Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Twitching Maj-21

without comments

Jag är fågelskådare, på engelska birdwatcher. Alla birdwatchers är i någon grad birdtwitchers, på svenska närmast fågeldragare – dvs drar sig till speciella fåglar, intressanta oftast pga sällsynthet.

Jag har träffat på ultimata twitchers från hemlandet England, enligt dåtida skrönor anställda som resemontörer på oljeriggarna i Nordsjön. När larmet gick på Fair Isle om en tundrapiplärka kunde de enligt kontraktet slänga rörtängerna på däcket och sig själva i en helikopter, destination den lilla ön mellan Orkney och Shetland.

Träffade ett gäng commandos på Camliça, en kulle i üskudar i asiatiska Istabul känd för sitt enorma fågelsträck. Det var optimal sträcktid i september-82 och dom var grymma men skulle enligt min reskamrat och ögonspecialist, Finn vara blinda innan pension. Dom stirrade rakt in i solen med blodsprängda ögon.

Har nog avslöjat att jag inte är någon twitcher av hög klass. Trodde bilen skulle bli ett lyft, men nej, hittar alltid förevändningar för att vänta och skjuta upp. Men draget till det ovanliga och sällsynta är ändå kraftigt.

Därför startade dagen, 21 maj fint. Buskallt och svårt att hitta lä i den friska vinden. Men jag hade bra kläder och en fin stol (Eva – förstås!). Och massor av fåglar twitchade mig. Riktigt högg jag på en SVARTNÄBBAD ISLOM i full sommardräkt, något av det mest estetiskt tilltalande bland aves. För mer än 40 år sedan var jag först att se och rapportera arten i Vänersborg. Några år senare var det dags för repris fastän på Gotland. Men man tröttnar aldrig.

Inte heller tröttnar man på svarttärnor. Såg mina första i Asköviken-76 och har sett tusentals på sträck i Grekland. Och idag tänkte jag avrunda morronskådningen på Cape Armini med två grannt utfärgade.

Då klingade mobilen.

Och jag sitter i Västergarn i pool position. En lifer som drar på mig – vava! Halvannan timme i snålblåsten. Och en halv dementi, kunde varit typ tjäder eller orre – sic. Så kaffe och värme – härligt.

Och så typiskt för de hektiska fågelveckorna i maj. Litet sömn och hets-hets. Twitchen driver skådare till galenskapens rand. En del drabbas.

Tänkvärt och mitt snusförnuftiga drag, är känn draget av fåglarna men dras inte med.

Written by admin

May 22nd, 2021 at 2:20 pm

Posted in Uncategorized

Hybrid Pandemin

without comments

Hjärnforskare pratar om en kognitiv störning, isolering och brist på naturlig stimuli som trimmar vårt intellekt. – Vi blir dummare.

Symptomen är stress, aggression, glömska, virrighet mm vilket försvårar diagnosen.

Vad sägs om denne luring. Diagnos?

luring

Har sjungit åtminstone sedan 18/4, då jag först lade märke till honom. Sången är märkvärdig. Börjar ganska normalt som en Gransångare men avslutar med varierad tonräcka, alltid med en fallande tonhöjd, ibland/oftast mycket likt Lövsångare.

Utseendemässigt är den först en normal Gransångare, men man kan ana litet ljusare ben, längre vingprojektion, grönare översida och gulare flanker/ansikte??

Den slår ned med stjärten på Gransångarmanér.

Det har kommit en hel del rapporter med liknande observationer. Bara från Gotland, två till under samma period.

Därför frestande att laborera med olika exotiska Gransångarderivat, arter eller raser, Iberisk, Sibirisk…

Roar mig dock med att lägga Jokern i leken, Hybridkortet.

I en vidare mening med pandemins erfarenhet av mutationer, kluster mm Kan man tänka hybrider, som nästan alltid försvinner men i elaka fall utvecklar hybridsvärmar. Som kan förvandlas till raser eller arter, men i begynnelsen bara är bastarder. Och onekligen oroande i vår svartvita skådardröm av perfektion – det rena kryzzet. Finns det?

Ett annat hybridkort är anden från 18/3 som jag tidigare skrivit om.

Bit i den.

Kanske samma and som sågs prim April 2018!!!

Eller två olika ur samma hybridsvärm. HÖ -HÖ!

Nu hoppas jag att min vaccination mot Sars-Cov-2 inte skall drabbas av en mutationssvärm som utvecklas till Sars-Cov-3, resistent mot vaccinet.

Written by admin

May 9th, 2021 at 3:48 pm

Posted in Uncategorized

Från diskbaljan och spisplattan

without comments

Hör man till kedjefångarna vid rubriken kan det vara en tröst, ja rent av avundsvärt bland skådare att…

ömsom sikta en enstaka sällsynthet som denna

TUNDRASÄDGÅS sufflerad av några kanadicker.

