Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Prim 2021

without comments

Jag är lärare men inte särskilt läraktig. På 80-och 90-talet under förra seklet gjorde jag en del radioframträdanden i SRs Naturmorgon. Fick av Lasse W och Anders B, mina mästare, lära att reportaget är en färskvara. I min värld i överförd bemärkelse bör det gälla Bloggen – men ack-ack. Skall skärpa mig.

Det nya året har rivstartat, mycket likt de senaste åren. Ett hyfsat plock med en del ouppnått i när och fjärran. Är mer intresserad av egna spekulationer än vad besserwissern serverar på guldfat. Tror på allt men litar på inget.

1 jan, Torslanda på helig mark, gamla flygplatsen. När jag träffade Eva 1972 jobbade hon deltid där. Nu smög hon upp till de gamla vänthallar medan jag “spottade” Svarthakad Buskskvätta på andra sidan vägen. Den var snarlik den som satt där för ett år sedan. En “Hibernians” från Norge? Mycket Starar, Ormvråk och Tornfalk.

2 jan, Torlandaviken, från Arendalsidan. “Lurade” med Eva på en reprisretur. Bra väder men inversion och oljestink från alla skorstenar och cisterner. Sävsparv och Skäggmes i Syrhåla och vid Muddret en stor Sidensvansflock, som hördes ffg på flera år, tack vare vindstilla och hörapparat. Och ca tjoget Berglärkor, som vegeterade på marken intill. Hälsade Nytt År på kända och okända skådare – med munskydd och Corona-avstånd, en kungsörns vingbredd!

Dagens obs var dock inte dagsfärsk – för mig redan 20/11-20! – SIBIRISKA KNÖLSVÄRTAN återfunnen i Halland – som jag förutsagt!!! Skotsk gyllenbrygd smekte strupen på kvällen. Kryzz kanske tom Ädel.

3 jan, satsade på Amundön. Eva knorrade över populasen som vällde in och lämnade för egen tur till Lillön. Hade slarvat med rapportkartor och trodde säkert jag visste var fåglarna satt. Blev en halvmils motion med bara ett pip som möjligen kunde stringas till Brandkronad. Tröstades med 10 Sångsvanar som flög förbi med en MINDRE. Hejade på Magnus U med familj innan jag fiskade upp Eva för hemfärd. Lagom när vi parkerade plingade Magnus på Band – jag hade passerat “target species” 2 ggr utan… men med DIP.

4 jan, hemma”mys”, tvätt mm. Pilgrimsfalk från köksfönstret.

5 jan, trettondags afton och en Svartkråka, innan vi tar tur till Maleviken för att hämta Evas traderafynd hos “vindsröjaren”. Gör en liten kupp och parkerar vid Amundön. Småjoggar mot target, nu spottat. Möter Markus L, “Jättesvår men hittade den till slut, den drog…”. Slokörad kör jag ett solorace på måfå och efter en stund några mesar, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka och – DÄR den BRANDKRONADE – jättefint! Belåten rattar jag hem Yaris och en nöjd Eva.

6 jan, hinner se en Berguv som försvinner över Panorama, innan vi kör ut på vilda Hisingen. Hittar Marinas nya bostad på skjutglada Selmas torg. Mycket jiddrande och jag ger upp ett vidlyftigt gås-o/e rovisspan. SMHI hotar med snö. Vänder i Svensby med fin utsikt över fälten. Ibland är det lätt, 6 Grågäss, en Spetsbergsgås, en Bläsgås. Så raka vägen hem.

8 jan, nytt Hisingenfrest. Blir till klassiska färjan och läget, Kornhall. Bara hört om sedan jag var mycket liten. Minkspår i strandkanten och med jämna mellanrum flög gäss och svanar längs Nordre älven. En Tundrasädgås med 4 Grågäss blir esset.

