Archive for October, 2016
April i oktober
Vårt beryktade aprilväder är rena lugna gatan jämfört med hur det är här på Island. Runt ön växlar det ständigt mellan regn, stormvindar, snöoväder, ljumma vindar, solsken. Växlingarna kan ligga så att Eva slänger av sig ytterplaggen medan jag samtidigt hukar huttrande och genomvåt i en klippskreva, bara några busshållplatser från varandra.
En annan egenhet är att 7°C kan upplevas som -3°C, medan 8°C kan upplevas som 15°C!!!!!
30/10 SW kuling, täta regnbyar, ca 5°c. Inbjöd till ännu en innedag. Samtidigt lite lockande med blåsandet.
Blev en kompromiss och chansning. Verkade kört i Hlemmur. Bytte ändå buss och fortsatte till Harpa. Förankrade mig i hamninloppet i hyfsat skydd och med koll på läget. Finns alltid smått och gott för allehanda fåglar. Ejdrar, alfåglar, alkor, skarvar men förstås framförallt måsfåglar; Skrattmås, Fiskmås, Gråtrut, Havstrut, VITTRUT, “GRAELLSII”, VITVINGAD TRUT
Alltid något litet extra, den har gången en mkt mörk 1K VITTRUT, en KUMLIENITRUT och det verkliga russinet en 2K RINGNÄBBAD MÅS!
Med blodad tand men genomvåt tog jag mig ut på Grandi. Chansning att regnet skulle upphöra, vinden öka och jag torka – – och HAVSFÅGEL. Allt stämde
Vind, torka, fåglar – men inga HAVSfåglar. Ajsingen!
31/10 Litet kluven. Småregn, inte så blåsigt. Kastar mig ändå sent omsider ut till Seltjarnarnes. Alltid trevligt. Tvekar om jag skall gå ut till bunkern, i den sneda vintersolen biter kylan vasst. Gott om TRETÅMÅSAR och Alkor ssp får mig på bättre tankar. Firar upp tuben och nästan direkt en, två, neej tre liror, två GRÅLIROR och en MI… neej STÖRRE LIRA! På bra obsavstånd inom en km.
Två timmar senare dags att åka hem och att summera: 18 GRÅLIRA, 2 STÖRRE LIRA, en MINDRE LIRA på njutavstånd, så att man såg mörk basker med vita halsduken, mörka bukfläcken och teckning på undervinge och armhåla hos STÖRRE!!! Plus ett stort antal liror på längre håll.
Därutöver bl.a. ISLOMMAR, TRETÅMÅSAR, HAVSSULOR, STORMFÅGLAR, en liggande och en flygande SPETSBERGSGRISSLA, en flygande KUMLEINITRUT.
Så dagens russin, en STORLOM (Islands 2:a fynd) som jag kunde studera väl liggande i en halvtimme. Jag tror dock på STILLAHAVSLOM (Islands 1:a fynd). Den var vinterfärgad trol 2K+. Men för fynd krävs foton och vår kanonfotograf gjorde SITT bästa i den krabba sjön, vassa vinden, bitande kylan med vita fingrar och skakande armar men… Hoppas det blir nya chanser imorgon.
Fö övrigt blåser det full storm på andra sidan ön, därav säkert alla liror.
Återkommer till lommen i nästa nummer!
Passing by
Det sägs, att om väntan går fort så blir minnet stort. På så sätt rusar tiden här och huvudet proppas av intryck. Om jag vill få med något i bloggen måste jag skärpa mig!
25/10 Redan nämnd som första vinterdagen. Typiskt med igensnöade vägar och en del olycksdrabbade, framförallt oförsiktiga turister. “Firade” med 500 frisim, termalpotta och ångbastu. Därefter Torsk i Raspi med tillbehör – vilken torsk!!!
26/10 Den utlovade västliga stormen – med regn och dis och 0 sikt och 0 skådning. Åja “kröp” ut på Grandi, i den här vinden inga problem med odören från oljecisternerna. Flög förstås förbi en del, Vitvingade Grönlandstrutar dominerar alltmer, och där jag hukade bland lavablocken i den enorma stenpiren (Som kinesiska muren) hade jag sällskap av några Skärsnäppor (Precis som på Kråkudden).
Förbluffande när en trålare töffade ut och kastades runt som ett nötskal.
27/10 Såg ut som en innedag. Men så en strimma av blått. Och blåögd iväg. Buss 18 till Artun och så 5:an till ändhållplatsen Bugda. Piskande hagelby manade till busskuren tills nästa buss hem.