Eller tusen vingar från tundran och härstädes

Vilken härlig tröst i dessa tider!

Written by admin

April 13th, 2021 at 8:09 am

Posted in Uncategorized

Gamla godsaker

without comments

GÖTT på Göttland. Vi mår prima. Knäet bättre än på länge. det ger fina promenixer – och en del godsaker.

Brukar vara en “silly season”, när en del övervintrade gett upp och innan vårinflödet. Har jag kännt av. Som alltid mycket fågel men ont om överraskningar. Varit litet självgod efter Lodjuret i Småland. Läste förresten att vi också åkt genom ett vargrevir – i Ulricehamn!

Det har blivit några kul återfynd.

En mycket vacker hybrid KandagåsXGrågås, som jag såg förra året vid fyren på fairway till 18:e och sista hålet. Nu var den med (samma?) Grågäss vid Svältisvägen.

Den präktiga Myskankan som huserat i Klintehamn sedan typ 10 år. Satt och gottade sig i solen på Varvsholm.

Och så den här som spanades in ffg 1 april 2018. Foto från då!

Den gav litet vibbar av Rödhuvad dykand och larmades som möjlig RD hona. Dykandkänslan bestod om än mycket vagt. Den höll ihop med Gräsänder och ett sådant inslag motsades inte av vingöversidan. Spånade med hybrid GräsandXRödhuvad/Peposacaand.

Som sagt kul återseende efter 3 år på exakt samma ställe!

Written by admin

March 20th, 2021 at 5:02 pm

Posted in Uncategorized

Lo(s)katt

without comments

Djup i mitt minne ligger min farfar Harrys “skröna”, när han motionerade i början på förra seklet. Motionerande då var spatsergång, kunde vara barfotagång på Slottskogens daggvåta gräs eller litet tuffare, rask gång runt Delsjöarna med cigarr och promenadkäpp. Cigarr för att han var för ung att bruka tobak inom innersta stadsgränsen.

“Skrönan” bestod i en syn(villa?) av en Lokatt uppflugen i ett träd. Den skapade en för mig livslång fascination för vilda kattdjur med öronspetsar. Farfars dotter, min faster Karin, följde upp familjetraditionen genom att spana in en Lo på 80-talet i den vilda Bohusländska skogen vid Djupepallen.

Ytterligare en generation, så var turen min. Har kämpat på väldeliga. Ökenlo på jakter och nattliga bilturer i Tanzania. Rödlo, Bobcat, på nattlig tur i Everglades. Med vår svenska Lo har det varit segt tills Estland öppnade sina gränser, ett veritabelt eldorado av vildmark och massor av vilda djur, även alla våra stora rovdjur. Varg, Mårdhund, Mård, tom en Järv sågs jättefint “by foot” och även flera gånger Lodjur, som hade lega på gångavstånd från mitt härbre!

Men för äkta Arminsk tradition krävdes en svensk obs, helst omgiven av litet mystik – HÖ. Och den kom!

För att vara en god spotter krävs förväntningar. Något som fågelskådningen lärt mig. Samtidigt som man måste se upp med att förväntningar lätt förvränger perceptionen så…

9 mars 2021. Det är skymningsdags och vi har passerat Jönköping. Det vilda Småland omslöt oss. Snöyra, 0°, svårkört, men litet trafik. Vi hade passerat åtskilliga trafikoffer, räv, hare, ett rådjur. Fanns det litet förväntan bakom koncentrationen att köra? Kanske Varg som varit aktuell senaste tiden på flera ställen i Södra Sverige.

Förväntan borde varit Lo! Efter Nässjö plöjde vi rakt igenom reproduktionsområde 3 i Jönköping län. Mars är månaden för licensjakten, där 5 av 8 djur redan skjutits. Alltså grymt läge!

Och strax före Ekenässjön hoppade en Lo över vägen med sina långa bakben. Och en mötande bil som var närmare än vi måtte ha fått hjärtat i halsgropen. Våra hjärtan bankade av glädje över synen och stolthet över att föra den Arminska traditionen vidare.

Här en beskuren skärmbild av vad som kan vara “vår” Lo. Tagen på en skogsväg med närhet i tid och plats!

Observera de höga bakbenen! Nästan för bra – Va,va

Written by admin

March 14th, 2021 at 6:21 pm

Posted in Uncategorized

Omställningar, Pandemi, Invasion, Arter

without comments

I dessa tider kan man fundera om vad stora omställningar gör med mänskligheten. Omställningar ger osäkerhet, som ger rädsla, som genererar polarisation och extremism, som stänger för rädslan, som ger rigida åsikter och… cirkeln sluts kring något obehagligt, stormningen av Capitolum, Berlinmuren …

Pandemin är en sådan omställning som kan beskådas i sina beslut/ icke-beslut och i vänskapsband som bryts pro vs anti.

