Olof Armini om fåglar och natur

Var det någon gång i början av 80-talet på Vivesholm eller var det redan i slutet av 70-talet vid Vänerns strand? Senhöst och en stor, mycket ljus duvhök som förde tanken till en grönlandsfalk. Och vid kontakt med Big-Lasse alt Ingemar J (inte boxaren!!), två av ornitologins giganter blev jag bekant med den nordliga-östliga rasen av duvhök “buteoides“, en ras som jag frekvent borde sett när vi bodde i Umeå 75-76.

Enligt aktuell taxonomi indelas den Europeiska duvhöken i två raser; nominatrasen “gentilis” från NW Afrika över hela Europa till de nordligaste delarna där den ersätts av “buteoides” som breder ut sig österut till världens längsta (?) flod Lena som rinner upp vid Bajkalsjön och ut i Norra Ishavet . Då befinner vi oss i Östra Sibirien och i Asien och öster om Lena ersätts “buteoides” av rasen “albidus“.

I stort följer duvhöken två “kliner” längs sin utbredning från NW Afrika till Lena. Storleksmässigt blir den större. Dräktmässigt blir den gråare och ljusare.

En gammal östlig “buteoides” kan som sagt föra tanken till grönlandsfalk. Vid rapporter om den senare har det ibland förekommit diskussioner kring och tom någon gång belägg för “buteoides”. Unga duvhökar av västligt ursprung benämns ibland Rusty Hawk, östliga har däremot en vit grunfärg på undersidan och är på översidan ofta tydligare tecknade med vitaktigt diagonalband över täckarna. Den ännu östligare rasen “albidus” är nästan vit men mindre än “buteoides”.

Man skall dock komma ihåg att duvhöken förändras gradvis och när man läser på verkar de taxonomiska rasgränserna ganska vaga. Likadant verkar det vara med den nordamerikanska duvhöken, som en del vill skilja ut som egen art.

Duvhöken är mycket uppskattad av falconerare. Den är en fokuserad jägare och förmodligen lättare och billigare att komma över än de mer exklusiva falkarna. I linje med falconerarnas syn på duvhökens kapacitet finns en mer omfattande rasindelning:

 “Kleinscmidti” i Spanien och NW Afrika och “marginatus” i Östeuropa, båda mindre och bruna och lämpar sig för jakt på kaniner och fågel.

“Gallinarum“, Tyskhöken, större och kan ta större byten som hare. Specialist på jakt i bergsterräng. Lämpar sig väl i aktuella falkonerares jaktmarker.

“Buteoides“, som är ännu kraftigare, men inte riktigt anpassad till C Europa.

“Albidus“, nämns också och är som jägare jämnställd med de två små raserna.

I ovanstående uppställning indelar förstås “klåfingriga” taxonomer “buteoides” i “gentilis” och “buteoides”.

Och i förrgår hade jag en mycket spektakulär ung hona med rejält östliga karaktär – kanske inte oväntat. Läste om infångade duvhökar under några decennier i Västmanland, där en fågel rasbestämts till ung hona “buteoides” i november!!!

19:e. Träffar Anders och Jesper vid fyren. De är glada trots missad ankstek i går kväll. Än mer åker mungiporna upp när en av pilgrimsfalkarna spanas in. Har åtminstone varit tre olika sedan jag kom 24 oktober. Sedan får Jesper ytterligare ett kryzz, Kaspisk trut när de bilburna – sic! -drar Toftastranden. Jag kontrar med en svartkråka från stålmärren i Svältisviken.

20:e. Med Anders per bike till Toftastranden. Vitfågeltomt. Så dock inte vid fyren med 1 – 2 Kaspiska. Pilgrimsfalk och ljungpipare livar upp också liksom rykande gott kaffe. En domherre tutar “kaukasiskt” och bändellikt från snåren, som Anders attackerar med häcksaxen!

På kvällen är Mickel mer än någonsin orädd. Snart dags att äta/bita ur handen?