14 jan och Berguven igen får bli avslutning på detta inlägg. 15 och 16 jan finns redan övrig fortsättning följer

Written by admin

January 18th, 2021 at 9:53 pm

Posted in Uncategorized

Brudand revisited

without comments

Vad göra när det ses superrarrisar på Gotland, tom på “gångavstånd” från stugan, samtidigt som jag befinner mig i Göteborg på andra sidan Sverige. Eller när jag är i stugan och det alltid ses superrarrisar i Götet? Nu senast en Svarthalsade trast på Cape Armini – tungt, supertungt.

Bara att svälja och tura Brudarebacken efter Cum pane och torget med EKO-grönt. Fint väder -10°C, sned vintersol, laber NO. 0900, tomt på krönet och i backen yrde konstsnön. 6 Sångsvanar flög förbi, en Tornfalk spanade från en stolpe och visst hördes en, två, tre gånger – en GRÅSPETT!? Inte kunde det väl… Gröngöling, Sparvuggla eller stygga tanke, en lurig Nötskrika? En lyss på alla alternativ på xeno-canto styrkte diagnosen. På hemvägen mötte vi Coronafångarnas Exodus ur staden. Skrik och skrän omöjliggjorde Bernts och Ivars eftersök senare på dagen. Men stort tack för era tappra försök. Jag får sitta nöjd – så länge.

Slottskogenturen da´n innan får också skänka tröst. En mil tur och retur och knäna som smärtsam gelé. Målet en BRUDANDSHONA i Stora dammen, bland Gräsänder, 2 Snatterandsdrakar, en Krickdrake och många Rörhöns.

Brudanden är en Nordamerikansk art. Släkt med Mandarinanden, som den liknar i uppträdande. Liksom denne häckar den sporadiskt i vårt område. Dock mer sällan och till skillnad anses den automatiskt som ej kryzzbar i Sverige. Det kan säkert ändras.

Brudandshonan är lik Mandarinhonan, något större och mörkare med smalare ljusa fläckar på kroppsidan, mörk näbb och lättast, en stor vit blaffa runt ögat till skillnad från mandarinens smala vita orbitalring med skalm över örontäckarna.

Brudanden var på väg att utrotas vid förra sekelskiftet. Smakfullt kött till suktande magar och vackra fjädrar till kvinnliga huvudbonader. Men den räddades bla av sk Beaverponds, små vattensamlingar som bildas vid bäverdämmen.

Min morfar, Ville, var i mångt och mycket min mentor och förebild. Vi gick ofta på matiné, på Palladium i Alingsås. Han var en mästare att komma först i kön. Typ 1955 trängde vi oss in på Disneys Bäverdalen. Vid sidan av Bäverstoryn skildrades årscykeln för ett Brudandspar. Det blev en grundstolpe i bygget av mitt skådarjag.

Den grundstolpen cementerades när jag bland Kanadagässen i Lugnet, en stilla bit av Sävån, hittade en vacker Brudandsdrake! Tom pappa blev impad. Dock hade legendariska Tropikhuset i Nolhaga som byggdes 1931, nyligen utvecklats till en praktfull fågelpark. Med många exotiska fåglar, bla Brudand. Förtog inget av mitt intresse.

Och inget av glädjen i de nostalgiska minnena. Skall också sägas att jag äktkyssat alla här nämnda arter i Nepal, Estland, USA… – HÖ-HÖ

Written by admin

January 17th, 2021 at 5:24 pm

Posted in Uncategorized

2020

without comments

Som skådare med typiskt nördigt fokus på artuppräkning känns det som en väl tempererad dusch att bara räkna upp – alltså siktade, bemärkansvärda arter under 2020. UNDER CORONANS TECKEN!

Fin start i januari. Änggården med Kattuggla och Hökuggla, Tallbit och Bändelkorsnäbb. Torslanda med Svarthakad Buskskvätta, Berglärka, Vinterhämpling, Brandkronad Kungsfågel och Svart Rödstjärt. Fiskhamnen med Vittrut och Kaspisk Trut. Lerkil och Bernt med Toppskarv och Tretåig Mås.

Januariavslut i Björboholm med Anders och Bernt. Ingen Lappuggla men fyrklöver i korsnäbbar, Tallbit, Större-, Mindre- och Bändelkorsnäbb.

