Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Omställningar, Pandemi, Invasion, Arter

without comments

I dessa tider kan man fundera om vad stora omställningar gör med mänskligheten. Omställningar ger osäkerhet, som ger rädsla, som genererar polarisation och extremism, som stänger för rädslan, som ger rigida åsikter och… cirkeln sluts kring något obehagligt, stormningen av Capitolum, Berlinmuren …

Pandemin är en sådan omställning som kan beskådas i sina beslut/ icke-beslut och i vänskapsband som bryts pro vs anti.

Vi fågelskådare är drabbade av, kanske inte pandemi, snarar epidemi men i alla fall. 2 stycken, som attackerar vår helgedom artningen.

Sk invasiva arter, som berikar vår fauna – eller förgiftar den. Skall jag omfamna den vackra Stripgåsen medan jag ringer en jägare när jag ser Nilgåsen?

Den genetiska klassifikation som övertar den audiovisuella klassifikationen.

Kan undra hur jag skall tänka när jag var först 2020 på Artportalen med Halsbandsparakiten eller 2021, då jag var först med Stripgåsen.

Mys-mys

Written by admin

February 19th, 2021 at 3:10 pm

Posted in Uncategorized

Spökuggla

without comments

Vet inte om detta är ett vedertaget alias för Tornuggla. Den benämndes så av TGP i ett Facebook inlägg. Han berättade om en upphittad död uggla och en fotad i en lada, som han varit och tittat på – båda på Gotland. Spökuggla är audiovisuellt och beteendemässigt ett passande namn.

Jag läste Torstens inlägg just hemkommen från en Toyotatur till Ragnhildsholme, en lokal jag aldrig besökt men sett mycket om. Många fina observationer rapporteras med jämna mellanrum därifrån. Det är en fornborg från den tid, 1200-talet, då den utgjorde Norges befästning i treriksgränsen mellan Norge, Danmark och Sverige. Den ligger på södra Nordreälvstranden mellan Kornhall och Kongahälla.

Idag var det ett decimetertjockt snötäcke, -10°, bitande kall NO men också sol från en klarblå himmel och behagligt i lä av borgruinen. Tunt med fågel dock. Åkrar och fält snötäckta och älven frusen. Flockar av kråkor och kajor, sjungande talgoxar, blåmesar och nötväckor, någon koltrast och i topp 4 starar och en fasantupp.

Tittade istället på alla smågnagarspår runt ruinerna, och tänkte: “Här vore väl fint för en Tornuggla? – vad det lider – pling på BAlarmet! Tornuggla i murgrönan på Skanörs kyrka.

– Spökligt –

och Eva häpnade när jag berättade.

Det späddes på av TGPs Facebook och läs också några av mina blogginlägg från senaste åren.

De här nämnda ugglorna tillhör företrädesvis östliga rasen/formen “guttata” med en mer livlig “färg” än den västliga spöklikt vita “alba”. Men ändå…!

Tornugglan är kosmopolit, men också tämligen stationär och man kan räkna med många “nya” arter om artandet fortsätter. Dock ligger nog inte guttata/alba i frontlinjen. Det finns en hybridzon i Mellaneuropa, som verkar tämligen omfattande.

Written by admin

February 6th, 2021 at 5:33 pm

Posted in Uncategorized

Näsbokrok

without comments

Litet blodad tand att dra med bilen blev det trots regn, blåst och kyla i Lervik.

Första dagen med vinter i vardande 28 januari anno 2021 startade med en sväng förbi CumPane och Olskroken. Medflyt redan där med frallor och mandelkrans (mums!) till halva priset.

Så söderut på autostradan mot kontinenten, alltmedan solen bröt igenom morgondimman. Vi tankade på traditionsenligt på “oasen” i Sandsjöbacka innan vi avtog 58an. Västerut och Ölmevallahalvön. Vi passerade den ståtliga kyrkan och stuteriet, på vars hästhagar vi hittade två Tundragäss bland Grå-och Kanadagäss – innan målet Näsbokrok naturreservat.

Parkeringen ligger där vägen leder in i reservatet. Gångstigen runt reservatet är ca 1,5 km. Någon mil västerut över havet ser man Nidingen.

