Olof Armini om fåglar och natur

Jag är fågelskådare, på engelska birdwatcher. Alla birdwatchers är i någon grad birdtwitchers, på svenska närmast fågeldragare – dvs drar sig till speciella fåglar, intressanta oftast pga sällsynthet.

Jag har träffat på ultimata twitchers från hemlandet England, enligt dåtida skrönor anställda som resemontörer på oljeriggarna i Nordsjön. När larmet gick på Fair Isle om en tundrapiplärka kunde de enligt kontraktet slänga rörtängerna på däcket och sig själva i en helikopter, destination den lilla ön mellan Orkney och Shetland.

Träffade ett gäng commandos på Camliça, en kulle i üskudar i asiatiska Istabul känd för sitt enorma fågelsträck. Det var optimal sträcktid i september-82 och dom var grymma men skulle enligt min reskamrat och ögonspecialist, Finn vara blinda innan pension. Dom stirrade rakt in i solen med blodsprängda ögon.

Har nog avslöjat att jag inte är någon twitcher av hög klass. Trodde bilen skulle bli ett lyft, men nej, hittar alltid förevändningar för att vänta och skjuta upp. Men draget till det ovanliga och sällsynta är ändå kraftigt.

Därför startade dagen, 21 maj fint. Buskallt och svårt att hitta lä i den friska vinden. Men jag hade bra kläder och en fin stol (Eva – förstås!). Och massor av fåglar twitchade mig. Riktigt högg jag på en SVARTNÄBBAD ISLOM i full sommardräkt, något av det mest estetiskt tilltalande bland aves. För mer än 40 år sedan var jag först att se och rapportera arten i Vänersborg. Några år senare var det dags för repris fastän på Gotland. Men man tröttnar aldrig.

Inte heller tröttnar man på svarttärnor. Såg mina första i Asköviken-76 och har sett tusentals på sträck i Grekland. Och idag tänkte jag avrunda morronskådningen på Cape Armini med två grannt utfärgade.

Då klingade mobilen.

Och jag sitter i Västergarn i pool position. En lifer som drar på mig – vava! Halvannan timme i snålblåsten. Och en halv dementi, kunde varit typ tjäder eller orre – sic. Så kaffe och värme – härligt.

Och så typiskt för de hektiska fågelveckorna i maj. Litet sömn och hets-hets. Twitchen driver skådare till galenskapens rand. En del drabbas.

Tänkvärt och mitt snusförnuftiga drag, är känn draget av fåglarna men dras inte med.

Hjärnforskare pratar om en kognitiv störning, isolering och brist på naturlig stimuli som trimmar vårt intellekt. – Vi blir dummare.

Symptomen är stress, aggression, glömska, virrighet mm vilket försvårar diagnosen.

Vad sägs om denne luring. Diagnos?

Har sjungit åtminstone sedan 18/4, då jag först lade märke till honom. Sången är märkvärdig. Börjar ganska normalt som en Gransångare men avslutar med varierad tonräcka, alltid med en fallande tonhöjd, ibland/oftast mycket likt Lövsångare.

Utseendemässigt är den först en normal Gransångare, men man kan ana litet ljusare ben, längre vingprojektion, grönare översida och gulare flanker/ansikte??

Den slår ned med stjärten på Gransångarmanér.

Det har kommit en hel del rapporter med liknande observationer. Bara från Gotland, två till under samma period.

Därför frestande att laborera med olika exotiska Gransångarderivat, arter eller raser, Iberisk, Sibirisk…

Roar mig dock med att lägga Jokern i leken, Hybridkortet.

I en vidare mening med pandemins erfarenhet av mutationer, kluster mm Kan man tänka hybrider, som nästan alltid försvinner men i elaka fall utvecklar hybridsvärmar. Som kan förvandlas till raser eller arter, men i begynnelsen bara är bastarder. Och onekligen oroande i vår svartvita skådardröm av perfektion – det rena kryzzet. Finns det?

Ett annat hybridkort är anden från 18/3 som jag tidigare skrivit om.

Bit i den.

Kanske samma and som sågs prim April 2018!!!

Eller två olika ur samma hybridsvärm. HÖ -HÖ!

Nu hoppas jag att min vaccination mot Sars-Cov-2 inte skall drabbas av en mutationssvärm som utvecklas till Sars-Cov-3, resistent mot vaccinet.