Olof Armini om fåglar och natur

I söndags, 27 sep, klämde jag en varfågel, som yrde omkring en liten bit bortom Liseberg. En riktig godbit, liksom den stenknäck som satte sig i en björktopp i köksfönsterhöjd. Borde skaffa något kameraaktigt!?

En kul grej igår måndags var att synka med Eva när hon kom i taxi från Landvetter. Kunde se taxin bakom berg-och dalbanan Balder mellan en vit och en blå lastbil – kul!

Idag, tisdag 29 sep, vände vinden mot rakt N, nästan NO, det var höstklart med ett krispigt bett i kinderna. Redan i gryningen drog fina moln av ringduvor söderut, i tusental fastän sträcket dog ut ganska tidigt. Även några gåsflockar gick mycket långt bort i öster, men två kom inom bestämbart avstånd, knappt 30 spetsbergsgäss och exakt arton prutgäss. De förstnämnda kunde synka observationer i Vänersborgsviken och de sistnämnda stämmer väl med Christer Fs arton, förmodade “hrota” över Brudarebacken.

Det är ju i högsta grad intressant och visar att N Västkusten är ett gränsland för att hamna inom det “västliga” gåssträcket med spetsbergare och vitbukiga “hrota”prutgäss, som normalt har Danmark som östlig utpost.

Åtminstone prutgässen tycks tajma sina östliga kusiner av nominatras, fina sträcksiffror från bla Gotland!

Hade också en gransångare idag liksom en igår. Kanske, kanske, kanske en vingbandare vad det lider. Ringmärkarna i Grötvik i Halland slog ju till idag – en taiga i nätet!

Igår tänkte jag njuta lavinsträcket de senaste dagarna. Tiotusentals, fa finkar, har vällt förbi trots ett ganska bistert sträckväder, snett motiga kulingvindar och skurar. Finns ett uppdämt tryck så…

Men på morgonen intet, enstaka duttar bara, några knäckar och en större hack och jag blev tämligen rastlös. Att bära några lass skräp till närmaste avstjälpningscentral rådde inte på bot. Ringde Ritchie, kanske en bägare var rätta medicinen? Inget svar.

Fanns inget annat än att bestiga stålhingsten. Redan när jag drog backen ned förbi Sahlgrenska och ut i Slottskogen andades jag lättare. Inga fåglar utan mest folk med glatt dinglande lila plastkassar – rejält laddade. Allt andades lördagsförväntan. Brahebacken upp med sälar, pelikaner och svarta svanar. Så full fart mot Klippan.

Illavarslande med inga turkduvor längs Kungsladugårdsallén. Och vid Klippan bara skränande vitfågel och en ensam tamanka – har kompisen hamnat i grytan? Försöker svåra med en “intermedius”, men det går bara inte.

På däcket i Fiskhamnen står Stefan S. Först sänker han mitt försök på en spännande ärla; “Bara en sädes-“, för att sedan återge mig hoppet “Pillen sitter fint på Gasklockan”. Spelat nochig maxar jag pedaltrycket i den bekväma medvinden uppströms älven.

Redan vid hotellbåten Ibis sliter jag upp kikaren och konstaterar att det kan bli en “allt missat, vad var det jag tänkte!” . Rastlösheten är på väg att ersättas av missnöje. Vägrar att kika upp mot klockan innan jag fått sikt över nordsidan – och där sitter den! – en gammal hane pilgrimsfalk litet lömskt innanför översta räcket.

En annan skådare står och rotar med något i buskaget vid cykelbanan. Kan han ha missat? – får väl tipsa för säkerhets skull! Han reser på sig, så stor så kraftfull!? DET ÄR RITCHIE! Han pissar! 

Ingen skådare men så fantastiskt att få visa just honom denna klassiker; En pilgrimsfalk på Gasklockan något som redan Nils, vår far pluggade. Så att vi varje gång vi åkte med tåget till Uddevalla satte våra ansiktsavtryck mot tågrutan innan Marieholmsbron på 50-talet. Ack vilken ljuvlig nostalgi.

