Olof Armini om fåglar och natur

Undras om inte fågelskådningen just nu upplever en guldera. Ung som gammal, konservativ som liberal, amatör som superproffs, nybörjare som rutinerad alla får plats. Statusen är hög inom vetenskap, konst och allmänhet. Arenorna är många, bird hotspots, rapportforum, listor…

Men från toppen av berget bär det bara utför. Och varningens klockor börjar klämta. Giganten Lasse S höjer ett varningens finger i RR  för vart vetenskapen är på väg och vad händer med skådningen när man inte längre kan arta en fågel audiovisuellt med mänskliga organ?

Själv höjer jag samma finger för när det enormt populära listtävlandet bygger mer på tekniskt kunnande och raffinerad utrustning än på rutin och fågelkunnande.

Ett symptom på analkande istid kan vara att en företeelse saknas på skådarscenen, The Lone Birdwatcher.

Blickande bakåt mot fornstora bragder…

…och in i framtiden – med tillförsikt!

Blev en fin midsommarafton(falk) innan regnen prick 5 på eftermiddagen till min förfäran sänkte hela 11 mm över den grannt gulfärgade gräsmattan. Jag känner i andanom darret från Clippo och vrålet som överröstar min tinnitus.

Till tröst sisådär kvart-i-5, mitt i vimlet av insektsjagande svalor och seglare, en 2K aftonfalk över Lasses åkrar bakom stugan. En lisa för diskaren efter midsommarslaget. Kanske samma fågel som i maj och som TGP så mästerligt fångade med linsen

Tack för dom härliga bilderna, Torsten! Och sannolikheten stor för samma fågel. Alltsomoftast försvinner vårrarrisarna och dyker så upp igen senare under sommaren!

Tornuggla häromdagen fick mig på banan – rejält. Om än inte fullt så tungt så har fa Paviken levererat;

En hona och två hanar brunhök, brunhökar har alltid varianter på promiskuösitet, matar ivrigt. Några havsörnar patrullerar regelbundet, fastän häckning tycks mer eller mindre uteblivet på Gotland iår. En gransångare sjunger litet lustigt i pilbuskaget och i vassen utanför håller trastsångaren igång. Näktergal, kärrsångare, sävsångare, härmsångare m.fl. hörs hela tiden. Ett törnskatepar häckar i norra delen. Minst en småfläckig visslar då och då, även dagtid. Vadare börjar samla på, brushanar, svartsnäppor, glutt, grönbenor mm Hela tiden fiskar världens största tärna sida vid sida med världens minsta, skräntärna och småtärna. Så de matande pungmesarna. Och allt kan hända!!!

På tomten hade jag en intressant Sveriges vanligaste fågel – en så distinkt tecknad och gråvit lövsångare att jag lämnade det läckra frukostbordet för en bushfight . Bidde kanske en nordlig typ!?

Över fälten tävlar de två brunhökshanarna att snabbast knipa en vipunge och återvända till den åtrådda kvinnliga gunsten i Paviken.

Da´n före midsommar på jordgubbsjakt överraskade jag en kraxjamande gylling på vägen mot Sanda och eliminerade ännu en förarglig bogey på årslistan.

Man är på G!

TGP expertkommentator för tillfället stationerad i Jämtland skickade nedanstående grannspettar som uppmuntran i Anders och min artjakt

Samtidigt kommenterade han bistert,  “Nu återstår för er att försvara färgerna genom att tugga er uppåt från de nesliga placeringarna 7 respektive 14 strax under de arbetslösa i toppen. Jag förväntar mig en dramatisk uppryckning till midsommar!”.

Vad svarar vi? Först Anders bildlika replik.

Pungmesboet, mäktigt ombonat. Matning i full gång (som i Jämtland!).

17 och 18 lätt plock i Västergarn, flodsångare, trastsångare, lärkfalk, ängshök.

Så planerades en rejäl attack ti 19 juni. Vi skulle mjuka med göktytan i holken utanför Anders sprillans nya lya. Sedan kvällsflogg denna årets ljusaste natt – nyligen hade det rapporterats multum längs tänkta rutten.

Kanonstart redan vid kyrkan satt något i toppen av en buske, göktyta! Alltså kunde vi direkta attackera lyans kylskåp och före flogg blev det grogg, dansk bira utspädd med Kentucky brand.

