Olof Armini om fåglar och natur

Tredje och sista gången om Drillsnäppan i Barrancon.

Läs bloggen från nov-2012 och om Fläckdrillsnäppan på Nabben, Gotland och turerna kring den.

Barrancofågeln uppfyller mycket av “villkoren” för en FDS i vinterdräkt. Vilket förstärktes av ving/stjärtteckning och lätesinslag påminnande om Skogssnäppa, skilt från normalläte på DS.

Men skillnaderna är små, fågeln undflyende och kameran kan ljuga!

Är bröstsidefläckarna tillräckligt välmarkerade här?

Och här! Denna DS blev till FDS på Nabben 2012

för att den plötsligt dök upp där en FDS stått.

Jag “sänkte” den genom att på originalbilden vaska fram jämnt sågtandade tertialer.

Och det blev såret i min obs – en aning av sågtandade tertialer på en av mina bilder, som fick andra detaljer att blöda över och vara sig. Så fungerar man som människa!

Intressant och jag reser varningsflagganflaggan för att arterna ligger mycket nära varandra. Detta öppnar upp för både “Katt bland hermelinerna” och “Kejsarens nya kläder”!

Eller vad sägs om att nyår 2006 sågs en 1st W FDS på Fuerteventura, 2 veckor senare sågs en W FDS spela med en DS på Janubiro, Lanzarote!

Artkrysset uteblir men behåller behandlat taxa!!!

Börjar med att avrunda Common/Spotted Sandpiper från förra inlägget.

En konklusion för ett ovanligare och osannolikare taxa kräver inga avvikelser mot ett annat sannolikare taxa. I det här fallet fäller bl.a.  möjlig sågtandning av tertialer, otydlig markering av bare-parts, allmänintrycket … Dock var den spännande och väl värd insatsen.

Så till rovisar. Innehåller två alltid efterfrågade, Smutsgam och fa BERBERFALK. Legio på mina besök har varit, “obsade”, en eller två ggr!

Berberfalken har fallit bort som art, á la Snösiska. Men man bör hålla ögonen öppna, Slagfalksderivat bör dyka upp – men kanske läge att slumpa med Jaktfalk eller åtminstone Tartarfalk? Eftersom det förekommer en systematisk korsning mellan de olika storfalkarna så kanske…??

Liknande rörighet finns kring Ormvråk/”Kanarie”vråk/Örnvråk. Enligt gällande “lag” inskränker sig det hela till en art, Ormvråk, samtidigt som man kan laborera kring åtminstone 3 taxa!

Utöver dessa ovannämnda har Dvärgörn varit vanligaste inslag under mina vistelser, förutom förstås Tornfalk!

Rörigheten ett intet jämfört med den för vitfåglarna. Ifs är 99% Atlanttrutar, Larus michahellis lusitianus. Inslag av nominatformen och eventuella atlantis marginellt.

Sparsamma “inbrott” av, LBBG av olika former, RBG, BHG, MG, LBG. Dumt att raljera. men jag menar Silltrut,  Rödnäbbad trut, Skrattmås, Svarthuvad mås, Smalnäbbad mås…

Dominerande tärna så här års  Kentsk Tärna.

Avslutar med att detta är mkt spännande!

Andra avdelningen i en genomgång av 4 v i la Pared (+ en vecka på Lanza)

Våtmarksfåglar som vadare, hägrar odyl har bara den nästan igentorkade Barrancon att ta vägen. Och på fyra besök inskränker sig antalet arter till en handfull. Taxaantalet för hela genomgången mångdubblas av några laguner på Lanzarorote – förstås.

Mest enstaka hägrar som besökare o/e inplanterade (Kohäger, Helig Ibis). Roligt att fånga den här Silkeshäger, som ibland hade sällskap av en artfrände i Barranchon.

Två av öarnas mest eftertraktade arter/taxa finns dock inom gruppen, utan att vara våtmarksberoende.

ÖKENTRAPP (Chlamydotis undulata). Jag har sett den vid alla resor, men den är synnerligen lurig. Vet från Afrika att alla trappar är mästare på att diskret smyga undan. Det vill till att lura sig på dem till fots, trots att man kan få helt fantastiska närobsar från en bil. Typiskt har jag haft min bästa obs på Lanza från cykel och på la Pared från buss!! Andra obsar har mestadels varit långskott, till fots och med handkikare. Men en hel del spår.

Att spåra trappar är också utbrett bland såväl jägare som vetenskapare, för att det är enklare än att försöka jaga fram dom. Ett område i halvöknen vid la Pared är mkt spårtätt och fastän jag genomkorsat det gång på gång har jag de flesta gånger inte sett någon trapp. Vid sista besöket nu i november, efter att ha kryssat fram och tillbaka över trappspåren, gav jag upp, satte mig på en höjd och kikade tillbaka över mitt “jaktområde”. Där, vid mina fotspår, minst 5 trappar!  Som förstås gled undan och försvann. Men va´gött!

Ökentrappen har som så många taxa genomgått split/slumphysterin. Ursprungligen Kragtrapp (C. undulata) som omfattade nuv Kragtrappen (C. macqueenii) österut och Ökentrappen (C. undulata) i Nordafrika. Ökentrappen har en isolerad population på Fuerte och Lanza, som avviker en del, “Kanarie”trapp (C undulata fuertaventurae). Läge för split, endem och tungt kryzz, så undra på att den är åtrådd bland skådare.