21:e. Stor fyrsamling. Juppen, en högskoleyngling, Berra, Anders och Jag. Det har rapporterats om en islom, svartnäbbad förvisso, som flugit söderut förbi Hönö de senaste fyra dagar i rad, inom 20 minuter. Jag förfäktade ju tanken i onsdags att “min” vitnäbbade kunde vara stationär.

Detta gör att alla väntar på vitnäbben kring 945-snåret, då den passerade i onsdags. Döm om besvikelsen och de misstrogna blickarna när istället tre smålommar passerar i flock. Försöker snabbt återta min proffsstatus genom att raskt utropa en snösiska i en hastigt passerande siskeflock. Resulterar i än mer hummanden. Revansch när siskorna visar upp sig igen och två “helvita” lyser upp. Alla glömmer också lommen inför den unga pilgrimsfalkens grandiosa flyglekar med en gammal havsörn. Ljungpiparna lättar lättade inför denna pille-distraktion liksom fyra grågäss.

22:e. Enerverande innedag då jag fipplar med inbrottslarmet. Larmar stora delar av västra Gotland!

23:e. Larminstallatören anländer, BUGG i systemet och jag återupprättad – åtminstone litet grann. Fångar 8:e skogsmusen, åter en mindre vilket får mig att misstänka att de först fångade, större gett plats åt mindre dominanta mindre. Bara nu inte trenden fortsätter och ger plats åt husmöss, som jag föreställer mig är än värre att hysa. Kanske skulle jag behållit de första större skogsmössen!?

Anders har varit litet opasslig på natten, men visar fin form vid raskt fyrhugg. 21 grågäss vid Paviken och pille samt havsörn på Utis. Kraftigt sträck av vitfågel, fa fiskmås och alkor, mkt tobis.

Opassligheten är helt försvunnen vid kaffebordet i stugan. Nybakt bröd, chokladkaka och herredj-lar en kungs…-MEN NEJ, EN RÖDGLADA – grannt över fälten när vi rusar till fönstret.

Avrundar sedan litet intressant med en grann duvhök av “buteoides”-typ, en ungfågel, stor hona med vit undersida och livligt tecknad översida. Lustigt eftersom jag förutom kungsörn och glada också gastat om duvhök några timmar tidigare vid kaffebordet. Också lustigt för att jag berättat om “buteoides”-hökar för Anders när vi pratade om vita jaktfalkar häromdagen.

Ojsan! Läste min handdagbok och upptäckte att jag omärkligt bytt ut 11 (november) mot 4 (april). Pröva själv så ser ni hur lätt det går. Tänkte att det inte passade helt fel. Idag har det varit ett ganska tungt dis, sedan god sikt med sol, för att avsluta med kuling och smattrande regn!!! – rena aprilvädret.

Med ägretten från igår i ryggen utnyttjade jag den fina tiden mellan nio och elva vid fyren.

Först hockeygröt, kraftyoga, bäddning, fräschning och disk. Så upp på vinden och sjätte skogsmusen som jag hört på natten. Den fick en cykeltur över bron innnan den fick skutta iväg.

Så min tur och nio satt jag i lä av buskaget men med värmande solstrålar ute vid fyren. Hade hunnit klämma en havsörn och en grågås eventuellt på väg mot Utholmen samt 30-flock kanadicker och 10-flock hämpling. Jag var rejält taggad.

Snart har jag spanat in pilgrimsfalk och 2 havsörnar. Över havet någon smålom, sjöorre, ejder, sillmular men inget riktigt tryck. Lågtrycket med front på väg med en allt vassare SW. Men fortfarande skarp sikt och jag upptäcker en lom ganska långt upp i NV. Ser den med handkikaren, den ligger ganska högt och den är stor – alla gånger en ISLOM. Det går långsamt och den är lätt att tuba, mycket bra ljus. Räcker egentligen att kolla näbben (banan!)- VITNÄBBAD ISLOM.