Nostalgiskt är också att tänka att sista häckningen av pillen i slutet av 70-talet var vid Borgila. Ritchie visste berätta att Lars Ferm, inte rånarlegenden utan vår kusin, och han blev bortkörda från boet då de gjorde ett desperat försök att sätta världsrekord på paddtorsk.

Litet svårt för brollan att fokusera, han har ju klämt en hel special på Järntorget. Men så kommer några tornfalkar och sätter fart på det hela. Vilken uppvisning!

När vi sett oss mätta fortsätter vi genom det “vilda” Gamlestaden, skönt att ha en erfaren vägvisare. Till slut landar vi i Stampens kyrkogård och dess minneslund med vår faster Ruts spridda aska. Där låter jag mig väl smaka av den carribbean smoothie Ritchie bryggat. Några spetsbergare drar över och Ritchie förundras över min entusiasm för de gråa ankorna contra VANDRINGSFALKEN!

Jag tänker också att vi har en bror som är förunderligt lik Fidel Castro.

Pratar litet väl mycket om skillnader mellan skådare.

Gläder mig nu istället åt likheter. Tex detta att man skaffar sig samma reaktions”triggar”. Hur ofta reagerar jag inte på en skugga, en rörelse, en bruten horisont och hur ofta hör jag då inte en suck från skådare vid min sida – de har reagerat på samma stimuli och tvingats till samma självcensur som jag själv.

Detta ger också ett liknande tolkningsmönster av allt som rör Aves. Roligt alltså att läsa club-300-meterologerna. Utöver vad jag skrev senast om väderläget vid aktuellt inflöde av havsfåglar på Västkusten, så tog de också upp de kraftiga vindarna längre norrut, som i princip slagit till mot Norges veka liv.

Det uttalades inte men säkert var de också inne på samma tankar som jag när de specificerade en del individer som fanns kvar att se, dvs att en del försvagade fåglar inte kommer ur Kattegattfällan. Jag tänker på några mindre liror, som uppgetts gå mycket nära land med hängande ben och två tärnmåsar. En i Skåne, Laholmsviken är ju notorisk uppfångare och så en här i norra skärgården. Min speciella favorit eftersom jag gaffade in den redan i måndags. Hal som en ål försvann den ju innan alerterade medskådare fick in den i kikarsiktet. Dock sågs den på samma ställe dagen därpå. Och nu idag rapporteras den av alltid alerte och mycket skarpsynte/örade Roger E, nu litet längre norrut vid Hyppeln. Intressant är att om mellanobsen varit den enda så hade den tagits för en vanlig sträckare och man hade försökt synka den med Hallands/Skåneobsarna.

Tror att de senaste dagarnas goda havsfågelskådning mer kan tillskrivas alerta och mangrannt uppställda skådare i relativt behagligt väder än att det kommit in särskilt mycket havsfåglar – inga “wrecks”. Behövs att lågtrycken tar en bana litet längre söderut och fördjupas något så…

Meterologerna blickar också österut, en synkning detta med eftersom som jag ursprungligen tänkt skriva om taigasångare. Dessa börjar dyka upp, också mer tack vare alerta skådare än bra väderförutsättningar. Första östpusten gav en del större piplärkor här (tom över Jberg!!!!!) men taigorna nådde bara Finland och Norge. Inget riktigt kanonläge de närmaste dagarna. Men det duger alltid att slita.

Anders serverar de här kanonlokalerna, varav Svältis skröt med att under 80-talet ha haft mest större pip per m^2!

Det fullkomligt flimrar framför mina ögon av LBJs (LittleBrownJobs) och abstinensen är svår, men det är fredag och jag har i veckan haft en dag på Hönö så det skall väl gå att få bukt med.

Tack, Anders för de fina bilderna.

På måndagen ”dan före” så var det ett hyggligt tryck på sträcket i Joberg. Inga märkvärdigheter och som mest ca 1000 bofinkar i timmen – alltså ingen lavin.