En veckas övergång till februari i Pared på Fuerteventura. De “vanliga” rariteterna/endemerna, Enfärgad seglare, Smutsgam, Ökentrapp, Svartbukig flyghöna, Kanariepiplärka, Kanarisk buskskvätta, Ökenlöpare, Berberfalk, Kanariegransångare, Koboltblåmes kryddat med en del “riktiga” rariteter som Rödnäbbad trut, Blek klippsvala, Tajgasångare, Atlassångare, Vitbukig flyghöna, Brunstrupig backsvala plus en del vanligt-vanligt. Härlig skådning som alltid.

Februari bjöd en tur till Brännö med Praktguding och Vattenpiplärka.

Sedan Gotland och Västergarn. Samtidigt skymdes den allt tidigare solen i öster av en hotande pandemi i Kina. Men ingen kunde väl ana…

Istället härliga vårdagar, då jag travade runt i “mina” marker – och massor av fåglar, med allt större inslag av vårens budbärare. Bläs-och Spetsbergsgås, flera Pilgrimsfalkar, en illusiv Jaktfalk och ( som budbärare till höstinvasionen!?) en Tornuggla, som skrek i lammhagen.

Mars och tillbaka i Göteborg. Invald i Bostadsstyrelsen som ofrivillig ordförande. Så slog Coronan till, en våldsam pandemi. Och plötsligt hörde jag till de mest hotade. Min roll som ordförande liksom mitt fågelskådande föreföll snarast som ett hånfullt skämt.

Hann Torslandaviken tack vare Bernt. Han gaffade in såväl Sibirisk Gransångare, Dvärgsparv som Skäggmes.

Vi blev alltmer instängda. Travade runt i närområdet, i dom refuger som vi har, tex Änggården. Blir den invasiva Brandkronad kungsfågel, Mindre Hackspett, Forsärla och efterhand någon Ringtrast.

Får besked om mitt utgående körkort. Anfäktas av tanken att avstå, men så förnyar jag det. Och 21 april skaffar vi BIL. Har inte kört bil sedan 1984, då jag körde i Finland, Norge och Indien. Kändes som en större sensation än att vi hörde Härfågel från balkongen samma dag. Det var mer gott om den varan i Göteborgstrakten än Arminiägda Toyota Yaris.

Efter några lyckade självkörskolemorgnar, såg vi fram emot obesmittad rörlighet till många svårnådda upplevelser. Förväntat mig också mera fågeldrag till kända och okända platser.

Blev mycket av förstnämnda varan plus bättre kommunikation med och på Gotland och så mycket rörlighet under pandemins dok.

Men skådandet – Tja!?

En stänkare hann det bli när vi tog en tur till Norra öarna. En Tärnmås, som setts tidigare i vår, sågs 3e maj från Fotö.

Så Gotland, 19 maj, 35 mil genom Småland, Brun och Röd glada, allergihytt på båten och härligt välkomnande utanför stugan.

Gotland är ju Gotland så finesserna flöt in och redan till pingst i slutet av maj hade jag förlänats av, Vit stork, Svartbukig prutgås, Vitvingad tärna, Gulhämpling, Svarttärna, Trastsångare, Vassångare mm

Slog till rejält vid Pingst. Da´n före, 29 maj, kom Styltlöparen från Öland och rastade av sig i Västergarnsviken. David hade sett den, liksom den Svartbukiga prutgåsen på Öland – före mig.

Sedan hade jag Sommargylling, Busksångare, Sibirisk gransångare, Turturduva, Lundsångare, Småfläckig sumphöna, Nattskärra, Vaktel och kraftiga vibbar om en Stäppsångare på hemmaplan…innan.

4 juni. Tidig avfärd, söderut, högsta fart med Yarisen, Hoburgen i siktskåran. Svartkråka mjukade upp på vägen. Och framme ett vimmel, kända och okända skådare och fåglar. Bimbi, Tårtan, Mattias… Flera Busksångare sjöng i buskarna. En Lundsångare och en Sibirisk gransångare lät och sågs i branten. En annan Lundsångare i näten liksom en Mindre flugsnappare. Aftonfalk och en Gråsäl. Men “créme de la créme”, en sjungande STÄPPSÅNGARE, som också visade sig fint. Kanske ytterligare en eller spekulationer om både Fält- och Eksångare innan relativt tidig hemfärd. Detta var ett av tre undantag under sommaren – ett superdrag!

