Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Från diskbaljan och spisplattan

without comments

Hör man till kedjefångarna vid rubriken kan det vara en tröst, ja rent av avundsvärt bland skådare att…

ömsom sikta en enstaka sällsynthet som denna

TUNDRASÄDGÅS sufflerad av några kanadicker.

Eller tusen vingar från tundran och härstädes

Vilken härlig tröst i dessa tider!

Written by admin

April 13th, 2021 at 8:09 am

Posted in Uncategorized

Gamla godsaker

without comments

GÖTT på Göttland. Vi mår prima. Knäet bättre än på länge. det ger fina promenixer – och en del godsaker.

Brukar vara en “silly season”, när en del övervintrade gett upp och innan vårinflödet. Har jag kännt av. Som alltid mycket fågel men ont om överraskningar. Varit litet självgod efter Lodjuret i Småland. Läste förresten att vi också åkt genom ett vargrevir – i Ulricehamn!

Det har blivit några kul återfynd.

En mycket vacker hybrid KandagåsXGrågås, som jag såg förra året vid fyren på fairway till 18:e och sista hålet. Nu var den med (samma?) Grågäss vid Svältisvägen.

Den präktiga Myskankan som huserat i Klintehamn sedan typ 10 år. Satt och gottade sig i solen på Varvsholm.

Och så den här som spanades in ffg 1 april 2018. Foto från då!

Den gav litet vibbar av Rödhuvad dykand och larmades som möjlig RD hona. Dykandkänslan bestod om än mycket vagt. Den höll ihop med Gräsänder och ett sådant inslag motsades inte av vingöversidan. Spånade med hybrid GräsandXRödhuvad/Peposacaand.

Som sagt kul återseende efter 3 år på exakt samma ställe!

Written by admin

March 20th, 2021 at 5:02 pm

Posted in Uncategorized

Lo(s)katt

without comments

Djup i mitt minne ligger min farfar Harrys “skröna”, när han motionerade i början på förra seklet. Motionerande då var spatsergång, kunde vara barfotagång på Slottskogens daggvåta gräs eller litet tuffare, rask gång runt Delsjöarna med cigarr och promenadkäpp. Cigarr för att han var för ung att bruka tobak inom innersta stadsgränsen.

“Skrönan” bestod i en syn(villa?) av en Lokatt uppflugen i ett träd. Den skapade en för mig livslång fascination för vilda kattdjur med öronspetsar. Farfars dotter, min faster Karin, följde upp familjetraditionen genom att spana in en Lo på 80-talet i den vilda Bohusländska skogen vid Djupepallen.

Ytterligare en generation, så var turen min. Har kämpat på väldeliga. Ökenlo på jakter och nattliga bilturer i Tanzania. Rödlo, Bobcat, på nattlig tur i Everglades. Med vår svenska Lo har det varit segt tills Estland öppnade sina gränser, ett veritabelt eldorado av vildmark och massor av vilda djur, även alla våra stora rovdjur. Varg, Mårdhund, Mård, tom en Järv sågs jättefint “by foot” och även flera gånger Lodjur, som hade lega på gångavstånd från mitt härbre!

Men för äkta Arminsk tradition krävdes en svensk obs, helst omgiven av litet mystik – HÖ. Och den kom!

För att vara en god spotter krävs förväntningar. Något som fågelskådningen lärt mig. Samtidigt som man måste se upp med att förväntningar lätt förvränger perceptionen så…

9 mars 2021. Det är skymningsdags och vi har passerat Jönköping. Det vilda Småland omslöt oss. Snöyra, 0°, svårkört, men litet trafik. Vi hade passerat åtskilliga trafikoffer, räv, hare, ett rådjur. Fanns det litet förväntan bakom koncentrationen att köra? Kanske Varg som varit aktuell senaste tiden på flera ställen i Södra Sverige.

Förväntan borde varit Lo! Efter Nässjö plöjde vi rakt igenom reproduktionsområde 3 i Jönköping län. Mars är månaden för licensjakten, där 5 av 8 djur redan skjutits. Alltså grymt läge!

Och strax före Ekenässjön hoppade en Lo över vägen med sina långa bakben. Och en mötande bil som var närmare än vi måtte ha fått hjärtat i halsgropen. Våra hjärtan bankade av glädje över synen och stolthet över att föra den Arminska traditionen vidare.

