Olof Armini om fåglar och natur

Nyårsdagen 2014 tog Eva och jag bussarna 18 och 25 till Bjurslättstorg. Vi vandrade upp till Slätta damm och S A Hedlunds park. Riktigt var gränsen går till Hisingsparken, om de kanske överlappar, vet jag inte. Dock kommer man efter dammen till en våtmark, Gunnestorps mosse. I norr änden av mossen löper en gång och cykelbro över träsket. Där ställde vi oss att spana med några andra fågelskådare. Och rättsom satt där i trädridån vid östra brofästet, en HÖKUGGLA. Den hade vänligheten (HM-hm) att knipa en skogsmus att kalasa på. Den blev sedan kvar hela vårvintern och jag såg den sista gången 4 mars. Då på västra sidan av träsket.

Här en liten fuskbild på Hökugglan vårvintern 2020 på Ljungheden i Änggården. Här var Eva med några gånger. Hon har en speciell förkärlek för ugglor!?

Nåväl, tillbaka till Hisingsträsket. Under denna vinter har det rapporterats en del Sparvugglor runt Göteborg. Bl.a 1-2 i Hisingsparken. Själv har jag haft tur med 2 obsar, på Stora Amundön och på Ljungheden, men också otur att båda varit snabbt försvinnande. Så när en av Hisingsfåglarna verkade vara stabilt stationär, tänkte jag, tredje gången gillt – och med goda vibbar från tio år tidigare.

Så 2 mars attackerade jag. Hade fått exakta noter från Bernt N, som varit där da´n innan och haft härliga obsar. Kände den söta blodsmaken i munnen när jag stötte på en skådare vid västra brofästet – “Den är här – säkert, hör och se hackspetten!!”

Vi plöjde björkdungen från olika håll. Och där pilade den iväg – men, vart, var? Jag plöjde vidare, genom björkdungarna vid brofästena, runt norra träskdelen flera varv, ut på spången till ön. I säkert 1,5h innan jag gav upp.

Jag hade inte hunnit till Brunnsparken så plingade Band och den var återfunnen. Bara att bita ihop och ta nya tag. Så 5 mars nytt försök.

Eva bringade tur för nio år sedan, så hon fanns vid min sida. Vi åkte mycket smart, bytte buss på Hjalmar Branting (fick springa några meter!) och på under halvtimmen till torget. Sedan rask promenad till och runt Träsket – Så satt den där, SPARVUGGLAN.

Stigkorset vid östra brofästet omgiven av glada fågelskådare och passerande vandrare denna soliga våvintersöndag. Kan tilläggas vad vi hittade

Inte helt lätt alltid men vi väldigt nöjda och återvände via “våra” ugglor vid Näckrosdammen.

Honan (den rödbruna) i själva boöppningen och hanen (den grå) på andra sidan stammen. Snart dyker de dungrå kattuggleungarna upp!

Så var det dags igen.

Förra gången för knappt tre månader sedan, 24 november, 33 arter och ännu fler deltagare. Den skarpsynta skaran belönades med många personkryss (en skådares puss på kinden!).

Den här gången nådde vi drömgränsen 40 deltagare, men artlistan blev litet tunnare, “bara” 28 arter. Vårens ankomst lyste med sin totala frånvaro, inte en enda primör. Men i ettrig vind, låga moln och litet regnstänk gav 40 par ögon, öron och allas goda humör en lista med flera nya livskryss.

Jag var uppsatt att leda exkursionen. Men i sanning kände jag mig mer ledd och omhändertagen i de tre timmarna på Amundön. Stig och Ingrid roddade det administrativa och på kvällen innan ringde Bernt. Han och Anders skötte sedan min transport, artlista och pep-talken!

Fattades bara det riktiga esset! – eller kanske inte..?

Sångsvanar vid “klassrummet”, udden mot Lillön. En sjöorre, 2K hane, och skäggdopping i Snorkelviken innanför Huvudet. Fika och samkväm i Drottningviken. En stor knölsvanflock i Kungsviken med bläsänder och vackra drakar av brunand och bergand.

Och här den kompletta listan förtjänstfullt upprättad av Bernt: Gråsparv, Skata, Koltrast, Gräsand, Kråka, Ormvråk, Grågås, Kaja, Knipa, Kricka, Knölsvan, Sångsvan, Småskrake, Storskrake, Vitkindad gås, Gråtrut, Skäggdopping, Ejder, Grönfink, Sjöorre, Korp, Brunand, Bläsand, Storskarv, Fiskmås, Gröngöling, Bergand och Blåmes.

Bra jobbat och tack alla för en fin dag!