En av årets invasionen med gamla Rosenstarar, drog över fårhagen framför huset 14 juni.

Så dags för andra undantaget. Drag på Kornsparvhäckning på Faludden 17 juni. Siktades liksom skådardinosaurier som Juppen, Lennart W o Anders O.

Och så tredje draget, 23-24 juni. Makalös natt vid Lina myr med Calle T. Vaktlar, Kornknarrar, Hornugglor, Nattskärror, Gräshoppsångare mm

Och medan ännu en varm och torr sommar trillar på så trillar det in en del i Västergarn, Brun glada, Myrsnäppa, Tundratrut, Medelhavstrut, Kaspisk trut, Tornuggla hörs flera gånger, Ägretthägrar samlar sig i Paviken och inte bara fåglar, Neowise, kometen, Fladdermöss av flera arter, Gotlandssnok, helsvart, Hasselsnok

Behöver vi bilen? – Jomenvisst! Vi hade annars inte kommit till Götet 19 september och tillbaka 10 dagar senare. Innan dess hade hösten börjat anas med Blåhakar, Ortolansparvar, Nötkråka, Bändelkorsnäbb, Tajgasångare.

Nästan hela oktober – länge sedan sist – åter på Gotland. Jag skåpar pliktskyldigast in resten av höstbagen, Kungsfågelsångare, Tajgasångare, Kungsfiskare mm Men orkar inte eller har inte rätta instinkten för att placera mig bakom ratten för russinen på drag-kakan. Är för mycket präglad på ensamskådande – kanske?

Några smulor faller ändå alltid i den ensammes väg. En Videsångare ses och hörs bra men gäckar full dokumentation, åtminstone för att motivera en rapport. Litet av ensamskådarens dilemma att inte fullkomligt ingå i kollektivet och dess krav. Större piplärka och Dvärgsparv tål också att nämnas.

Det massiva sträcket med aldrig tidigare skådade mängder av Bläsgäss och Tundrasädgäss förtog det mesta. Härligt att bara vegetera under vackra 1000-flockar från 3 oktober ungefär en vecka framåt.

Firade min födelsedag, 23 oktober med en Jaktfalk på Haralds gamla jaktmarker, legendomspunna Vallefälten. Läs mer om honom och Sveriges första “Phoenicuroides” i tidigare blogg!

Sejouren på Gotland varade månaden ut. Och drar jag 2 ess ur rockärmen får det bli – litet skämtsamt – 4 DOVHJORTAR 2 oktober på golfbanan. Kunde spåras till hägn på Norra Gotland. Och, likaledes med lurigt ursprung, HALSBANDSPARAKITEN som 16 oktober passerade Västergarn mot Öland. Där den fortfarande är en av de främsta dragarterna i Sverige, åtminstone på BA!

Årets två sista månader avslutades i Götet med andra vågen Corona. Dock hanns det med en del skådande. Inte minst i Lerkil, som kom att inrama året. En dj-la vass lokal. Men läs mer i tidigare bloggar för nu vandrar jag över i nutid!

Written by admin

January 10th, 2021 at 9:01 pm

Posted in Uncategorized

Skoja om goja

without comments

Gojan på Öland blir väl inte den succé jag drömde om i ett tidigare inlägg. Den är nu en “klam”art, nästlägst rankad i obslistan. Endast en “string”art är lägre. Definitionerna bestäms av skådarkollektivets inre krets. Jag återkommer om detta.

Börjar bli dax för resumé av 2020 (och smyga in litet av äldre årgångar!). Regnet piskar mot rutan. Saltspår visar på vindriktning och – styrka. Och på närheten till havet. Kaffe och saffransbulle. Varmt och gött, med utsikten som bjudit mitt fågelskådande så mycket.