Här en beskuren skärmbild av vad som kan vara “vår” Lo. Tagen på en skogsväg med närhet i tid och plats!

Observera de höga bakbenen! Nästan för bra – Va,va

Written by admin

March 14th, 2021 at 6:21 pm

Posted in Uncategorized

Omställningar, Pandemi, Invasion, Arter

without comments

I dessa tider kan man fundera om vad stora omställningar gör med mänskligheten. Omställningar ger osäkerhet, som ger rädsla, som genererar polarisation och extremism, som stänger för rädslan, som ger rigida åsikter och… cirkeln sluts kring något obehagligt, stormningen av Capitolum, Berlinmuren …

Pandemin är en sådan omställning som kan beskådas i sina beslut/ icke-beslut och i vänskapsband som bryts pro vs anti.

Vi fågelskådare är drabbade av, kanske inte pandemi, snarar epidemi men i alla fall. 2 stycken, som attackerar vår helgedom artningen.

Sk invasiva arter, som berikar vår fauna – eller förgiftar den. Skall jag omfamna den vackra Stripgåsen medan jag ringer en jägare när jag ser Nilgåsen?

Den genetiska klassifikation som övertar den audiovisuella klassifikationen.

Kan undra hur jag skall tänka när jag var först 2020 på Artportalen med Halsbandsparakiten eller 2021, då jag var först med Stripgåsen.

Mys-mys

Written by admin

February 19th, 2021 at 3:10 pm

Posted in Uncategorized

Spökuggla

without comments

Vet inte om detta är ett vedertaget alias för Tornuggla. Den benämndes så av TGP i ett Facebook inlägg. Han berättade om en upphittad död uggla och en fotad i en lada, som han varit och tittat på – båda på Gotland. Spökuggla är audiovisuellt och beteendemässigt ett passande namn.

Jag läste Torstens inlägg just hemkommen från en Toyotatur till Ragnhildsholme, en lokal jag aldrig besökt men sett mycket om. Många fina observationer rapporteras med jämna mellanrum därifrån. Det är en fornborg från den tid, 1200-talet, då den utgjorde Norges befästning i treriksgränsen mellan Norge, Danmark och Sverige. Den ligger på södra Nordreälvstranden mellan Kornhall och Kongahälla.

Idag var det ett decimetertjockt snötäcke, -10°, bitande kall NO men också sol från en klarblå himmel och behagligt i lä av borgruinen. Tunt med fågel dock. Åkrar och fält snötäckta och älven frusen. Flockar av kråkor och kajor, sjungande talgoxar, blåmesar och nötväckor, någon koltrast och i topp 4 starar och en fasantupp.

Tittade istället på alla smågnagarspår runt ruinerna, och tänkte: “Här vore väl fint för en Tornuggla? – vad det lider – pling på BAlarmet! Tornuggla i murgrönan på Skanörs kyrka.

– Spökligt –

och Eva häpnade när jag berättade.

Det späddes på av TGPs Facebook och läs också några av mina blogginlägg från senaste åren.

De här nämnda ugglorna tillhör företrädesvis östliga rasen/formen “guttata” med en mer livlig “färg” än den västliga spöklikt vita “alba”. Men ändå…!

Tornugglan är kosmopolit, men också tämligen stationär och man kan räkna med många “nya” arter om artandet fortsätter. Dock ligger nog inte guttata/alba i frontlinjen. Det finns en hybridzon i Mellaneuropa, som verkar tämligen omfattande.

Written by admin

February 6th, 2021 at 5:33 pm

Posted in Uncategorized

Näsbokrok

without comments

Litet blodad tand att dra med bilen blev det trots regn, blåst och kyla i Lervik.

Första dagen med vinter i vardande 28 januari anno 2021 startade med en sväng förbi CumPane och Olskroken. Medflyt redan där med frallor och mandelkrans (mums!) till halva priset.

Så söderut på autostradan mot kontinenten, alltmedan solen bröt igenom morgondimman. Vi tankade på traditionsenligt på “oasen” i Sandsjöbacka innan vi avtog 58an. Västerut och Ölmevallahalvön. Vi passerade den ståtliga kyrkan och stuteriet, på vars hästhagar vi hittade två Tundragäss bland Grå-och Kanadagäss – innan målet Näsbokrok naturreservat.

Parkeringen ligger där vägen leder in i reservatet. Gångstigen runt reservatet är ca 1,5 km. Någon mil västerut över havet ser man Nidingen.

