Olof Armini om fåglar och natur

v22 och v42 är sedan urminnes tider VECKORNA för fågelskådare i Sverige!

Och år 2019, när v42 lider mot sitt slut slog först Hävringe till.

Någon liten kobbe i utkanten av Östersjön i närhet till magneter som Landsort och HartsöEnskär.

Med ett gäng “bushdammsugare” och öppen korridor österut så givet!

Förbiflygande SIBIRPIPIT, VIDE-o BRUNSÅNGARE på samma videkvist, BTS, TS, KFS … You name it!

Inom några timmar. Uthärdligt för en gammal twitcher på Västkusten?

Men icke när Gotland, redan uppvärmt med triss i sparvar och Ökensångare, slår till med hela kitten.

Överlever på en Tajgasångare vid Näckrosdammen. Egentligen en grym obs! – MEN!

Ser fram emot Tallbitar från balkongen!

Som sagt, hur hinna med? Skall man dra på en halvblind(?) Berguv i Brunnsparken?

Dansade just in på BA att den sitter på infarten till Arkaden.

Samtidigt plingar Ökensångaren från Fårö in på 4:e dagen.

Är en karismatisk drömart! Gotland så nära för mig.

Visst

22 oktober 1989 (-24 okt). I ett decennium krystade jag med Fältsångare (alt Gråsångare). Men så vid sekelskiftet föll poletten.

Förstås för sent att bli först på Gotland, trots medobsare av världsklass. I vågskålen låg då många andra förutsättningar än idag. Så dessa förståeligt förvirrade av min förvirring.

En ljus, liten törnsångare med uppställd rödbrun stjärt, ljus näbb, ljusa ben ett lockande som kan höras på xeno/canto från 22 oct i Ryssland. Tja, so what!

Har haft Saharasångare i Tunisien och Ökensångare i Egypten. Visst skulle det kännas gött med en consensus kring förstafyndet på Gotland – men det är inte juste. Dokumentationen är för dålig!

Å andra sidan! Läste CCs inlägg om “nigricans” och svaren med inpass om inblandning av Bläsgås. Är alla våra “nigricans” befläckade, är “nigricans” en hybridsvärm ??? Är …???

Hur är det med Knölsvärtor, Stäpphökar, Trutar, Gransångare …?

Dags att underkänna allt (jfr gamla dopade(?) världsrekord) eller var går consensus???

Jag lovar att nästa blogginlägg inte blir så roande/oroande – och fortsätt skåda!

8 oktober 2019. Sitter i köket på OR25 – i total fågelskugga.

Tid att tänka efter medan skådarkolleger rasar runt bland bombnedslagen österifrån.

På ställen där jag borde varit, vilket är frustrerande och kräver mental bemanning.

Som jag tidigare nämnt tänker jag mitt skådande som att i första hand upptäcka och bestämma, ju svårare dess bättre “belöning”!

Samtidigt är jag uppfostrad med Heisenbergs osäkerhetsprincip, vilket kommer i konflikt med consensus inom fågelskådningen om en ren sanning. Har svårt att förstå “sanningen” i att lämna in en beskrivning av en observation, där digitala fotot falerar som “substantial proof” och “oberoende vittnesmål” – tja!

Tycker det mest skapar en belöningsbank för validerare och kommitörer att gå in i sumpmarken av personlighetsbedömning – makt smakar gott.

Samtidigt stimulerar det mig att visa upp vad jag ser. Bemanningen är då, att inte begära att andra tror, då man lätt förhärligar, utan att själv dra gränsen vad man tror på.

När man sedan koordinerar detta blir det sällan konsekvent annat än för sig själv och bloggen är en go´ lekkammare för detta!

v41

och vi närmar oss den ofta hysteriska raritetsveckan 42. Ostkusten peppras av östliga superrariteter, västkusten översköljs av fjärran oceaniter och på sydkusten (läs Falsterbo) flockas örnarna och resterna från de övriga kusterna.

Redan från slutet av augusti har man kunnat känna av och uppleva förspelet med influx av subrarrisar som Aftonfalk, Fjällabb, Stäpphök, Tajgasångare mm kryddat med en och annan superrarris. Gotland och Hoburgen har toppat med triss i sparvar, Gulgrå, Svarthuvad och Alpjärnsparv. Och nu redan en vecka i förväg börjar de tunga bomberna falla, Rödhuvad törnskata på Sotenäset, Brun törnskata på Landsort och så Gotland igen, denna gång Fårö med Ökensångare.

Detta kan tyckas vara ett himmelrike för fågelskådaren, Twitchern – bara att gotta sig i! Men, men det är också frustrerande och ibland rent av deprimerande. Hur ofta upplever man inte twitchern som står mitt i malströmmen utgjuta sig över hur mycket som ses just där hen inte står – ibland rent av aggressivt.

Det gäller att ha tid, vara på rätt plats, ha kommunikation alarm/bil. Men framförallt vara mentalt tränad. Att hela tiden få ett lagom stresspåslag för sina förutsättningar.

Kan för egen del sammanfatta tvåmånadersperioden fram till superveckan.

Betecknar mig som en utpräglad twitcher. Med inriktning på att hitta och bestämma fåglarna själv. Kan förstås vara tillsammans med andra och kan gälla redan hittade och förutsagda fåglar. Vissa svårigheter, som sällsynthet och bestämning kan förhöja värdet.

Kalasläge på Gotland och tomt 510 med närområde Paviken, Svältholmen. Fram till slutet av augusti. God men knapp inhämtning av normala subrarrisar som Citronärla, Dubbelbeckasin, Aftonfalk, Brunglada och en juv Fjällabb som slickade tomtgränsen. Frustrationskittlingar fa orsakade av min brist på bilkommunikation (sparvar och rovisar på Sudret) fick jag bemästra mentalt med, “jag har sett dom “bättre” på mina resor i världen – HA!”

Så Göteborg och inte samma kanonläge som på Gotland. Men ändå hyfsat, OR25 med milsvid utsikt från köket österut över mynningen av gamla isranden vid sista istiden! Från balkongen en skogbeklädd ö i storstaden och en oas för fåglar – oxå vilsekomna. Dagar med nästan inga fåglar (frustrerande) men så! – har jag skrapat ihop några “måsten”,

Stäpphök, Det plingade på Band och Per B på Hisingen hade en juv mot Lisebergstornet. Raskt till köksfönstret, många vråkar i luften och där en liten kärrhök som gjorde några krets, sedan raskt över Brudarebacken och fullt OK för mig men värdelöst som “hard proof”

Tajgasångare, för femtioelfte ggn satte jag in hörapparaten. Satte mitt hopp till två Gransångare, men dom var tysta. Så satte Tajgan igång, tom antydan till sång, men som vanligt for den runt avlägset i en trädtopp. Jag försökte playbacka den, men det gick bara sisådär.

Bändelkorsnäbb, Aftonfalk, Spetsbergsgås inte dåligt. Särskilt Bändel där jag kan skryta med att ligga i frontlinjen efter några magra år.

Valde i lördags i strålande brittsommar, frostmorgon, litet slumpmässigt 5:an på Korsvägen och sedan Kärralund och vidare mot Brudarebacken. Kändes ganska tamt. Men vid björkkärret strax innan backen satte en “tristis” igång – härligt efter alla tysta Gransångare vid OR25!

Följde upp med Svarthakad buskskvätta, Forsärla vid Backen och Ingemar Larsson, som visste att berätta om hur man jobbat med en “tristis” vid kärret – hup!

Men mentalt väger Dvärgspoven på Hönö med David mfl tyngst – även om RK låter bilan falla!