En bivråk och en stenfalk tål att nämnas.

Tisdagens väderrapport lät spännande, men ack så osäker. SSV vridande mot V av uppåt kulingstyrka. Men i spetsen av detta lovande läge ett smalt men intensivt regnområde.

Upp klockan fyra och det var blött på marken men inget uppifrån. Alltså mer luftig mundering än regnstället när jag gav mig iväg 5:30. Hade hunnit packa, köra reducerad gympa och klämma i mig hockygröten.

Sålunda hade jag bra force i Göteborgsnatten. Kunde lyssna in höstlätet från en sparvuggla innanför Skarvikshamnen vid Kaparnas gamla speedway-bana.

Men vid sju till Lilla Varholmen brakade det loss. Turligt nog kunde jag kasta mig på färjan och gjorde dess toalett den äran. Likt superman dressade jag om till strids(regn)mundering.

Men åter iland på Hönö Pinan blev regnet och blåsten mig ändå övermäktiga så det blev en dryg halvtimmes kurande i en busskur med Metro och några komplicerade skolärenden per mobil med Eva.

Så äntligen iväg men det blaskade fortfarande så kraftigt att stället inte riktigt höll stånd.

Ute vid hidet dock för en gångs skull gott om plats och som vanligt trevligt folk. Allra hjärtligast att se Martin O – det var länge sedan.

Kan i det här sammanhanget nämna att när man tussas ihop några skådare så här blir det nästan alltid ett litet hierarkiskt spel med string och sträng – ni vet. Är man inte på det humöret är det alltid bättre att sitta utanför. Nu var det dock gott om stjärterum och läge att få torka upp.

Väderleken har varit stadig. Egentligen har den varit kanon för sträck, lagom högt i tak, lätt motvind och ingen nederbörd. Men skådarveteranen vet att det behövs väderomslag för de stora nedfallen, lavinsträcken eller de där riktiga ovanligheterna.

Istället har det strömmat på i jämn takt och bara med riktig tur eller envishet har man lyckats pricka in något subintressant.

Idag faller ett duggregn, diset ligger tätt och vinden ökar – lovande med andra ord.

Sedan sist har det alltså strömmat förbi ett lätt flöde av alltmer BO/BERGFINK. GULÄRLORNA har nästan helt ersatts av SÄDESÄRLORNA och TRÄDPIPLÄRKORNA har ersatts av ÄNGSPIPLÄRKORNA.

En förändring under senare år är att någon dag kan FORSÄRLAN vara vanligaste ärlan.

De tidiga rovisarna; BRUNA KÄRRHÖKEN, BIVRÅKEN och FISKGJUSEN har i huvudsak passerat medan ORMVRÅKAR, FJÄLLVRÅKAR och någon udda ÖRN inte riktigt kommit igång. Udda individer av alla arter kan dock ses.

Jag har försökt utröna om den ständiga slöskådningen är effektivare än den slumpmässiga fokuserade skådningen. Försöker med båda och tycker väl att de flesta av mina ”hits” hamnat i den senare kategorin. Men svårt att få en rättvisande bild eftersom slumpmässigheten kanske inte är riktigt slumpmässig.

STÄPPHÖKEN 15 sep hamnade i slötittandet medan nästa än häftigare art, en TURTURDUVA 19 sep hamnade i det slumpmässiga fokuserandet. Den sistnämnda passerade som så mycket på litet avstånd, men gav därför god tid för studier. Turligt nog sällskapade den med en ringduva och bortsett från subtila förväxlingsmöjligheter med en del turturvarianter från söder om Sahara så var det ingen tvekan. En intressant karaktär kan vara att Streptopelia kastar ofta litet vadarlikt till skillnad från de kompakta Columba som flyger mera rakt och distinkt.

Två andra litet småmariga arter har haft den fina smaken att komma i artningsläge, TRÄDLÄRKA 19 sep och RÖDSTRUPIG PIPLÄRKA 20 sep.

Roligast dock när jag under obs-stolen på piskbalkongen hittade en liten svart klutt som var en KATTUGGLE-SPYBOLL!!! Herre DJvlar!