Finns två bilder på Svalan från Hönö idag på en svartnäbb som kan användas som referens. Samma höjd och liknande avstånd, samma kulmage och stora fötter. Däremot ljusare huvud/hals som hölls och rördes litet smålomslikt.

En del påstår att islommar oftare kommer så här på litet höjd. I min värld kan det ge en liten chans på en stationär fågel, som bara tycktes sträcka! Får se när det stillar av?

Berra upp strax efter tio – litet oturligt verkade det, falk och örnar lyste också med sin frånvaro. Så kommer en pille blixtrande över havet norrifrån. Och snart sitter 2 pilgrimsfalkar och 2 havsörnar uppradade i enar och askar. Och vi är två mycket nöjda skådare.

Jämra regnande ävenom gårdagen måndagen 16 november bjöd uppehåll några timmar på förmiddagen. Blev tillfälle för Anders och mig att ladda för varsina grytor i Klintehamn – Burgund resp Thaikyckling. Hugg i Kovik och Klinteviken gav snösparv och snatterand/smådopping. Väldigt stor andflock i Klinte med framförallt viggar. Kan bli intressant frampå.

Så kaffe i Västergarn med nybakt bröd och bullar. Efter det tog jag en liten Svältistur men blev hemjagad av regnet. Som sedan håller i till sen eftermiddag…

nästföljande dag. Envist plöjer jag ned till Svältis och minsann där ror sakta en

inte den här men en ÄGRETTHÄGER. Har suktat vit häger under min vistelse. Särskilt den som rapporterats från Hall alldeles nyligen. Och minsann!

Fotot ovan är på en av hägrarna i fjol i Kovik. Kan ju vara samma och åtminstone kan ju denna hamna på samma ställe!?

Men herregud är det en vålnad, min far, Nils som kommer vandrande i novemberrusket.Halloween och allt!

Men nej det är äpplet som inte faller så långt från päronträdet – ca 200 steg eller 100 m, eller hur Anders!?

Observera den suveräna hörp(b)locken. Anders fick lyssna in ängspip och annat medan jag lyssnade in trafiken på Broadway.

Skörden i skumringen en snösparv, ngra ängspip och en enkelbeck.

Fredagen 13 nov och solen värmer gott vid fyrbostaden. Har just med stor skepsis upplysts om att Visby haft mest soltimmar senaste veckan, åtta!? Ger mig direkt likt Vattenfallsdirektören. Har dock ingen fallskärm utan får njuta andra utrustade med vingar.

 Här sitter de båda havsörnarna medan antagonisten pilgrimsfalken är stationerad på en en under grenen den satt på igår.

På vinden har jag fångat skogsmus nr 5. Såg mycket ut som en mindre den här gången. Mindre over-all, mindre bjärt färgad och mindre kontrast över-och undersida samt proportionellt litet kortare svans!?

14 november ställer vi in Faludden. Regnet back – sic! Jag testar Anders teser att man skall ta 10 000 steg varje dag, vilket ungefär motsvarar 5 km. Min Svältisrunda blir ca 5 200 steg. Kan väl stämma hyggligt längd-och motionsmässigt.

Fågelmässigt en överraskad vattenrall i ett dike, en överflygande havsörn och ute i släken 10 snösparvar och 9 ängspiplärkor.

Härligt att dra ut till fyren med Anders. Novembermörkt, odiskat, obäddat och mailen full. Men hembakt bröd, chokladkaka och rykande kaffe – OCH SÅ PLASTSTOLARNA VID FYREN!!!!

Där sitter vi och myser och löser våra och världens problem. Som vanligt ett fantastiskt fågelliv. Idag finesser som en prutgås bland bläsänderna, några spännande flockar drar söderut och en obestämbar flock tättingar far runt på N Utholmen. Anders jobbar hårt med trutar och kanske är det något?

Jag sveper träden, de höga snart döda askarna – sic – och kommenterar en kråka. Jamenvisst där kommer en falk, en gammal PILLE, troligen hane och tredje storfalken i november-09 i området!

