Olof Armini om fåglar och natur

Ett grymt drag från Rysslands Tajga väller nu in över NV Palearktis. Skådare på öar och kuster i Östersjön och längs Norges kust kan vältra sig i Bomber och Ädelkryzz!

Anders behöver bara glida ut med trucken och rikta kameran

Vackert! Blåstjärten efter solnedgång med blixt. I samma buske som jag 29 nov förra året ädelkryzzade eller rättare ädelobsade Sibirisk järnsparv! Ädelobs menar att man upptäcker en fågel och ädelkryzz menas att det är första gången man upptäcker just den arten.

Rödgåsen en god ädelobs i jätteflock vitkindade på Hummelbosholm

Blåstjärten är på gränsen att förlora sitt bombepitet. Bomb är norska för en superraritet, som de flesta skådare tappar vett och etikett för att se!

Den gången, maj-juni 1973 var Fågel Blå en megabomb på Gotska Sandön. Legendariska bilden av vännen Bruno Sundin. Superädelkryzz för upptäckaren! Gällde länge för förstafynd i Sverige.

Med mer en ett halvt sekel i skådarbrallorna har man upplevt hur bomber har dykt upp, hur bomber desarmerats, hur de begravts och hur de återuppstått.

Fågel Blå, Mäster Erik Rosenbergs favorit, som han aldrig fick se, observeras nu under 2000-talet regelbundet på höststrecket. Knappast en bomb annat än som häckfågel.

Häckar stabilt i Finland, Kuusamo klassiskt ställe. Första gången jag var där, juni 1984, hade vi bara en osäker hörobs. Juni 1992 fanns den litet varstans men trodde jag kryssat den i Nepal ett halvår tidigare. Senare split ger dock två arter Himalaya-och Tajgablåstjärt. Tajga är den vi ser här!

Ibland blir det litet virrigt.

19 oktober 1980 var David och jag på Hoburgen med två rutinerade superskådare Juppen och Marko Harmanen. I övrigt vimlade markerna av legendarer som Stellan, Lasse J, Lasse O, Tord F…

Någon ropade, “En vingbandare”. Vild kalabalik och Lasse J, ung och spänstig tog sig över den militära taggtråden och “säkrade” Gotlands då första Tajgasångare ( senare har en tidigare gammal obs av framlidna Hjördis Stigell fått GK av ayathollorna).

Kom in litet senare i obsen och tabbade mig med att beskriva den med VITA ögonbrynsband och vingband. Något som uppmärksammades av “Mavesåret”, en dominant skådare i Vänersborg. Yellow-browed warbler är ju Tajgasångaren medan White-browed är Bergstajgasångare. Alltså ett nesligt backstep när de splittades.

Jag ser dock min obs 1980 i ett förmildrande sken. Ett kryss och en självklar bomb men inte ett ädelkryss. Idag är Tajgasångare en årlig notering i obsboken och som Bergstajgan ädelkryssad. Den senare är fortfarande en nästan-bomb.

Bernt och jag hade tänkt avrunda Skånefloggen med en “lätt” till Klagshamn – litet labbar kanske? – innan han vände kylargallret mot norr och Götet.

Men Falsterbonäset sög och avstånden är inte så stora. Dessutom kunde jag byta pilot till David som fanns där med de stora grabbarna.

Vinden från sydväst friskade i och samma vädersträck låg tunga mon och väntade på att attackera. Därför valde vi strax söder fyren som obsplats. Bra vindskydd och kort reträttväg till Parkeringen.

Märkvärdigt tryck på sträcket med tanke på vädret. Bra med sjöfågel, fa Bläsänder i 100-tal, tättingar toppades med 100-tals Gulärlor. Tom en del rovfåglar, massor av Sparvhökar och en del Bivråkar, Bruna kärrhökar och Fiskgjusar. Särskilt bland rovisarna var det många som drog rakt västerut och missades av Udden. En del av de landbaserade flyttarna valde, efter att ibland ha rastat på greener och fair-ways, att vända tillbaka!