Bara två bilar och sol. Eva väljer att gå tillbaka längs ombonade skogsvägen. Medan jag väljer viken något hundratal meter västerut. Snålkall nordan, snorhala klipphällar och så några förskrämda Gräsänder. Så fladdrar det till över tången – en Skärpiplärka! Hjärtat dunkar, lätt blodsmak. Ytterligare en Skärpip skuttar över stenarna i lä av en vassrugg. Där också en Björktrast och några Koltrastar.

Så – en SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA! – och en till! – HANE och HONA. Litet vintermurriga men så granna och pulsen sjunker. Och så går jag pulsen ner i viloläge – VATTENPIPLÄRKAN!!!

Så otroligt publikvänlig och pedagogisk. Kan bara ändra plats och datum på skissen nedan. Möjligen kunde man se/ana litet sommarteckning på marsfågeln, medan denna var rent vinterfärgad.

Själv blev jag extra förtjust att se den flyga och visa vit-vita yttre stjärtpennor, en karaktär som alltid nämndes i gammal bestämningslitteratur.

Finns en uppsjö mycket bra bilder på Apan. För mig var det bara att njuta.

Missade även idag Svarthalsad trast. Den befann sig mindre än 10 mil söderut. Men tröst en förbiflygande, illusiv “heinei” 2K från samma trakter????

Mycket nöjd vänder jag näsan mot parkeringen och med en likaledes nöjd Eva och Toyotan mot OR – Vicken da´!

Written by admin

February 2nd, 2021 at 9:36 am

Posted in Uncategorized

Svarthalsad trast

without comments

Koltrasten, Sveriges nationalfågel, blir ofta dagens första art på skådarens dagslista. Audiovisuellt är den alltid närvarande. Därför är det frustrerande att dess sällsynta släktingar alltid är så undflyende, dyker upp en stund, droppar och är som uppslukade – i värsta fall for-ever. Och det kan kännas igen även för den enstaka Rödvingetrasten, Taltrasten eller Dubbeltrasten. Så skulle man leta efter enstaka individer bland alla trastar så…

Den oftast förekommande sällsynta trasten i Sverige är Svarthalsad Trast. Eftersom den inte funnits varken på Gotlandslistan eller Göteborgslistan, så har den funnits som nr 1 på min förväntningslista, att bli först…

Många har gått i samma tankebanor. Vet att Fredrik på Gotland ägnade mycket skådande på vintertrastflockar redan på 80-talet.

Vid årsskiftet dök det upp en gammal hane vid en matning utanför Boden. Bara 35 mil från mina gamla jaktmarker i Umeå på 70-talet, men gav knappast någon hjärtklappning.

MEN 17 januari var det klippt. En ungfågel/hona i Släkviken, ett stenkast från Cape Armini, gamla fyren på Kronholmens golfbana. Där jag bla sett Gotlands första Svartnäbbade islom i början på 80-talet. Den här gången var Mikael spotter, värdig sådan, som såg och fotade fågeln.

Den 18 januari fångades en Svarthalsad trast okulärt av en enda skådare – svartfläckiga bröst, rödaktiga vingundersidor på en björktraststor trast säker diagnos – i Albrunna på Öland. Nästan samma tripp från Västergarn, Kastlösa ligger bara drygt milen bort, som Halsbandsparakiten företog i höstas.

Den 19 januari slutade trippen i Hässleholm där den Svarthalsade trasten nu befinner sig – eller?? Two-bird theory har två tolkningar. Två fåglar är olika eller samma.

Egentligen lika fascinerande. Fågeln på Kronholmen, i Albrunna och i Hässleholm kan vara samma. Fågeln i Boden sågs 20 januari.

Och idag sågs och fotades en Svarthalsad trast i Välen på siktavstånd från Davids lägenhet. Nr 3, 4 eller 5 i vinter i Sverige! Ove F värdig ensamobsare än så länge. Och jag igen snuten på förstaobsen. Men får trösta mig med den spännande storyn!!!

Och sikta vidare mot stjärnorna. En fregattfågel i Lerkil vore inte så dumt.

Written by admin

January 27th, 2021 at 6:28 pm

Posted in Uncategorized

Jan 2021 Lervik

without comments

2020 inledde, jämfört med 2021, med större utrymme för skådande och en något fetare artlista – trots bilen. Bl.a var första attacken utanför Göteborgsområdet, 11 januari, Lervik på Onsalahalvön, tack vare Bernt.

