Olof Armini om fåglar och natur

Uppdaterade till Sierra på Macen och vad hittade jag i nya bildapplikationen?

Bilder på Grålira utanför S Bolle. Faktiskt helt grymt.

Det här var 29.9 och hade förstås suttit som smäck om jag likt Fredrik S hittat en ALBATROSS, om än vid noggrannare titt – en Silltrut!?

Eller 9.8 med en “final solution” på Grå/Balearliran den dagen.

Sista ordet om den, är underkänd!

Skrev själv i mina anteckningar: “Ett mkt mörkt ex. Togs då och då för Grålira och sista ordet inte sagt. Vi missade den första gången, när den passerade söderut, nära och fint. En halvtimme senare upptäckte jag en lira långt utanför S Bolle. Den försvann men jag hade vibbar om Grå. Från Vinga upptäcktes en kvart senare långt i norr en förmodad Balear. Så dök den upp och sågs fint. Men den blev fortsatt lurig och just vi stod litet off. Så drog den söderut förbi Vinga och senare Glommen/Morup. Consensus råder om än med tvekan. T. ex tog jag den spontant för Grålira först.”

Men till slut underkänd som “Obest” av validerare under påverkan av…?! Vad var det? En “skojade” om Kortstjärtad lira, ett grålirederivat i Stilla havet. Kanske en HC Andersen, “Den fula ankungen” kunde passa in.

Medan en annan HC Andersen, passar fint på Artportalen. Artportalen är strålande som rapportsystem, men när den kläds i någon sorts vetenskaplig skrud i form av sitt valideringssystem, blir det – “Kejsarens nya kläder”. Bedömning av andras illusioner passar väl bättre i TVs krimmare?

Å andra sidan kan man som gamle HCA se det som ett studium av den mänskliga naturen – mkt intressant!

Så gick larmet i onsdags. En Rödhuvad dykand i Slottskogen, i Hjortparkadammen. Aj, aj jag lyfts tillbaka till London och Hyde, S:t James och Regent´s parker och dammar.

När jag i vanlig “slow starter” stil på torsdagsmorgonen tar mig till Lilla Dammen dit anden FLUGIT, viktigt i sammanhanget, går det som ett stilla sus genom den vårstilla morgonen. Är den vild, är den en parkrymling? Ringmärkt, vingklippt? Vad säger RK, RRK – VALIDERARNA!!??

Det är en fin hane i nästan praktdräkt. Hade ett bra samtal med auktören, Uno U, och såvitt jag förstår stämmer utfärgning och fjäderdräkt bra tidsmässigt för en 2K+ hane, medan det rika inslaget av brunaktiga fjädrar på bröst och flanker indikerar just 2K. Inga defekter på vingarna och inte ringmärkt.

På fredagen var den tillbaka på platsen för upptäckten, Hjortparksdammen. Där hittade jag den här gynnaren som är 22+ år!!!

Den är “stäckt”, vilket görs på ungfåglar och är en permanent vingklippning. Man “opererar” bort anlagen för vingpennornas utväxt efter ruggning. Numera förbjudet i Slottskogen, men som förekommer enligt hemlig källa. För 22 år sedan fanns Vitögda dykänder (stäckta!) fortfarande och med den rostglänsande punkfrillan och svarta näbbnageln känns parentala historiken hyfsat säkrad.

Märkligt att den överlevt och är så läcker! Och återigen ställs man inför – vad är upplevelsen, vad styr – den egna estetiken eller Artportalens validering eller…?

Fortsatt slit. 12 feb dammsögs Mafridsområdet, Mindre hackspett o sjungande Dubbeltrast. Fyren tor, Salskrakar, Gråhakedopping, Ängspiplärkor o Lappsparv. 8 km by feet!

Och avslut på kvällen med Anders och en Pärluggla vid Russparken. En lustigt liten Räv över vägen.

13 feb inget nytt, men 5 km tor fyren. Tio Tundragäss, Duvhök, Sparvhökar och Anders som förgäves jagade lappsparven från igår.