Bara två bilar och sol. Eva väljer att gå tillbaka längs ombonade skogsvägen. Medan jag väljer viken något hundratal meter västerut. Snålkall nordan, snorhala klipphällar och så några förskrämda Gräsänder. Så fladdrar det till över tången – en Skärpiplärka! Hjärtat dunkar, lätt blodsmak. Ytterligare en Skärpip skuttar över stenarna i lä av en vassrugg. Där också en Björktrast och några Koltrastar.

Så – en SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA! – och en till! – HANE och HONA. Litet vintermurriga men så granna och pulsen sjunker. Och så går jag pulsen ner i viloläge – VATTENPIPLÄRKAN!!!

Så otroligt publikvänlig och pedagogisk. Kan bara ändra plats och datum på skissen nedan. Möjligen kunde man se/ana litet sommarteckning på marsfågeln, medan denna var rent vinterfärgad.

Själv blev jag extra förtjust att se den flyga och visa vit-vita yttre stjärtpennor, en karaktär som alltid nämndes i gammal bestämningslitteratur.

Finns en uppsjö mycket bra bilder på Apan. För mig var det bara att njuta.

Missade även idag Svarthalsad trast. Den befann sig mindre än 10 mil söderut. Men tröst en förbiflygande, illusiv “heinei” 2K från samma trakter????

Mycket nöjd vänder jag näsan mot parkeringen och med en likaledes nöjd Eva och Toyotan mot OR – Vicken da´!

Written by admin

February 2nd, 2021 at 9:36 am

Posted in Uncategorized

Svarthalsad trast

without comments

Koltrasten, Sveriges nationalfågel, blir ofta dagens första art på skådarens dagslista. Audiovisuellt är den alltid närvarande. Därför är det frustrerande att dess sällsynta släktingar alltid är så undflyende, dyker upp en stund, droppar och är som uppslukade – i värsta fall for-ever. Och det kan kännas igen även för den enstaka Rödvingetrasten, Taltrasten eller Dubbeltrasten. Så skulle man leta efter enstaka individer bland alla trastar så…

Den oftast förekommande sällsynta trasten i Sverige är Svarthalsad Trast. Eftersom den inte funnits varken på Gotlandslistan eller Göteborgslistan, så har den funnits som nr 1 på min förväntningslista, att bli först…

Många har gått i samma tankebanor. Vet att Fredrik på Gotland ägnade mycket skådande på vintertrastflockar redan på 80-talet.

Vid årsskiftet dök det upp en gammal hane vid en matning utanför Boden. Bara 35 mil från mina gamla jaktmarker i Umeå på 70-talet, men gav knappast någon hjärtklappning.

MEN 17 januari var det klippt. En ungfågel/hona i Släkviken, ett stenkast från Cape Armini, gamla fyren på Kronholmens golfbana. Där jag bla sett Gotlands första Svartnäbbade islom i början på 80-talet. Den här gången var Mikael spotter, värdig sådan, som såg och fotade fågeln.

Den 18 januari fångades en Svarthalsad trast okulärt av en enda skådare – svartfläckiga bröst, rödaktiga vingundersidor på en björktraststor trast säker diagnos – i Albrunna på Öland. Nästan samma tripp från Västergarn, Kastlösa ligger bara drygt milen bort, som Halsbandsparakiten företog i höstas.

Den 19 januari slutade trippen i Hässleholm där den Svarthalsade trasten nu befinner sig – eller?? Two-bird theory har två tolkningar. Två fåglar är olika eller samma.

Egentligen lika fascinerande. Fågeln på Kronholmen, i Albrunna och i Hässleholm kan vara samma. Fågeln i Boden sågs 20 januari.

Och idag sågs och fotades en Svarthalsad trast i Välen på siktavstånd från Davids lägenhet. Nr 3, 4 eller 5 i vinter i Sverige! Ove F värdig ensamobsare än så länge. Och jag igen snuten på förstaobsen. Men får trösta mig med den spännande storyn!!!

Och sikta vidare mot stjärnorna. En fregattfågel i Lerkil vore inte så dumt.

Written by admin

January 27th, 2021 at 6:28 pm

Posted in Uncategorized

Jan 2021 Lervik

without comments

2020 inledde, jämfört med 2021, med större utrymme för skådande och en något fetare artlista – trots bilen. Bl.a var första attacken utanför Göteborgsområdet, 11 januari, Lervik på Onsalahalvön, tack vare Bernt.