Men vikingatakterna manade på oss istället. Snart travade vi ute i Heidmarks vildmark, sjöar, myrar, lavafält… Nåja, också Reykjaviks vattentäkt. genomskuret av Islands högspänningsledning och ett och annat fritidshus.
Grann utsikt i SO, Blåfjäll, Reykjaviks Alpina centrum. Ibland solbelyst, ibland dolt bakom häftiga snöbyar.
Så en av småsjöarna, Kirkjuhólinatjörn. I bakgrunden skymtas Hrauntúntjörn, där det simmade en grann Islom, Evas favoritfågel. Häromåret hade jag en Kamskrake där.
Och så Ellidavatn med utsikt från vår rastplats. Mackor med lammpastej och maffsiga klenur till kaffet. I bakgrunden Reykjavik och en överflygande GRÅHÄGER, en raritet och Islandskryss för mig.
I den lilla utstickande maden ytterligare godsaker till kaffet. Bland änder och sångsvanar, ytterligare ett Islandskryss, en MYRSPOV, också en raritet här. Dessutom en AMERIKANSK BLÄSAND, en utfärgad hane.
Jag är dock ljusår från de fotoekvilibrister som briljerar på Island såväl som i Sverige. Vilket på ett nedslående sätt belyses av den enda rarris som fastnade på mina plåtar. En brun klump som med hjälp av några bakomliggande riktpunkter måste vara:
Den STÖRRE BECKASINSNÄPPAN!
I Helluvatn på andra sidan Kaffebordet låg en RINGANDSdrake bland viggarna. Inte helt utfärgad.
Alla rarrisarna, utom kanske vadarna är väl kända, några har funnits där en längre tid. Så och den Mindre Bergand, som var dagens målart men som dippades. Två Islandskryss, tre ytterligare rarrisar, en gnistrande natur i blixtrande Islandsvädar manar… så det blir säkert fler besök!
28/10 Vinter
Natt, morgon och förmiddag från huset. Så till badet, 500 m och pottan i solsken och snöbyar. På hemvägen i Laugardalur ett litet bidrag till fågeldebatten hemma. Och ett försök att förbättra min fototeknik (fotogenisk är jag ju-HÖ-HÖ) något.
Den Isländska Rödvingetrasten, COBURNI är tydligt större än “vår” Rödvingetrast, ILIACUS. C har mer och distinktare svart på näbben, längre stjärt och längta vingar. C är mörkare olivfärgad på ryggen. Den grova fläckningen täcker nästan hela undersidan och omsluter den stora röda fäcken som blöder ut från under vingen. Ögonbrynstrecket är smutsbeige inte så vitt som hos I. På bilden ovan syns också mörka kärnor på alla undre stjärttäckare.
Jag tycker flockarna av C tjattrar mer än och sis-suger mindre än I.
29/10 Regn och storm från SO. Märkligt tomt på trastar – har dom dragit?
Kollade en ISLÄNDSK GÄRDSMYG, större, mörkare med oftare utsträckt stjärt än vår käcka Gärdsmyg. En utmaning att inte ta den för någon rar LBJ och en aspirant långt fram i split-kön!!!!
Favorit i repris
Hur länge?
Grymma bilder från Anders. Inte minst denna filmsnutt!
“Anfall är bästa försvar”, har jag aldrig trott på.
Typ att Ökensångaren nyligen splittats från snarlika Saharasångaren och att vissa “dö´grävare” hävdar den nära släktskapen till Törnsångare. Skulle ju samtidigt sänka min fina svit med Saharasångare i S Tunisiens öken och Ökensångare i Egyptens och Jordaniens öknar.
Nej bättre att leva på “gamla godingar”. När Elin, Evas väninna från Norge, slog upp upp Islands morgonavis:
Och Elin stack dit. Träffade fotografen som vänligt visade och beskrev. Och 10 dagar senare i Avisen.
Säger en del om såväl skillnader som likheter mellan skådandet på Island och i Sverige.
Några förtydliganden eftersom den isländska texten för oss är ganska kryptisk. Fitjatíta är Sandsnäppa och Hólmatíta är Tundrasnäppa, båda sedda ett antal gånger på Island. Att Sandsnäppa var första valet också för den unga Rödhalsade snäppan i Norge tidigare i september har nog sin parallell i att enstaka äldre Sandlöpare ibland missbedömts till Rödhalsade i Västeuropa. Gemensamma nämnare är tex den relativt korta, grova, raka näbben och i vissa stadier likartade dräkter.
