Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Expedition Vargön

without comments

Bernt, given organisatör, lotsade oss förbi mina nycker, otjänligt väder mm.

Exakt 0750 söndagen 21 november lassade jag in min inte alltför ordentliga packning i Volvons bagageutrymme.

En kvart senare utanför Anders hus fick jag leta efter både handkikaren och mina handskar. För fjorton dar sen träffade jag Juha, som glömt sin handkikare för första gången i sitt liv! Gott omen att jag hittade min och handskar!?

Anders intog codriveposition och strax efter åtta for vi lugnt och stadigt 45:an mot norr.

Borde känna mig lugn, men toppreds av onda aningar och mindes för snart 2 år sedan – Lappugglan! När jag påminde de andra, tröstade Anders med alla korsnäbbar vi såg.

Snart hade vi passerat lilla Edet och avtaget mot Lappugglan. Fortfarande tyngd av “ansvaret” att vi skulle se ädelstenen anbefallde jag kisspaus innan sista spurtsträckan. Skönt att kunna lätta trycket och njuta av fälten där David, en fågelfotograf och jag våren 1980 skådat en Kungsörn som jagade en hare.

Nordroksvägen övergick i Stationsvägen och innan järnvägsövergången en fri parkeringplan för tågresenärer – och nu också fågelresenärer. Folk gick ur, allvarsamma, tung optik, tysta och in, glada, kikaren lätt om halsen, språksamma i bilarna. Vi följde den tysta malströmmen ut på en gräsmatta mellan några radhuslängor. Utsikt ett vildvuxet (o)vanskött buskage. Tysta, frysande bara en viskning, som en lätt bris genom leden när några Blåmeser lekte runt med en Talgoxe.

Fortfarande anfäktad av mitt “ansvar”, drog jag runt litet. Behövde mindre än 100m för att ha ” skådarfritt” och hitta platser, där fågeln setts och som beskrivits i BA, AP eller andra rykteskällor. Lämnade dock inte massan ur sikte och anade en tyngre rörelse i leden. Skyndade tillbaka och kunde besviket konstatera, 2 rödhakar. Men adrenalinet hade rusat till och så satt den där framför en förfallen redskapsbod. En grym demonstration. Klockren hane och såvitt jag förstår en 1K-fågel, se tex de ljusbruna brämen (syns som ett vingband på övre bilden) på vingtäckare.

Vi avslutade en ca 10 minuter lång uppvisning med att deltaga i en unison applåd. Var med om det samma sep 1983 på Camliça i Turkiet, när en Smutsgam visade upp sig.

Vi studerade också våra medskådare, gladdes av hur tillgängliga och hjälpsamma alla var mot sina medskådare inte minst, äldre och handikappade. Mer tveksamma var vi till de “polisaspiranter” ( Polishögskolan borde kunna fylla sina vakanser med råge) som alltid dyker upp vid sådana här tillfällen och (ibland med fog?) driver sin egen commandoordning.

Så skulle det hela avslutas vid Hullsjön och plattformen, där jag 1979 med David och Eva lifade Smalnäbbad simsnäppa. Höll på att sluta illa, en återgång till den mylla jag en gång växt upp i , den västgötska lervällingen. Dök rakt ner i vällingen, när jag försökte undvika leriga traktorspår. Evas våtservetter räddad hjälpligt lergubben. Delvis avklädd slutskådning (faktiskt 5 havsörnar) och hemfärd ( till tröst en Dovhind) till en suckande Eva. Färdigsanerad först på onsdagen säger jag dock som hen som intervjuades på. TV :

“ALLT OCH EFTER DETTA INTET!”

Written by admin

November 27th, 2021 at 5:16 pm

Posted in Uncategorized

Stubin med Rubin

without comments

Som anades i mitt förra blogginlägg. Stubinen var tänd med BRUNSULAN utanför Kärringön och sprakade vidare med en STÄPPÖRN i Mariestad för att nå laddningen 25 november i Vargön och explodera i en superrubinova – en RUBINNÄKTERGAL, en hane i grann praktdräkt – även (sub)sjungande då och då.. En av de ärrade dragarna i pole position angav skådartonen inför hela svenska folket på Tvs rapport: ” Med detta kryss – dags att lägga kikaren på hyllan!”