På vår riktiga balkong hade Ritchie och jag en föga torrlagd fest 18 sep med fina obsar på någon liten FLADDERMUS. Skall försöka arta den.

Har siktat in mig på att gaffa in den vita storken i Bohuslän när den behagar dra söderut. Blir en fin tomtart.

FÖ TRBPOR=TomtRaceBrännPunktOlofRudbeck. Skall lägga av denna “pretto”grej till nästa gång.

Dags för en sammanfattning efter en halv månad. Den fragmentariska för att inte säga dåliga rapporteringen får skyllas mitt synnerligen turbulenta tillstånd.

Mitt pensionärsliv som inleddes i årsskiftet skulle ju innebär lugn och ro och massor av tid till bl.a. fågelskådning.

Redan i januari förmärkte jag vissa tendenser. Vi härjade till London, Eva hade plötsligt den officiella huvudrollen i familjen efter en drygt tioårig manlig hegemoni och allt gick i 180. Att själv driva tillvaron utan inbokade måsten visade sig inte vara så lätt.

Sedan har det spätts på, små uppdrag här och där, att bistå Eva och så brakar det verkligen loss under sommar och höst, att skapa rutiner kring barnbarnen men framförallt flytten, bara ett stenkast och till en större lägenhet, men oj-oj.

Någon har sagt att vissa människor blir höga av att flytta, företrädesvis kvinnor sägs det. Eva har varit enormt kreativ och konstruktiv, också i att sätta upp förväntningar och tempo.

Nåväl med en tillbakablick på vårt liv är detta bara ”peanuts”. I själva verket tror jag det är själva omställningen som anfäktar mig à la puberteten eller 40-årskrisen. Och även om tidigare sådana omställningar varit litet jobbiga så har de framförallt inneburit nytändning och öppnandet av nya horisonter.

Så alltså:

TRBPJoBerg=TomtRaceBrännPunktJohanneBerg

Det innebär de arter jag observerar (ser eller hör) på eller från marken och fastigheter som omfattas av adressen OlofRudbecksgatan. Gränsen för marken/tomten utgörs av det område som hyresrättsföreningen städar varje vår och höst och fastigheterna är de två husen på det området.

Det betyder att historiskt kan jag ”räkna” allt som sågs på förra adressen. Däremot ingår inte JoBerg-plattan, vilket innebär vissa minus, 90 grader extra fri sikt i NV, hela älvrännan från Angeredsbron, rörhönsens kackel i Näckrosdammen m.m.

Men eftersom nu lägenheten (med piskbalkongen en halvtrappa ned) är själva brännpunkten och starten trots ovanstående varit enastående så är jag full av förtröstan och känner mig redan lugnare.

De 48 arterna på RM för tomtskådning kan utgöra en sorts bas. Då jobbar man litet mer systematiskt än vid det normala slötittandet. Får fundera på ett internt månadsrace med/mot Bergsbo. 100 arter kvalificerar för medlemskap i Tomt-100. Vgarnstomten på Gotland ligger klart över 200 och bland 10-i-topp i Sverige.

1 sep första dagen i nya lägenheten blev ju lysande med BRUNGLADAN i topp.

Läget ger fokus på rovfåglar och bivråkar, bruna kärrhökar, fiskgjusar och lärkfalk spanades in vid sidan av de vanliga ormvråk, duvhök, sparvhök och tornfalk.

5 sep var det dags för första kattugglan plus blå kärrhök, stenfalk och PILGRIMSFALK. Och i vimlet av det tilltagande sydsträcket av framförallt tättingar den osannolika stänkaren, 4 SKÄGGMESAR.

8 sep kom nästa superobs, en STÖRRE PIPLÄRKA. Den blev litet av en ”Sesam öppna dig” på Västkusten med många efterföljare i f.a. Halland.

Plockade litet smått och gott som kricka och ljungpipare så igen en hit, en artren flock om 4 BÄNDELKORSNÄBBAR, som sträckte söderut 13 sep. Dom har ju varit bra på gång tillsammans med mycket mindre korsnäbb.

