Olof Armini om fåglar och natur

“När proppen går ur…”

Såg en film från en oljetanker på östra Medelhavet. Det kryllade av det vanliga och sällsynta fåglar på däcket och i luften/ på vattnet runt båten. Även med tanke på att det var en sammanställning – Fantastiskt!!!

Och jag drog parallellen med att jag under samma tid töffade runt i fjorton dagar på “båten” Rhodos. Inte så konstigt vad jag hittade (och missade!). Ena dagen kryllade det och andra var det nästan fågeltomt. Letade bland buskar och sparvar på Udden, plötsligt, en Tamarisk sparv (Passer moabiticus) ! Travade runt på Monte Smith, första piplärkan i ett träd, en Mongolpiplärka (Anthus godlewski) ! Och andra stenskvättan, en Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)! Alla flyktiga och osannolika och otillräckligt dokumenterade. Men nyligen sedda av vassa skådare på närbelägna “kryssarfartyget” Cypern så…!

Att en Common Myna (Acridotheres tristis) sjöng från en dadelpalm och att en Myskand (Cairina moschata) simmade runt i Mandrakehamnen kändes “normalt”.

Åter i Svedala! En förvånansvärt tom höst med ett ganska litet inflöde av långflyttare långt österifrån. Typ Brun/Vide/Kungsfågelsångare…  Ihållande – kanske litet för sydliga jetströmmar bibehöll dock en liten blodsmak i munnen på skådaren – och visst!

Senhösten inleddes med normalt inflöde av Bergstajga, Sibpip, Tajgablåstjärt och ngn Mongolpip och Större Turtur. Så tre riktiga “bomber” och ffg i Sverige Rubinnäktergal, Svart Buskskvätta och Rödtrast – oj,oj,oj!

Runt om i landet rycktes tuber, kikare och skådare ur sin inledda vinterdvala. Jag hörde till dom som “oljat in arsenalen” på rapporter om ugglor och blåsdagar på Västkusten.

Lyckan var stor, men är aldrig fullkomlig och de sociala skådarmedierna fylldes av hybrider, miss(foster)färgade, g(l)ömda raser, felbestämningar, stringar. Men indicier och ibland direkta bevis ( förolyckade och omhändertagna individer!) talade ett tydligt språk – vi var träffade av BOMBER!

Tydligast var influxet av SEGLARE. Så här långt kanske från 20 till 30 observationer av BLEK TORNSEGLARE (Apus pallidus) i Sverige och massiva siffror från övriga NW Europa!!!

Och härligt att befinna sig i stormens öga! David bjöd upp till en exkursion med upplägg att starta på Gubbanäsan och en “dragbar” Blekseglare. 9 entusiaster från Nils Erikssonsplatsen möttes av negativt BA på E4. Lugn utfärd mot “Näsan” så nytt larm och rusning mot

Vicken känsla! Och god consensus. Så här såg det ut! David har fångat det! Vi pustade ut, slöskådade Näsan och drog söderut mot N Lynga, typ bilkonvoj!

Tvärbroms vid Utteros! SEGLARE!!! – David apporterade, vi stoppar konvojen, jag vräker mig ut med Davids och min kikkert. Vi fokuserar och iskallt spanar vi in en än mer consensial  BLEKSEGLARE (Apus pallidus) och Conny Palm i bakomvarande bil fotar

Pu, pust skall försöka sammanställa. Tack alla för allt!

Slår ned som en bomb! RUBYTHROAT.

En av de mest karismatiska arterna, som KAN fastna på din näthinna här i Sverige och du blir först!!!

Och du står rak och stark i stormen!

– Men den bedarrar inte, “proffsiga” validerare och amatörtyckare attackerar

– inga bilder, förväxlingsrisker- kulingen övergår i storm

– förrymd fågel – orkan

– DU ÄR INTE ATT LITA PÅ! – Tornado, virvelvind, malström, avlopp

Nu hittades den av en betrodd skådare på Skoghall, vid Vänerns strand. Plats och tid bra, en Nunnestenskvätta i närheten liksom en presumptiv Långtåsnäppa (andra för Sverige!). Fina foton och flera dragare hann fram.

Men… da´n därpå putz weg – och roande mailväxling på fb angående burfåglar. Den var ju litet för bra eller…?

Dog väl ut när man hittade fler i övriga NV-Europa ( Läs Fair Isles)???

Och så i skrivandes stund. Vänerns södra strand och Lidköping som alltid levererar – BLEK TORNSEGLARE!

Osäkert först, så några foton och Högsta valideringen, Direct Proof enligt gällande consensus!