I år dröjde det till 24 januari med den “utflykten”. Lervik, blev först – igen!

Tog stora vägen ned till Kungsbacka. Låga moln, regn, några plusgrader, SO vind. Inte samma utsikter som förra året med SV kuling. Hoppades på några svämängar med betande gäss istället för havsfåglar.

Och minsann! Parkerade på Valldavägen vid Lunna. Hundratals Grågäss och ett knappt hundratal Kanadicker vid den översvämmade ån, ett mkt bra ställe. Kallt, blåsigt, litet svårt att se allt, men mängden värmde. Direkt lyfte en grupp med en STRIPGÅS och några SPETSBERGGÄSS. Samma grupp som strax därefter fotades förbiflygande på Vallda Sandö? En ensam Spetsbergare gick kvar, liksom en Vitkindad.

Eva betvingade tappert kylan och vätan, med en “Sofia” under verandataket till “gula huset” ute vid Lerkils hamn. Jag tubade in, som bäst, Toppskarv, Tretåig mås och Smådopping. Blev en “dagskassa” fullt i klass med förra året. Halvannan timme bakom ratten ser jag mer som uppbygglig träning än “waste of time” – än så länge!

Avslut på hemvägen, vacker Evaupptäckt Ormvråk, och hemma från balkongen en ropande Kattuggla.

Written by admin

January 25th, 2021 at 2:55 pm

Posted in Uncategorized

Prim 2021

without comments

Jag är lärare men inte särskilt läraktig. På 80-och 90-talet under förra seklet gjorde jag en del radioframträdanden i SRs Naturmorgon. Fick av Lasse W och Anders B, mina mästare, lära att reportaget är en färskvara. I min värld i överförd bemärkelse bör det gälla Bloggen – men ack-ack. Skall skärpa mig.

Det nya året har rivstartat, mycket likt de senaste åren. Ett hyfsat plock med en del ouppnått i när och fjärran. Är mer intresserad av egna spekulationer än vad besserwissern serverar på guldfat. Tror på allt men litar på inget.

1 jan, Torslanda på helig mark, gamla flygplatsen. När jag träffade Eva 1972 jobbade hon deltid där. Nu smög hon upp till de gamla vänthallar medan jag “spottade” Svarthakad Buskskvätta på andra sidan vägen. Den var snarlik den som satt där för ett år sedan. En “Hibernians” från Norge? Mycket Starar, Ormvråk och Tornfalk.

2 jan, Torlandaviken, från Arendalsidan. “Lurade” med Eva på en reprisretur. Bra väder men inversion och oljestink från alla skorstenar och cisterner. Sävsparv och Skäggmes i Syrhåla och vid Muddret en stor Sidensvansflock, som hördes ffg på flera år, tack vare vindstilla och hörapparat. Och ca tjoget Berglärkor, som vegeterade på marken intill. Hälsade Nytt År på kända och okända skådare – med munskydd och Corona-avstånd, en kungsörns vingbredd!

Dagens obs var dock inte dagsfärsk – för mig redan 20/11-20! – SIBIRISKA KNÖLSVÄRTAN återfunnen i Halland – som jag förutsagt!!! Skotsk gyllenbrygd smekte strupen på kvällen. Kryzz kanske tom Ädel.

3 jan, satsade på Amundön. Eva knorrade över populasen som vällde in och lämnade för egen tur till Lillön. Hade slarvat med rapportkartor och trodde säkert jag visste var fåglarna satt. Blev en halvmils motion med bara ett pip som möjligen kunde stringas till Brandkronad. Tröstades med 10 Sångsvanar som flög förbi med en MINDRE. Hejade på Magnus U med familj innan jag fiskade upp Eva för hemfärd. Lagom när vi parkerade plingade Magnus på Band – jag hade passerat “target species” 2 ggr utan… men med DIP.

4 jan, hemma”mys”, tvätt mm. Pilgrimsfalk från köksfönstret.

5 jan, trettondags afton och en Svartkråka, innan vi tar tur till Maleviken för att hämta Evas traderafynd hos “vindsröjaren”. Gör en liten kupp och parkerar vid Amundön. Småjoggar mot target, nu spottat. Möter Markus L, “Jättesvår men hittade den till slut, den drog…”. Slokörad kör jag ett solorace på måfå och efter en stund några mesar, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka och – DÄR den BRANDKRONADE – jättefint! Belåten rattar jag hem Yaris och en nöjd Eva.