I det här fallet lär det ha varit ingen mindre än Killian Mullarny, en av konstnärerna i Fågelguiden, som från sin utpost på Irland slog fast artningen.
Så slår tungviktarna i Skåne till.
Visst har jag tjatat, också i bloggen, om “coburni”, och med den här draghjälpen, så känns artsupen mer än som en hägring!
Väntar sedan närmast på Grönlandsskvätta!? Hade en sida vid sida med en skvätta, som var ljusare och mindre, Islandsskvätta!? Vid nästa passage genom Tax-free nog bäst att ladda med artsupar!
Som synes gott humör i det eviga regnet.
Snö på fjällen och Aurora
När gårdagsnattens regn med snöinslag gett med sig
Vaknade Reykjavik till snöklädda fjäll
På lätta fjät ut till Bakkatjörn och njuta litet sol. Efter den kalla natten fortfarande litet ljumma vindar från söder, men vilken utsikt från Cape Armini.
På kvällen frostnupet och ett dö´grannt Norrsken, Aurora! Tillsammans med Yoko Ono´s ljusspel – läckert!
Fågelmässig status quo, men snart stundar västlig kuling och nya tider. Storskarven passar på att sola med några Skärsnäppor.
Hade laddat kameran för beckasin, piplärkor och sparv men det blev pannkaka – nästan. Maden i SV Bakkatjörn, först lyfte Lappsparven, så Hedpiplärkan och tillslut de två Ängspiplärkorna – och drog iväg, åtminstone från min kamera. Av beckasinen sågs intet idag.
Får alltså sammanfatta litet med bästa egenintrycken från i förrgår.
Wilson´s Snipe (Gallinago delicata) Wilsonbeckasin. Har av en del auktorer splittats från Enkelbeckasinen som en egen Nordamerikansk art. Har ett helt annorlunda spelläte men skiljer sig ganska subtilt dräktmässigt. Tysta vagranter till oss är alltså mycket svåra att identifiera. Här är fina bilder på fågeln i Bakkatjörn.
Man kan här lägga märke till, contra “vår” Enkelbeckasin, smalare vitt terminalband på vingen och mindre vitt på undervingens täckarspetsar som ger mörk undervinge à la Dubbelbeckasin. Contra Dubbel har den otecknad buk och otecknad vingöversida.
Wilsonbeckasinen finns inte på Islandslistan. Men det ser onekligen bra ut. Räcker det – TJA!? Egentliga skillnaden ligger i spellätet. DNA-analys känner jag inte till.
American (Buff-bellied) Pipit (Anthus rubescens rubescens) Hedpiplärka. Finns i två former, den amerikanska och den japanska. Har faktiskt sett dem i Florida resp Nepal. På senare år har den amerikanska formen etablerat sig på Grönland och den har regelbundet setts, främst i september på Island. Det har också gjorts fler fynd i Västeuropa.
Säkert förbisedd för lätt att missta mot Ängspip eller närmsta släktingarna Skärpip/Vattenpip. Slumpades till för nyligen med de två sistnämnda. Vid Bakkatjörn togs den på ostreckad översida, buffish ton på undersida, mörkare ben och skarpt läte. Även flygande kändes den litet mer kontrastrik.
Och så idag full snöyra.
70 bast
Något får man väl lära sig med åldern.
Sibjärnsparv och (Större?) Turturduva på tröskeln till mina hemmamarker, Västergarn. Signerade den eminente David L.
Och den här go´biten, Ökensångare, hittad av superspottern Mattias G. Betittad av Calle T, Jörgen P, Leif H mfl
Och förstås Anders som också varit alert och dokumenterat. Vid Örnkullen, klassisk outpost i södra Lausviken.
Man vill ju inte gå i Trumps trumpna fotsteg, att inte kunna ta ett nederlag ( om det nu blir det!).
Alltså! Jag ger upp och anser mig besegrad. Den här hösten är förlorad, utan tröst!
Eller? – ser stundligen på kylskåpsdörren och den uppsatta devisen
“Happiness is a journey not a destination…”
Jag ser ut i ett kolmörkt Reykjavik. Klockan är 07:30, men korrekt soltid är 06:00, man envisas med GMT här! Dessutom ligger staden på Umeås breddgrad. Det duggregnar, är 7°C och blåser SO 5 sekundmeter.
Och jag har fått en 70-årspresent. Steglitser, en av min barndoms favoritfåglar. Anders är den omtänksamme givaren.
