Olof Armini om fåglar och natur

Dräktstudier är en bärande del av fältornitologin. Vilka landvinningar, vilka diskussioner under en mansålder.

Tankar och frågor, gamla och nya väcks ständigt till liv.

Just nu intressant ifråga om 1-3 Brednäbbade simsnäppor som visat sig på Gotland i vår/sommar.

29 maj – 2 juni. En adult fågel, av de flesta rapporterad som hane. Gnisvärd.

18 juni – 5 juli. En adult hona i full häckningsdräkt. Aurriv.

20 juli. En adult fågel, rapporterad som hane. Grötlingboudd.

Är det verkligen olika fåglar? Den adulta honan kan man spika – och den är fel – borde vara på häckplats båda tidsmässigt och dräktmässigt. Men är det möjligt att identifiera de andra annat än som adulta fåglar i övergångsdräkt?? Kanske hanar – MEN kanske honor och då kanske samma hona. Och hon är ju bevisligen litet fel så varför inte samma fågel.

Intressant att samma resonemang upprepar sig. Tänk på Fläckdrillsnäppan(orna) häromåret – och tidigare – och i vinter. Och alla gråtrutderivat!

Uj,uj Bird in disguise

Det rasar på!

Länge sedan jag upplevde ett sådant flyt på hemmaplan. Hela halva året och speciellt nu i övergången till nya halvåret.

Häromdagen symptomatiskt med en skyttlande röst i vassen bakom Ulf och mig vid vadarskådning i Viken, en FLODSÅNGARE, precis den som saknades i sommarsångsviten!

Eller när Anders och jag turade i lördags och snackade litet “absent friends” i bilen på väg söderut.  Anders nämnde brunglada och jag svepte med blicken längs trädtopparna i Fröjelreservatet – alas!!! – en BRUN GLADA, fint att följa ett tag på väg norrut.

Sedan hade vi en svit av fina vadare i Klase, Kustpipare, Mosnäppa, Myrsnäppa och det rasslade i våra listor på Artligan. Förnämliga 3:e resp 6:e platserna just nu.

Hänger också bra med i normala Juliköret, bland tuvsnäppor, vitgumpsnäppor och tereksnäppor har jag klämt en TUVSNÄPPA och bland 1Kmåsarna hade jag igår både en MEDELHAVSTRUT och 2 KASPISKA TRUTAR.

Tala om full fart och att hänga med!

Synonymer för samma icke önskvärda företeelse.

Året hittills har kantats av motsatsen – lyckade drag och fina upptäckter.

Men en dip på Tereksnäppa i söndags i Gannarveviken. Kompenserade med en “Mignongand” med till synes full flygförmåga.

Presumtiva dippar på Blåkråka på Fårö, undveks med ett nödrop. Första gången avvaktade vi till nästa dag och undvek timslånga färjköer, lång bilresa och säker DIP. Bara Dennis var lyckad. Andra gången förvandlades Blåkråkan till en Biätare och vi hann knappt tänka tanken.

Det fina vadarskådandet i Västergarnsviken har istället förutom fina bestånd av det “normala” gett en TUVSNÄPPA, en Smalnäbbad simsnäppa och tre gamla Småsnäppor, som inte är så vanligt på tidigt vadarsträck söderut.

Mer FLIP än FLOP, så trenden står sig!

En sommar i början av 50-talet. Sitter i segelbåten utanför Djupepallen vid det lömska grunder Räveln och några spovar passerar mot söder, ödsligt visslande. Pappa talar om storspovar och småspovar och lyckas vissla in en ensam individ, åtminstone minns jag det så – detta mitt första vadarminne.

Kanske var Småspovarna på väg mot Östafrikas kuster? Jag fann dom där, mer än 20 år senare, sommaren 1976 vid Dar-el-Salaam. Ödsligt gnäggande på de milsvida tidvattenlerorna.

Där såg jag för första gången Spovsnäppor, trist grå men sedan på vårarna 77 och 78 också vackert tegelröda.

Blev ett glatt återseende i augusti 1980 i Västergarn. Vimlade av dem och för första gången i Sverige för mig.