RUBINNÄKTERGAL, SIBERIAN RUBYTHROAT, (Calliope calliope) I vår del av skådarvärlden kanske den mest karismatiska och efterlängtade arten av alla!? Estetisk utseende och vacker sång. Svår-Svår-Svår men ändå möjlig. Allt attribut för MEGA.

Första “känningen” i Sverige, var på Gotland i slutet av förra århundradet. En observatör såg/hörde fågeln. Mycket skicklig skådare, adekvat beskrivning men tillresta dragare kunde inte bidra med tillräcklig vittnesbörd/dokumentation de följande dagarna. Samma mönster följde nästa observation på Öland 2012 och den tredje, också på Gotland, 2013. Som många av sina nära släktingar har rubinen en förmåga att mellan att visa upp sig demonstrativt i hela sin prakt, helt försvinna i skyddande undervegetation för långliga tider.

Så äntligen, 26 0ktober 2018, en hane på Stora Ensos fabriksområde på Hammarön vid Karlstad. Fotad och säkert dokumenterad. Med specialtillstånd och med vederbörlig skyddsutrustning fick några lyckliga dragare sina livskryss! De lyckliga var få – tills anno-21 och 15 november!

Till idag 25 november, 10 dagar efter upptäckt har säkert mer än tusen skådare noterat fågeln i sina rapportböcker. Några entusiaster har tagit föredöme från Nederländerna, där man häromåret matade in en Rubin över hela vintern, och gjort likadant med Vargöfågeln. Alltså visar (visas) den stundligen i all sin prakt.

Förstås kan surkarten rynka på näsan, som när en ringmärkt fågel visas upp. Eller när övergår Wildlife till tamboskap?? Någon av de kanske 25 Rubinnäktergalar som registrerats i WP under 2000-talet har dessutom visat tecken på ursprung från bur eller voljär. Ytterligare mungipor nedåt. Men hav tröst ni som vallfärdat till Fasanvägen, gällande consensus för art, uppträdande, utseende väger tungt för att detta är en spontan RUBINNÄKTERGAL.

En hane och kanske mha nedre bilden en 1K

Med detta i utsikt stack vi iväg. Bernt, Anders och jag. Mer om detta i nästa inlägg på bloggen!

Written by admin

November 25th, 2021 at 8:04 pm

Posted in Uncategorized

Brun Sula

without comments

Stilla flyter år 2021, puttrat till då och då, men vecka 22, första raritetsveckan och nu nästa kokpunkt vecka 43 passerade utan … Kanske dags att lägga kikaren på vinterförvaring? Så – igår 3 november.

Folke S, en alert och vaken skådare, hade en gammal Brun Sula på båtpulpeten när han vittjade kräftburar med sin Blomma, 3 distansminuter väster om Måseskär. Tryggt inom svenskt territorialvatten. Istället för att bli Danmarks 2:a, blev den Sveriges första. Ett år senare och kanske samma fågel?

Den fick några sillar innan den svävade bort över havet. Pelagisk förvisso men hoppfullt för hugade, tex Bernt på Käringön är den mer landsugen än sin släkting Havssulan. Sätter sig gärna på pållar och bryggor eller som denna på en båt.

En riktig super-duper art. Och med lättidentifierad dräkt i vuxen ålder.

I skrivandes stund definierar man vanligtvis 10 arter sulor.

Vår Havssula  tillhör familjen “Morus” med tre medlemmar. På engelska Gannets.Det är bland dessa man hittat de äldsta fynden vid utgrävningar

De är pelagiska och lever i de tempererade zonerna av världshaven.


1. Northern Gannet (Morus bassanus) Vår havssula i Nordatlanten

2. Cape Gannet (Morus capensis) På södra halvklotet

3. Australasian Gannet (Morus serrator) Nya Zeeland Tasmanien 

Så kommer nästa familj, “Sula”, lämpligt namn. På engelska Booby.

