Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for December, 2010

BR-Gotland 2010

without comments

Bara några flämt från BirdRace-Gotland 2011 ligger jag på en fjärdeplats. Inte illa med 230 arter mot 222 förra året och en delad fjärdeplats då.

Helt rättvisande är inte detta. Ett antal bryr sig inte om att minutiöst notera allt de ser och bland dessa finns några som helt säkert skulle notera fler arter än jag.

Mina handicap är att ha varit på ön mindre än ett halvår och ha missat hetaste månaden, maj. Den 21 april låg jag etta!!! Jag har dock skådat (ofta hårdskådat!) den tid jag varit på plats och haft den bästa tänkbara back-up. En direkt surkart är grönsångare och det finns några rejäla halsbrännor som alpjärnsparv och grön biätare. De sistnämnda var dock onåbara för mig på fastlandet.

Topp på våren den här mindre skrikörnen i april som sedan dök upp på Sudret, där Juppen fotade.

 

 Andra highlights var bl.a vitnäbbad islom och praktejder.

Topp of the year får väl sägas vara blåstjärten på Närsholmen i oktober. Hela “kitten” kring den var great!!! Oktober var för övrigt mycket givande med många höjdpunkter som stäpphök, brednäbbad simsnäppa och prärielöpare.

Avslutet med en decembervecka kring lucia var tänkt att ge kungsfiskare och dvärgsparv, som båda dippades. Istället strömstare och jaktfalk och med dvärgen bärgad i Möldal var det kanske strået vassare!?

Nåväl siktar att inleda BR-Gotland 2011 med en januarivecka och en glödhet Anders!!!

Written by Olof

December 27th, 2010 at 6:39 pm

Posted in Västergarn

Knockout Svältis

without comments

Var ser man mest fåglar?

Inte lätt att svara på. Kenya och norra Indien anses vara mest optimalt anpassade till ett “birdrace” – att på en vecka garantera hyggliga “birders” att dra 600 arter med kunniga guider och dygnetruntskådning. “Världsrekordet” är 826 arter på 26 dagar i Kenya (324 arter på ett dygn!!). Observera att mest fågeltätast med 2000 arter inom begränsat område, inre Amazonas, kräver betydligt längre tid och större uppoffringar.

I Västra Palearktisk misstänker jag att Aqabaviken med Aqaba och Eilath ligger nära det optimala. 150 arter på en vecka garanteras för en ganska lazy skådning med lagoma transporter och tid för sightseeing och annat.

Mina ca 150 arter en novembervecka utan transporter, guider mm är bra men ändå inom normaliteten, vilket visar Aqabavikens potential – topp i Västra Palearktis??

Landade efter Jordanien en decembervecka i Göteborg med litet krusning i form av dvärgsparven i Eklanda.

Så kom ett rejält bogsvall med innevarande luciaveckan på Gotland. Är månne Västergarn Sveriges svar på Aqabaviken och Kenya???

Vi äntrade ön da´n innan lucia och som en manlig lucia mötte Anders upp redan på luciadagen. Lussebullar i form av talgbollar och frön som genast gav blåmes, talgoxe, koltrast och stenknäck, som tillsammans med både havsörn och kungsörn kunde skådas från köksfönstret.

En tur till fyren gav en presumptiv jaktfalk. Jag fegade ur när vi tre dagar senare hade först en liten pille vid Paån och sedan en större ute på Utholmen. Vi tog också ett svep längs Paån med bonus som stjärtmesar och en sen gransångare.

Storsatsade på onsdagen 16 december. Inledde fint i Fridhem med 1-2 strömstarar och 150 skäggdoppingar i en tät flock. Sedan mothugg och idel dippar. Kryssade Inger B på 311:an, men dip dvärgsparv. Hela kusten upp till Lummelunda dip vittrut och dip kungsfiskare. Tröst med ytterligare 3 fossekallar i Lummelundabäcken – och – förstås gubbdagis med pannlampor, ÖB med snöskyffel och favoritbolaget!