Läste ett udda inlägg på Vår Skådarvärld, mitt i den stora hunnerinvasion från Östern. En skådare jagade runt i Toscana efter Leiothrix – Va, faen är nu detta…!?
Red-billed Leiothrix (Leiothrix lutea) Rödnäbbad sångtimalia, alias Kinesisk Näktergal alias Pekin (Obs ej “Peking”) Robin!
Som framgår av några namn är det i huvudsak en kinesisk art. Mycket omtyckt burfågel, tålig, färggrann och med en härlig, kraftig sång. En överlevare som etablerat frilevande populationer i ett bälte N Spanien, S Frankrike, N Italien. Små ansatser har också funnits i Tyskland och Holland. Den är alltså ett hett byte för WP-kryssare.
Till höger systerarten Silver-eared Mesia (Leiothrix argentauris) Silverörad sångtimalia. Har setts på Fraser´s Hill i Malaysia medan Pekin Robin har setts på Himalayas sluttningar i Nepal.
Men det var inte destinationen utan resan och barndomsfavoriter som var Happiness!
10-årsåldern. Varje besök i Göteborg toppades med ett besök i Zoo-butiken på Östra Larmgatan på väg till eller från Centralstationen och tåget till Alingsås. Många minnesvärda besök och ett av dem när allt upptogs av två nyinkomna Pekin Robin. Dom var pigga, färggranna och ljudliga men ouppnåeliga. Zoo-butiken på Plangatan i Alingsås fick nästan dagliga besök och någon månad senare var det deras tur och jag blev lika intagen.
Allt detta öppnar sinnet för fåglarna i Londons parker som jag återkommer till.
Ten and out! – ?
Christer F, eko-generalen fäller dråpslaget – Sibjärn på golfbanan vid Torslandaviken i rond 19. Han är en grym spotter, så inte förvånande.
Nu hoppet att David får se den eller ännu bättre, hittar en egen. Han har floggat västkusten, Hönö, Halland men än så länge “bara” mängder med finesser, Ringtrast, Vinterhämpling, “tic”sparv mm och Osibjärn!
Men utslagen? Nej likt Ali i “rumble in the djungle” var jag ute på Islandscapen i medelvind full gale med byar av orkanstyrka plus regn. Havssulor, Tretåmåsar, Grönlandstrutar och Vittrutar tittade in i min bunker. Nya arter blev Snösparv och vanlig Enkelbeckasin.
Och en hoppets låga har börjat fladdra. Kanske finns något kvar!? Med hjälp av David eller Bernt 12 nov och en vecka framåt på Västkusten. Och än bättre option med Anders i slutet november/början december. Känns plötsligt som mycket goda chanser.
Redan hittade kan finnas kvar och man kan hitta hittills missade. Redan genom felflygningen har de visat sig vara tuffa överlevare så…
Minns speciellt två andra “nedslag” med liknande förtecken, väder och mångfald av arter varav någon(ra) speciellt anmärkningsvärda.
1987 oktober, SO-vindar, dimma och dis över Östersjön. Med dåtidens skådarbild upptäcktes nästan allt på Öland. Även då utmärkte sig Sibjärnsparven med 4(!) ex, bara ett hade tidigare setts i Sverige. På Gotland slet vi, inte många skådare då, som djur. Jag sprang dagligen och sparkade i mållorna runt Svältis. Hade en aldrig tidigare sedd mängd av Osibjärnsparvar men…
Till slut slog Stellan och Juppen till på Närsholmen, en Brunsångare! Da´n efter var Jörgen hygglig och skjutsade ut David och mig. Vi började med att flogga Nabben och hittade en Blåhake. Så fångade vi in Brunsångaren i absolut sista busken på Närsholmen. Avslut på Hoburgen och en Tajgasångare. Ett fantastiskt skådardrag efter den tidens mått mätt.
1997 september. En utdöende orkan på Nordatlanten pressade in stora mängder av allehanda havsfåglar i Kattegatt, bl.a. flockar av Tärnmåsar och Klykstormsvalor. På fel plats när jag satt vid Kronholmens fyr, inte ens någon Tretåmås. Jag var senare i skiftet oktober/november på Västkusten med Janthe och hade en kvarvarande Tärnmås och Spetsbergsgrissla – som plåster på såren.
Många intressant perspektiv. Likheter och olikheter mellan åren och typen av nedslag. Påverkan av skådarkulturens förändring. Varför Sibjärnsparv!?