Vi njuter flyghastigheter av oöverträffat slag. Efterhand får den upp en havsörn. Och i den stora villervallan kommer Anders alla vedermöder till heders och MEDELHAVSTRUTEN kommer vackert förbipaddlande på bästa avstånd och slår spiken i kistan från igår! GRATTIS!

Så sätter sig pilgrimen att spana

Vi känner oss nöjda och är inställda på allehanda dont i Visby. Då-reptilhjärnan hos en gammal skådare reagerar! Något annorlunda flipprar genom starrdiset – morkulla!! Rena självmordskandidaten som drar rätt ut. Morkulledragarn Anders apporterar, så och pillen och det blir en härlig cirkus, där dock pillen återvänder till pinnen utan kulla.

Sedan drar vi Visby och faktiskt två Strömstarar vid reningsverket!!!

11 nov och Anders knackar på. Som vanligt har jag fullt sjå med en massa grejer. en mycket ful ovana men intalar mig alltid att jag inte rår för det. Idag kunde jag inte skylla på möss i burarna men att Jörgen W skulle hämta grejer bl.a. den krossade lampan, blev en herrbetjänt istället.

Anders cyklade i förväg till fyren och borde väl varit förtjänt av någon “stänkare” innan jag kom dit någon halvtimme försenad. Men jag kunde pusta ut och sätta mig i skönt lä av fyrbostaden. Novembermörkt men fin sikt och rörelse över havet. Avlägsna horisontankor, det mesta förmodligen alfåglar. Men också en del mer njutbart som en vinterfärgad svarthakedopping, snösparv både framför näsan och några ute på Utholmen. Där också en mäktig havsörn. Några lommar också såväl smålom som storlom.

Anders har under senaste året arbetat upp litet av en specialexpertis. Han scannar hela tiden runt i trutsvärmarna. Företrädesvis kring norra Utholmen. Och visst vi jobbar på några men de blir klunsiga havstrutar eller tråkiga gråtrutar. Så hugger King Cobra, jag menar Anders

Ser mycket bra ut och vi jobbar på. Vitt huvud med boa och bröstband. Blåtiran på plats. Näbb och huvudform. Lång vp-projektion. mörkkärnade tertialer. Melering och inslag av vuxna fjädrar i manteln.

Så flyger den en bit och det ser Ok ut med vingöver-o undersida och fjällvråksstjärt. Vi kan också jämföra med några gråtrutar som gör kort gästspel. Den ligger kvar.

 Nu är fågeln närmare och visst är det en solklar MEDELHAVSTRUT. Men det är samma bild härovan, trots ljusskillnaden och det tydliga rödsticket i högerbilden. Det får väl ursäkta att vi på hemvägen drabbades av Janthe-lagen och nästan slumpade obsen. Hemma på toan bläddrade jag litet i Fågelguiden och har en bra flyktbild på vår fågel, det som litet fått mig att vackla. Än bättre blir det när jag scannar Svalan på flygande 1K-fåglar. Och min glädje blir euforisk när Anders bilder dyker upp på mailen, visste inte om han fick med fågeln.

Jag vill framhålla två saker. Bilderna i sig utgör inget 100% bevis. Dom är bra med tanke på ljus och avstånd men håller bara ihop med våra observationer. Ibland är en observation av samma art klockren och sekundsnabb ibland tar den tid och det är inte alltid man förstår varför – som i det här fallet.

Tionde november och rejält inne i “the dark side of life”. Lätt regn, nordostan och inne hela dagen. Typiskt nog trampade jag sönder en taklampa i jugendstil, en riktig dyring och familjerelikt för Eva. Jag förbannade dåligt ljus, klumpiga träskor och undvek den verkligt skyldige.

Några ljusglimtar dock, en käckt sjungande trä-trä-trädkrypare, inte ett dugg skum bara vanlig. Så fångade jag en skogsmus (av beskrivning att döma Större skogsmus), den här gången en riktigt lugn, som tvättade sig innan den försiktigt hoppade ur buren. Väldigt stor skillnad på individer eller är det en könsdimorfism? De stora har varit livligast hittills.

