Olof Armini om fåglar och natur

VATTENPIPLÄRKA (Anthus spinoletta)

Tillhör en grupp piplärkor som inte för så länge sedan ansågs som en art, Skärpiplärka (Anthus petrosus). Bestående av en uppsjö raser. Kring 1990 fördelades raserna på tre grupper, som fick artstatus, Skärpiplärka ( Anthus petrosus), Vattenpiplärka (Anthus spinoletta) och Hedpiplärka ( Anthus rubescens). Uppdelningen stöddes, åtminstone inledningsvis av DNA-analyser, men var framförallt grundad på ornitologiska överväganden. Förståligt att fågelskådare var pådrivande i att skapa ett consensus för “nya” arter – Artjakten är en grundbult i skåderiet och ju fler arter… Efterhand kan uppdelningen säkert revideras och det kan bli överraskande omplaceringar. Skådarens reservation mot denna utveckling är väl att behöva samla bajs från objektet istället för att audiovisuellt diskriminera det.

Skämt åsido, här en visuell bestämning från skraltigt foto av Vattenpiplärkan i Näsbokrok 6 jan 2022. Lägg märke till mkt gult på näbben, särskilt inre delen. Ett brett vitt ögonbryn. Ett tydlig kontrast mellan grå hjässa och varmt brun mantel/rygg. Två tydliga vita vingband. Vita yttre stjärtpennor, syns särskilt bra när den flyger. Vit undersida. Vad som inte syns på bilden är fina och tydliga flankstreck. Sammantaget är detta en mycket god diagnos av en Vattenpip av nominatrasen i januari.

Lätesmässigt förmådde inte min lomhörsel diskriminera med säkerhet från den Skärpiplärka den flera gånger jagade bort från sitt revir. Vet dock att den ofta låter aningen mjukare.

Så en liten översikt av några ornitologiska höjdpunkter denna januaridag.

Vattenpipen i viken, där ett litet våtdrag mynnar. En optimal biotop för övervintrare.

Lunnefågel på spegelblankt hav. Den låg och fiskade i ca 20 min på som närmast 500m från mig på udden vid Vattenpipen. Kunde bestämmas till 2K pga av mörk och litet klen näbb. Typiskt papegojhuvud med smutsvit kind och mörkt vid öga/näbbrot. Låg också typiskt högt i vattnet.

Toppskarv litet överallt. Enstaka eller smågrupper. En del hade utvecklad tofs och dök simhopparelegant. Historiskt är närliggande Malön invasionsort för arten – på 80-talet.

Skärsnäppa. Smågrupper på stränder och skär i fjorden. Alltid en favorit så här års!

Gnistrande kallt och stjärnklart. Studsade upp till lätt gympa och morrongröt. Spädde på med matsäck, rökt lax, ostmackor och saffransbulle – rester från jul och nyår. Eva hade stött – och – hade stött på.

Siktade på Hallandskusten, så nära som möjligt. Har goda vibbar från fjolårets första möte, 28 januari 2021, med Näsbokroks naturreservat

– och speciellt den här viken

Den ligger bara några hundra meter från P-platsen, men ändå litet off det publika promenadstråket. Blev fina obsar på Svarthakad Buskskvätta och Vattenpiplärka – och en elusiv förbiflygande “Heinei”fiskmås!? Då småkärv nordanvind, lätt snötäcke, halkigt men sol. Nästan samma väder, bara litet plus på alla punkter för iår.

Hade också lärt från förra året att “rappa på”, populärt ställe att rasta apostlahästarna på, särskilt i coronatider. Snävt inom hastighetsgränsen mot den bleka vintersolen. Kisade in en förolyckad Räv och en Ormvråk, som blev de enda rovisarna. Och efter kalkylerade 43 minuter svängde jag in på parkeringen, två stopp för korrigeringar av färdväg. Bara fem bilar – ännu.

Snabb utryckning till viken och inte en käft – eller, där stod en ensam tubkikare. Jag placerade mig strategiskt och spanade runt. Det rörde sig en klump i gräset 25m framför mig – förstås – en fotograf! Och plötsligt satt den på yttersta skäret – GÖRGRANNT! – VATTENPIPLÄRKA!- IGEN!

Fantastiskt fina obsar. Hade bättre obsar trots +25m än fotograferande killen. Han kom lodande efter ett tag och vi fick fint snack.

Tog så en tur ut på hällarna och njöt massor av fint. Långt ut ser man Nidingen och närmare, Onsala med Malön. Det var ju första hemvisten för Toppskarven vid dens invasion av Västkusten i slutet av förra århundradet. Jag var aktiv skådare då den fortfarande var en superrarris i Sverige. Nu vimlade de, toppade ( deras nacktofs) och hoppande ( deras trampolindyk), i den stilla fjorden. Man får jobba för att plocka ut vanliga skarvar.

Spanade in några småflockar Skärsnäppor på skären och hittade både Tobisgrissla och en Sillgrissla som fiskade. Svepte med kikaren söder ut utanför sydvästudden på reservatet. Där! – något intressant! – ökade förstoringen, korrigerade skärpan. Första impulsen om en Alkekung förvandlades till en 1K Lunnefågel. Några dyk och sågs fint dessemellan. Så försvann den bakom en udde – och sågs inte mer. Flög kanske söderut?? Diffusa rykten!

Jag fick sällskap av en kille med en fågelhund. Han tröstade med att hunden för något år sedan hittat en Fjälluggla alldeles där vi stod och att den hittat en Fjällräv på ripjakt i fjällen. Mycket fjäll medan jag sög på karamell, två stycken, VATTENPIPLÄRKA och LUNNEFÅGEL.

Återvände till bilen och en fullsmockad parkering. Hittade ändå en ensam häll för matsäck och fina span på Vattepipen medan Lunnen förblev borta.

Skön hemgång i sjunkande midvintersol