Dom öppna diskussionerna i sociala medier är intressanta att följa.
Rond 18
Reprisen på den Rödhalsade snäppan i rond 17 hade normalt varit att vinnande KO-slag.
Men inte i dagsläget. Anders jabbade fint med högflyktande Skäggmesar
Så en serie normalt avgörande slag. Värst tog väl Ökensångare, men de var många.
Rond 18, regn och på vacklande ben. Blindskott. En Spetsbergsgås, halvtam på fjärde året med grågässen i Tjörnin.
Och så försöker jag åter fuska. Visst är den här trasten, Islandstrasten, värd en egen artstatus.
Med en egen ny art skulle man kanske kunna undgå den pågående massakern.
Kolla bara
Anders sänder iväg denna stjärnsmäll, en ökenstenskvätta – en grann fågel, en grann bild.
Återigen överlever jag en rond hängande i repen flämtande, att det var jag som hittade Gotlands första ökenstenskvätta, 2 november 1986 – snart 30 år sedan!
Men som jag tidigare nämnt har jag upplevt tidigare massakrer så – jag kommer igen!
Stilla dag
Andra stilla dagen i Reykjavik. Netop unikt under höststormarnas tid. Men tyvärr också stilla på fågelfronten.
Nåja, tog mig till Seltjarnarnes efter morronregnet och kaffet.
På plats vid Bakkatjörn tre skådare i tre (monster!)bilar. Glada fyrar, men önskearten var försvunnen sedan ett och ett halvt dygn. Ställde mig att glo en stund, ville inte verka asocial.
Och där kom den flygande, slog ned på en stenstrip i vattnet en halvminut och flög sedan vidare – för gott?? I alla fall för mig. Bommade ett kameraskott medan övriga inte ens hann lägga an med sina (monster!)kameror.
Får ta det här från i fredags.
Fin uppställning, Kärrsnäppa, Rödhalsad snäppa, Kumleinitrut, 2 Vittrutar och i bakgrunden 3 Skrattmåsar och en Gråtrut.
Efter att ha jobbat med en tusenflock Ljungpipare utspädd med Skärsnäppor, Roskarlar, Isländska Rödbenor, Strandskator och fått hjärtat i halsgropen varje gång jag stötte på någon av de 2 Kärrsnäpporna, så blev det bunkern.
Verkligen skönt, men stilla. Fick jobba hårt tom för enkla arter som Havssula, Toppskarv och Islom! Jobbade till örttéet och de isländska klenäterna på ett svart “huvud” som sakta simmade över fjorden. Fantiserade om Valross eller Klumpfisk, men var nog bara en säl.
Förra gången blev jag vittne till ett oönskat möte.
De oskyldiga turistvalbåtarna på hemväg korsade plötsligt kölvattnet från
The whalekiller. Var nog inte meningen. Dom har helt separerade zoner och nog också tider. Inte såta vänner precis och kanske var det en provokation från Killer. Blir nog att ta fram skottsäkra västen.
På hemväg redan på bussen med fri WiFi öser larmen från Sverige in, inte minst från Gotland.
Försöker trösta mig med gårdagens vingbandare
Trots allt härligt. Och kanske kan man hoppas att den Isländska Rödvingen splittas!? Skulle behövas när jag till stor irritation upptäckt att jag aldrig sett Sibirisk Järnsparv, någonstans.
Rödvingarna vimlar i trädgården, men så fort jag tänkar på kameran så drar dom. Lyckades till slut lura till mig…
Ack ja. Ligger nu på 53 arter. Tajgan var passande nog nr 50!!
Uppe på nio!
Slagen har duggat tätt. Den här kombinationen från Anders kunde sänkt en oxe.
Jag garderade mig med gamla och fjärran meriter. Fick litet hjälp från ringside som knorrade över aSURmes, artsplittar mm Kanske inte helt juste alltid.
Tog en taktisk nedslagning och räkningen till nio innan jag dansade ut ur ringhörnan i rond 14 med Islands första Rödhalsade snäppa, Tuvsnäppa, Wilsonbeckasin mm
Väl på fötterna fick jag åter stöd från ringside, som degraderade sibbsparvarna till ett ryskt försök att invadera Gotland. Hämtade andan rond 15 med litet Grönländska Snösiskor, vita som nysnö, bland alla Gråsiskor vid Perlan.
Gick på lekfull knock rond 16 – från frukostbordet, för andra gången i år, men på Island och där en långt större sensation än på OR, TAJGASÅNGARE
med grymt god uppbackning – kikare, kamera och fågeln på plats!