Coronasmittfritt, tror jag, medan de som “förstår” grälar om vilka som är smittade – om alla är smittade eller om ingen är det. Ungefär som vi skådare kan gräla om någon sett det sedda eller inte.

Tänker först på den sista. En obs från Skvalpvik på sydostligaste Gotland. Upptäckare ingen mindre än Lasse J – en svart rödstjärt av rasen phoenicuroides. En glimrande fin hane, förmodligen 1K, men lik denne hane från Kazakhstan.

Än mera lik denne hane, säkert 1K, på Sudret bara några km därifrån men långt borta i tiden 15 november 1986. Hittades av rovisgänget. “Rovisarnas” eminente “van Gogh”, Harald, målade porträttlikt och jag (an)tecknade pliktskyldigast.

Roligt minne och lärorikt. Dels kring den kluriga art/rasbestämningen. Men också kring den större frågan vad som setts. Vad, vem bestämmer?

Behöver bara titta ut och minnas. Fjällgås, Spetsbergsgås eller Tornuggla. Bekräftar sammantträffanden eller förvirras omdöme/bedömning. Sannolikt både ock.

Two-bird theory eller vad sägs om följande. Hörde vad jag tror var en Brunsångare i Lunnagård 9 december. Sent däckbyte på Toyota, därstädes tillät en promenix och när jag jobbade på 200 kanadicker, några grågäss och en rolig hybrid lockade den karaktäristisk, men försvann lika typiskt spårlöst.

18 december, 1 mil fågelväg därifrån, hittas en brunsångare i Torslandaviken. Den är fortfarande är kvar. Samma fågel, en artfrände eller bara en sammanträffande illusion?? Har brunsångare blivit vanligare eller…?

Så till den invasiva Halsbandsparakiten. Kryssades den 9 juli 1984 vid Hotel Midways pool utanför Karachi airport. Trodde den var exklusiv för SE Asia, men har sedan sett den på Rhodos, Aqabaviken, Hyde park mfl ställen – häckande!

Ändå när den flyger förbi Västergarn och sedan landar i Kastlösa och blir en av decembers mest besedda fåglar. Då är den en klammad illusion.

Written by admin

December 27th, 2020 at 2:34 pm

Posted in Uncategorized

Advent

without comments

Min utsikt är uppdaterad.

Rätt fåglar i rätt tid på rätt plats – utanför köket OR 25

Disigt, mörkt, utan livgivande D-vitamin från solen.

Detta Covid-år så dystert

Men med lysande rött budskap om en riktig vinter – HM!

Rapporterna från denna plätt har säkert fått många att höja ögonbrynen, “Hur kan man se så mycket?”. Men räknar man tid och travade meter så sänks ögonbrynen och kommentaren ändras, “Att man inte ser mer!”

Vad som är rätt vet jag inte, men visst svävar man ofta bort i tankar, allt mellan existens och matematik till dagens menu – och hur räknar man då och hur skärpt är man???

Häromdagen hittade jag

En Morkulla. Inte första fyndet utan regelbunden fa på hösten. Annars är en Tretåig mås märkligaste likfyndet.

Trädet med domherrar har hyst allt från Tallbit och Bändelkorsnäbb till Tajgasångare.

En hastig visit av någon av Tornugglorna var kanske en vision. Medan en passerande Fjällgås på Gustav Adolfsdagen (6 nov) i flock med Tundrasädgäss var mer substantiell. Att synka med de 5 fjällgässen i Galtabäck senare samma dag verkar mindre sannolikt än med den ensamma fjällgåsen i Kungsbacka – med bla Tundrasädgäss.

Men som sagt plockat ur 30 års travande och tittande!

Written by admin

December 12th, 2020 at 2:27 pm

Posted in Uncategorized

Lervik, deja vu!

without comments

8 december 2004, Lerviks hamn med David och en härlig ISMÅS. En hel del skådare och vill minnas att Mikael Nord chummade med ett laxkadaver.

Blev två besök till, ett med cykel och ett med Magnus och Ivar. Härlig skådning, inte bara på Ismås, och jag tog Lerkil till mitt hjärta.