Många goda vibbar och minnen nere i Västergarnsviken.

IMG_0552

Så klubbas man av BA.

SMÅTRAPP i Norrbotten och Kvismaren.

En av mina SKAM, måste fixas innan hädanfärden, liksom än mer släktingen Stortrapp.

BLÅKRÅKA på Fårö.

Sågs för första gången i Östafrika. WP-kryss på ledningstråd i “farliga” Tunisien och några taffliga Sverigeobsar.

TEREKSNÄPPA idag på stenkast i Gannarveviken.

Igen – kryss i ÖSTAFRIKA!!! Nästan parallell med Spovsnäppan – Svältholmen sommaren 1981!

Störtsugen på alla tre. De´ är gött, än lever urmannens jägarinstinkt!

En vacker men tyvärr skadad Gotlandssnok vid tomt 510. Kolla de orangea fläckarna, breda svarta snedstrecken på sidorna och dito fläckarna på ryggen.

Karaktär typiska för underarten “gotlandica”.

Omdiskuterad, först bara på La Karlsö, nu på hela Gotland och kanske genetiskt en egen art. Bilder på fastlandssnokar kan i nästan alla detaljer påminna om denna – dock!!

Ny test kallas detta för att inlägget gjorts direkt från mobilen. En del blev inte så bra så jag har redigerat.

Likt lågtrycken kommer nu vadartrycken vandrande. De förstnämnda från SW och de senare från NO. Och när de tu mötas får vi nedfall av lämpliga vadare och skådaren kan frossa och jubla.

Första aningarna om tryck brukar komma redan före midsommar och arter som anför tillhör “Tringa“-släktet, Svartsnäppor, Skogssnäppor, Grönbenor m.fl. Också spovar och vipor.

Det riktiga Arctica-sträcket brukar starta i månadsskiftet och anföras av någon enstaka gammal Kärrsnäppa av rasen “alpina”. Den 29 juni hade jag en sådan i Västergarnsviken.

Den 6 Juli, när jag spanade av Viken med Pascal och Lovisa, hade det byggt på till ca 30 gamla Kärrsnäppor och en tegelröd Spovsnäppa.

Så natten till den 7 juli, kuling från SW och 15 mm regn och säsongens första nedfall. 150 Kärrsnäppor och 15 granna Spovsnäppor.

IMG_0539-2

Härligt och fortsättning följer!

Hinns det med något mellan megadragen? Med en tung bihåleinflammation avlöst av en än värre tarmficksinflammation, divertikulit som får mig att vika mig än mer dubbel på morrongympan. Och alla måsten en eftersatt sommarstuga reser med väntande gäster i antågande.

Och ändå har jag upplevt en månad, som jag får gå långt tillbaka i tiden för att återkalla. Priset är högt men resultatet!!!!!!!!!

Först har det blivit Paviken, nästan dagliga promenader. I vänskaplig kamp med Ola Wizén, som inventerar naturområdet och Carl Tholin, som har Västergarns socken på sin lott i årets sockenliga på Gotland. Plus många andra som sugits hit, när subrarrisarna börjat trilla in.

Det har gynnat mig att det varit en sen vår, många fåglar har inte kommit igång förrän till midsommar och nykomna flyttare har fortsatt att trilla in.

Redan första veckan hade jag sett och hört, ofta med Anders eller någon av de andra, en Ägretthäger, en udda Prutgås, Mindre hackspett, Svartkråka, Sommargylling, Vaktel, 2 Trastsångare, Busksångare, Höksångare, Lundsångare, Skäggmes, Pungmes.

Och det fortsatte, Härfågel, Nattskärra, Mindre flugsnappare, Turturduva, Vassångare Småfläckig sumphöna och mycket annat småroligt. Det skall också sägas att mycket setts från tomten som har fått sin beteckning 510 alias Annexen 1:2.

Efterhand har tyngden av skådandet flyttats till Svältholmen/Västergarnsviken/Västergarns hamn, där jag redan larmat en tung raritet, innan den flög mot Öland? TUVSNÄPPA.

Om inte inflammationerna knäcker mig, vad månde bliva!