Olof Armini om fåglar och natur

Tur att befinna sig på Sveriges framsida, O kuling, snöyra, narigt och kallt utav F-n, men sol och ljus – och

den STÖRRE TURTURDUVAN, som man kan passera och med 99% pricka in. Komplettera med pillarna på Gasklockan, mandarinen i Färjenäs mm. Tunnt men tungt!

Tisdagen den 12 mars messar David från sin BirdAlarm, vittrut i Fiskhamnen. Stålhingstarna atädslas och jag ser Davids ryggtavla på Stena-rakan. Båda pustar vi vid Unos swarre – där sitter den på gräspiren.

Hänvisar till mängder av bilder på Svalan. Kan säga att dom visar hur man kan få helt olika intryck pga ljus, kamerainställning mm. Efter mycket tittande bedömer jag individen till 2K, hane pga storlek, förhållandevis mörk och kall i färgen. Många foton ger ett annat intryck – intressant!

Vi har alltså en till tung art i rutten! Litet förargligt att den sågs redan 11 mars på em. Jag passerade på fm – var jag nonchalant och slapp eller…?

Råkade halka in på på facebook där Henrik råkat skriva att han befann sig på ett symposium om grävande journalistik. Jag hade tidigare under dagen passerat Mässan, men tagit ordet gräv för någon sorts traktormässa. Litet förbryllande eftersom människorna utanför knappast var urtypen för traktorfolket.

Det löste sig när jag fick kontakt med min vän, elev, adept, som blev eld och lågor när jag föreslog ett spårvagnsdrag på större turturn med extra skruv om vi kunde få med David.

Mycket skulle klaffa. Först en helkväll och natt med festprissarnas festprissar för Henrik. Men till synes pigg som en nötkärna stod han på Korsvägen 0930 lördagen 10 mars. Det blåste snålt, var isande kallt men solen lös från en klarblå himmel. Vi töffade iväg och väl framme stod Markus L, en av senaste generationen skådares vassaste vapen, och visade upp duvan. Henrik i trans och när duvan så behagade flytta ned på marken och Markus kunde knäppa av så…

Observera att det inte är direkt solljus vilket ytterligare befäster att det är en av de bästa bilderna på duvan. Henrik som själv är fotograf kunde bara sucka.

Och själva grädden på moset kom i form av David på sin cykel -20 år sedan sist de möttes. Vilken fabulös happening-combo! Symposiet förbleknade enligt Henrik.

Och jag blev varm både ute och inne. Tack till er alla!

Ett tungt datum för ett år sedan. Poliserna utanför dörren som meddelade ett dödsfall. Adrenalinet som pumpade genom kroppen och livet som skulle komma passerade revy. En skillnad när det finns äldre som går bort då passerar livet som varit.

Årsdagen började med rutiner, Paolo Roberto-gympan på trekvart, den kolhydratstinna hockyfrukosten, lättstäd, en kaffe och så ett lunchmöte på Peperoni om rektorskapet på Kvarnhjulet.

Solen sken men det var snålkallt. Tog vagnen till Kålltorp och större turturduvan. Hittade den i allén på Sanatoriegatan och fick ett tack från en som letade i trädgårdarna.

Fortsatte att vara hjälpsamme herrn. Baxade upp en rullatorbunden dam på 3:ans vagn och hjälpte henne av på Redbergsplatsen. Fick ett varmt tack.

Själv gled jag in på glasbanken vid Olskrokstorget i ett speciellt syfte. Från viadukten mot nästa mål kunde jag spana in en av pilgrimsfalkarna som kretsade runt Gasklockan.

Efter en kort promenad var jag framme i Stampens kyrkogårds minneslund. Jag satte mig på en bänk i solskenet och skålade med min bror. En rödhake  hoppade omkring i de mikroskopiska fragmenten av hans ståtliga lekamen. Men hans minne var lika stolt och levande som alltid.

Stövlade runt den väl intrampade slingan redan på onsdagen da´n innan.

Härligt torrt och lättgånget, bara några hanterbara jöklar över stigen. Men på fågelfronten bistert – knappt tio arter och det enda utstickande årets första sjungande taltrast ackompanjerad av några oinspirerade svarta släktingar.

Torsdagen bjöd in med sol, men också med bister lätt kuling från NO – isande kallt som det bara kan vara på vårvintern i mars! Alltså än mer tillåst än igår! Skulle det komma någon?

Jominsann! – Redan på bussen Janne H som blev dagens sekreterare. Sedan strömmade folk till, tappra, glada och duktiga. Stegen var lätta och skratten många. Någon blåmes här och någon talgoxe där. Tid att berätta om Safjällets natur och kultur.

Lagom till elva och den förföriska doften ur kaffetermosarna var det lätt som en plätt att få till en mustig soppa av grönsiska, trädkrypare, nötväcka och större hackspett i en läglänta. Sedan toppade några av de mest lyhörda med såväl kungsfågel som dagens rarris svartmes och alla fick vi njuta några gracila rådjur som hoppade iväg under de högresta  granarna vid reservatets sydspets.