Gemensamt för alla fågelskådare är väl att se och bestämma så många arter som möjligt! – vägen dit skiljer förstås, men…?

Året bjuder inledningsvis en rad läckerheter. Baltimoretrupialen i Skåne och nu senaste dagarna Rubinnäktergalen i Trollhättan är väl läckrast. Och det finns en annat för läckergommen. Flest i Skåne, men också på andra håll.

För den som inte åker så långt o/e mest vill hitta själv gäller det att ligga i på hemmaplan, bo bra till och ha tur. För att inte bli alltför deppig över vad man missar kan man skrapa ihop “gamla minnen”.

Baltimortrupial hade Juppen och jag i Florida på 90-talet. Rubinnäktergalen (samma?) hade Anders, Bernt och jag 2021 i Vargön.

Trösterikt är också att suga på de karameller som bjuds på hemmaplan

Som Mandarinanden i Stora Dammen, Slottskogen

eller Kattugglorna vid Näckrosdammen, den Grå och den Rödbruna, hanen och honan eller tvärtom.

Still alive, som nattvakten I Harare hälsade i soluppgången.

Gör ett litet aktuellt inhopp i Fuertehistoriken. Fick lära mig av auktorerna på Naturmorgon att man måste ha en god kryddning av nutid. Alltså första två veckorna 2023.

Som gått mycket trögt för Avifauna-OA. Till skillnad från “riktiga” AVIfauna, som körde sin 6-dagars artrace, “100-arter i Skåne – S Halland”, med DA (David Armini) som ledare. 128 arter med full hand på superess; Baltimoretrupial, Blåvingad Årta, Lappuggla, Amerikansk Bläsand, mm. Som lankor i deras giv fanns mina ess på hemmaplan; Kattuggla, Mandarinand, Pilgrimsfalk och Svarthakad Buskvätta.

Dag 1, Nyårsdagen 2023, säkrade jag Kattugglan på årslistan vid Näckrosdammen. Sitter tålmodigt på dagkvist utanför bohålet(?) – att ses varje gång jag hittills i år passerat. Bara sett en varje gång. Kan den andra ligga och ruva? Redan??

Annars mkt trögt. Tom många av de vanligaste saknades länge. Pilfink och Gråsparv dröjde en vecka!

Tog mig i kragen och tog mig, 5 jan, till Slottskogen. Luktade dip vid Stora Dammen, lukten surnade ytterligare vid Hjortdammen. Fick snilleblixten att passera Lilla Dammen på väg till spårvagnen. Där stod två skådare och jobbade med kameror och tubkikare! Mandarindraken var säkrad på årslistan – och på foto!

Den rare krabaten blev sedan en följetong, 3 avsnitt i år, hittills!

7 jan skulle den förevisas Zacharias, som just tillfrisknat från Covid. Vi sammanträffades vid hpl Botan och gjorde sedan Stora Dammen, Hjortdammen, Lilla Dammen och Stora Dammen innan vi lämnade de sura dipodörerna. Fick trösta oss med att vi träffade kusin Lars F och fick en fin promenad med härliga samtal.

10 jan tog jag revansch. Utrustad med mobil blodtrycksmätare men friskförklarad, spårvagnen till Botan. Mellan två turer raskt till Stora Dammen och …

Där stod den säkert förra gången. Men jag var litet slapp.

12 jan ny chansning. 0900 i totalt virrvarr, buss RÖD mot?? Fick byta på Centralstation till annan buss RÖD mot Lilla Varholmen. Tillräckligt samlad för att ta upp kikaren vid Stenpiren och spana in gamla PILGRIMSFALKEN på stora Rosenlundskorstenen. Den dokumenterades senare av Sebastian E, briljant skådare och fotograf, både på Band GBG och Apan.

Steg av vid Amhult resecentrum och rusade över 155 till biluppställningen och rishögarna. Dipvibbar, som tröstades med Tornfalk, Sparvhök och några Starar, alla nya på listan. Tog mig så samman och floggade triangelplätten vid rishögarna och där satt den

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA på exakt samma ställe där det varit övervintring 2021och 2020! Andra bilden bara med för att visa utbredda och intensiva färgningen på undersidan som bla tillsammans med smala halsbandet indikerar rasen “hibernans“, vilket i sin tur kan peka på övervintrande individ från norska populationen!

Kul med en norrbagge, men bara knappa 40 arter på listan. Skärpning om C-300 skall gälla – KRYZZA!

Så var det dags. Att bryta pandemin, instängda, bara bil och båt tor Gotland i dryga två år. Senast januari 2020 och La Pared.