Gick till sängs när ett glödande klot steg upp i Öster. Efterhand krympte klotet och blånade mot vargtimmen. Hög puls och onda aningar. Vi som hade så stora förhoppningar.

Och det började illa vid Nya gödselstacken – ingen skvätta. Så dippade vi prallar vid Hällarna.

Vi tog oss samman och fick stöd av Lasse Läkare, gamle Vikingen Ola W och härligt kaffe. Sol och vind varslade om vår. Ute på havet 10000-tals sjöfåglar, som insektssvärmar i motljuset.

Det dög inte, bet ihop. Travade tillbaka till stacken och

Gott, litet flyt och raskt vidare mot Faludden.

Ingen match med 2 Kustsnäppor och de 8 Berglärkorna

och massor av skådare. Får en ljudfil från David i Värmland. Marita från Värmeland bekräftar mitt svar: “Gråspett, Klocker!” Fick bekräftande bild strax!

Annars negativt om Snösparv och Alförrädare. Bet ihop och i sista stund låg Alförrädarhonan och dök med tjoget Bergänder. Triumf och

“The Blue moon turns to gold again!”,

vore det inte för spjuvern och eminente skådaren, Lennart W som renrakat ön på Aves och tagit en rejäl ledning i skådarligan för icke-gutar. Undertecknad får slicka såren och komma igen till nästa gång!

Med nedkylningsfaktor stadigt kring -15 C blir slitet verkligen slitigt.

Men får vara positiv att se våren i annalkande.

9 feb räknade min hälsomapp ut att jag gick över en mil, rundade Paviken och golfbanan. Jobbade mot “skamgränsen” 100 arter.

Skrämde en Duvhök vid Paåns utlopp och sedan lät en Nötskrika först lurigt jamande och Ormvråkslikt vid Idåns dito.

Sädgåsflocken kvar tillsammans med 33 Sångsvanar och med bara handkikare kanske var det någon “fabalis” till. Calle T angav 10 “rossicus” och 5 “fabalis“, när vi väl avslöjat Kejsarens nya kläder.

Drog så Rödvingetrast ihop med Starar och Björktrastar. Hemkommen över tomten en mycket överraskande Ljungpipare.

Mindre överraskande en Pärluggla bortanför kyrkan på nattlig hemfärd efter härlig baluns hos Margaretha och Anders. Älggryta, mums fillibabban!!!!!!

Och insletna 96 arter!

10 feb och vi attackerade likt Amundsen, Nansen, Scott –

– Näsudden och Storgrunn. Bevakade av minst 5 Havsörnar och 2 Varfåglar, lyckas vi “årsa” Ängspiplärka och några Sjöorrar.

Vi tinar i bilen till Mästermyr, men ynka 50 sångsvanar. Bättre upp en ringtail, Blåhök, honfärgad och på topp en gammal Röd Glada.

Förargliga 99 arter

Men som idag blev 100, Sveriges minsta fågel, Kungsfågeln!

Och fem dagar kvar

När jag minns något,  är det ofta den där balansen mellan trygghet och förändring. Något djärvt anglofierat eller Woody Allen,

Trust a/o Fuck!

Att slita i hemmamarkerna inte med ett leende utan med riktiga råflabb.

Häng med!

Ja, vafaen! Pilgrimsfalk helt säkert. Vit och liten. 3K+ hane. Och fotodokumenterad (fastän kikaren måste hamnat på svaj) – vad säger de blåblomstrade damerna vid Ecco pond???

Jag var mycket glad att Anders kunde årskryssa.

Da´n därpå – hopplöst bortanför matningarna på Mafrids? Men stegräknaren på mobilen lockade de försoffade. Högröda i ansiktena strävade de vidare.

Ojsan

där satt det där slitet. En nästan överdrivet pedagogisk bild av Anders på 14 Tundrasädgäss och så längst till höger en Skogssädgås.

Större. Längre, slimmare näbb med mera gult. Ljusare huvud.