I år dröjde det till 24 januari med den “utflykten”. Lervik, blev först – igen!

Tog stora vägen ned till Kungsbacka. Låga moln, regn, några plusgrader, SO vind. Inte samma utsikter som förra året med SV kuling. Hoppades på några svämängar med betande gäss istället för havsfåglar.

Och minsann! Parkerade på Valldavägen vid Lunna. Hundratals Grågäss och ett knappt hundratal Kanadicker vid den översvämmade ån, ett mkt bra ställe. Kallt, blåsigt, litet svårt att se allt, men mängden värmde. Direkt lyfte en grupp med en STRIPGÅS och några SPETSBERGGÄSS. Samma grupp som strax därefter fotades förbiflygande på Vallda Sandö? En ensam Spetsbergare gick kvar, liksom en Vitkindad.

Eva betvingade tappert kylan och vätan, med en “Sofia” under verandataket till “gula huset” ute vid Lerkils hamn. Jag tubade in, som bäst, Toppskarv, Tretåig mås och Smådopping. Blev en “dagskassa” fullt i klass med förra året. Halvannan timme bakom ratten ser jag mer som uppbygglig träning än “waste of time” – än så länge!

Avslut på hemvägen, vacker Evaupptäckt Ormvråk, och hemma från balkongen en ropande Kattuggla.

Written by admin

January 25th, 2021 at 2:55 pm

Posted in Uncategorized

Prim 2021

without comments

Jag är lärare men inte särskilt läraktig. På 80-och 90-talet under förra seklet gjorde jag en del radioframträdanden i SRs Naturmorgon. Fick av Lasse W och Anders B, mina mästare, lära att reportaget är en färskvara. I min värld i överförd bemärkelse bör det gälla Bloggen – men ack-ack. Skall skärpa mig.

Det nya året har rivstartat, mycket likt de senaste åren. Ett hyfsat plock med en del ouppnått i när och fjärran. Är mer intresserad av egna spekulationer än vad besserwissern serverar på guldfat. Tror på allt men litar på inget.

1 jan, Torslanda på helig mark, gamla flygplatsen. När jag träffade Eva 1972 jobbade hon deltid där. Nu smög hon upp till de gamla vänthallar medan jag “spottade” Svarthakad Buskskvätta på andra sidan vägen. Den var snarlik den som satt där för ett år sedan. En “Hibernians” från Norge? Mycket Starar, Ormvråk och Tornfalk.

2 jan, Torlandaviken, från Arendalsidan. “Lurade” med Eva på en reprisretur. Bra väder men inversion och oljestink från alla skorstenar och cisterner. Sävsparv och Skäggmes i Syrhåla och vid Muddret en stor Sidensvansflock, som hördes ffg på flera år, tack vare vindstilla och hörapparat. Och ca tjoget Berglärkor, som vegeterade på marken intill. Hälsade Nytt År på kända och okända skådare – med munskydd och Corona-avstånd, en kungsörns vingbredd!

Dagens obs var dock inte dagsfärsk – för mig redan 20/11-20! – SIBIRISKA KNÖLSVÄRTAN återfunnen i Halland – som jag förutsagt!!! Skotsk gyllenbrygd smekte strupen på kvällen. Kryzz kanske tom Ädel.

3 jan, satsade på Amundön. Eva knorrade över populasen som vällde in och lämnade för egen tur till Lillön. Hade slarvat med rapportkartor och trodde säkert jag visste var fåglarna satt. Blev en halvmils motion med bara ett pip som möjligen kunde stringas till Brandkronad. Tröstades med 10 Sångsvanar som flög förbi med en MINDRE. Hejade på Magnus U med familj innan jag fiskade upp Eva för hemfärd. Lagom när vi parkerade plingade Magnus på Band – jag hade passerat “target species” 2 ggr utan… men med DIP.

4 jan, hemma”mys”, tvätt mm. Pilgrimsfalk från köksfönstret.

5 jan, trettondags afton och en Svartkråka, innan vi tar tur till Maleviken för att hämta Evas traderafynd hos “vindsröjaren”. Gör en liten kupp och parkerar vid Amundön. Småjoggar mot target, nu spottat. Möter Markus L, “Jättesvår men hittade den till slut, den drog…”. Slokörad kör jag ett solorace på måfå och efter en stund några mesar, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka och – DÄR den BRANDKRONADE – jättefint! Belåten rattar jag hem Yaris och en nöjd Eva.

