Olof Armini om fåglar och natur

Vad är nu detta? SE Asien? Afrika, Nordamerika – det bränns. Spjuvern TGP på G. Läs!!!!!

Bröder!

   Så har jag alltså varit en vecka på Hawai eller närmare bestämt Oahu – ön där Honolulu ligger. För att sammanstråla med ett par tusen andra shrinks från resten av världen.  Och hur ska jag nu sammanfatta det här egentligen. Ja det vet jag inte riktigt men ett stort äventyr har det naturligtvis inneburit. Bara resan tog tur och retur närmare fyra dygn i anspråk. Längre bort kan man helt enkelt inte komma utan att börja resa hem igen. Vistelsen på Oahu en vecka. Ungefär hälften arbete. Den andra fågelskådning.

   Då jag bor i Honolulus lyxkvarter får jag en knuff för att engagera mig miljöpolitiskt. Amerikanerna behöver jag kanske inte bekymra mig över. De håller nämligen bokstavligt talat på att äta ihjäl sig. Inte en minut utan en literstor mugg av läsk eller milkshake i näven. Knappast tio sammanhängande minuter utanför sina monsterbilar.

   Men skövling i alla bemärkelser – vägar och bebyggelse, skogsavverkningar så långt upp längs bergsbranterna som maskinerna når, stränderna exploaterade upp till öronen. Om nu stränder har öron förstås. Innan människorna kom till öarna fanns här en riktig värld. Och ett förmodligen sagolikt och unikt fågelliv i de orörda skogarna. Inga däggdjur. Inga reptiler. Och alltså just inga naturliga fiender från den övriga djurvärlden. Öarna bör ha varit fyllda av endemiska fågelarter varav många markhäckande som alla är utdöda sedan 1000 eller 500 år.

   Detta vet man från arkeologiska fynd. Men hur många arter som försvunnit på historiens sophög har jag ingen aning om.  Däremot fortsätter processen och resterande skogsarter trängs numera uppe på de otillgängliga gröna bergen som sticker rakt upp i skyn. Laysan albatross häckar på den udde som sträcker sig längst ut åt norr och väster på Oahu. Men inte utan skydd mot gnagare – här hoppar nämligen jordekorrar runt på gräsmattor och i soptunnor. Och de kan nog leve länge på ett ägg från en albatross. Man har faktiskt byggt en imponerande instängsling som ska göra att hundar och gnagare inte kommer in i albatrossernas häckningsområde men fortsatt finns här gott om råttfällor. Vilket jag tolkar som att stängslet inte uppnått full effekt.

   Bara två stora men ganska ensamma ungar träffade jag härute vilket förmodligen avspeglar artens svårigheter.

   Annars har havsfåglarna förevisats till några mindre öar utanför Oahu. Där finns i gengäld gott om sottärnor, grey-backed terns, bruna och svarta noddies, rödfotade sulor, bruna sulor och masksulor, liror och tropikfåglar. Annars har man efterhand ersatt den ursprungliga fågelfaunan med inplanterade arter från när och fjärran. Afrika, Japan och övriga Asien. Vilket innebär att de fåglar man ser i dagligdags i huvudsak är importerade. Fétärnan må väl ändå ha funnits här sedan länge och i övriga Polynesien. Det ser ut som om den anpassat sig – inte minst till Honolulus storstadsöken där de häckar på trädgrenar i stadens parker. Och från ornitologisk synvinkel tycker jag att de utgör ett slags klenod och prydnad bland skyskraporna.

   På Hawai gör man det svårt för ornitologer. Get out, private property, do not pass, no trespassing  står det överallt. Ofta med ett handgripligt förtydligande under uppmaningen – överträdelse medför böter om 500 dollar, fängelse eller bådadera. Därunder kompletteras gärna skylten med uppmaningen ” Support the troups!” vilket ju har avsedd avskräckande verkan på en del av oss i alla fall.

   Således har jag fått smyga förbi soptippar och argsinta skällande hundar,  krypa under stängsel och i nödfall fått spela dummare än vanligt eller tåget under mina försök att komma ut i naturen utanför vägrenen. Flera av de finaste områdena ligger ju också inom militärområden . Och dem har jag naturligtvis undvikit. CIA har ju redan alla mina tio fingrars avtryck i sin databas.

   Det är klart att här finns en del spännande fåglar – uppe i bergsskogarna och ute på öarna. Men det är inte helt lätt att få uppleva dem och andra öar jag nyligen besökt som Mallorca och Lesbos bjuder på större naturupplevelser. Och kortare resväg. Men här kommer ändå några bilder.

Aloha!

Torsten

Härligt Torsten och vi som läser mellan raderna vet att det svänger en del birdwise på Hawai – Hula-Hula!!!!

Nästa vecka om 2 dagar – Den magiska veckan då allt händer i fågelväg!

 Har det inte hänt redan? Det har bara öst in rarrisar.

För mig som vandrat en ökenvandring i fågelvägen denna vår – ack ja!

Mellan alla dont har jag kutryggigt kanat över webben och club300, artportalen och käcka mail från Hawaii.

Grymmast hittills har väl varit

Två bergsångare på cykelavstånd från mina normala bastioner Joberg och Västergarn! Det här fotot ett rappt alster av pålitlige David L på fågeln vid Snoderån.

Tröstar mig med ett rå som vaktar sitt fläckiga kid – GULLIGT! – nedanför mitt köksfönster. Alltmedan plikten kallar!