Alla lever i tropiska vatten. Pelagiska men kanske litet mer landsugna än Gannets.
De tre första lever cirkumpolärt


4. Masked Booby (Sula dactylatra) Uppfattar den som litet av spindeln i nätet. Länken mellan Gannets och Boobies? Och förfader till alla Boobies? Har setts några gånger i oss närliggande farvatten, kanske ship-assisted, eftersom den likt sina släktingar gärna åker snålskjuts och matfriar!

5. Brown Booby (Sula leucogaster) Den för oss lättaste att se mycket och bra. I Röda havet är den vanlig. Har själv sett den i Egypten och Jordanien – dagligen. Och frågan är om inte en gammal Brunsula, likt Folkes är den lättaste sulan att särskilja. En gammal Brunsula har då och då visat sig de senaste åren i Nederländerna, Tyskland och bara för ett år sedan i Danmark. Havsfåglar kan bli gamla och dölja sig långa perioder på de oändliga havsvidderna eller begrava sig i lika oändliga fågelkolonier.

6. Red-footed Booby (Sula sula) Som namnet antyder var det den först beskrivna sulan när man började taxera. Dock har det föga att göra med den genetiska utvecklingen.
Dessa tre är relativt lätta att få se när man avspanar tropiska havsutsikter.


Så tre på Central-och Sydamerikas tropiska Stillahavskust. Alla tre avknoppningar från Masksulan och betraktades till ganska nyligen ibland som raser.


7. Blue-footed Booby (Sula nebouxii)

8. Nasca Booby (Sula granti)

9. Peruvian Booby (Sula variegata)


Och till slut Jokern i leken. Man vet inte riktigt om/vart den hör, men med några genetiska dribblingar så har den fått en egen familj “Papasula” och kallas omväxlande Gannet eller Booby. Den ligger också i storlek mellan dessa.


10. Abbot´s Booby (Papasula abbotti) Finns isolerat på en ö i Julöarkipelagen mellan Australien och Tasmanien.


Alltså tio karismatiska fågelarter som kan vara karaktäristiska, men också ibland helt hopplösa att arta; bruna ungfåglar, lokala varianter mm – Ge inte upp! Såg dock ingen Brunsula igår i Lerkil men flera Havssulor!

Written by admin

November 8th, 2021 at 5:32 pm

Posted in Uncategorized

Dimman lättar september 2021

without comments

Den täta dimma som legat över fågelskådningen under slutet av sommaren – ett sällan förekommande väderläge som skapat oro och depression hos skådarkollektivet. Likt pandemin har den sänkt oss i ett virrvarr!

Men Blåhake 30/8, Citronärla 2/9, Stäpphök 3/9 och exkursionen 4/9 med härliga deltagare, så började dimman lätta åtminstone för mig.

I mitten av månaden skingrades dimslöjorna. Rapporterna duggade tätt från när och fjärran.

Själv var jag fjättrad av att ha försummat hus och tomt och att vi hade på G att antingen åka till Danmark och Tyskland eller bara till Göteborg (blev det senare – tufft nog!). Men det halp föga, när det trycker på.

Förbluffad över förstafyndet i Sverige av Kaveldunsångare. Bingsmarken slog till – igen.

Både Västkusten och Gotland levererade. Men jag litet off och hade känslan att vända mig åt fel håll alltsomoftast.

Den 17 september när vi avbokat en massa och lade en lugn Göteborgstripp på agendan infann sig lugn – och litet flyt. Cykeln till hamnen och en liten promenad ut på Svältis. Fin samling vadare med Sandlöpare och Småsnäppa. Runt lagunen Rödstrupig piplärka och Lappsparv.

Och så grädden på moset. En ung Stäpphök, som till och med om än med knapp marginal

fastnade i kameran! Sedan avslut med 7 Ägretter i Paviken.

Följdes upp nästa dag med en Brunglada över Vivesholm. Sedd från Preem vid tankning.

Senare återvände jag till brottsplatsen för att kolla en Tjockfot som superspottern L. Wahlén spottat.

