföljningen trots en trög start.

Med julis inträde börjar en del calidris dyka upp. Som mest hittills 11 kärror och 4 mosnäppor. Också en mindre stranpipare som litet udda.

Glömde också nämna bland redan-juni-vadarna på lokalen, såväl enkelbecken som storspoven.

Det skrällde rejält den femte. Tyvärr blev det bara något bortflyende, ogripbart, som så ofta.

Vid sju på morgonen gjorde jag min dagliga sats-yoga på solmattan utanför köket. Då plötsligt ljöd distinkta visslingar uppifrån. Istället för att rusa efter kikaren försökte jag koncentrera mig på lyssnandet. Inriktningen var omedelbart en pipare med vibbar åt tundravarianterna, amerikansk eller sibirisk!? Inte fullt så snärtigt som sibirisk – den kan jag bäst. Hittar den inte med falkblicken.

Cyklade efter yogan ned till hamnen, där Bertil stod posterad på piren. Det vanliga: “Har det vart nåt?” besvarades med några kärror och en gammal dvärgmås och så ett mummel med något om en pipare. “Va, va!!!! Har du en pipare?” Jag apporterade! “Naaee. Något jag hörde flyga förbi.”

I första euforin tog jag det nästan som ett bevis för min amerikanare. Vid närmare eftertanke dock – ej så! Bara en rejäl skräll i fjärran!

Höll på att klippa syrénhäcken. Ett hästgöra som lät sig göras tack vare superba verktyg lånade av Anders. Då bromsar ett vrålåk in och ut tittar en brunbränd amerikan, enligt Eva och – “Det är här du bor” – och enligt konceptet är jag en berömd åklagare och ratatata där ligger jag.

David! – känn dig som Brad Pitt, Sean Penn eller Clintan!!

För det var David L en eminent fågelfotograf, inte bara teknisk skicklig utan också med förmågan att fånga det litet extra som skiljer fotografen från kameratryckaren. 

Jag fick hans samtycke att publicera några bilder som inte bara tydliggör en del identifikationsdetaljer utan också den roliga kopplingen till de båda rosenfinkarna!

TACK DAVID!!!!