Olof Armini om fåglar och natur

“Hash harriers” eller “Hash klättrarna” är en företeelse världen över i association till utländska beskickningar. Man samlas på något ställe på centralorten och rusar runt efter varandra och letar (klättrar efter) olika ledtrådar och ropar, “on,on,on,…”. Egentligen begriper man ganska litet tills det efterföljande ölhävandet mm

Jag har varit med på olika ställen och karaktären är olika från Dehli och Kathmandu till Harare och till slut Nairobi och Kampala.

Kaj överraskade med att ha anmält oss till en weekendkryssning med Kampalas Hash Harriers till SSe Islands. Med fyra löpningar – jag som inte sprungit på flera år!

Eva från utsikt-Island tog snabbt reda på att båtarna var läckande såll, 90% av befolkningen var smittade med HIV och nilkrokodilerna var kräsna man-eaters.

Kaj kontrade – dansande prinsessor med ebenholtshy under ekvatormånens sken, ett Victoriafall av välsmakande öl och där finns en “endemisk” Paradise Flycatcher, normal men med helvit stjärt.

Den 6 december i Port Bello i Kampala bordade vi alltså den katamaran som skulle “bära” oss över Kampalabayen till Stora Victoriasjön och Sse. Pga av ett heavy rain och sedvanligt trafik-jam var vi exakt in-time för avgång. Tillsammans med delar av besättningen, en säkerhetsman från Amerikanska Ambassaden och två kvinnliga holländska biståndsarbetare.

Spanade in resans första Speckled Pigeons och resans enda Lesser Kestrel. Några Pink-backed Pelicans och en Knob-billed Duck sam runt båten. Så dundrade några lastbilslaster öl ut på kajen och bars ombord – lovande!

Under de följande två timmarna släntrade ca 150 “klättrare” från Kampala och Nairobi, ihop med ett synnerligt ljudstarkt disco, ombord. Och ett gungande, dansande och rumlande fartyg kunde avgå för en 6-timmarsfärd för halv maskin.

Hittade själv, vidunderligt nog , härliga positioner för såväl vila som fågelskådning. Hela tiden ett flöde av fåglar utan att vara “för mycket”. Bland allt ovanligt, resans enda obs av “vanlig” fisktärna. Vi hade också en av få “vanliga” pelikaner.

Framme, mycket riktigt i fullmånsken, inställdes första loppet. Och vi hade sanslösa turen att få ett eget boende ngn km utefter stranden – tyst, rent och varsin egen bungalow med utsikt över Victoriasjön. Swamp Nightjars dunkade oss till sömns efter kokbananer, ugali och mbuzi, getkött.

Dippen på Träskon droppade av när Kaj och jag njöt en eller två öl vid färjeläget i Entebbe, medan den Afrikanska natten sänkte sig.

Jag med en Nile Special och Kaj med en klassisk Tusker, alltmedan en Spotless Otter simmade förbi.

Så kom den ena Natthägern efter den andra och med ledsyn och ölens skärpa kunde vi arta såväl Black-crowned som White-backed.

Det hela kröntes med en Saxnäbb som klippte vattenytan utanför oss.

Avslut med Kajs födelsedagsmiddag på UN-panget vid flyget. “Happy birthday…” stämdes upp för grannbordets nestor, ett år äldre än Kaj!!!!!

Da´n därpå gjorde jag det där igen! Läste på lätet om African Scops-owl och gjorde ett försök. Vår första African Scops svarade snällt och höll sedan igång ett tag. Kul att höra på xeno-canto samtidigt.

Min allra första African Scops var i juli 1976 i Morogoro! – nästa 40 år sedan!

Efter en trip som blev en praktdip…

Skulle klämma helsäkra och Ugandas mest “sought after” art, Träskonäbb i Mubamba träsk. Vi kom iväg litet sent och fördröjdes ytterligare när vi passerade en begravning. Framma var vi litet tveksamma inför “moderna” arrangemang som aktersnurra på de tidigare ranka kanoterna som ljudlöst klöv sin väg genom papyrusen.

Men sluge guiden H, mindes oss från februari 2004, Eva; Kaj och jag och elva Träskor i luften på en gång. Vi lät oss övertalas, trots att de nio kvarvarande fåglarna setts draga åt … – och så blev det en generaldip. Vi kunde bara önska H “till lycke” innan Mubamba är ett minne blott som turistattraktion.

Lutembe nedanför Kajs veranda är Mubamba vida överlägset och två gånger i år har man även haft Träskon här!

Följdriktigt igår vid tolvtiden på resans 15:e dag, tog jag en promenad några hundra meter och i strandkanten en illuster Grey-headed Negro-finch, som blev art nr 300!

Vi firade tilldragelsen och ett sällsynt inflöde av elektricitet, med öl på verandan och ljuv musik från ett par African Wood-owls.