Alltså ganska bra med i racet när vi 21 september disembarkade gotlandsfärjan i Oskarshamn. När jag startat motorn yrde en liten fågel förbi. Tänk om en Blåstjärt hann jag tänka innan kikaren avslöjade en nästan lika bra – Brandkronad kungsfågel!!!

Får också en chans i Götet 25 september. Eva hämtar några traderafynd i Frillesås. Och vi chansar med matsäcken i Biskopshagens naturreservat vid Ringhals. Litet av en favorit. Blir ett pliktskyldigt intag av Toppskarv, Havssula och ngn Tretå. En Lunne på pluskontot.

Så åter på Gotland 29 september och till oktober med hyfsat på fötterna!

Written by admin

October 4th, 2021 at 5:01 pm

Posted in Uncategorized

Vargars yl

without comments

En blogg är väl en deg av en del nutid och en del dåtid med några nypor framtid, blandat till en introvert och extrovert gegga.

Börjar denna gegga med inspiration av ett inslag på radion om en framtida art i vår fauna, Guldschakalen.

Det är den Euroasiatiska varianten. Den finns från typ Grekland till Sydostasien och är under spridning mot NV.

Danmark, Norge, Finland har haft påhälsning och i Baltikum finns redan ett bestånd.

En rapport från Kalix fick tummen ned av PK-Sverige, som laddar kanonerna.

Människan vet bäst! Se hur väl hon vårdat vårt klimat – hmmm!

Kanske kan man bevekas av rädslan för rabies. Men att vi skulle stå över naturen och dirigera vilka arter som…

Eu ger också tummen ned för herreskapsfasonerna. Vi får väl se…?

Schakal och Varg spelar i samma division och är ibland svåra att skilja även för experter vilket i ännu högre grad gäller vissa hundar.

Jag återvänder alltså till bilden i någon tidning på en varg från i vårvintern.

Inte långt bort. Eva och jag laddade vid flera utfärder med full mental beredskap.

Ser litet tam ut men nog ändå (mest) varg. Svansen mellan benen, vita partiet halva huvet nedåt men svart streck under ögat mm. Dessutom har det fötts en vargkull i Ulricehamn, inte långt därifrån och skjutits en på Orust inte heller långt bort.

Bara någon vecka efter detta korsade vi vargens spår. Bidde ingen varg, men ett Lodjur på andra sidan smålandsgränsen, som jag tidigare skrivet om.

För att så skruva till det hittade jag på google

Två Guldschakaler och vänster om dem en Indisk Varg. Förutom storlek och jizz så har den också vargens typiska ansikte med ljusa partiet runt nosen, mörka band under de snedställda, smala ögonen…

Det här med Varg i Bharatpur gav mig en kick. I mars 1991 – Bharatpur

Skrivit från punkterad cykel med tryckande Delly-Belly i 40° värme. Men vilket dokument! Parkguiderna blev eld och lågor och rapporterade återfynd av vargen de följande dagarna.

Och jag siktar på schakal, om inte på Gotland så kanske i Götet??

Written by admin

September 23rd, 2021 at 12:46 pm

Posted in Uncategorized

Stjärnfall

without comments

Det suckas och stönas ute på fältet. Alla fåglar som brukar välla fram i skiftet mellan sommar och höst speedar nu förbi på himmelska höjder. Påskyndade av iskalla nordvindar, fuktiga trots klarsol. Konstant i flera veckor. Så ovanligt, nästan unikt, som tropikvädret dessförinnan. Ur led är tiden. Är det vi själva som är “bovarna”? Och nu får betala en straffskatt i form av uteblivna kryss på artlistan.

Har sett många stjärnfall iår – några görgranna.

Så jag tänker lite metaforiskt att kanske, kanske? Glor alltså som vanligt och i brist på pip i skyn närmast ohörbara Nordfladdermus och Trollpipistrell, båda handhållna. Säkert också en liten Tajgafladdermus, som fladdrade kring mina fötter och där – med rak flykt, tre gånger så stor – en Stor brunfladdermus. Tillsammans med Vattenfladdermössen över Paån har jag på några veckor sett (tror jag åtminstone) 5 av Gotlands 6 vanligaste fladdermöss – saknar bara Fransfladdermusen!