Har senare varit där med Berndt några gånger. Ett välbalanserat havsskådaralternativ. Övergången mellan den bohuslänska arkipelagen och den mer flacka Hallandskusten. Med bil tidsmässigt nära OR, lättillgängligt och bekvämt.

Gett en hel del fint, om än ingen mer ismås, så tex Brednäbbad simsnäppa och Vitnäbbad Islom vid ett tillfälle.

Alltså klämtade minnena när Eva, Yaris och jag, 20 november turade Lervik med fin matsäck. Eva blev förtjust och jag gottade mig. En Svartnäbbad Islom drog förbi några gånger, en Alkekung likaså, mkt Toppskarv och Tretåmås, några Mindre sångsvanar mot S.

Så blixtrade det till. Men som blixten lika skarpt som snabbt. En Svärthane låg och guppade en bit ut. Jag reagerade som stungen av en kobra. Brett vitt uppåtriktat komma bakom ögat. Näbben med knöl som täckte del av näbbfärgen, gul med rödstick. Trodde mig ana brunton (amerikansk) men helsvart när den (med blixtens hastighet) flög iväg (sibirisk). SIBIRISK KNÖLSVÄRTA; hanen som siktats i södra Halland de två senaste vintrarna??? – deja vu!? Tja, litet håll och kort, kanske en sk stringare i strängares glasögon.

22 november nytt försök och nu i styv kuling med smattrande rapporter från Hönö (David mfl på hugget) och andra hotspots längs Västkusten. Litet överraskande var även Lervik välbesatt (Bla Erik Landgren Davids gamle skådarkompis) och jag lite senfärdig hade missat såväl Klyksvala som Svartnäsa – sic!

På behörigt Covid – avstånd, kunde jag dock replikera med Bredstjärtad labb, Storlabb och Lunnefågel och släckte den sura dippkänslan till bara syrlig. Blev också ensam om 2-3 Kaspiska trutar, klockrena 1K-fåglar, om än på litet håll. Klykor, Svartnäsor och Kaspiska var dagens arter på Västkusten – i antal!

23 november blev dagens art, en fågel som blev fotad helt underbart av Erik L – i Lervik!!! – en 1K ROSENMÅS. Den dansade söderut någon timme innan jag tuffade in för tredje gången gillt efter att ha satt av Eva i Kungsbacka. Sur-sur drypande dip fick lindras med fin skådning i splendid isolation.

Så började det droppa in några skådare, måndag men lunchtid – och dagens twitchare skyr inte tid eller avstånd!!! Frågade litet försiktigt på behörigt avstånd. “Måsen hade vänt nere vid Fjärhals och dragit norrut – mot Lerkil”.

Skärpte mig och mycket riktigt hittade jag en liten mås, tärnlik, som jag minns min hittills enda Rosenmås, en juldag på Hönö/Öckerö. En liten bit ut över det mörka havet förstärktes intrycket av långa, vita vingar – det svarta w-tecknet försvann mot havet ibland!

Två skådare utmanade lunchrasten och stod mumlande och “humrade” över tuberna när jag utmanade Covidavståndet. Dom hade redan upptäckt måsen – Deja vu. Dippen övergick från bittersur till sötsur. Trots allt ingen ädelobs!

Appropå string, sträng, dip, dop, spontan, rymling…

Rapporterade 16 oktober i Västergarn en Halsbandsparakit på väg mot Öland.

Så fullt pådrag Kastlösa, Öland – Från åtminstone 26 nov – stationär, ej ringmärkt Halsbandsparakit! Nollad på BA och slår därmed Ökensångare, Bergstajgasångare och Mongolpiplärka mfl go´bitar på BA.

Läs Nils-Olof J ovan och tänk på Stripgås och Mandarinand och ny behandling i skådarsverige. Jag gnuggar händerna och gottar mig åt ljuva drömmar om ädelkryss, första i Sverige – Men förstås, Bara en goja så…

Kan då tänka på 1984 och min första äkta Halsbandsparakit, vid poolen på ett hotell i Karachi tror jag det var. Strax innan Delly-belly sänkte mig efter en obetänksam äggfrukost.

