Olof Armini om fåglar och natur

En blogg är väl en deg av en del nutid och en del dåtid med några nypor framtid, blandat till en introvert och extrovert gegga.

Börjar denna gegga med inspiration av ett inslag på radion om en framtida art i vår fauna, Guldschakalen.

Det är den Euroasiatiska varianten. Den finns från typ Grekland till Sydostasien och är under spridning mot NV.

Danmark, Norge, Finland har haft påhälsning och i Baltikum finns redan ett bestånd.

En rapport från Kalix fick tummen ned av PK-Sverige, som laddar kanonerna.

Människan vet bäst! Se hur väl hon vårdat vårt klimat – hmmm!

Kanske kan man bevekas av rädslan för rabies. Men att vi skulle stå över naturen och dirigera vilka arter som…

Eu ger också tummen ned för herreskapsfasonerna. Vi får väl se…?

Schakal och Varg spelar i samma division och är ibland svåra att skilja även för experter vilket i ännu högre grad gäller vissa hundar.

Jag återvänder alltså till bilden i någon tidning på en varg från i vårvintern.

Inte långt bort. Eva och jag laddade vid flera utfärder med full mental beredskap.

Ser litet tam ut men nog ändå (mest) varg. Svansen mellan benen, vita partiet halva huvet nedåt men svart streck under ögat mm. Dessutom har det fötts en vargkull i Ulricehamn, inte långt därifrån och skjutits en på Orust inte heller långt bort.

Bara någon vecka efter detta korsade vi vargens spår. Bidde ingen varg, men ett Lodjur på andra sidan smålandsgränsen, som jag tidigare skrivet om.

För att så skruva till det hittade jag på google

Två Guldschakaler och vänster om dem en Indisk Varg. Förutom storlek och jizz så har den också vargens typiska ansikte med ljusa partiet runt nosen, mörka band under de snedställda, smala ögonen…

Det här med Varg i Bharatpur gav mig en kick. I mars 1991 – Bharatpur

Skrivit från punkterad cykel med tryckande Delly-Belly i 40° värme. Men vilket dokument! Parkguiderna blev eld och lågor och rapporterade återfynd av vargen de följande dagarna.

Och jag siktar på schakal, om inte på Gotland så kanske i Götet??

Det suckas och stönas ute på fältet. Alla fåglar som brukar välla fram i skiftet mellan sommar och höst speedar nu förbi på himmelska höjder. Påskyndade av iskalla nordvindar, fuktiga trots klarsol. Konstant i flera veckor. Så ovanligt, nästan unikt, som tropikvädret dessförinnan. Ur led är tiden. Är det vi själva som är “bovarna”? Och nu får betala en straffskatt i form av uteblivna kryss på artlistan.

Har sett många stjärnfall iår – några görgranna.

Så jag tänker lite metaforiskt att kanske, kanske? Glor alltså som vanligt och i brist på pip i skyn närmast ohörbara Nordfladdermus och Trollpipistrell, båda handhållna. Säkert också en liten Tajgafladdermus, som fladdrade kring mina fötter och där – med rak flykt, tre gånger så stor – en Stor brunfladdermus. Tillsammans med Vattenfladdermössen över Paån har jag på några veckor sett (tror jag åtminstone) 5 av Gotlands 6 vanligaste fladdermöss – saknar bara Fransfladdermusen!

Dagtid har jag spanat in vackra fjärilar – Amiral, Sorgmantel, Påfågelöga…

… och nattetid, Jupiter och dess månar, Saturnus och dess ringar, Månskära, Halvmåne och Fullmåne

Och så STJÄRNFALL! Man får ju önska då!

Och visst – Vassångare, Dubbelbeckasin, Stäpphök, Citronärla och en stor ljus falk, “Calidus”, Jakt/Tartar eller Hmmmhybrid…

Men det verkliga lyftet var i lördags. Fem skådare utanför grinden, som först beskänkte mig och Aves med livselixir. Sedan följde mig i tre timmar runt en av Sveriges finaste fågelrutter. Trots tidigare nämnda fågeltorka berikade dom min tillvaro med skarpa blickar, skarpa öron och en härlig samvaro. Tack till er fem!

Kanske är tillvaron sådan att man alltid skall vara bemannad, stjärnor faller hela tiden!