Intressant att läsa på nätet och DNA-mallen för artning – hmmm!

Begreppet “Future species” ??? Kanske dax att ligga i frontlinjen och utöka tomtlistan med Skogskoltrast och Östlig talgoxe – minst!

Eller finns “Future slumps” ??? – och allt går jämnt ut och vetenskapligt dör art begreppet.

Som 72-åring är detta inget problem för min fågelskådning, istället ser jag det som glödande intressant och jag ställer mig gärna i stormens öga!

Onsdagen 31 maj 1989 anträdde jag färden till Rhodos. 995 spänn ospec  vecka med Allways.

Förfärat såg jag ut över medpassagerarna, salongsberusade, berusade, asberusade redan på planet.

Men det blev en äldre herre Lars L, som rumskompis på Diana

som lovade stark trafik, discobuller och lämpligt för ungdomar.

Min rutin för veckan, ut innan frukost, sedan cykel från “Gotlandsuthyr”!!! Ömsom högtrafikerat, lättrampat, ömsom gruskross med punkisångest. Lättmat em och kväll och snabba bad.

Lars L körde ordinarie rutin. Sova till sista frukostkvarten, så solbad och strandkoll till middag vid 2000  Avslut sen kväll med underhållning. Vi hann en gemensam middag, litet frukostprat och avskedschampagne med chokladmunkar. Han var en mestadels frånvarande men bra rumskompis.

Trots alla Bodegor med billiga förlustelser (skattefritt på den tiden!), så trodde jag nog på ett engångsbesök.

Men så blev det inte och en del av mina farhågor för Rhodos turistiga framtid kom på skam.

Först 21- 28 oktober 2012 och så i år 2018 14-28 oktober. Båda gångerna på hotel Cactus, fritt hav och sikt mot Turkiet. Samma rum 429 som tog emot med Ouzo-drinkar och sin härliga balkong för fågelskådning och morgongympa.

Rhodos stad anses som snällaste staden i Grekland. Och allt upplevdes som “snällt”, särskilt så här i slutet av säsongen.

Fågelmässigt är Rhodos mediokert med avseende på läget. Vattenbrist lär vara orsaken till både artfattigt och fåtaligt “Aves”bestånd. Å andra sidan är det en ö i absolut närhet till en av världens främsta fågelleder, norra mynningen av Rift Valley! – Så, allt kan hända. Ena dagen sliter jag ihop 10 arter, nästa 30+ med några russin.

Rhodos stad anses som en av de bästa fågelplatserna på ön – vad gäller antal och de häftigaste arterna – den bästa. Hade kunnat bli vid Cactus hela tiden. Men Monte Smith och västra stranden nedanför, båda en halvtimme bort, Mandrakihamnen, Gamla stan, Biblioteksparken mfl ställen gav alla fina tillskott på listan.

Att det inte dräller in nyheter hela tiden ger gott om tid och en lugn skådning, till skillnad från Östafrika men likt Fuerteventura och Island – för att ta “närliggande” jämförelser.

För att mäta mina ansträngningar får man nog gå utanför fågellivet.

På första resan hade jag hälsporre, så jag hyrde cykel från en grek som hade ett förflutet från Gotlands cykeluthyrning (Rhodos och Visby är vänorter!).  Kavade runt på norra delen av ön. Såg en av öns stora svarta ormar, Pilsnok, nedklubbad av en av Homeros nutida machohjälter. Namnet Rhodes lär fö kunna kopplas till ett antikt ord för orm och det sägs att de endemiska Dovhjortarna på ön inplanterades för att hålla ormarna borta. Enstaka av dessa ses ibland uppe på Monte Smith.

På de två senaste resorna kunde jag sikta in Trubbnosdelfin och Karettsköldpadda, båda starkt hotade arter i östra Medelhavet.

På högra bilden svävar några liror över delfinerna under vattenytan

Även sista resan travade jag runt i sviter av en hälsporre. Det blev uppåt milen/dag. Kunde på stadsmuren kolla in de två murkryparödlorna, och tom fota den vanligaste Agamen när jag vilade sporren.

Vädret växlar en del

Tornados

Hård vind

Stilla hav med massor av fisk och fåglar – och Turkiet 20 km bort.

Får vänta ytterligare en gång på fågelgenomgång – men den som väntar på något gott!!!

En hyfsad uppställning från tre Rhodos-hugg 1989, 2012 och 2018. Taxa som behandlats och mer detaljer och omständigheter i nästa inlägg!!!

Rhodos 2018