17 december inleddes med hård blåst och snö och att Anders avföll för hembryggning. Som den viking han är lär mjödens njutning sätt frågetecken för hans fortsatta skådarprestationer denna vecka!? Själv bakade jag bullar och skottade halvannan timme. Vid lunchekot hade det stillat av en smula, men var fortfarande bara labert siktljus.

Satsade på den hittills försummade promenixen ut på Svältis och hoppades på inte alltför mycket drev. Gick helt bra och snart en trevlig trastflock som också innehöll en tiotal stenknäckar. På gott humör kollade jag en ormvråk inne i Västergarnsviken. Så lyfter en bamserovis, en duvhök??? – Men, nej en falk!!! Kanonhärligt och visar upp sig så fint, EN JAKTFALK, UNGFÅGEL. Snön lyser upp undervingen och den diagnostiska kontrasten mörka täckare/ljusa pennor. Måste vara den vi såg luciadagen.

Sedan bara det trillade på. Några havsörnar lyfte från själva Svältis och snart hade jag 7 ex i olika åldrar i luften med två ormvråkar. Tittade så ut på Utholmen och där satt en pilgrimsfalk i platta favoritenen.

Så spanade jag rutinmässigt in en bläsands-och en Cayugadrake bland gräsänderna i viken V Svältis. Synnerligen nöjd tyckte jag mig ha utrymme att infria Evas önskningar om litet julris. Med morakniven i näven hörde jag ett ivrigt kacklande och en gammal duvhökshona, stor och vit som en sibirisk “buteoides” drar upp en liten pilgrimsfalk, en ung hane, som cirklar över mig ett bra tag.

Rovfågelfrossan avslutas med en sparvhök som sprider skräck bland traktens fågelbord. Vid att dylikt avrundar jag så med några starar och en brunsiska.

Tennisarmbåge efter skottningen tvingar musarmen till vila – godnatt!!!

Written by Olof

December 17th, 2010 at 9:44 pm

Fossekallen 15 december

without comments

Forsar i vintrigt landskap

En ensam vandrare pulsar fram i snön.

Men det är ju jag!!!

Letar efter sällskap?!

Däråt??

Eller däråt???

Yup-yup!!!

Där sitter han!!

FOSSEKALLE!!!

Tack Anders för fin utfärd och förnämlig bildsvit.

Written by Olof

December 15th, 2010 at 11:14 pm

Posted in Västergarn

Fågelvandring på Safjället

with 2 comments

Den 9 december begav det sig. I nysnö på gammalsnö, så ovanligt i Göteborg, och i Mölndal där Safjället är beläget.

Redan några dagar innan hade huvudledaren, den välkände NaturStig Fredriksson hört av sig, “Du har väl inte glömt?”

“Ånej ett så ärofullt uppdrag som att få leda en Fågelvandringen hamnar inte i glömskans korridorer.” Tvärtom, da´n innan provgick jag “banan”. De flesta fåglarna fanns kring Krokslätts alla fågelbord, det var besvärande mycket snö och det tog nästan trekvart i god promenadtakt, men det skulle säkert bli bra.

Natten förlöpte med ytterligare en decimeter snö och återföljdes av en allt kyligare morgon. Litet eftertänksamt travade jag uppför backarna till startpunkten vid Krokslätts IP.

Blev lugnad och på gott humör av en redan anländ deltagare, välklädd och lagom taggad. In strömmade flera till min upptrampade samlingsplats framför orienteringstavlan. När vi pulsade iväg var vi en drygt tiohövdad blandning av ung glöd och äldre rutin. Solen lyste upp trädtopparna medan kylan bet i nästopparna.

Första knappa kilometern fram till lilla sjön Ändis följde ett litet fuktigare stråk med björk och några sumpskogfragment. Jag eggade med entita och mindre hackspett men det bidde bara en större hackspett som några alerta deltagare fångade in.

Efter Ändis följde en dryg kilometer längs den torrare sluttningen mot SV och Mölndalen. Björken ersattes av högstammiga barrträd, först tall sedan gran. Några solexponerade platser erbjöd normalarterna att fint beskådas, mesar, kungsfåglar, trädkrypare m.m. Bonus för några tursamma var en tofsmes.