Bara 8 km Playa de la Pared. Hotel R2 Rio Calma vid lilla orten Costa Calma.

0700 2 december kavade vi nedför Eklandagatan till brötiga Korsvägen. Sedan löpte allt som smort. Jag hade beräknat idealtid på hotellet, 1630. Redan 1530 checkade Eva in (först i kön som vanligt).

Vi surfade på nordliga jetströmmar hela fågelvägen Göteborg – Rosario.

Sedan samma bussracer ( ca 1h från Rosario airport) på fv-2an, som till La Pared.

Hamnade på fel sida i bussen.

Så det enda upphetsande blev två smågrupper ROSTAND (Tadorna ferruginea), på en golfbana i utkanten av Rosario. Rostanden koloniserade Fuerteventura på 90-talet och har sedan stadigt ökat. Troligen invandrad spontant från populationen i NV-Afrika.

Kommer i fortsättningen att plocka in arter/populationer/raser när de dyker upp. Intresserade kan följa artiklar i VF och RR om detta och applikationer lämpliga för just Fuerteventura.

Några normal arter hanns med innan suveräna middagsbuffén, Turk – och Klippduvederivat samt Spansksparv-dito. MEDELHAVSTRUT (Larus michahellis) av “atlantis”-rasen, som skådare dragit på utanför Linköping hela hösten. De patrullerar hela tiden längs stranden.

Natten lägrade sig

och gryning 3 dec

Gympa på balkongen till morgonorkester, Bulbyler, Spansk sparv, Duvor. 0730 en vidunderlig frukostbuffé och så litet seg utgång. Gick söderut till Costa Calma, lilla tätorten, där jag handlade fluidum, öl och vatten. Travade litet i “stadsparken” för att hitta någonting.

KANARIEBUSKSKVÄTTA (Saxicola dacotiae), ngra ex. Enda endemiska arten på Fuerteventura enligt gammal taxonomi men… Eg ett litet blekt och undflyende derivat till våra busk-och svarthakade. Ses här och där. Foto från La Pared.

ORMVRÅK (Buteo buteo/rufinus subsp.), 1 ex mkt fint men inget foto. Det blev inget mer tillfälle under den här resan. Ormvråken, “lanzarotea”, är litet speciell på de östra Kanarieöarna. Skiljer sig från “insularum”, som den oftast slumpas med, på de västra öarna. “Insularum” liknar mest våran, medan “lanzarotea” mest liknar “cirtensis”, Atlasvråken, i NV- Afrika, som vacklar mellan Örnvråksras, Ormvråksras eller någon egen hybridsvärm??? Får krypa till korset med observationer av vråkar under tidigare resor. Slumpar tills vidare alla under IMO, FUERTEVENTURAVRÅK (Buteo sp lanzarotea).

Korp (Corvus corax tingitanus/canariensis), ses dagligen, oftast parvis. Litet mindre än våran och kan föra tanken till Ökenkorp, men uppträdande och utseende talar för “våran” art. Ras?

Ökenvarfågel (Lanius elegans koenigi) Kanske regelbundnaste och lättast sedda arten i ökenartade terrängen och i gränslandet till den. Art och ras enligt svensk taxonomi.

Grönfink (Chloris chloris) En litet udda obs i Costa Calma parken.

SILKESHÄGER (Egretta garzetta) Första obs på hotellets minigolfbana. Vanligaste hägern. Sågs dagligen 1-2 ex födosöka på olika ställen längs kusten.

TJOCKFOT (Burhinus oedicnemus) Ett ex flög iväg med 2 småspovar, när jag skulle möta Eva på stranden mot Costa Calma. Sågs sedan bra några dagar i själva ökenranden på andra sidan Fv-2an. Hör till de mest eftersökta arterna.

Småspov (Numenius phaeopus) Ett hundratal stationärt längs samma kustavsnitt. Fick för mig vid ett tillfälle att det fanns 1 ex Storspov (Numenius arquata) men liksom för 1 ex Rödspov (Limosa limosa) jobbade jag bara halvhjärtat på det och sätter ??

Avrundar första heldagen med

AFRIKANSK TURKDUVA o/e “tamvarianten” SKRATTDUVA (Streptopelia roseogrisea o/e risoria) 2 ex på vår balkong och ett ex i det “vilda”. Mycket svår att skilja från allestädes närvarande Turkduvor. Hybridiserade också frekvent med dessa så…

Sätter en peng på 2an som ren “risoria”, ofta betraktad som egen art. Ljus, liten med bred halsfläck och den form som förekommer på Kanarieöarna.

Dignande middagsbuffé skyfflades in.