6 jan, hinner se en Berguv som försvinner över Panorama, innan vi kör ut på vilda Hisingen. Hittar Marinas nya bostad på skjutglada Selmas torg. Mycket jiddrande och jag ger upp ett vidlyftigt gås-o/e rovisspan. SMHI hotar med snö. Vänder i Svensby med fin utsikt över fälten. Ibland är det lätt, 6 Grågäss, en Spetsbergsgås, en Bläsgås. Så raka vägen hem.

8 jan, nytt Hisingenfrest. Blir till klassiska färjan och läget, Kornhall. Bara hört om sedan jag var mycket liten. Minkspår i strandkanten och med jämna mellanrum flög gäss och svanar längs Nordre älven. En Tundrasädgås med 4 Grågäss blir esset.

14 jan och Berguven igen får bli avslutning på detta inlägg. 15 och 16 jan finns redan övrig fortsättning följer

Written by admin

January 18th, 2021 at 9:53 pm

Posted in Uncategorized

Brudand revisited

without comments

Vad göra när det ses superrarrisar på Gotland, tom på “gångavstånd” från stugan, samtidigt som jag befinner mig i Göteborg på andra sidan Sverige. Eller när jag är i stugan och det alltid ses superrarrisar i Götet? Nu senast en Svarthalsade trast på Cape Armini – tungt, supertungt.

Bara att svälja och tura Brudarebacken efter Cum pane och torget med EKO-grönt. Fint väder -10°C, sned vintersol, laber NO. 0900, tomt på krönet och i backen yrde konstsnön. 6 Sångsvanar flög förbi, en Tornfalk spanade från en stolpe och visst hördes en, två, tre gånger – en GRÅSPETT!? Inte kunde det väl… Gröngöling, Sparvuggla eller stygga tanke, en lurig Nötskrika? En lyss på alla alternativ på xeno-canto styrkte diagnosen. På hemvägen mötte vi Coronafångarnas Exodus ur staden. Skrik och skrän omöjliggjorde Bernts och Ivars eftersök senare på dagen. Men stort tack för era tappra försök. Jag får sitta nöjd – så länge.

Slottskogenturen da´n innan får också skänka tröst. En mil tur och retur och knäna som smärtsam gelé. Målet en BRUDANDSHONA i Stora dammen, bland Gräsänder, 2 Snatterandsdrakar, en Krickdrake och många Rörhöns.

Brudanden är en Nordamerikansk art. Släkt med Mandarinanden, som den liknar i uppträdande. Liksom denne häckar den sporadiskt i vårt område. Dock mer sällan och till skillnad anses den automatiskt som ej kryzzbar i Sverige. Det kan säkert ändras.

Brudandshonan är lik Mandarinhonan, något större och mörkare med smalare ljusa fläckar på kroppsidan, mörk näbb och lättast, en stor vit blaffa runt ögat till skillnad från mandarinens smala vita orbitalring med skalm över örontäckarna.

Brudanden var på väg att utrotas vid förra sekelskiftet. Smakfullt kött till suktande magar och vackra fjädrar till kvinnliga huvudbonader. Men den räddades bla av sk Beaverponds, små vattensamlingar som bildas vid bäverdämmen.

Min morfar, Ville, var i mångt och mycket min mentor och förebild. Vi gick ofta på matiné, på Palladium i Alingsås. Han var en mästare att komma först i kön. Typ 1955 trängde vi oss in på Disneys Bäverdalen. Vid sidan av Bäverstoryn skildrades årscykeln för ett Brudandspar. Det blev en grundstolpe i bygget av mitt skådarjag.

Den grundstolpen cementerades när jag bland Kanadagässen i Lugnet, en stilla bit av Sävån, hittade en vacker Brudandsdrake! Tom pappa blev impad. Dock hade legendariska Tropikhuset i Nolhaga som byggdes 1931, nyligen utvecklats till en praktfull fågelpark. Med många exotiska fåglar, bla Brudand. Förtog inget av mitt intresse.

Och inget av glädjen i de nostalgiska minnena. Skall också sägas att jag äktkyssat alla här nämnda arter i Nepal, Estland, USA… – HÖ-HÖ

Written by admin

January 17th, 2021 at 5:24 pm

Posted in Uncategorized