Olof Armini om fåglar och natur

Skall förstås vara Västergarn, har blivit inspirerad av Eva som lämnat mig en månad för våren i Sorrento.

Kunde väl varit något? Tallsparvar eller…?

Men får väl den här nöja sig med sina snorkråkor.

Tills påsken, den gula!

Ack kunde man finna en endaste tallkvist, eller hur Anders.

Vi fick en praktfull avslutning med en fossekalle vid Lantmännens på väg till flyget den 19:e. Och för ett svindlande ögonblick låg jag lika med Anders. Båda med gott häng på täten i Gotlandsligan.

Anders återtog pole position en halvtimme senare med sädesärlan i Gustavsvik, så slött missad av mig, Fick istället huttrande i väntan på bussen vid Säve kolla en ryttlande tornfalk som hade platsat fint på Gotlandslistan.

Men som sagt Arrividerci!

Men nej,

det är att ta i. Årets ledarduo, Calle T och Mikael N ilar i parnassen blott hotade av Bimbi samt Per i vassen.

Söndagen 10 feb bjöd snötäckta tomten spår av rådjur och räv. Mickel hade jag först hört skälla vid en kissepaus i orphei famntag sedan sett skuggande utanför köksfönstret .

Så en rejäl attack, Paviken/Kronholmen runt. Gav en hel del. Vassen norr om pildjungeln producerade som vanligt , den här gången bl.a. skäggmes och varfågel. Några starar vid Bibos innan trevligt par gotlänningar från fastlandet? Berättade om gök på fårstängslet utanför panoramafönstret.

Såg igen alförrädarhonan, lappsparven mm

11 februari satsade vi hårt. Anders på trycket i trucken. Hastig koll i Klintehamn och arterna rasade in.

Vi gasade vidare. Lommar, änder och större korsnäbbar. Längs  Ekstakusten. Men jämra kallt och vass VNV, så vi styrde kosan mot

Magiskt – och varmt och gott!

Uj vad det smakade och vilka bilder, Anders. Men tillbaka till verkligheten – ARTJAKTEN!!!

Enorma mängder salskrakar och bergänder på östra sidan, Närsholmen och Nabben.

Efter denna lisa tillbaks till västsidan, och via Eksta avslut i Klinteviken med två skådargiganter Mats M och Bimbi. Förstummande att kunna klämma två Mindre Sångsvan inför dessa!!!

12 februari Lätt snö hela dagen. Plockade litet längs ån. Anders cyklade till fyren och jag hade lappsparv, sävsparv och ägspiplärka på Svältis.

Lennart W med gäng på plats. Sanslösa 80 arter på tre dagar, tur att de var på väg hem. Mindre tur för Anders som störtade på cykeln. Mer tur att skadorna inte blev värre än att vi kunde staga bokhyllan i Friggan!

13 februari. Hårt jobb ute vid fyren ger resultat. Bättre obsar än någonsin på vita svärtan och alförrädarhonan. Läckert med en bamsig gråsäl som sakta masar sig förbi alltmedan den frossar i sig 2-3 flundrer.

Vi avslutar med kacklande duvhök vid Paån. Och jag har ffg en varfågel inne på tomten.

Anders ser till slut till att jag får hämtat “godiset” från SV-fiber.

Adrenalinstinn redan i Götet 8 februari. Glömde nycklarna hem. Åkte kamikaze nedför Avenyn. Hamnade på en landsortsbuss med en balkan som blinkande, tutande fick en somalier bakom andra bussens ratt att invänta min 100meters rush över ett frostnupet fält med 20 kilo bagage, en frysväska, rygga och handväska.

Allt ganska meningslöst eftersom flyget var försinkat ca trekvart. Sedan allt på räls och Anders tog emot med “dunbolstern”, varma bilen, matkasse och den lilla blå från favoritbutiken – vicken vän!!

Tjället klockrent och vaknade till kyrkklockan. Lätt gympa och bara frukt och jos. Siktade på en tredjedel av Gotlandsarterna hittills med skamgräns samma förhållande till ledaren, Calle T.