14 sep bjöd flera finesser som bivråk, PILGRIMSFALK, 3 stenfalkar och LAPPSPARV.

Och så händer det igen, en stänkare, en ung STÄPPHÖK mot S 15 sep. Kanske samma fågel som rapporteras idag (16 sep) från Lis Mosse, rovfågelsmagneten i Halland.

Mäktigt samtidigt som jag blickar ned på ett rådjur som ligger och idisslar i sin lega – mitt i den brusande storstaden!!!

Att det var RM i tomtskådning överskuggades helt av matchen-i-matchen, OlofRudbecksgatan vs Bergsbogatan, senior vs junior.

Mina analyser att Bergsbos fördel av ett bättre bassortiment skulle överväga OlofRs potential för mer rarrisar skulle upp till bevis.

Jag fick en grym start när jag var uppe och lättade trycket 0300 – en ropande kattuggla utanför balkisen.

0735 rapporterar David att han sitter på Bergsbotaket. Jag har 20 arter, grå flug och trädgårdssångare tål att nämnas.

0749 David har 27 arter och har kopplat ett litet grepp.

0812 Ny tomtart för David, backsvala. Jag replikerar med samma art som art 24 och klämmer till med blå kärrhök som nr 29.

0835 David tar ett allt fastare grepp, 37 arter mot mina 29. Men nu skall han till Angered och fiolspelning för ätteläggen. Min stora chans!

0938 Efter en timmes jagande bara 32 och 33 för mig. Men vilka arter, smått osannolika fyra skäggmesar och fiskgjuse.

0952 David tillbaka men det regnar och jag jagar fortfarande. 40-38 till Bergsbo. Stjärtmes, forsärla och brun kärrhök bonusar.

Nu är det min tur att dra Fiskens dag i Fiskhamnen med Göran J bland havets frukter och Johanna S på scenen. Kul förvisso men… Och regnet upphör.

Segar något upphetsat uppför Jobergbackarna vid två och plötsligt plingar mobilen som varit behagligt tyst. Två försenade mess från David.

1244 Gammal pilgrimsfalk som art 50!

1345 GLADA (som senare visar sig vara en BRUNGLADA)

Åter ur cykelsadeln men i skådarposition försöker jag hämta igen litet av Davids försprång och litet av mitt tappade självförtroende.

Vi synkar hyggligt men med många dråpliga felsyftningar. David siktar först en läcker grupp med stenfalk, pille och gjuse. Han anger Ostkupan som ligger söder om mitt synfält – sorry. Efter en stund upptäcker jag en liknande konstellation N om masterna. Förklaras av att Davids siktlinje över Ostkupan hamnar klart N om masterna!!!! Nåväl jag fick både stenfalk och pilgrimsfalk liksom David.

Tillslut blev jag också besannad, 55-48 fördel Bergsbo. Att jämföra med kvadratjakten som gick samma dag och hade 85 arter som segerresultat. Som tomtskådning mitt i en storstad måste “våra” resultat få väl godkännt.

Hualigen

Att se sanningen i vitögat!

Att man friserar sanningen från förr till egen fördel, ljuger o skryter, kan man se på med barnbarnens utbytta blinkningar.

Att man inser starrens liksom tinnitusens negativa inverkning på skådandet är väl bara en god självinsikt. Liksom, om än senkommet, insikten att även det friska ögat liksom det friska örat har sina begränsningar.

Men låter man detta övergå i ett övernitiskt övervakande av andras kvalitéer i skådandet då övergår det charmiga åldrandet till SURGUBBE!!!

Ändå tror jag bestämt att ULs snäppa föreställer en gluttsnäppa och inte en dammsnäppa.

TTK:n övertygar inte heller. Men det är svårt och som alltid är det observatörerna som bär obsen.

Utåt sett duger inte argument som erfarenhet, sett mycket, ser ut som i boken eller dylikt. Dom måste alltid kombineras med ”hang-ups”.