ÖKENLÖPARE (Cursorius cursor). Kan också vara enerverande undflyende, men något lättare än trappen. Förekommer i samma biotop. Utbredning till Saharas nordgräns och Mellanösterns krigszoner gör den mkt eftersökt av WP-twitchers. Har sett den fåtaligt vid alla besök.

Trots “fattigdomen” av antal finns guldkornen eller åtminstone presumtiva att jobba på – hela tiden. Den här gången, 14 nov i Barranchon uppmärksammade jag en avvikande typ Drillsnäppa eller…? Kanske Skogssnäppa? Lätet litet åt det hållet? Litet vingband, helmörk stjärt… Amerikansk skogssnäppa!? Men nej subtilt, vingband fel! Undflyende, ingen kamera, klart jobbigt och mindes 2012 vid samma tid på året. Nabben, Gotland och en Fläckdrillsnäppa, också presumtiv. Här några bilder från Apan.

Så gnodde jag litet med min enklare kamera och utan ovanstående fotografers tålamod och skicklighet.

Och, tja i Florida kanske? Men trots att den hör till de vanligaste vagranterna från over there, till 70-talet betraktades som conspecific med vanlig Drillsnäppa och de enligt uppgift kan hybridisera så måste allt på plats. Och anar jag inte litet sågtandning på tertialerna? Förstora och kolla!

Märkligt för bland fotona på fågeln 2012 upptäckte jag en katt bland hermelinerna, en vanlig Drillsnäppa också med sågtandade tertialer! Annars mycket svåra att skilja dom åt om man inte har tydligt fläckig Fläckdrill eller kan konstatera att honan är polygam!! Det sistnämnda en pikant skillnad mellan Amerikanskan och Europeiskan – hm,hm.

Hur som händer det hela tiden saker, spännande och lärorika.

Så vidare till kapitel 3.

Revisited – verkligen – fjärde gången under tre år.

Det är inte för antalet fåglar eller antalet fågelarter. Eller deras exklusivitet!

Men tillsammans med oändlighet av hav, himmel – tystnad och ständigt brus – tankar.

Nog om detta!

Försöker följa en blandning av gällande taxonomeringarna, kanske mest den gamla från Fågelguiden.

En taxagenomgång som utgår från mina fem veckor, en på Lanzarote 1995 och övriga på La Pared.

Inte mkt på and/gås fronten. Undantag ROSTAND som invaderat Fuerteventura. Skall bli intressant att följa. Får den samma behandling som NILGÅS och AMERIKANSK KOPPARAND eller blir den omhuldad som FJÄLLGÅS hos oss? Och tänk om man för in SOUTH AFRICAN SHELDUCK i resonemanget!?

Havsfåglar är förstås hett så här ute i Atlanten. Häckar ymnigt i Kanariearkipelagen, en del talrikt, som Gulnäbbad Lira och andra, sällsynta exklusiviteter, kanske inte årligt, Rödnäbbad Tropicfågel och Kap Verde Lira nämns. Mycket drar förbi.

Dock åker man inte hit för att sitta i timtal och kanske se någonting, förutom de ständigt patrullerande Atlanttrutarna. De negativa rapporterna från hitresta skådare beror nog på att den stora mängden av fa Gulnäbbade Liror “loopar” Sydatlanten under vintermånaderna, vanlig besökstid. Inte ens den nya förnäma optiken räcker för att spana in Sydamerikas östkust så det lönar sig bättre att rikta in den mot land!

Att jag hade så mycket havsfåglar 2017 och 2018, berodde på årstiden, februari-mars, vår på den här breddgraden, och att jag blev sittande inför den ständiga strömmen av Gulnäbbade och Scopolis Liror. Att skilja från enstaka Kap Verde Lira och Större Lira är en utmaning, att särskilja närmast en omöjlighet. En av alla splittar/slumpar som drabbat/drabbar fågelskådaren. Den nya audiovisuella digitaliseringen och biogentekniken är obarmhärtig. Bara att hänga med utvecklingen som Trump gör.

Gulnäbbade (Atlanten kring Kanarieöarna), Scopolis (Medelhavet), Kap Verde (Kap Verde) var inte för så länge sedan slumpade som en art. KVliran häckar med några ex nära Fuerte och jag tyckte mig relativt lätt kunna plocka den. Mindre storlek, distinktare teckning. På videor från nätet tror jag mig se att transatlantiska skådare i sin ambition på nya kryss misstagit relativt lättplockade KVliror för SCliror. Distinktionen mellan GNliror och SCliror som strömmar ut ur Medelhavet är sparsmakat men med enkla medel som ljusare flash på SC när den vänder upp så kunde jag spekulera i att dominansen mellan arterna växlade mellan obstillfällena. Hypotetiskt sprider sig SC mer solfjäderformat från Gibraltar medan GN mer distinkt loopar Sydafrika – Sydamerikas östkust – Karibien, vilket betyder att samtliga icke-fångade GN/SCliror i Sverige borde lämnas oartade, endast biogentech kan möjligen om inte lösa så klarifiera det hela.

Sitter man och sliter så vässar man upp sig, hittar distinktioner och det exklusiva. Och det droppar in även om man förstås tröttnar fortare när det inte flödar. Övriga vistelser har inte varit nollade, utan alltid fiskar man upp något. Och jag vet inte minst från Agadir i Marocko att det finns havsfåglar även på midvinter.

En räcka roliga obsar har det blivit förutom de ovan nämnda. Men i år november extra magert – eller?, 2 Tärnmåsar och en Bredstjärtad labb