6 jan, hinner se en Berguv som försvinner över Panorama, innan vi kör ut på vilda Hisingen. Hittar Marinas nya bostad på skjutglada Selmas torg. Mycket jiddrande och jag ger upp ett vidlyftigt gås-o/e rovisspan. SMHI hotar med snö. Vänder i Svensby med fin utsikt över fälten. Ibland är det lätt, 6 Grågäss, en Spetsbergsgås, en Bläsgås. Så raka vägen hem.

8 jan, nytt Hisingenfrest. Blir till klassiska färjan och läget, Kornhall. Bara hört om sedan jag var mycket liten. Minkspår i strandkanten och med jämna mellanrum flög gäss och svanar längs Nordre älven. En Tundrasädgås med 4 Grågäss blir esset.

14 jan och Berguven igen får bli avslutning på detta inlägg. 15 och 16 jan finns redan övrig fortsättning följer

Written by admin

January 18th, 2021 at 9:53 pm

Posted in Uncategorized

Brudand revisited

without comments

Vad göra när det ses superrarrisar på Gotland, tom på “gångavstånd” från stugan, samtidigt som jag befinner mig i Göteborg på andra sidan Sverige. Eller när jag är i stugan och det alltid ses superrarrisar i Götet? Nu senast en Svarthalsade trast på Cape Armini – tungt, supertungt.

Bara att svälja och tura Brudarebacken efter Cum pane och torget med EKO-grönt. Fint väder -10°C, sned vintersol, laber NO. 0900, tomt på krönet och i backen yrde konstsnön. 6 Sångsvanar flög förbi, en Tornfalk spanade från en stolpe och visst hördes en, två, tre gånger – en GRÅSPETT!? Inte kunde det väl… Gröngöling, Sparvuggla eller stygga tanke, en lurig Nötskrika? En lyss på alla alternativ på xeno-canto styrkte diagnosen. På hemvägen mötte vi Coronafångarnas Exodus ur staden. Skrik och skrän omöjliggjorde Bernts och Ivars eftersök senare på dagen. Men stort tack för era tappra försök. Jag får sitta nöjd – så länge.

Slottskogenturen da´n innan får också skänka tröst. En mil tur och retur och knäna som smärtsam gelé. Målet en BRUDANDSHONA i Stora dammen, bland Gräsänder, 2 Snatterandsdrakar, en Krickdrake och många Rörhöns.

Brudanden är en Nordamerikansk art. Släkt med Mandarinanden, som den liknar i uppträdande. Liksom denne häckar den sporadiskt i vårt område. Dock mer sällan och till skillnad anses den automatiskt som ej kryzzbar i Sverige. Det kan säkert ändras.

Brudandshonan är lik Mandarinhonan, något större och mörkare med smalare ljusa fläckar på kroppsidan, mörk näbb och lättast, en stor vit blaffa runt ögat till skillnad från mandarinens smala vita orbitalring med skalm över örontäckarna.

Brudanden var på väg att utrotas vid förra sekelskiftet. Smakfullt kött till suktande magar och vackra fjädrar till kvinnliga huvudbonader. Men den räddades bla av sk Beaverponds, små vattensamlingar som bildas vid bäverdämmen.

Min morfar, Ville, var i mångt och mycket min mentor och förebild. Vi gick ofta på matiné, på Palladium i Alingsås. Han var en mästare att komma först i kön. Typ 1955 trängde vi oss in på Disneys Bäverdalen. Vid sidan av Bäverstoryn skildrades årscykeln för ett Brudandspar. Det blev en grundstolpe i bygget av mitt skådarjag.

Den grundstolpen cementerades när jag bland Kanadagässen i Lugnet, en stilla bit av Sävån, hittade en vacker Brudandsdrake! Tom pappa blev impad. Dock hade legendariska Tropikhuset i Nolhaga som byggdes 1931, nyligen utvecklats till en praktfull fågelpark. Med många exotiska fåglar, bla Brudand. Förtog inget av mitt intresse.