Vi fågelskådare är drabbade av, kanske inte pandemi, snarar epidemi men i alla fall. 2 stycken, som attackerar vår helgedom artningen.

Sk invasiva arter, som berikar vår fauna – eller förgiftar den. Skall jag omfamna den vackra Stripgåsen medan jag ringer en jägare när jag ser Nilgåsen?

Den genetiska klassifikation som övertar den audiovisuella klassifikationen.

Kan undra hur jag skall tänka när jag var först 2020 på Artportalen med Halsbandsparakiten eller 2021, då jag var först med Stripgåsen.

Mys-mys

Written by admin

February 19th, 2021 at 3:10 pm

Posted in Uncategorized

Spökuggla

without comments

Vet inte om detta är ett vedertaget alias för Tornuggla. Den benämndes så av TGP i ett Facebook inlägg. Han berättade om en upphittad död uggla och en fotad i en lada, som han varit och tittat på – båda på Gotland. Spökuggla är audiovisuellt och beteendemässigt ett passande namn.

Jag läste Torstens inlägg just hemkommen från en Toyotatur till Ragnhildsholme, en lokal jag aldrig besökt men sett mycket om. Många fina observationer rapporteras med jämna mellanrum därifrån. Det är en fornborg från den tid, 1200-talet, då den utgjorde Norges befästning i treriksgränsen mellan Norge, Danmark och Sverige. Den ligger på södra Nordreälvstranden mellan Kornhall och Kongahälla.

Idag var det ett decimetertjockt snötäcke, -10°, bitande kall NO men också sol från en klarblå himmel och behagligt i lä av borgruinen. Tunt med fågel dock. Åkrar och fält snötäckta och älven frusen. Flockar av kråkor och kajor, sjungande talgoxar, blåmesar och nötväckor, någon koltrast och i topp 4 starar och en fasantupp.

Tittade istället på alla smågnagarspår runt ruinerna, och tänkte: “Här vore väl fint för en Tornuggla? – vad det lider – pling på BAlarmet! Tornuggla i murgrönan på Skanörs kyrka.

– Spökligt –

och Eva häpnade när jag berättade.

Det späddes på av TGPs Facebook och läs också några av mina blogginlägg från senaste åren.

De här nämnda ugglorna tillhör företrädesvis östliga rasen/formen “guttata” med en mer livlig “färg” än den västliga spöklikt vita “alba”. Men ändå…!

Tornugglan är kosmopolit, men också tämligen stationär och man kan räkna med många “nya” arter om artandet fortsätter. Dock ligger nog inte guttata/alba i frontlinjen. Det finns en hybridzon i Mellaneuropa, som verkar tämligen omfattande.

Written by admin

February 6th, 2021 at 5:33 pm

Posted in Uncategorized

Näsbokrok

without comments

Litet blodad tand att dra med bilen blev det trots regn, blåst och kyla i Lervik.

Första dagen med vinter i vardande 28 januari anno 2021 startade med en sväng förbi CumPane och Olskroken. Medflyt redan där med frallor och mandelkrans (mums!) till halva priset.

Så söderut på autostradan mot kontinenten, alltmedan solen bröt igenom morgondimman. Vi tankade på traditionsenligt på “oasen” i Sandsjöbacka innan vi avtog 58an. Västerut och Ölmevallahalvön. Vi passerade den ståtliga kyrkan och stuteriet, på vars hästhagar vi hittade två Tundragäss bland Grå-och Kanadagäss – innan målet Näsbokrok naturreservat.

Parkeringen ligger där vägen leder in i reservatet. Gångstigen runt reservatet är ca 1,5 km. Någon mil västerut över havet ser man Nidingen.

Bara två bilar och sol. Eva väljer att gå tillbaka längs ombonade skogsvägen. Medan jag väljer viken något hundratal meter västerut. Snålkall nordan, snorhala klipphällar och så några förskrämda Gräsänder. Så fladdrar det till över tången – en Skärpiplärka! Hjärtat dunkar, lätt blodsmak. Ytterligare en Skärpip skuttar över stenarna i lä av en vassrugg. Där också en Björktrast och några Koltrastar.

Så – en SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA! – och en till! – HANE och HONA. Litet vintermurriga men så granna och pulsen sjunker. Och så går jag pulsen ner i viloläge – VATTENPIPLÄRKAN!!!

Så otroligt publikvänlig och pedagogisk. Kan bara ändra plats och datum på skissen nedan. Möjligen kunde man se/ana litet sommarteckning på marsfågeln, medan denna var rent vinterfärgad.

Själv blev jag extra förtjust att se den flyga och visa vit-vita yttre stjärtpennor, en karaktär som alltid nämndes i gammal bestämningslitteratur.