Laddade städslade vi stålhingstarna vid halvtiotiden. Vid elva hade vi kammat nollkommanoll. TGPs kommentar ekade genom borbounångorna. Vi styrde mot Paviken – där skulle väl?

Så strax innan Janne Gs naturodlingar – båda apporterade! Jag ropade – Anders hade antennerna riktade åt fel håll!? Palaver! – Anders hörde en litet avlägsen VAKTEL och jag hade en TORNUGGLA som skrikande förflyttade sig bortanför några pruttande natursläktingar till våra kommunikationsmedel.

 Förvirring, först reddes vakteln ut med Anders Ipod och svarade snällt. Sedan cyklade vi några hundra meter till ett lämpligt buskage. Och, klockrent reddes även TORNUGGLAN ut, den snarkväste så snällt som svar till oss och Ipoden.

Sådärja! Rejält på banan och så rev vi av småfläckig sumphöna och trastsångaren i Norra Paviken och avslutade så när med en vassångare vid vägbron, men det bidde bara en drillande vattenrall. En ökande vind och kyla avrundade lämpligt.

Precis vid midnatt satte jag mig vid Evas te och ostmackor och snart drömde jag ljuvt om TORNUGGLA och på vad TGP månne tänka. 

6 och 10 och en uppryckning FÖRE midsommar – mer kommer!

Så äntligen! En dryg månad försenad – på väg till Gotland.

Onsdagen den 13 juni försökte jag locka David med en vassångare i Nolsvik alldeles vid Säve flygplats på Hisingen. Och sedan lämpa av mig vid flyget. 

Då brakade det loss som så ofta när man är på väg att lämna.  En vitgumpad buskskvätta i Torslanda på Hisingen. Och så medan jag var djupt försjunken i dammsugning passerade en GÅSGAM mitt köksfönster insiktad av alltid superalerte Martin O. Den vinglade till slut in över Hisingen- förstås.

Gamen upptäcktes på en container i Lindome och visade sig vara ringmärkt i Kroatien. Den hade gått in i ett lambgift den 14 juni vid Hökälla på Hisingen och infångats mager som en skrika. En djärv teori är att den fått containerskjuts från Kroatien.

Så den 15 i arla morronväkten for jag med David genom ett vackert men fågeltomt Hisingen. Men det kunde vi ta för ack så skönt och 0815 lyfte Gotlandsflyget och satte kurs mot Visby.

En timme senare såg jag ljuset och andades luften på Gotland och exakt in time kom Eva och Anders mig till mötes. Genast genial strategi. Eva med lagom köpsug sattes av i köpcentrun med gångavstånd till Rusta, Jysk och Willys. Anders anförde till target no 1. Törnekvior, vollybollplanen och denna flodsångare, fångad av fågelfotoeminensen Fredrik S

Vi fick både se och höra den. Även om den inte gav full hals precis.

Raskt vidare till andra sidan vägen och Furulundsskogen. Och där satt den och sjöng högt upp i trädkronorna. En mindre flugsnappare! Anders fotade en likadan, 2K-hane tidigare i vår.

Så infångades Eva med tonvis av framförallt mat. Mycket tacksamt att få hem allt och slippa kamikaza-uppdraget att handla. Var vi nöjda – nej. Anders anförde tredje attacken och när vi steg ur bilen hörde tom Eva den hetsiga sången. En lundsångare vid Fridhemsbäcken! En annan fotoeminens Ulf L fångade den på bild da´n innan!

Oj-oj-oj och stort tack till Anders som befälhavare för denna Visbyflogg. Och tack till fotoillustratörerna. Och till Eva för förståelse.

Senare tog hon och jag en promenix till Svältis och jag klämde en höksångare. Tyvärr sket det sig med en gotlandsårskrysspresent till Anders. Den lyser med sin frånvaro idag. Inget mopedknatter, ingen kraftig sångare med karaktäristisk stjärtteckning.

Istället gav morgonstunden utefter Paån en ny lundsångare, betydligt mer pratglad än Fridhemsfågel. Härliga två pungmesar vid ett av Anders upptäckt bo, helt fulländat med rejäl “snabel”! 1983 var första året det begav sig!

Torsten är den alerte fotografen – TACK.

Kanonstart och skapligt häng på 200 arter innan veckans är slut.

På Nationaldagen var det dags att åter lindra fågelabstinensen denna vår.