Och inget av glädjen i de nostalgiska minnena. Skall också sägas att jag äktkyssat alla här nämnda arter i Nepal, Estland, USA… – HÖ-HÖ

Written by admin

January 17th, 2021 at 5:24 pm

Posted in Uncategorized

2020

without comments

Som skådare med typiskt nördigt fokus på artuppräkning känns det som en väl tempererad dusch att bara räkna upp – alltså siktade, bemärkansvärda arter under 2020. UNDER CORONANS TECKEN!

Fin start i januari. Änggården med Kattuggla och Hökuggla, Tallbit och Bändelkorsnäbb. Torslanda med Svarthakad Buskskvätta, Berglärka, Vinterhämpling, Brandkronad Kungsfågel och Svart Rödstjärt. Fiskhamnen med Vittrut och Kaspisk Trut. Lerkil och Bernt med Toppskarv och Tretåig Mås.

Januariavslut i Björboholm med Anders och Bernt. Ingen Lappuggla men fyrklöver i korsnäbbar, Tallbit, Större-, Mindre- och Bändelkorsnäbb.

En veckas övergång till februari i Pared på Fuerteventura. De “vanliga” rariteterna/endemerna, Enfärgad seglare, Smutsgam, Ökentrapp, Svartbukig flyghöna, Kanariepiplärka, Kanarisk buskskvätta, Ökenlöpare, Berberfalk, Kanariegransångare, Koboltblåmes kryddat med en del “riktiga” rariteter som Rödnäbbad trut, Blek klippsvala, Tajgasångare, Atlassångare, Vitbukig flyghöna, Brunstrupig backsvala plus en del vanligt-vanligt. Härlig skådning som alltid.

Februari bjöd en tur till Brännö med Praktguding och Vattenpiplärka.

Sedan Gotland och Västergarn. Samtidigt skymdes den allt tidigare solen i öster av en hotande pandemi i Kina. Men ingen kunde väl ana…

Istället härliga vårdagar, då jag travade runt i “mina” marker – och massor av fåglar, med allt större inslag av vårens budbärare. Bläs-och Spetsbergsgås, flera Pilgrimsfalkar, en illusiv Jaktfalk och ( som budbärare till höstinvasionen!?) en Tornuggla, som skrek i lammhagen.

Mars och tillbaka i Göteborg. Invald i Bostadsstyrelsen som ofrivillig ordförande. Så slog Coronan till, en våldsam pandemi. Och plötsligt hörde jag till de mest hotade. Min roll som ordförande liksom mitt fågelskådande föreföll snarast som ett hånfullt skämt.

Hann Torslandaviken tack vare Bernt. Han gaffade in såväl Sibirisk Gransångare, Dvärgsparv som Skäggmes.

Vi blev alltmer instängda. Travade runt i närområdet, i dom refuger som vi har, tex Änggården. Blir den invasiva Brandkronad kungsfågel, Mindre Hackspett, Forsärla och efterhand någon Ringtrast.

Får besked om mitt utgående körkort. Anfäktas av tanken att avstå, men så förnyar jag det. Och 21 april skaffar vi BIL. Har inte kört bil sedan 1984, då jag körde i Finland, Norge och Indien. Kändes som en större sensation än att vi hörde Härfågel från balkongen samma dag. Det var mer gott om den varan i Göteborgstrakten än Arminiägda Toyota Yaris.

Efter några lyckade självkörskolemorgnar, såg vi fram emot obesmittad rörlighet till många svårnådda upplevelser. Förväntat mig också mera fågeldrag till kända och okända platser.

Blev mycket av förstnämnda varan plus bättre kommunikation med och på Gotland och så mycket rörlighet under pandemins dok.

Men skådandet – Tja!?

En stänkare hann det bli när vi tog en tur till Norra öarna. En Tärnmås, som setts tidigare i vår, sågs 3e maj från Fotö.

Så Gotland, 19 maj, 35 mil genom Småland, Brun och Röd glada, allergihytt på båten och härligt välkomnande utanför stugan.

Gotland är ju Gotland så finesserna flöt in och redan till pingst i slutet av maj hade jag förlänats av, Vit stork, Svartbukig prutgås, Vitvingad tärna, Gulhämpling, Svarttärna, Trastsångare, Vassångare mm

Slog till rejält vid Pingst. Da´n före, 29 maj, kom Styltlöparen från Öland och rastade av sig i Västergarnsviken. David hade sett den, liksom den Svartbukiga prutgåsen på Öland – före mig.