Längst söderut gick vi ut och beundrade den fina utsikten över dalen. Långt bort flappade en havsörn sakta norrut över Änggårdsbergen. Ovedersägligt vandringens art men mer en horisontanka än en njutobs.

Strax innan målgång en välbevlig kaffepaus i Olles hage, så välnämnd med tanke på vandringsledaren. Ungdomligt glöd gav så sista arten, en alert inobsad sparvhök.

Tack till alla och hoppas ni var lika tillfredsställda som jag till sista kaffeslurken efter nästan exakt två timmar!

Written by Olof

December 15th, 2010 at 10:46 pm

Posted in Göteborg

Dvärgsparvar

without comments

Klockan 520 torsdagen 2 december landade vi på Landvetter i 16 grader minus. Ändå belåtna efter ännu en färd vid nödutgång och ordentligt sträck på benen. Starten i Aqaba var enoch en halvtimme för sen så vi bävade, men sedan gick allt som klockan.

Chauffören var en Thai-freak, trodde vi, men han hade bara skaffat sin blivande hustru därifrån. Kul med alla dessa drivers. Han på ditvägen var ju en portugis som skaffat flickvän på Madagaskar!

Själv bänkade jag mig supernöjd framför datorn. Med mina nästan 150 arter från sista veckan, skannade jag fågelrapporter från Sverige. Lugnt till framåt kvällen då Inger B plockade in den här go´biten vid sitt fågelbord.

Så eminent fångad av David L. En dvärgsparv, i huvudsak vinterfärgad och svårt med ålder och kön. Logistiskt ligger 1K närmast, men Ola W, en av gotlandsdinosaurierna har en intressant utläggning på Svalan som antyder äldre fågel!

Dvärgsparven har ju ett ostligt-sydostligt drag som den delar med videsparv, nordsångare och blåstjärt. Därför logistiskt med 1K på hösten o 2K på våren! Men, men, men…

Nåväl blev trots mina 150 en aning frustrerad. Som lokal/tidsmässig raritet var väl endast Goliathägern i samma klass – trots allt. Alltså började hjärnan gå varm. Kunde jag övertala Gösta från PPS om en omväg på Luciadagen mellan Klinte och Slite, skulle vi komma iväg i tid? Eller skulle Anders ha lust någon dag den veckan? Skulle fågeln vara kvar eller skulle det bli som med den gulbrynade häromsistens?

På fredag den 3:e ringde Janne J, upphetsat glad. Fick dämpa honom med Jordanien, men kände parallellen till när han ringde från Järvafältet. Ja, ja man får inte allt.

Fredag-lördag hade vi härligt med två övernattande barnbarn, Zachi och Claudia. Därför blev natten mellan lördag och söndag lång och stärkande.

Morronrutinerna innehåller en scanning av fågelrapporter. Dvärgsparven kvar – men va faen!!! En till vid ett fågelbord i Eklanda, bara en 8 km cykling genom snömodd och snöyra till någon okänd adress. Enirosökt och påpälsad omsöm cyklade ömsom ledde jag cykeln i snömoset.

Vid Eklanda 161 som låg mycket strategiskt vid skogsbrynet till Änggårdsbergen var det helt dött. En vilsen skådare suckade besviket, “Var är allt folket”. En vaken granne i 163:an, som skottade snö kom till undsättning. Matningen låg på andra sidan, så några sjumilakliv nedför en trätrappa och någon minuts frustande så satt den som en smäck. Tre andra skådare redan där och snart vällde det in fler. Bland dem eminensen Christer F som plåtade.

Lika grann dvärgsparv som den på Gotland. Tänk så det kan bli.

Kommentaren var också given, “Nu behövde du inte cykla till Visby!”.

Tack till alla för den och särskilt till David och Christer.

Written by Olof

December 6th, 2010 at 12:51 pm

Sista minuten Jordan

without comments

Sista morgonen och resans om inte min ART. En afrikan, den gigantiska Goliathägern!

Hefty

Written by Olof

December 1st, 2010 at 11:19 am

Posted in Resor