Dagtid har jag spanat in vackra fjärilar – Amiral, Sorgmantel, Påfågelöga

… och nattetid, Jupiter och dess månar, Saturnus och dess ringar, Månskära, Halvmåne och Fullmåne

Och så STJÄRNFALL! Man får ju önska då!

Och visst – Vassångare, Dubbelbeckasin, Stäpphök, Citronärla och en stor ljus falk, “Calidus”, Jakt/Tartar eller Hmmmhybrid…

Men det verkliga lyftet var i lördags. Fem skådare utanför grinden, som först beskänkte mig och Aves med livselixir. Sedan följde mig i tre timmar runt en av Sveriges finaste fågelrutter. Trots tidigare nämnda fågeltorka berikade dom min tillvaro med skarpa blickar, skarpa öron och en härlig samvaro. Tack till er fem!

Kanske är tillvaron sådan att man alltid skall vara bemannad, stjärnor faller hela tiden!

Written by admin

September 6th, 2021 at 4:50 pm

Posted in Uncategorized

Hösten 2021 startar

without comments

Varit igång ett tag. De första vadarna söderut redan kring midsommar. Reträtten mot vintervistet anförs av gamla fåglar, färggranna i sommardräkt. Successivt ersätts de av slitna dräkter och mer diskret färgade ungfåglar.

Och till “riktiga” hösten är det inga adulta sommardräkter kvar. På så vis omslöts den 24/8 vadarflytten i Västergarnsviken av två juvenila Kustsnäppor och en Juvenil Småsnäppa. De blev sist ut av årsungarna från Ishavets tundra.

Här en ung Kustsnäppa med en jämnårig rrsnäppa i förgrunden. Kan man ana den svagt orangea tonen på KS undersida? Ett anlag/varsel om nästa sommars praktdräkt.

Några andra fina omtag hade jag da´n innan i Viken.

DUBBELBECKASIN. Den skrämdes upp med 4 Enkelbeckasiner. Men återvände efter en stund med en av de enkla. Den snodde runt i vasskanten innan den försvann in i vegetationen. Ville inte skrämma den, om andra hågade skulle dyka upp. Njöt minnet från i våras, 29/5

Vilken obs på samma ställe och jag fick tom lyssna, helt kort, på ping-pong spelet.

Minns 23/9-80, när jag på väg mot skolan avstädslade stålhingsten, tog några steg ut på betesmarkerna strax söder om Broileriet och flyggade en Gutelifer, Dubbelbeckasin.

VASSÅNGARE. Strax därefter när jag svepte med tuben längs vasskanten, på jakt efter fler dubbelblixtar. En sångare, rörsångare tänkte jag, flippade runt. Ovanligt tittvänligt exponerade den sig. Karaktäristiska stjärten och tom undre stjärttäckare, rödbruna, en locustella, Vassångare!

Som sågs 10m härifrån 14/5 och sedan satt och sjöng i Paviken hela juni.

Jag Gutelifade den 24/5-81 i Paviken inte långt från årets sångplats, Idåns utlopp.

DAMMSNÄPPA. Denna dag rapporterades – en nu försvunnen rapport – om en andra Dammsnäppa i Nisseviken. Kunde ju vara den som passerade tomt 510, 20/5 – mot söder! Som sagt om den inte försvunnit i cyberrymden eller i pixelvimlet i någons kamera. Det var 4:e passagen genom åren.

Första gången var 8/6-86. Jag hittade den da´n därpå i lagunen på Svältholmen och den var kvar tom 11/6-86.

Da´n innan var David och jag på Fårö med legendaren Lasse Blomqvist, en av medförfattarna till första utgåvan av standardverket Sjöfåglar. Vi Gutelifade alla DAMMSNÄPPA ( inte samma som senare i Västergarn – dom kunde ses samtidigt, vid koll). På hemvägen hade vi Vassångare både på Fårö och i Fardume träsk, som ytterligare sammanträffande.