Plötsligt fladdrade det till i strandkanten, “en knepig mås”, var min första tanke. En STÄPPHÖK, 2K hane, precis som igår. Konstaterade det givna, liten med spetsig vinge, skarp svart vingkil, i vissa ljusvinklar nästan vitaktig. Dessutom en del ungfågelpennor och man kunde också ana en ljusbruntonad rest av ungfågelns huvud – alltså 2K!

Samtidigt som jag tryckte på mobilen, hörde jag Davids röst. Dom hade hittat den när den sneddade ut över havet mot Stevn´s Klint. Bra koordination den här gången. Annars ställde ju vädret till det.

Svårt att veta med några Rödstrupiga piplärkor, några Forsärlor, en Lappsparv, en Tornseglare.

En STÄPP(/ÄNGS)HÖK, honfärgad, som jag först ville stringa till fjällabb, och en hane ÄNGSHÖK gick definitivt out of sight för Uddfolket.

Precis när Bernt lämnat och jag styrt upp mot David och Udden, hördes ett karaktäristiskt “tsrrii”, kraftigt och genomträngande, och bland ett gäng Gulärlor kom en CITRONÄRLA över lagunen, nära och bra, nästan i ögonhöjd. Grå, öppet ansikte, breda tydliga vingband – en 1K-fågel. Den lät flera gånger innan den sneddade in över golfbanan. Alerterade genast Udden, förgäves, kanske vände den/dom?

Med tilltagande blåst och kraftigt regn blev det en stilla cruising på Skåneslätten medan vi smälte några härliga dagar. David släppte mig utanför hotellet och fortsatte ensam mot Götet.

Året har hankat sig fram. Skall inte klaga, många fina skådardrag både själv och tillsammans med andra.

Mest ett labert skrittande och kanske litet väl många nästanobsar, typ, da´n före – da´n efter – alldeles i närheten.

11 till 14 sep hade alltid kreativa Eva slagit till med booking.com och tre nätter på Clarion Collections Hotel i Lund. Hon hade ett gediget program med många spännande möten – Och jag kunde kanske roa mig med att gå runt i Lunds parker eller sitta på någon takterass och spana och i övrigt må gott.

Krävdes att blunda för närheten till Falsterbo, havsfåglar på Hönö och östliga godsaker på Gotland.

Men “Catcher in the rye”, Bernt dök upp – med dotter i Lund och egen lya där. Han var eld och lågor. “Kommer med egen bil på måndag och åker på onsdag!”.

Dessutom skulle David skåda litet i Skåne samma dagar.

Och som pricken över i:et, den 10 sep rena rovisfrossan i Börringeområdet, Stäpphökar, 2 adulta Mindre skrikörnar och en subad Stäppörn som russin i kakan.

Jag är dock luttrad, inte minst vad gäller Stäppörn. Utomlands har jag sett tusentals i Östafrika, Indien, Mellanöstern mm dessutom derivat som Savannörnar i goda antal men…

… i Sverige på Gotland 15 maj 1988. Bedövande rapport från Stellan på Stora Karlsö, Rödhuvad törnskata och en subad STÄPPÖRN! Den drog in mot Gotland. Det blev förfärande många stringar de följande dagarna – den kunde ju inte missas!?

26 maj nästa dråpslag, den ses på Gotska sandön. Fram till 10 juni då den försvann.

Några vaga rykten växer fram till att Lasse J ringer och meddelar att den synts vid Vändburg 14 juli. Den 17 juli drar vi med Harald och hans bror Hilding. Harald rovisspanare in spe och Hilding alltid kreativ, plockar upp en trafikdödad kanin och slänger i skuffen, “Blir lockande örngodis!”.

Godiset till trots blir dagen ett evigt fortsatt stringande på fa Kungsörnar. Drypande DIP!