Sedan hade jag Sommargylling, Busksångare, Sibirisk gransångare, Turturduva, Lundsångare, Småfläckig sumphöna, Nattskärra, Vaktel och kraftiga vibbar om en Stäppsångare på hemmaplan…innan.

4 juni. Tidig avfärd, söderut, högsta fart med Yarisen, Hoburgen i siktskåran. Svartkråka mjukade upp på vägen. Och framme ett vimmel, kända och okända skådare och fåglar. Bimbi, Tårtan, Mattias… Flera Busksångare sjöng i buskarna. En Lundsångare och en Sibirisk gransångare lät och sågs i branten. En annan Lundsångare i näten liksom en Mindre flugsnappare. Aftonfalk och en Gråsäl. Men “créme de la créme”, en sjungande STÄPPSÅNGARE, som också visade sig fint. Kanske ytterligare en eller spekulationer om både Fält- och Eksångare innan relativt tidig hemfärd. Detta var ett av tre undantag under sommaren – ett superdrag!

En av årets invasionen med gamla Rosenstarar, drog över fårhagen framför huset 14 juni.

Så dags för andra undantaget. Drag på Kornsparvhäckning på Faludden 17 juni. Siktades liksom skådardinosaurier som Juppen, Lennart W o Anders O.

Och så tredje draget, 23-24 juni. Makalös natt vid Lina myr med Calle T. Vaktlar, Kornknarrar, Hornugglor, Nattskärror, Gräshoppsångare mm

Och medan ännu en varm och torr sommar trillar på så trillar det in en del i Västergarn, Brun glada, Myrsnäppa, Tundratrut, Medelhavstrut, Kaspisk trut, Tornuggla hörs flera gånger, Ägretthägrar samlar sig i Paviken och inte bara fåglar, Neowise, kometen, Fladdermöss av flera arter, Gotlandssnok, helsvart, Hasselsnok

Behöver vi bilen? – Jomenvisst! Vi hade annars inte kommit till Götet 19 september och tillbaka 10 dagar senare. Innan dess hade hösten börjat anas med Blåhakar, Ortolansparvar, Nötkråka, Bändelkorsnäbb, Tajgasångare.

Nästan hela oktober – länge sedan sist – åter på Gotland. Jag skåpar pliktskyldigast in resten av höstbagen, Kungsfågelsångare, Tajgasångare, Kungsfiskare mm Men orkar inte eller har inte rätta instinkten för att placera mig bakom ratten för russinen på drag-kakan. Är för mycket präglad på ensamskådande – kanske?

Några smulor faller ändå alltid i den ensammes väg. En Videsångare ses och hörs bra men gäckar full dokumentation, åtminstone för att motivera en rapport. Litet av ensamskådarens dilemma att inte fullkomligt ingå i kollektivet och dess krav. Större piplärka och Dvärgsparv tål också att nämnas.

Det massiva sträcket med aldrig tidigare skådade mängder av Bläsgäss och Tundrasädgäss förtog det mesta. Härligt att bara vegetera under vackra 1000-flockar från 3 oktober ungefär en vecka framåt.

Firade min födelsedag, 23 oktober med en Jaktfalk på Haralds gamla jaktmarker, legendomspunna Vallefälten. Läs mer om honom och Sveriges första “Phoenicuroides” i tidigare blogg!

Sejouren på Gotland varade månaden ut. Och drar jag 2 ess ur rockärmen får det bli – litet skämtsamt – 4 DOVHJORTAR 2 oktober på golfbanan. Kunde spåras till hägn på Norra Gotland. Och, likaledes med lurigt ursprung, HALSBANDSPARAKITEN som 16 oktober passerade Västergarn mot Öland. Där den fortfarande är en av de främsta dragarterna i Sverige, åtminstone på BA!

Årets två sista månader avslutades i Götet med andra vågen Corona. Dock hanns det med en del skådande. Inte minst i Lerkil, som kom att inrama året. En dj-la vass lokal. Men läs mer i tidigare bloggar för nu vandrar jag över i nutid!