Hyfsat flöde och hejdundrande väder, stilla och sol – och den underbara tystnaden och ensamheten!

LAPPSPARVEN kvar och fint bonus. På Utholmen PILLE och havsörn.

Så ringer Anders och jag ser en helvit and i avlägsen jättesvärtflock – alförrädare?? Anders kommer och får sällskap av en hel hoper.

Till slut ger vi upp, albinistisk svärta! – och då mobbar några trutar och smågrupper av svärtor lättar. En grupp på tre, två svärtor och en ALFÖRRÄDARHONA!!! Det var som tusan…

och middagsbiffen smakar fint till 40 arter och mittemellan gränserna!

Strålande förstadag på 2013. Lika vass början på året som David var med mobilen och swarren

Man kan bara förundras. Lägg härtill blåst och isande kyla. Ja, det var en fin start.

Sedan trögade det en hel del. Invasionsarter och rarrisar missades in legio. Plus att omständighheterna var “ogynnsamma”, kanske ett typiskt pansjosyndrom!?

Nåväl Island blev ett lyft, självklart – bara jaktfalken på Hallgrimmskyrkjan eller ringnäbbade måsen med förre fiskeriministern eller surhajen nedsköljd med akvavit!

Men ändå – Så den 7 februari.

En grann duva sågs på en antenn i Kålltorp redan i höstas. Den 3 februari fångade Fredrik S duvan på näthinnan och bild och hörde rykten om att den setts 27 januari. Han trodde försiktigtvis på obest turtur.

Alltfler skådare började lägga in Kålltorp, tidigare bara känd för de tvåfasade kattugglorna på sjukhemmet, i sin rutt. Och – den 6 februari slog en av Götets topp-spottrarna Roger E till – mycket trolig större turtur! Och omedelbart kom första vågen av skådare, de sk twitcharna, trots bara några få timmar till becksvart.

Dom dammsög och artbestämningen med fågeln inom hank och stör var tämligen enkel, stor, mörk med grå stjärtspetsar, större turturduva. 40 år sedan den sågs i Göteborg mars-april 1973 samma år som David föddes.

Verkade lätt. Nära, nästan promenadavstånd och en hel dag innan jag skulle till Gotland. Men årets motflyt, storstädning, bakning mm – skapade en försvarsmur – sett tre raser av duvan, orientalis, agricola och meena, det kan vara dystert att dra Kålltorp en vinpinad vinterdag etc.

Messade med David, som jobbade hemma och avvaktade larm. Jag tog femman till Sanatoriegatan. På senaste platsen för brottet inte en skådare i sikte och trots att en turkduva spelade vilt i den “täta granen” så kände jag Kung Bores hand om hjärtat. Så brast himlen ut i jubelkör, två duvor lättar från marken, en turk och den andra mindre mörkare, bakom ett hus, över Sanatoriegatan över en taknock. Andre skådaren hinner inte riktigt med.

Nu väller de in mest icke-twitchare som bryr sig om trängselskatter, pensionärskort, halka mm men naturligtvis också en del senkomna stridisar. Litet omstridd kung som den ende som – eller… Är övertygad om att den har sitt favoritställe just där “jag såg den” och förevisar plejset för alla nytillkomna trots att jag hinner ta några utflykter. Så ca femte personen jag står och pralar för, “Där sitter den – på staketet!” Det känns som almighty tagit tenorstämman i jubelkören.

Blir litet av familjefest bakom Munkebäcksgatan 26. Alldeles speciellt när David svänger in och drar mobil, handkikare och duva på fri hand

STÖRRE TURTURDUVA!  Uj! – Bestämning, nja!?

Lite diskussioner kring ålder. Kan ha viss betydelse för slutlig artbestämning. Som tidigare i bloggen angående bla fläckdrillsnäppan känner jag mig fri att uttala att det rör sig om en orientalis, den mest arketypiska och nominatformen inte bara till namnet . Återkommer med kött på benen eller dementi!