Harald ger sig inte, 21 juli med Stabile Leif Hägg. Jag ligger lågt men vi dammsuger och väntar, Vänburg, Hamratippen. Till slut ger vi upp för en värdig sorti via Stockviketornet. Stiger ur bilen och över våra huvud svävar den, Stäppörnen.

Genombrott och fågeln kan igen studeras med experter som Lasse J den 8 aug. Den antogs vara 3K, men idag undrar jag om den inte likaväl kunde vara 2K!?

På den tiden fanns bara en handfull skådare med erfarenhet och kunskap om consensus för att spika en Stäppörn. Dock genom goda iakttagelser och beskrivningar var den tämligen lätt att följa. Sågs ungefär fram till halva september.

Den 6 januari 2016 slet David och jag på den vind-och snöpinade Skåneslätten. Vi såg allt utom den 3K Stäppörnen som fanns där. Vi måste ha haft den på armlängds avstånd att döma av flera foton.

Så den 11:e dennes i en punktlig och bekväm FlixBus, var det med litet blandade känslor jag såg tiden an. Tre timmars resa till Lund i pool-position. Visst kunde jag stringa litet från bussen, en gammal Stäpphökshona strax S om Varberg och en Brunglada vid Helsingborg, men vädret tungt och inga larm, varken lokala eller BMS.

När vi landat i Lund och satt och mumsade vegomacka på Patisseriet kom det befriande larmet, signerat David Armini(!), Mindre skrikörn, Börringe!

Bernt hörde också av sig om strategimöte senare på hotellet! Upplägg för den 12:e med liten regnrisk och frisk SW, blev direkt ned till sydkusten mellan Trelleborg och Smygehuk och sedan dra hemåt genom Havgård/Börringe! Chansa och avstå Falsterbo – djärvt!

Gymmet, härlig hotellfrukost,dusch, Bernt på plats och 0815 med trygg kurs söderut. Några glador och avtaget mot Börringe och vi ruckade redan på planerna. Blev klassiska Bisbjär mellan Börringe och Havgård.

Massor av godis i luften och redan före 0900 en Skrikörn bland övriga rovisar norr om Havgårdssjön. Långt håll och försvann bakom träddunge. Men av allt att döma en av de äldre Mindre, som setts den 10e och av David igår.

Petter,  träffat honom på Gotland, dök upp och vi laborerade vidare bland den nästan irriterande mängden Havsörnar. Hastigt dök den eller en annan individ upp ngn km söder om den förra obsen. Tvärs över och på andra sidan Havgårdssjön. Även denna gång litet långt håll och kort obstid.

Petter drog till andra sidan Havgårdssjön för att komma närmare. Vi avvaktade och fick nära och fint över Fogdebacken en 3K+ MINDRE SKRIKÖRN.

.

Kartan visar, 0, vår obsplats och övriga tre punkter ungefär där örnen iakttagits. Ger en känsla för hela obsen. Bilden är Richard Eks och en skärmbild från AP. Föreställer de två örnarna 10 sep på ungefär samma ställe. Högst sannolikt samma som 11, 12(vår!) och 15 sep.

En mörk, kompakt örn, voluminöst större än, men i omfång ungefär som omgivande glador. På översidan vita handbasfläckar, tydliga ljusa täckarfält, vit övergumpsfläck. På undersidan tydlig kontrast ljusare täckare mörka pennor. Litet huvud, kort stjärt och hängande hand även när den kretsade. En yngre fågel (1K-2K) skulle under dessa betingelser visa något av ljusa täckarband på över- o/e undersida.

Nu var det dags att byta position till andra sidan Havgårdssjön och återförenas med Petter, som inte sett något mer av örnen. Fortsatt vimmel av fåglar, fa rovisar, men också 2 Vita storkar drog förbi.

Så upptäckte jag en 2K HANE STÄPPHÖK. Den drog så sakteliga enligt de tre punkterna och vi stod vid 0-punkten. Klockan var 1000 enligt mitt larm.