Uppe i smöret kunde vi roa oss med allehanda godis, Sångsvan, Varfågel, Stare, Gärdsmyg, Rödhake…

Jag mopsade med några foton

Ack, ja

Siktar man på stjärnorna så…

Kan fortfarande sikta in mig på den alldeles fantastiska Aftonstjärnan, Venus i väster. Och här stör inget – hm!

När våra hjältar planerat en superflogg Russparken – Mästermyr – Ekstakusten och NOsten sög i med snöbyar och minusgrader

… blir landningen i trädtopparna!

Försiktig start i Klintehamnen. Tusentals Viggar, Bergänder, Gräsänder och en oroande Havsörn. Små finesser som Smådopping och Salskrakar och minsann en Råka – utanför storstadsregionen.

Inbäddade i caretans goa värme gled vi söderut och testade vår synförmåga. Inte konstigt att vi observerar the unbelievable.

Vid Ekstas Skansudd träffade vi en skådardam in vardande, som tagen från Mosquito trail i Everglades, där Juppen och jag attackerades på ett liknande sätt anno 1990.

Vi var överlägset inkännande tills damen slängde fram en kikkert vida överlägsen min gamle harv. Kraschlandning innan …

Gott kaffe på Hammarudden i sällskap av en Mindre Skogsmus.

Så en litet trög satsning på Vallefälten. Ja, jag vet – men tillbaks i trädtoppshöjd!!!

Sångsvanarnas sång drev likt sirener ut oss på de vindpinade fälten. Och vi plockade 1, 2, 3 Mindre Sångsvanar. Och där kom det ståtliga Kungsörnparet för att riktigt befästa

GÖTT

Efter jamboreen på Sudret varvade vi ned litet, Anders och jag. Kaffe och ett drag by foot nästgårds.

Hittade en matning som dragit till sig mängder av fågel. Ligger strategiskt mitt i ett nätverk av häckar och trädrader, bra för skydd, bra för utsikt. Tomt 510 och min lilla diminutiva matning är också bra placerad i nätverket!

Vi jobbade på undflyende typ järnsparv, men det ville sig inte. Nåväl vi hade mycket att suga på.

Så lögaredagen och snäppet kärvare. Anders upptagen med “tjocka släkten” och jag inledde med att fånga den undflyende Järnsparven. Pälsade på mig och tog halvmilen runt golfbanan, men det var bara Svältis som levererade, en honfärgad 2K Blå kärrhök, en gammal Havsörn och en adult Kaspisk trut, kanske en 4K också.

Inte så dumt och nu 80 arter och ännu inte en vecka!

Söndagen randades med sol. Evigheter sedan. Anders chansade på savannen på Närsholmen. Jag skippade girafferna och blev vid min läst.

Först Mafrids med Steglitser, Stenknäckar, en Dubbeltrast mm

Så en repris på “golfrundan” och idag var det Kronholmens fyrverkeri. Skärpiplärka, Smålom, ALFÖRRÄDARhona i liaison med Bergandhane vimlade förbi.

Och jag jobbade med kameran

Paraplyenen i mitten

Och med “lite” förstoring, PILGRIMSFALKEN aningen till vänster. 1,5 km och ett störande soldis.

Lite lättare

Havsörnar i asken. N:o 2 i klykan!

Och så här med iPhone och Kowan istället

Kul och intressant. 85 arter och imorgon nya äventyr!

Nästan 8 timmar med de violblå under lock! God tid för alla förberedelser och morrondont. 0900 hade Anders fått in mig i bilen och raka vägen mot sydvästligaste Gotland, Rivet. Lovade runt och mer än strunt skulle det bli.

Redan på vägen Varfågel och de första Örnarna, Kungsörnar. Så första anhalten, nya Gödselstacken. Inte lovande med tilltagande vind och hotande dis, snålkallt. Men det bekymrade inte

den här käcke gynnaren. SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA, en tuff art som då och då övervintrar i landet, men ändå en riktig stänkare. Teckningen och utfärgning vid denna tidpunkt avslöjar en gammal hane av Västeuropeisk ras.

En Sånglärka, lika tuff, drillade till innan vi riktade kikarna söderut, mot släkhögen i Rivviken. En honfärgad Svart rödstjärt visade upp sig, men var inte alls lika fotogenisk som skvättan, utan mycket undflyende, dessutom skymd av en buske för Anders.