Så livades dagen också upp med ett kaffe med Anders. Vi konstaterade att än är fågeltiden inte förbi, novembrar har som regel alltid några överraskningar på gång. Såtillsvida klämde rovisgänget Anders G, Harald N och Far och Son of Lufo Sveriges första av hittills bara tre obsar av östlig rödbukig svart rödstjärt den 15/11 i Hamra!

Tillbaka till nuet och verkligheten.

5 nov en snögloppsdag då jag i full regnmunderingen lyckades frambringa en dvärgbeckasin vid Svältislagunen.

6 nov Aj vad det skulle smaka med en Gustav Adolfbakelse. Minns när Tommy på Donner beställde hem ett lass häromåret. Eller än längre bakåt i tiden när Ljungblads i Aås erbjöd såväl vita avgjutningar i marsipan som svarta i choklad av hjältekonungen.

För mig började dagen med fångst av en stor större skogsmus, mycket livlig. Sedan blev det handlingstur per cykel till Klinte med skådning. Kovik med två gransångare, en jorduggla och sju skedänder. Vives hyste en rolig gåsflock med några vitkindade och en prutgås. En diminutiv gås, som ändå torde klassificeras vitkindad, hade helvitt huvud och vitt på bröstet och var som sagt liten men allt annat… En havsörn som var ringmärkt följde mig hela vägen och hela tiden drog det mängder av fiskmås söderut.

På kvällen spanade jag in Mickels rumpo från köksfönstret.

7 nov. Tog långpromenad runt hela golfbanan med kaffepaus vid fyren. Där också häftigheterna, en pilgrimsfalk och en Kaspisk trut båda på Utholmen. Annars puttrigheter som en flock vardera av steglits och tofsvipor, några ängspip och en vinterhämpling.

8 nov. Anders med lyxåket. Först kaffe vid fyren, både stor-och smålom, salskrake och en (samma?) Kaspisk trut. Sedan Kovik där rompu bjöd såväl ljungpipare som snösparv. Idag fångade jag två St skogsmöss i samma bur, en stor livlig och en liten lugn.

9 nov. Tar ut mest för motionens skull. Bara handjagaren. Hyfsat längst ut på Svältis med snösparv och snatterand. På återvägen inne vid stättan full fart på trastar och en fin flock sidensvans. Plötsligt vimlar det av allt flyfärdigt i luften hägrar, skarvar och där en sädgås och – 

 en JAKTFALK!!!!!!!

Den hinner visa upp sig fint, den tvåfärgade vingundersidan, väldigheten m.m.

Mäktigt men underbart är kort.

Efter häftiga utlösningen 27-28/10 med Ökenvarfågeln i topp gör jag en sammanställning över

To 29/10 – On 4/11 anno 2009

Kan ge en hygglig bild av ett Gotlandsskådande i Allhelgona/Halloweentid.

29 okt hade vi djärva planer på en flogg i österled. Teamet Andres-Olof var förstärkt med stjärnornitologen Lennart W, Mr Hartsö-Enskär och med magnifik upptäckarlista.  Inte bästa vädret, bister nordan och tunga moln. Vid Lau myr dock lovande start, tusentals ljungpipare och tofsvipor, en blå kärrhök och till Lennarts stora glädje några mindre sångsvanar, nya på hans oktoberlista-09.

Tornet i S Lausviken knäckte oss nästan. Svinkyla direkt ur bilarna och en del fågel men inte DET DÄR.

Men vi är ju inte vilka som helst. Tinade en aning ute vid Nabben med kaffe, ngra gråhakar och havsörn samt snösparv på Laus holmar. Anders offrade sig som chaffis medan Lennart och jag tämligen resultatlöst floggade hela vägen från Nabben tom N Austerviken. Fjällvråk, ngra snösparvar, en del salskrak, litet skedänder men det var inte en sådan där DAG.