Finns en uppsjö mycket bra bilder på Apan. För mig var det bara att njuta.

Missade även idag Svarthalsad trast. Den befann sig mindre än 10 mil söderut. Men tröst en förbiflygande, illusiv “heinei” 2K från samma trakter????

Mycket nöjd vänder jag näsan mot parkeringen och med en likaledes nöjd Eva och Toyotan mot OR – Vicken da´!

Written by admin

February 2nd, 2021 at 9:36 am

Posted in Uncategorized

Svarthalsad trast

without comments

Koltrasten, Sveriges nationalfågel, blir ofta dagens första art på skådarens dagslista. Audiovisuellt är den alltid närvarande. Därför är det frustrerande att dess sällsynta släktingar alltid är så undflyende, dyker upp en stund, droppar och är som uppslukade – i värsta fall for-ever. Och det kan kännas igen även för den enstaka Rödvingetrasten, Taltrasten eller Dubbeltrasten. Så skulle man leta efter enstaka individer bland alla trastar så…

Den oftast förekommande sällsynta trasten i Sverige är Svarthalsad Trast. Eftersom den inte funnits varken på Gotlandslistan eller Göteborgslistan, så har den funnits som nr 1 på min förväntningslista, att bli först…

Många har gått i samma tankebanor. Vet att Fredrik på Gotland ägnade mycket skådande på vintertrastflockar redan på 80-talet.

Vid årsskiftet dök det upp en gammal hane vid en matning utanför Boden. Bara 35 mil från mina gamla jaktmarker i Umeå på 70-talet, men gav knappast någon hjärtklappning.

MEN 17 januari var det klippt. En ungfågel/hona i Släkviken, ett stenkast från Cape Armini, gamla fyren på Kronholmens golfbana. Där jag bla sett Gotlands första Svartnäbbade islom i början på 80-talet. Den här gången var Mikael spotter, värdig sådan, som såg och fotade fågeln.

Den 18 januari fångades en Svarthalsad trast okulärt av en enda skådare – svartfläckiga bröst, rödaktiga vingundersidor på en björktraststor trast säker diagnos – i Albrunna på Öland. Nästan samma tripp från Västergarn, Kastlösa ligger bara drygt milen bort, som Halsbandsparakiten företog i höstas.

Den 19 januari slutade trippen i Hässleholm där den Svarthalsade trasten nu befinner sig – eller?? Two-bird theory har två tolkningar. Två fåglar är olika eller samma.

Egentligen lika fascinerande. Fågeln på Kronholmen, i Albrunna och i Hässleholm kan vara samma. Fågeln i Boden sågs 20 januari.

Och idag sågs och fotades en Svarthalsad trast i Välen på siktavstånd från Davids lägenhet. Nr 3, 4 eller 5 i vinter i Sverige! Ove F värdig ensamobsare än så länge. Och jag igen snuten på förstaobsen. Men får trösta mig med den spännande storyn!!!

Och sikta vidare mot stjärnorna. En fregattfågel i Lerkil vore inte så dumt.

Written by admin

January 27th, 2021 at 6:28 pm

Posted in Uncategorized

Jan 2021 Lervik

without comments

2020 inledde, jämfört med 2021, med större utrymme för skådande och en något fetare artlista – trots bilen. Bl.a var första attacken utanför Göteborgsområdet, 11 januari, Lervik på Onsalahalvön, tack vare Bernt.

I år dröjde det till 24 januari med den “utflykten”. Lervik, blev först – igen!

Tog stora vägen ned till Kungsbacka. Låga moln, regn, några plusgrader, SO vind. Inte samma utsikter som förra året med SV kuling. Hoppades på några svämängar med betande gäss istället för havsfåglar.

Och minsann! Parkerade på Valldavägen vid Lunna. Hundratals Grågäss och ett knappt hundratal Kanadicker vid den översvämmade ån, ett mkt bra ställe. Kallt, blåsigt, litet svårt att se allt, men mängden värmde. Direkt lyfte en grupp med en STRIPGÅS och några SPETSBERGGÄSS. Samma grupp som strax därefter fotades förbiflygande på Vallda Sandö? En ensam Spetsbergare gick kvar, liksom en Vitkindad.

Eva betvingade tappert kylan och vätan, med en “Sofia” under verandataket till “gula huset” ute vid Lerkils hamn. Jag tubade in, som bäst, Toppskarv, Tretåig mås och Smådopping. Blev en “dagskassa” fullt i klass med förra året. Halvannan timme bakom ratten ser jag mer som uppbygglig träning än “waste of time” – än så länge!

Avslut på hemvägen, vacker Evaupptäckt Ormvråk, och hemma från balkongen en ropande Kattuggla.

Written by admin

January 25th, 2021 at 2:55 pm

Posted in Uncategorized