Vi fick en härlig kaffepaus bakom en annan buske vid Skrikan. Där undfägnades vi av många finesser. På topp 2 Kaspiska trutar, 2K och 4K, och tre käcka Skärsnäppor.

Klockan hade nu passerat 1200 och vi drog direkt till Faludden. NO-hörnet, Ollajvsården, target Place och redan på plats den eminente skådarfotografen Mikael T.

Han hade target species, 8 BERGLÄRKOR, under full kontroll, men så svinkallt att försöka få en bild

nåja kanske den sista någorlunda GK. Får annars tjuva några Andersbilder.

På hugget tillbaka mot parkeringen i ett träd ca dussinet Gråsiskor och givetvis med flytet i behåll åtminstone en klockren SNÖSISKA!

Alltså flöt vi i sista aftonljuset ut på Mästermyr och dippade förvisso i stubbåkern Lappsparvarna, men fick istället 15 Vinterhämplingar som sällade sig till lika många Gulsparvar.

Alltmedan åtskilliga hundra Sångsvanar sjöng och tutade med ett hundratal Kanadagäss. Uppblandade med finesser som 10-talet TUNDRASÄDGÄSS, 6 Vitkindade gäss, ett antal Grågäss, 3 “Vithuvade” kanadicker och fyra hybrider KanadaXGrågäss.

Grymt med 78 arter på bara tre dagar!!!

Vaknade, litet seg efter sena serier på Play, resa och klunkande framför brasan. Ändå ingen panik, solen upp först vid 0745 och under rådande väderlek, mulet, disigt, knappast ledsyn förrän 0900.

Donade, inga musspår. Spårade istället ut i markerna. Som vanligt förbluffande. Grågässen hade börjat komma i stort antal. I Västergarnsviken låg en stor flock dykänder med mest Bergänder, som väntade på den andra viken, Paviken att befria sina klarvattenytor från is.

Där vaktade en Havsörn i pilbuskaget och den vaktades i sin tur av en Varfågel. Snart var min Gotlandslista uppe i aktningsvärda 40 arter på två dagar. Eller lika många som jag haft på hela januari i Göteborg – och imorgon Sudret med Anders!

Vaknade resfebrig 0222. Kunde omöjligt somna om. Efter några timmars tänkande blev det jumpa, frukost och morrontidningen. Så gick Eva upp och jag hann en livsnödvändig morronnap.

Vi var båda redo “for fight” vid pass 0900. Hon jagade raskt till seniorträningen på Olskroken. Jag baxade 20 kg “sharp” de 200 trappstegen ned till Carlanderska och vidare till Korsvägen och flygbussen.

Bussbiljetten givet on-line och sedan vidare checked-in-on-line på Landvetter. Och 1200 steg jag ombord på ön i Östersjön under Anders trygga omvårdnad. Med det rödflaggade (Heavy!!) bagaget inknökat i skuffen, gasen i botten till Lummelunda.

Inom någon minut en glad Fossekalle vid bruket – fin start. Men så kärvade det. Fiskaren gick inte att uppbringa. Vi lockade och finkammade hela stora dammen. Verkade förbli en dip och bogey-art, särskilt för Anders som varit där och letat flera gånger i år.

På den dumdristiges vis forcerade jag det halvraserade dämmet i västra Dammen. Fick en kvist i ögat och tog mig på darrande ben över en halvrutten och snorhal spång. Men med fast mark under fötterna nådde jag absolut sista grenen som stack ut över Dammens isfria del.

Där satt den under en nanosekund innan den pilade längs vattnet österut i Dammen. Skrik och visslingar bekräftade att också Anders hade brutit KUNGSFISKARENS förbannelse – GÖTT!

Härligt och lugnt kunde vi räda Willys, glasbanken och ÖB. På vägen lirade vi in 4 Turkduvor i Västerhejde.

Avslutade denna succéstart med en härlig brasafton till kluckande av glasbankens produkter.