Görfin frukostbuffé som vanligt och som vanligt ett glas Cava. Som vanligt från gympan på balkongen en härlig soluppgång orkestrerad av Turk/Skrattduvor, Rödgumpade Bulbyler, Spanska Sparvar. Som vanligt patrullerande “Atlantis”-trutar med någon Korp.

Packa, knö sig upp på bussen. Eva fixar bra platser men som på turresan tunt på fågelfronten. Nåja, en Smutsgam, några Klipphöns och två änder vid en damm, som jag inte klarar att bestämma. Inte en enda seglare, när vi kryssar oss igenom Rosario.

Planet försenat 45 min, men ändå löper allt smidigt och lätt. Dock obligatoriska “korvstoppningen” vid boarding bara marginellt bättre. Returresan klarar inte att hämta in förseningen utan strax efter midnatt på Kungsportsplatsen i -5°C omgivna av fredagsrumlare baxar vi oss ombord på buss 18.

0300 på lördagen släcker vi violblå. Men jag strax uppe och i Slottskogen. Och

en MANDARINdrake i full praktdräkt, så grann, men kallt och bistert.

Fyra inkubationsdagar efter “korven” insjuknar Eva och ytterligare fyra dagar, lagom till Julafton är det min tur. Bonnförkylning men tröttsamt för 76-åringar. Nu är vi hemma, återställda och dags för mig att dra på mig Muminpappans skrivrock och ta itu med dagboken från Fuerte – Välkomna!

Vinden tjuter i balkongdörren och den vilda ön hör av sig. Fuerteventura har många betydelser av vilt och vind.

För oss har den blivit en favorit sedan första vistelsen på La Pared 2017; 2018, 2019(2ggr) och 2020. Inget vi kunde tro 1995 när vi spenderade en mellandagsvecka på Lanzarote.

Och det kändes självklart att slå till. 2 veckor på Rio Calma, strax utanför Costa Calma, härligt rum med balkong och havsutsikt (och två expedierade kackerlackor!). Där La Pared ligger på västsidan, ligger Costa Calma på östsidan av Fuertes smala sydligaste del. Man går mellan de båda ställena. 8km lite halvtuff stenig halvöken

Inget för en hardhitting fågelskådare – kanske! – men som alla öar så har den en sparsmakad avifauna. Hardhitters brukar därför spendera 2-3 dygn i slutet av årsskiftet och dammsuga ön på endemer och felflugna afrikaner för att komplettera årets WP-lista. Samtidigt suger de upp det mesta övriga och 60-70 arter under vintern är fullt normalt under hyfsade betingelser. Semestrande “vanliga” skådare kan hänga på “proffsen” och i deras kölvatten skörda läckra kryss. Krav är att ha tålamod. noggrant följa the local grapevine, offra tid och familj på en del bilåkande.

Själv har jag svårt att vänja mig av med “mitt” skådande ett oändligt tittande och gående efter det förväntade eller oväntade. Motion och utrymme för tankar på allt mellan himmel och havets djup.

Vaknar till gryningen

Blir gympa på balkisen till vaknande Spanska sparvar, Turk-och Skrattduvor samt förstås den på senare tid introducerade Rödgumpade Bulbylen. Ute över vattnet patrullerar Medelhavstrutar av “Atlantis“typ. Lagom till de första solstrålarna serveras en dignande frukostbuffé. Och så… forts.

På bussen från Marklandsgatan fick jag förnimmelsen av en inspärrad som släpps ur fängelset. Något man sett i otaliga filmer.

Denna känsla förstärktes vid bron över kanalen till Amundön, när jag tog emot dryga tjoget käcka skådare. Vädret var litet smådystert, men det blåste bort och pandemins bojer löstes upp.

Vi fick en flygande start redan från bron med en sen Gluttsnäppa, knäppande Stenknäckar, en dö´grann gröngöling…

Vandrade så ut till badplatsen och Havshuvudet, där vi kunde studera granna Gudingar, Storskrake inomskärs, Småskrake utomskärs och som grädde på moset, 1-2 Tordmular och en hona Svärta.

Det blev kaffe i lä vid Drottningviken. Som alltid diskuterades några elusiva obsar avsedda för avancerad optik, optimal förmåga o/e fantasi. Också annat mellan himmel och jord!

Så ett första avslut med utsikt över Kungsviken. Mängder av fa Knipor och Knölsvanar. Några av oss vaskade fram Bläsänder och lyssnade in Sångsvanar ned åt Billdal.

Slutspurten åter vid bron över kanalen med repris på Gluttsnäppan och en Skärpiplärka, fint att studera.