Pepprad av rapporter inte minst från Gotland masade jag mig upp vid tretiden och bredde smörgåsar på bröd gräddat kvällen innan. Liksom fortfarande drypande kanelbullar.

Och 415 töffade David in med hybridbilen. Vi körde det förra gången så lyckade upplägget, Getteröns obsplats med morronfika, rikt fågelliv och bas för vidare färd!

Vädret vackert, sol, laber vind men kyligt och litet mörka moln i horisonten. Mycket av skärfläckor, gravänder och den fordom så sällsynta snatteranden, nu litet varstans! Kärrsångare och näktergal sjöng litet morronslött.  Ett gäng tranor i norra delen av reservatet och gäss, gäss – överallt:

Men rutinerat sökte vi av och så plötsligt en udda med bläs – bläsgås. Men hej-å-hå nästan omedelbart avger jag ståndskall! – en GRÖNLANDSGÅS! Tränade jag på och läste på om för bara några månader sedan på Island. Sakta men säkert betade vi av vad som kunde ses på det ganska präktiga avståndet. Min excellenta kikare och Davids lika excellenta blick fick ge järnet!

David lyckades dessutom med prestationen att på 500+ avstånd med mobil och tubkikare fånga nedanstående

På vänstra bilden är aktuella gåsen delvis dold bakom en grågås. Vad man trots bildkvalitén kan reagera på är storleken, mörkheten, bla mörka stjärtpartiet och smala vita sidlinjen, allt vs albifrons (erfarenhetsmässigt, grågäss erbjuder direkt jämförelse).

På högra bilden har gåsen avancerat åt vänster och betar snett mot kameran. Här ser man kraftiga svarta tvärstreck som nästan flyter ihop till en stor svart blaffa på buken medan detaljer från vänstra bilden kvarstår.

Till detta kan fogas kraftig näbb med orangeastick också vs albifrons.

GRÖNLANDSGÅSEN (Anser (albifrons) flavirostris) är en isolerad, men ökande population ur bläsgåskomplexet. Den häckar exklusivt på västra Grönland. Den rastar höst/vår på Island och övervintrar i västra Skottland och på Irland. Förvånansvärt få observationer i övriga Västeuropa och Nordamerika. Detta skylls av många på att den är lätt förbisedd förutom mycket typiska individer. Se bla Svalan och bilder och diskussioner kring två individer hösten 2006.

De typiska individerna får givetvis fart på artsplitivrarna medan de mer tveksamma väcker upp strängarna. Irländarna är mer lättsamma till “sin bläsgås” och kunde bla lätt avgöra att några i Holland halsmärkta vanliga bläsgäss i själva verket föll inom ramen för flavirostris. Vilket de senare bevisade genom att välja rutten Irland-Island.

Till slut kan väl nämnas att tidigare nämnda irländare baissar näbbfärgen, men framhåller storleken och mörkheten som field-ID. Och att jag litet fegade med frågetecken bakom obsen.

Efter detta vulkanutbrott hade vi några skäggmesar innan vi smög ned med hybriden till parkeringen i Korshamn och den förväntade kornsparven. Den som varit så stationär i flera dagar. Vi var många som lodade runt. David hade något när han hoppade ur bilen och jag något 20 minuter senare, vilket föranledde mig att tvärsäkert förkunna: “Den är kvar någonstans i närheten”. Men i övrigt tvärstopp, så det blev Kornsparv?? Men utropstecken måndagen 11 juni då den var tillbaka på brottsplatsen.

Det blev ändå litet som prutgås och några smålommar innan nästa target, Källstorps våtmark i Falkenberg med två fågeltorn och ny för oss.

Nilgässen, två stycken blev en heldip. Dom flög väl över oss och hamnade senare på dagen på Getterön. Dom verkar annars också alternera med Trönninge ängar. Flyger dagligen långväga, precis som gäss i allmänhet och nilgäss i synnerhet – såsom jag minns från Afrika. Annars fint tryck med brunhökar, rödglador,gråhakedoppingar och så esset,

Trastsångaren i östra delen av våtmarken. Och David lyckas igen!!!

Lyssna också http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Great+Reed+Warbler+%28Acrocephalus+arundinaceus%29+78&species_nr=mvnwge förvisso en annan men ändå!

Vilken nationaldag! Tack för den David!