Sammanträffandena med Dammsnäppan-86 fick mig då att nästan inte tro på det uppenbara. Numera kanske jag snarare tror att sammanträffanden, omtag ofta bekräftar det uppenbara!! Och näsan för dem ger spottern.

Men man får inte styras bara balanseras av dem.

Written by admin

August 26th, 2021 at 4:02 pm

Posted in Uncategorized

Salute skeet

without comments

Steg ur Yarisen vid norra Paviken, där jag spanade in en vacker Råbock igår.

Idag pangade det som i värsta förorten. Men inga skrik.

Jaktaristokratin på Gotska landsbygden tränade lerduveskytte.

Hörde tom några dubbelskott!?

I luften över Idåns utlopp vimlade 100-tals änder, mest Gräs, Kricka och Snatterand.

Också minst tjoget Gråhägrar och som vispgrädde på moset 3 ÄGRETTER!

Även en fiktiv död blir den andres bröd.

Written by admin

August 7th, 2021 at 5:08 pm

Posted in Uncategorized

Tillbaka på banan

without comments

Trögt har det varit.

Det brukar vända.

Zachi på intågande, provet!?

Inleder innan han inkommer, 29 juli 1245 på Visbyplattan.

Blir på den eftersatta stålhingsten.

Vem kunde tro att just när manegen krattats, hela vägen till Klinte – så skulle jag svika.

Ett helt år har jag smekt Yarisens huv, 100%.

Men så med pumpade däck.

Hela tre KASPISKA TRUTAR, ngra Kärror och Mosnäppor. Inte så man faller omkull men…

Ännu litet bättre i Paviken, 6 Ägretter.

Så blir det ratten och nästan 10 mil. Allt fungerar. Herregud för ett år sedan.

Fint köra inre vägen hem via Congo och med adrenalinkickar, mörk liten Falk och 4 Korsnäbbar i torr Lärk.

Så litet trög morgon, 30 juli, efter namnsdagen, avsked från sommaren.

Vi kämpar och vid middagstid drar jag ut på expedition med Z.

Startar modest, jag berättar om åfororna, sedan tvärar vi fårhagarna och skojar om Evas “David, se opp med lammskitarna”.

Gott tryck i Viken. Jag förvånas över hur alert Z är – utan kikare – genetisk?

Sebbe N bör vara den skådare som ser det vi ser (enl APAN!) till 1230.

Så glider lågtrycket in från väster. Stormbyar och heavy rains.

Vi är tuffa och grymt nedfall. KUSTPIPARE, KUSTSNÄPPA, SPOVSNÄPPA, MINDRE STRANDPIPARE, MYRSPOV…

Så visar Z extra takter, Lärkfalk, Havsörn och det verkliga esset SVARTHUVAD MÅS, 1K!!!

Jag är mycket nöjd och tillbaka på banan!!!

Written by admin

July 30th, 2021 at 7:45 pm

Posted in Uncategorized

Busksångare

without comments

Härlig solosång, midnatt vid vägbron över Paån och vilka minnen. Tillbaka till 1983. David och jag hade cyklat tor Barshageudd där vi tältade. Ena dagen och natten regnade och blåste det för att nästa vara hyfsat och många fina fåglar. Sista natten var det stilla – och -5°!!! Dags för target species, Busksångare, en ringmärkt och välobserverad individ. Livskryss för oss båda. I en sångduett med en ensam näktergal från Sundrakastalen.

Belåtna cyklade vi hem 25 juni förbi fält med slocknad potatisblast (-5°C – järnnatt!).

Slog ändå upp i mörka natten den 26 juni – Och där satt den helt solo – helt fantastiskt ÄDELKRYSS – sjöng

Precis som nästan exakt 38 år senare. Längs Paån vid vägbron.

Inget Ädelkryss denna gång men så fint

Hoppas det funkar med ljudfilen. I så fall tack till Mikael som larmade fågeln och David som fixade filen

Written by admin

June 19th, 2021 at 10:54 pm

Posted in Uncategorized