Vi avslutade med en grundlig genomgång av Närsholmen. Det drog en del vitkindade mot S men i mållor, buskar och träd var det dött. Ändock fick vi till slut upp värmen och stämningen var hög; vi hade i alla fall gjort vårt bästa och man är litet bortskämd att klaga en gråmulen dag med nordanvind!

30 okt. Typiskt, typiskt “borta bra men hemma bäst”. Behövde bara Svältholmen tor ca en timme mellan annan dont ; Dvärgbeck vid Lagunen, Pilgrimsfalk ute på Utholmen, 5 salskrakar i Viken och i “bra hörnan” 3 sidensvansar och en brunsiska. Vem sade något om att “gå över ån efter vatten”.

31 okt Allhelgonadagen och Halloween. Ihärdig nordan men kort tur ut till fyren. En gråsäl vältrar sig i havet, en havsörn och 2 ljungpipare på Utholmen, 10 sjöorrar flyger norrut och högt i skyn ett tjog mindre korsnäbbar. Senare vid min eld får jag sällskap av en piggögd liten skogsmus, gillar den värmen eller är den störd? I kvällningen halloweenar Mickel utanför köksdörren i min skraldespann.

1 nov Äntligen har vinden avtagit men fortfarande detta höstmörker. Anders gör mig sällskap på en liten Svältistur. Vi “dvärgar” med såväl dvärgbeckasin som en ytterst tillgänglig ung dvärgmås. Mindre hackspett möter oss överraskande i sin bågflykt. Några vinterhämplingar drar förbi medan ett ex höjer stämningen rejält tills den låter sig infångas

på bild av Anders alert som vanligt. Några ängspip och en sånglärka också.

2 nov. SSO av kulingstyrka och uppehåll. Ny attack utanför hemmamarkerna. Faludden i gryningen. Nästan lika kallt som vid Lau häromsistens. Efter en ganska lovande första halvtimme, ngn smålom, div änder och framförallt ett fint flöde alkor dör sträcket nästan helt ut trots att några tunga kanoner förstärker, Juppen, Magnus L, Gutt Å och Gösta R.

De ger upp efter 2 dvärgmåsar. Magnus håller ut längst och belönas med en kaspisk och en medelshavstrut och vi känner att vi trots allt kan lämna med hedern i behåll. Ack vi skulle bara veta att strax dök Bimbi upp och klämde en STORMFÅGEL!!!

Alkärret ger bara en gråsiska och litet desperata drar vi udda lokalen Sandarviken. Blåsigt men litet sol och vi tinar upp. På alerten med repris på gårdagsjobbet med en vinterhämpling och en sen storspov. Just när vi skall embarkera bilen slår Eva en pling och med mobilen i ena handen och kikaren i den andra har jag så en tretåig mås, blixtrande grann juvenil och på kalasavstånd. Tillsammans med några skrattmåsar och en ADULT också! Anders jublar över den hägrande whiskyn som blivit substantiell. När vi sedan skall njutobsa hittar vi en palli.. men nej bara en varfågel och två spetsbergsgäss.

Hela turen blir sakta men säkert en höjdartur. Kaffe i tornet och vi kan bla blicka ut över havsörnar och några bläsgäss. Trots att vi missar Magnus Ls 3 ägretthägrar i Burgsviken, vi åker en annan väg, så blir avslutningen magnifik, innanför Näs samtidigt i luften 2 kungsörnar, 2 havsörnar och en blå kärrhök.

3 nov idag behövs ingen hemma bäst. Trots frånlandsvind ändå hyggligt. Kaffe vid fyren med tre havsörnar, även här litet alkor och en riktig höjdare en berglärka som flyger ut över havet. På hemvägen låter en mindre hackspett och eftermiddagen på Svältis såväl Kaspisk som Medelhavstrut. Tycks vimla av speciellt den förstnämnda.

4 nov avslutar följdriktigt denna review vid Fyren i lätt snöfall! Anders tappert vid min sida, En passerande Kaspisk – förstås -, smålom, prutgås, havsörn och som grädde på moset en insträckande ung blå kärrhök!