Dessa ”hang-ups” består oftast av några syn/hörsel-”inputs”. Det finns både negativa och positiva ”hang-ups” och de varierar också med bestämningslitteraturens utveckling.

Några aktuella exempel.

Bändelkorsnäbb har en positiv ”hang-up” i det sk trumpetlätet. Negativt är att en del domherrar låter likadant. Den har likaledes en positiv ”hang-up” i vingbanden. Men dessa är förbluffande lika bofinkens.

Unga stäpphökar har ett mkt mörkt huvud. Den vita teckningen under ögat och halsbandet blir ”hang-ups”. Men övriga kärrhökar har liknande teckningar om än inte så tydliga eller med samma proportioner.

Alltså fina tillfällen för surgubben att hänga upp sig på ”hang-ups”!

Vi har flyttat ett snäpp närmare Jobergknallen och ett snäpp uppåt. Svindlande nästan 180 grader fri utsikt NNO – SSV. Mot sträckflödet längs Brudarebacken och vinklar man ut från sovrumsfönstret kan man se berguvarna på Ullevi om… Fin utsikt i trädtoppshöjd också. Den är dock ännu bättre åt andra hållet från en härlig balkong, roof-top! Vill man ha samma närkontakt från första sidan förflyttar man sig en halvtrappa ned till ”piskbalkongen” med härlig skådarmöbel!

Saknas jämfört med Joberg-plattan är fria sikten NV – NNO, mot älven och älvdalen norrut samt gasklockan – förstås. Man kan inte få allt.

1 sep

 Den ”äkta” starten för vad som kan bli en Sverigetoppskådarlägenhet – eller är jag för optimistisk?

Efter natt i allt rulet i nya lägenheten rusade vi upp fem och kastade oss över vinden. Segt och chockerande mycket och vi måste vara klara i god tid före nio, då vi skulle vara på banken för försäljning av gamla lägenheten.

Kvart över sex var vinden utrymd och städad. Bättre flyt i de två källarförråden och kring sju kunde vi finisha gamla lägenheten och bära över två kristallkronor och kökslampan.

Nya lägenheten totalkaos förvisso, utan spis, kyl/frys och alla köksskåp urblåsta med knappt torkade golv, väggar och tapeter.

Men vi spjutade upp oss och nio nollnoll tog vi i hand med nya ägarna till gamla lägenheten. Väl ute ur banken stapplade vi hemåt via Steinbrenner där vi inhandlade lyxigt bröd. Så blev det kaffe på piskbalkongen en halvtrappa ned.

Kaffet, solen och den fantastiska utsikten piggade upp och kikaren sattes i arbete. Jojomensann, bland ormisarna en bivråk med litet slappa vingar som vanligt. Så kommer det en rovis vinglande litet lägre längs E6an. Den hänger också med vingarna och STJÄRTEN – en glada – NEJ en BRUNGLADA! En ungfågel och grym revansch på Vrångödippen, kanske är det samma fågel!? En liten bonus också, en backsvala.

Inte var jag överdrivet optimistisk!

2 sep

Tar några små pass från den så framgångsrika piskbalkongen. Får in både lärkfalk, 2ex och tornfalk samt litet lustigt en storskarv.

3 sep

Bättre sträckdag men har mycket att göra. Gnuggar länge på köks-och sovrumsfönstren. Det lönar sig 7 bivråkar, 2 bruna kärrhökar, en fiskgjuse, 12 sparvhökar, en duvhök, fem ormvråkar och russinet, en pilgrimsfalk. Idag också litet tätting, bla en trädgårdssångare och några mindre korsnäbbar.

4 sep

Oväder och mycket slit men några gulärlor, några trädpiplärkor och en hel del svalor innan regnskyarna skymde allt.

Imorgon ser jag fram emot riksmästerskapet i tomtskådning och matchen i matchen mot Bergsbogatan. Är försiktigt pessimistisk. Tror på bättre rarrispotential men missar för mycket av bassortimentet!?