Sålunda uppvärmd slog jag mig ned på en av favoriterna, Grandis sista utpost utanför oljecisternerna. I den torrlagda kelpen två piplärkor, “givetvis” HEDPIPLÄRKOR förmodligen från nya häckplatser på västra Grönland.
Sitter fint att slicka såren inför kommande ronder och stundande holmgångar för det fortsätter att pumpa in från öster i Sverige. Nu står jag i alla fall på benen och vevar litet med armarna.
Roðatíta
RÖDHALSAD SNÄPPA, RED-NECKED STINT, CALIDRIS RUFICOLLIS eller på isländska Roðatíta
Korpen över Breidagerdi blev den sannspådde budbäraren!
I trots mot orkanen Matthew i väster och hunnerinvasionen i öster, bjöd 14 oktober, min salige fars 100-årsdag, in till sol, värme och laber bris! Och en superraritet!
På torsdagskvällen, med utstyrsel inför morronda´n klar såg jag på datorn att fågelplåtaren Gunnar varit i farten på Bakkatjörn. Han hade hittat en intressant liten snäppa. Fler skådare hade engagerats, bilder och film tagits trots att det fortfarande var blåsigt och regnigt. Sedan hade allt farit runt i cybern och snäppan blivit bestämd till Islands första Rödhalsade snäppa.
En juvenil fågel och scenariot snarlikt det för den Rödhalsade 23 sep i Norge. Den bestämdes först till Sandsnäppa, Semipalmented Sandpiper (Calidris pusilla). Ingen högoddsare att tro att islänningarna varit inne på samma linje, eftersom många foton visar när snäppan håller upp tårna – utan spår av simhud!!!
Hursom blev jag inte bara glad. Stördes av att inte kunna skåda helt fritt. Nu blev man tvungen att hitta den och det kunde i värsta fall låsa för annan fin skådning. Men man får passa på “surgubbe”syndromet. Och trots allt.
Embarkerade 11:an i första gryningsljuset. Tog tid på mig för en djärv klättring så att jag kunde lätta bakom några lavablock. Utan störande tryck spanade jag in två bilar på gårdagens brottsplats. Inte lovande – men hade glömt att islänningen mycket ogärna lämnar den goa kupévärmen utan de spanar, fotar och gör det mesta i bilen.
När jag frågade om snäppan, pekade de ca 20m ned i strandkanten, och skrattade. Där 5 sovande snäppor, 4 kärror och så en liten rackare.
Eftersom barriären av att bestämma arten redan brutits var det inte så svårt. Jag kunde tom få upp kameran och plåta
I jämförelse med andra små snäppor kan följande anföras. Kort, helsvart, relativt grov näbb och svarta ben utan simhud mellan tårna. En liten framskjuten basker och stort grått nackfält, inga ljusa “tramlines” på ryggen, mantel-och täckfjädrar typiskt tecknade, underkroppen kort och litet fyrkantig, sammanfallande ving-och stjärtspets. Den födosökte metodiskt och med eftertanke. I timid relation med kärrorna den mestadels umgicks med.
All min skepticism kom till skam. Sicken en start på dagen! Sedan en dans på rosor.
Började med att skrämma upp den förmodade Wilsonbeckasinen, Wilson´s snipe, Gallinago delicata, i höga gräset vid Bakkatjörns västra strand. Tveksam om fågeln också för att det inte råder enighet om den amerikanska formen skall ha egen artstatus. Får väl säga att den såg och lät litet udda men…
Extra bonus för en Tuvsnäppa, Pectoral Sandpiper tillsammans med en flock Ljungpipare. En supertwitcher, fullriggad i bästkostymen och med något vilt i blicken var totalt ointresserad, “It´s all about red-necked, nothing else!” – nog betecknande för stämningen bland de bilburna. Jag var ensam om apostlahästarna.
Extrabonus också för 2 rastande Spetsbergsgrisslor, alldeles utanför polismästarens kärleksnäste och mitt vindskydd.
Plus också för denna Kumlienitrut
observera de skuggade vingspetsarna och stjärten.
Och på golfbana denna sällsynthet i Sverige. En ljusbukig Pruttare!
Mycket annat fint som Islom, Vitvingad trut, Vittrut, Tretåmås, Havssula, Stormfågel, Toppskarv mm mm
Såg också en Grönlandsskvätta och det är intressant hur biffig den är. Tänkte på Isabellan!
Nästan 50 arter och är man på banan!?