Artjägarna kunde som avslutning från utsiktsplatsen urskilja några subtila prickar vid Åbys stuterier – de skulle föreställa kanadagäss!?

Med rätt perspektiv så blir tre timmar ute i naturen lätt lyckade.

För det vill jag tacka alla trettiotre deltagare. Ni gav mig rätt perspektiv.

Xtra tack till spindeln i nätet NaturStig. På hans blogg

http://naturstig.se

kan ni läsa en fylligare rapport om Safjället och mycket annat godis. Läs den!

Lördagen 2 mars 2013 ringer telefonen. Det är Zachis, som ringer efter innebandyn i Pixbo, elitklubben minsann. Har han gjort mål? Nej, han har på hemvägen hittat tre strömstarar med David.

Här in action i farliga trakter – i skuggan av ett bikernäste, Grevedämmet! Följ juniors blick, så hittar ni fossekallen.

Och nu blev det full fart. Någon timme senare!

Fullt beväpnad på pass vid Kallkällegatan. Och visst där sitter den!

Större turturduvan, som jag själv fick vänta på i 40 år!

Men härdning pågår! Först en tung dipp på hökuggla i kvällningen på ett bistert vindpinat hygge.

Så morgonen därpå klivande och halkande i töande tung gammelskog i Klippan.

Junior och senior jobbar på något långt där uppe. Korpar klingar ödsligt och en sparvuggla visslar då och då.

Och till slut hittar vi spåren efter en tretåig hackspett.

Härliga bilder David och härligt jobbat Zacharias.

Armini S:r är stolt över Armini och Armini J:r

Har klagats på årspinnar. Tittar man på artportalens förnämliga listor är det bekymmersamt få sedda arter så här långt.

Många förrädiska vintrar och en innevarande utan spännande väderinslag? – Knappast skådarintensiteten och inte heller obligatoriska bombnedslagen, större gulbena och svarthuvad trut.

Lokalpatriotisk och litet ego tål väl större turturduvan i Kålltorp ett omnämnande. 40 år sedan sist och på året när David föddes och jag började mitt artpinnande.

Intressant diskussion kring fågeln. Arten är uppdelad i ett antal raser och i tider av splittar och slumpar kan en klockren artpinne över en natt tvärt brytas av. Därför gäller det att vara på tårna.

Det som ev är på gång är en split mellan Streptopelia orientalis ssp

och rasen Streptopelia orientalis meena.

“Meena” finns i Centralasien medan övriga raser finns längre söder/österut . Alla auktorer är inte eniga om hur raser som “Agricola” skall slumpas/vara ytterligare egna arter.

För oss och för att inte förvirra för mycket får man säga att bara nominatformen “orientalis” och “meena” kan vara aktuella som spontana – vad vi nu menar med det ( Tänk på den vitstrupiga sparven som seglade runt i våra hamnar i somras!)?

Att jobba med rasfrågan är som att ta i ett glödhett järn. Turturduvan, “meena”, “orientalis” beskriver fältmässigt en klin österut. Problemet är att säkrar man en “meena” från turturduva då går den inte att säkra från en “orientalis“.

Alas skall man slumpa allt i en art eller splitta, och då börja jobba med sannolikhet och mikrobiologi – fältbiologi good-night!

Själv tycker jag denna individ är tryggt sprungen ur den östsibiriska stammen. Den är heltäckt grå på undersidan, har gråblå stjärtspetsar, är gediget rödbrun med svarta centra på täckfjädrar. Nackfläcken är tydlig men ändå inte så bjärt som hos “Meena”. Kort sagt en litet satt duva, mörk och försvinner lätt i terrängen, men väl sedd en grann uppenbarelse!

Angående ålder så tror jag på adult, mörk iris, ruggning av alla vingpennor utom de två yttersta tydlig halssidefläck.

Men gå in på Svalan och bilda er en egen uppfattning. Finns excellenta bilder. Låter Jan-Åke från GP illustrera med sin senaste, kolla andra han har varit en breaker! – både i tankar och bild!

Duvan ingick i en flogg för mig häromdagen. Rustade stålhingsten och skumpade iväg. Nedför Eklandagatan uppför Delsjövägen till större turturduvan, så via Gamlestaden till Gasklockan och Pilleparet, därefter över Göta Älvbron och längs norra Älvstranden till Färjenäs och en hona Mandarinand, så besteg jag Älvsborgsbron och över Mariaplan till Slottskogen med en stjärtandshona och snatterXgräsandsdraken. Dryga 2 mil och 3 timmar. Da´n innan hade jag nyttjat pansjokortet till Askim och 2 timmars strandraggning för en vattenpiplärka.

Pinnar? – en mandarin “klam”.

Andra bullar fredag morgon med David i Klippans naturreservat. Ljuvligt spel av minst en sparvuggla och visst var det en tretå som kickade man har ju bott i Umeå!!! – två friska årspinnar!

Tack till David och Jan-Åke!