Written by admin

January 10th, 2021 at 9:01 pm

Posted in Uncategorized

Skoja om goja

without comments

Gojan på Öland blir väl inte den succé jag drömde om i ett tidigare inlägg. Den är nu en “klam”art, nästlägst rankad i obslistan. Endast en “string”art är lägre. Definitionerna bestäms av skådarkollektivets inre krets. Jag återkommer om detta.

Börjar bli dax för resumé av 2020 (och smyga in litet av äldre årgångar!). Regnet piskar mot rutan. Saltspår visar på vindriktning och – styrka. Och på närheten till havet. Kaffe och saffransbulle. Varmt och gött, med utsikten som bjudit mitt fågelskådande så mycket.

Coronasmittfritt, tror jag, medan de som “förstår” grälar om vilka som är smittade – om alla är smittade eller om ingen är det. Ungefär som vi skådare kan gräla om någon sett det sedda eller inte.

Tänker först på den sista. En obs från Skvalpvik på sydostligaste Gotland. Upptäckare ingen mindre än Lasse J – en svart rödstjärt av rasen phoenicuroides. En glimrande fin hane och lik denne hane från Kazakhstan.

Än mera lik denne hane på Sudret bara några km därifrån men långt borta i tiden 15 november 1986. Hittades av rovisgänget. “Rovisarnas” eminente “van Gogh”, Harald, målade porträttlikt och jag (an)tecknade pliktskyldigast.

Roligt minne och lärorikt. Dels kring den kluriga art/rasbestämningen. Men också kring den större frågan vad som setts. Vad, vem bestämmer? Titta på fina foton på APan.

Behöver bara titta ut och minnas. Fjällgås, Spetsbergsgås eller Tornuggla. Bekräftar sammantträffanden eller förvirras omdöme/bedömning. Sannolikt både ock.

Two-bird theory eller vad sägs om följande. Hörde vad jag tror var en Brunsångare i Lunnagård 9 december. Sent däckbyte på Toyota, därstädes tillät en promenix och när jag jobbade på 200 kanadicker, några grågäss och en rolig hybrid lockade den karaktäristisk, men försvann lika typiskt spårlöst.

18 december, 1 mil fågelväg därifrån, hittas en brunsångare i Torslandaviken. Den är fortfarande är kvar. Samma fågel, en artfrände eller bara en sammanträffande illusion?? Har brunsångare blivit vanligare eller…?

Så till den invasiva Halsbandsparakiten. Kryssades den 9 juli 1984 vid Hotel Midways pool utanför Karachi airport. Trodde den var exklusiv för SE Asia, men har sedan sett den på Rhodos, Aqabaviken, Hyde park mfl ställen – häckande!

Ändå när den flyger förbi Västergarn och sedan landar i Kastlösa och blir en av decembers mest besedda fåglar. Då är den en klammad illusion.

Written by admin

December 27th, 2020 at 2:34 pm

Posted in Uncategorized

Advent

without comments

Min utsikt är uppdaterad.

Rätt fåglar i rätt tid på rätt plats – utanför köket OR 25

Disigt, mörkt, utan livgivande D-vitamin från solen.

Detta Covid-år så dystert

Men med lysande rött budskap om en riktig vinter – HM!

Rapporterna från denna plätt har säkert fått många att höja ögonbrynen, “Hur kan man se så mycket?”. Men räknar man tid och travade meter så sänks ögonbrynen och kommentaren ändras, “Att man inte ser mer!”

Vad som är rätt vet jag inte, men visst svävar man ofta bort i tankar, allt mellan existens och matematik till dagens menu – och hur räknar man då och hur skärpt är man???

Häromdagen hittade jag

En Morkulla. Inte första fyndet utan regelbunden fa på hösten. Annars är en Tretåig mås märkligaste likfyndet.

Trädet med domherrar har hyst allt från Tallbit och Bändelkorsnäbb till Tajgasångare.

En hastig visit av någon av Tornugglorna var kanske en vision. Medan en passerande Fjällgås på Gustav Adolfsdagen (6 nov) i flock med Tundrasädgäss var mer substantiell. Att synka med de 5 fjällgässen i Galtabäck senare samma dag verkar mindre sannolikt än med den ensamma fjällgåsen i Kungsbacka – med bla Tundrasädgäss.

Men som sagt plockat ur 30 års travande och tittande!

Written by admin

December 12th, 2020 at 2:27 pm

Posted in Uncategorized