Stäpphök kändes det som om de flesta, fler skådare började dyka upp, var litet mätta på. Det var en fin hane som i hastigheten kunde gått för adult, litet måslik, liten, vass vingspets med smal svart kil, men några mörka kvarvarande juvenila pennor på armarna gav åldern 2K. Stäpphökar är generellt längre komna i sina dräktbyten än Blå-och Ängshökar i motsvarande ålder.

Så dags att byta obspost igen. Vi valde Näsbyholmsallén. Det ställe där det brändes (Hu, vad kallt!) värst för David och mig den där januaridagen 2016. En bonde hade lovat att DEN satt på ett jakttorn i kanten av en energiskog. Där satt då en Fjällvråk – Uj vad nära! – och i bakgrunden kretsade både Kungs-och Havsörnar.

Ett par skådargäng och proffset Erik Mölgaard befann sig på plats. Och förstås Havsörnar med annat roviskrafs och några Tranflockar. Blåsigt och vi var litet trötta. Övriga skådare drog vidare och vi tänkte ta en fruktstund i bilens skyddande hölje. Innan jag stängde dörren, en blick uppåt, en stor örn… Försökte göra allt på en gång, visa, förklara, slå upp i appen, larma…

DET VAR, DET VAR, DET VAR

STÄPPÖRNEN!!!! Den gled långsamt ned bakom trädridån parallellt med allén. Jag larmade ut den 1219 och vi kastade oss i bilen och for österut. Ångrade oss efter en stund och vände västerut.

Erik M befann sig i närheten av Hunneröds mosse (Pt 2 på kartan), där Stäppörnen slagit sig ned 10 sep. När han fick vårat larm åkte han dit. 1232 kom örnen och han larmade. Den landade dock inte utan drog iväg 1240. Erik hann dock med några fina foton.

Samtidigt jagade vi längs Gärdslövsvägen och alerterade flera skådargäng. Vid järnvägsövergången (Pt 3 på kartan) hade vi så Stäppörnen över huvudet igen och kunde lugnt och fint kolla in den innan den sänkte sig bakom barrskogsplanteringen S om vägen. Vi bonusade också Nötkråka.

Resten blev en litet ärevarv med en Pilgrimsfalk och många skådare, bla David som kom från Falsterboudden.

Stäppörnen är en stor örn med breda fyrkantiga och djupt fingrade vingar. Den hänger med handen som skrikörnarna men har mer framskjutet huvud och längre stjärt. I den här åldern har den ett brett vitt vingband på undervingen och man kan på orginalbilderna se den långa mungipen. Möjligen kan breda vita spetsar på 2a generation hp 1-2 tyda på 2K men bättre kanske 2K+!?

Stort tack Bernt och David som på olika sätt ledde fram till denna Rovisfrossa. Tack också till alla trevliga medskådare som vi träffade på. Då alldeles särskilt Erik Mölgaard och absent friend Rickard Ek med glimrande bilder.

Nå, icke att förglömma, Eva utan vars aldrig sinande kreativitet jag suttit i Götet.

Hösten är här! – enligt kalendern i alla fall. 3.e september anno 2017.

Inregnad på en av Sveriges torraste platser, Västergarn. Lär bara ha en konkurrent i regnskuggan bakom Kebnekajse!

Och naturligtvis kom första höstnedslaget i övriga Sverige. Gulbröstad snäppa på Öland, Stäppsångare i Norrland, Eleonorafalk, Skrikörnar i Falsterbo. Litet i andra hand soffskrapade jag ihop en del. Da´n innan var jag tidig med höstens första Tajgasångare och Rödstrupiga piplärka.

Och äntligen får man väl säga dök 2K Stäpphökshanen upp vid Muskmyr och Hoburgen. För det får väl förmodas vara den Anders och jag såg från Stockviketornet 29 augusti och den som Juho plåtade vid Rone 27 augusti.

Några av Juhos fina bilder på skärmavbilder från AP.

Minns också med välbehag 28 augusti förra året och den mörka subad Eleonorafalk som så fint visade upp sig över Tomt 510

Blir en kopp kaffe medan regnet strilar!