Ägnar mig åt en frukost, smittofri !? Och återkommer i ämnet

Written by admin

December 7th, 2020 at 12:04 pm

Posted in Uncategorized

Baffintrut

without comments

Läckert namn jag inte hört förut. Mötte den, eller åtminstone dennes presumptive gengångare frekvent på Island. Upplevde den som en flytande övergång från Vitvingad trut “Classico”.

Inte för att blanda smolk i Värmlandsbägaren med en av varje. Men en darrig undersökning häromåret av diverse RK från Baffin till Barent visade på ganska splittrad uppfattning.

Går man sedan vidare i flödet mot Thayer blir det allt lurigare och ibland mörkare eller vad sägs

Två luringar? Thayer/Baffin eller …

denne Kanadick?

Amrikanska ornitologer med större inslag av kvinnlig fägring kanske är mer odogmatiska än vi nordbor (se bara på vår coronahantering) och accepterar en vandring på gungfly. Jag gillar det!

Written by admin

November 27th, 2020 at 5:53 pm

Posted in Uncategorized

Tundra och Bläsgäss

without comments

I söndags 4 okt tänkte jag en travrunda på ca 4 km. En utmaning med tanke på artroskänslan i höfterna och häftigt obeständiga skodon mot morronvätan i gräset. Över kobryggan och åtminstone höra Kungsfiskaren. Längs Västergarnsviken och skrämma några Dvärgbeckasiner bland alla Enkelbeckasiner.

Blev istället en gåsdag med läckerbitarna Bläs-och Tundrasädgäss. Detta flöde har tidigare normalt gått litet söder om Gotland, men tycks med åren flyttat litet norrut. Följer Vitkindrutten Sibiriska ishavskusten – NV Europas jordbruksfält, dock med utgångspunkt Sibiriska Tundran och därför några dagar tidigare.

I år med SO-vindar istället för Atlantlågtryck särskilt gynnsamt. Alltså torr om fossingarna, artrosen väck men tusentals kacklande gäss i skyn – ljuvligt.

Written by admin

November 27th, 2020 at 12:15 pm

Posted in Uncategorized

Tajgasångare

without comments

Varit förvirrat sedan prim mars, när jag kom från Västergarn förra gången. Pandemin – förstås och sedan direkta eller indirekta följder av den. Karantän, köpa och köra bil ffg sedan 1984, hänvisad till oss två och stora omställningar. Men också ett lugn och turen att ha både Göteborg och fa Västergarn.

Den 29 september startade jag upp från sängen vid 0300 på Olof Rudbeck. Metodiskt masade jag mig ut att hämta Yaris. Fick ordning på lyset och 0400 startade Evas superorganiserade packning. Och 0500 var vi till sista milliliter färdigpackade.

Ljusexercis på motorväg (Eva påpekade med rätta att sätta ned farten ibland) till Hökerum utanför Ulricehamn. Där en härlig hockyröra innan vi tacklade Jönköpings turn-around – vi lyckades komma ut på vägen mot Oskarshamn. En längre paus med kaffe innan Målilla och vi skådar en trafikdödad Grävling, enda wild-life på resan.

Ca 1000 tuffar vi in på Gotlandsterminal och 1040 ankommer Visbyfärjan. Vältajmat måste man säga. Med skyddsmask och visir äntrar vi allergihytten och får en lugn överfärd med god matsäck.

1440 i Visby och ca 1500, Home sweet home! Vidunderligt skönt. Och välordnat – åter thanks to Eva! Vi och särskilt jag vårdar rekonvalescens från tandinfektion mm. Skönt i välbäddade köket.

Genast ut i sista septemberdagen och kanske litet väl lång promenad Svältis tor; Rödstrupig piplärka, Lappsparv, Dvärgbeckasin typiska höstsubrarrisar. Så vid sista stättan lockar jag in första Tajgasångaren. Var ju med när den första på Gotland sågs 19 oktober 1980 i Hoburgsbranten. Numer är arten väl en normal subrarris, särskilt vid den här tiden. Men jag kan ju inte…!