Vi nådde de 30 utlovade arterna med några bonusar.

Knölsvan, Sångsvan, Gräsand, Bläsand, Kricka, Knipa, Ejder, Svärta, Småskrake, Storskrake, Storskarv, Gluttsnäppa, Gråtrut, Tordmule, Gråhakedopping, Skäggdopping, Vattenrall, Sparvuggla, Gröngöling, Större hackspett, Talgoxe, Blåmes, Kråka, Skata, Kaja, Koltrast, Björktrast, Gråsparv, Skärpiplärka, Steglits, Stenknäck, Domherre, Grönfink.

Tack till alla för denna härliga stund på Amundön

En liten omväg hem till Götet från Västergarn. Samtidigt en flykt från en av de hetaste aviaperioderna och två av ytterlighetspoolerna. Skådandet är liksom politiken polariserad.

Antingen Gotland med ett flöde av fa östliga go´bitar. Så David med gäng på Hönö som plockat det mesta och bästa ur Oceanernas skafferi.

Gotland hann jag hyfsat med tom 11 september. Och David bjöd litet go´bitar från Västkusten. Som droppar i havet för mig att jobba på.

Som den här Fjällabben. 2K, 3K eller vad? Eller eviga frågan Gulnäbbad eller Scopolislira.

Och här sitter man vid datorn och lyssnar till Kattugglan. Hördes den också genom krogbullret på Bellmans och Gustav III:s tid?

Annat kul när jag vandrade i Hagaparken längs Brunnsviken, var alla Snatteränder.

Bara dussintalet under denna skuggande ek i parken nedanför “slottet”. Totalt i den lilla viken hade jag minst 50 ex och många spelande drakar som parade sig med trånande honor.

Och jag har väl inte riktigt vant mig. 1975 när vi bodde i Umeå, läste jag om att ett par Snatterand siktats i Stockholmstrakten. Blev överlycklig när jag såg min första 1976 i Kvismaren. Blev överväldigad när den var vanlig i Paviken 1980. En invasiv art åtminstone i mitt perspektiv. Som sagt ett femtiotal på ett begränsat område i Stockholm.

Annars ganska tamt men säkert viss potential. Hoppas också på lite mer än de två överkörda igelkottarna hittills, när färden går vidare via Linköping till Västkusten.

Irrande i minnenas korridor minns jag de fantastiska serieböckerna om Mumintrollet, skrivna av Tove och tecknade av Lars Janson.

I ett avsnitt var Muminpappan, den ledande patriarken, bestämd men skör, förhäxad av att skriva en roman på romersk mark. Alltså for mumingänget i en segeleka från Finland till den romanska redden. Mottagandet var grandiost. Muminpappan vräkte i sig av det söta vinet och Snorkfröken inledde en historia med en stilig baron

MEN-Det söta vinet surnade. Baronen var dryg. Mumintrollet fick en depression.

Så Muminmamman sa´, vi seglar hem. Pappan slängde skrivmaskinen och alla oskrivna skrivarken. Snorkfröken var botfärdig och grät floder. Seglen på hemfärden hängde som sorgflor kring masten.

Hemma tröstade Mumin och Snorkfröken varandra. Och plötsligt glittrade pappans ögon, han var inspirerad. Och, mamman – förstås- hade räddat såväl skrivmaskin som skrivark.

Och snart hade pappan avslutat sitt mästerverk “Min veranda”.

Något att tänka på när jag för några dagar sedan blickade ut ur köksfönstret.

Mina två verandor, som fågelskådare är OR i Göteborg och 510 på Gotland.

Båda två kan stå upp mot det mesta här i världen. Och det är så lätt att tänka på det gröna gräset…

Det gjorde jag igår. Två subrarrisar stod på agendan. Eva och jag planerade en raid söderöver.

Enligt en enkel algoritm bedömde jag, en på sex att vi skulle se båda, en på tre att vi skulle dippa båda, alltså två på tre att vi skulle se en av dem.

Typiskt – dimma på morgonen – Men den lättade när vi for söderöver och i Fidenäs helklart, när den Vita storken siktades från bilen. Vi stannade ett tag i den friska odören från en gödselstack innan vi stack vidare.

Vänburg, där det var totaldött i gamla hamnen. Dock en fin bänk att intaga morgonfikat. Innan jag satt tänderna i ostmackan landade Mandarinanden i bassängen framför oss.

Nästan litet för bra och efter att rundat av med en ung Rödglada i Holmhällar och den pampiga Öja kyrka var vi hemma lagom till lunch på 510 med en Havsörn dinglande över matbordet!