Har sedan ett lite “kluster” vid framlidne Kajs hus – alltid ett hett ställe. Har vanlig Gransångare och Sibirisk Gransångare, en riktig rarris men bara hörd, och Mindre flugsnappare. En Havsörn som seglar förbi förminskar inte upplevelsen. Men som prick över i:et hörs Tajgasångare, nr 2 eller är det samma?

Nr 3 har jag sedan med Eva vid Paåns utlopp ur Paviken. En riktig Tajga bonanza! Inget man kunnat tänka sig för nästan exakt 40 år sedan.

Oktober inleddes med Yaris till Fyren och där kunde jag säkerställa, om det nu går?, en Sibirisk Gransångare, länge och väl både att ses och lyssnas till. Fick tips från en golfare om Kungsfiskare i hamnen. Passade på att kryssa den på hemvägen samtidigt som jag fick chansen till litet swahili med en annan Afrikaveteran, som faktiskt träffat Nyerere!!! Har sedan Blåhaken i trädgården sedan igår.

2 oktober vatten och vin. En sprudlande liten juvel har ersatt Tajgasångaren(na) på Svältisvägen, Kungsfågelsångare, fortfarande bara subrarris men ändå bra mycket ovanligare. Men så litet backlash i konvalescensen. Får litet vibbar av Trumps dilemma – dock inte covid!?

Ser fram emot härliga dagar trots allt

Written by admin

October 3rd, 2020 at 10:45 am

Posted in Uncategorized

Invasiva arter och himlakroppar

without comments

Invasiv och invasion är två närbesläktade ord. Men när vi fågelskådare pratar om invasiv art och invasionsart menar vi två olika saker.

Invasionsarter kan vara, just nu, Bändelkorsnäbb, som jag själv hade i Stenkumla prästgårds enda lärkträd häromdan. Flera obsar på ön och runtom i södra/mellersta Sverige. Arten kommer i skov med jämna mellanrum. Detsamma kan vi hoppas på för Aftonfalk efter rapport om minst tre ex i Östergarn! (Kanske var två av dem Tornfalkar?)

Ivasiva arter kommer mer tungt vällande och övertar permanent nischer som kan vara lediga, men de kan också tränga ut andra arter. En del blir kontroversiella som nu senast Nilgås. Tom en del “djurvänner” applåderar dödspatrullerna som rycker ut.

Två arter har iår slagit till på ön med ett viktigt landmärke, konstaterad häckning, Kornsparv och Busksångare. Åtminstone den sistnämnda är nog tidigare förbisedd. Både är okontroversiella – so far!

Här har vi två Bläsgäss som översomrar. På golfbanan, 2K fåglar och föga tecken på invasivitet. Men vem vet? Vitkindade gäss startade sin invasion i Sverige på Gotland.

Så var det med Ägretthägern, Gotland första svenska häckplatsen. Första obsen på Gotland i mitten av 80-talet. Nu talrik häckare och vi väntar bara på första kullen i Paviken eller i hägerkolonin vid Varvsholm.

Härlig syn. Har också roat mig med litet nattsudd. Faktiskt lyckats med 5 planeter under en natt, om än inte samtidigt.

Jupiter och Saturnus ses tidig natt i S nära varandra. Jupiter stor och självlysande med flera månar. Saturnus strax öster om Jupiter, med ringar. Ett darrigt försök att fota Jupiter.

Här månskäran i sällskap av den mest lysande planeten Venus. I Augusti som Morgonstjärnan. Tidigare under natten och helst tidigare i Augusti har den svagare Merkurius kunnat fångas in snett ned till vänster strax över trädtopparna. Också tidigare under natten har den rödaktigt lysande krigsguden Mars marscherat söderut framför Venus. Kameran är riktad mot ONO. Här har också fladdrat ett tiotal fladdermöss, omöjliga att få på bild. Men av åtminstone två arter. Mest sannolikt Nordisk och Dvärg.

Dock allra häftigast en Tornuggla som hörts flera nätter, alltid i svarta natten och inte sedd. Kanske samma som 25/2 kl 0400!!

Written by admin

August 22nd, 2020 at 12:45 pm

Posted in Uncategorized