Olof Armini om fåglar och natur

Utlovade en analys utifrån bilden

efter att ha konsulterat observatören Anders. Tyvärr är han på resande fot, först Skåne sedan Öland eller som han uttrycker det “Av strikt solidariska skäl flyr även jag Gotland …”. Ivrig som jag är och för att ta fulla ansvaret föregriper jag hans svar.

Fågeln på bilden har i fält bestämts till en 2K Kaspisk trut. För att pressa Anders eller kanske än mer mig själv gjorde jag först en negativ analys med avseende på artningen. Jag citerar ordagrannt mail till Anders (som han inte fått ännu).

“Och det blir Kaspisk 2K vs Havstrut 2:a vinter
Har många likheter som gör en del jämförelser hårfina
 
Näbb: Grov och stor med en färgsättning ljus bas vit tipp. Fördel Havs
 
Huvud: Formen kraftigt argument för Kaspisk, “liggande ägg” med näbben som förlägning av toppen. Kontrasterande vitheten dock aningen mer av havstrut med anade skuggningar.
 
Mantel: Pekar entydigt på Havs med typiska mörka blotchar i en ganska ljus översida. Kaspisk mer jämn och utbredd mörk mantel o täckare.
 
Tertialer: Tämligen bred vit spets och bräm. Talar för havstrut.
 
Stjärt: Vit med svart terminal band går ej att se om brutet eller helt. Lika.
 
Ben,storlek,vingprojektion: Båda har långa ben men Kaspisk står ut mer prop. Svårt att avgöra liksom storleken over-all och vingprojektion.
 
Utan hänsyn till annat än bildanalysen så är min option nr 1: Havstrut 2:a vinter och som en liten extra tyngd lägger jag till att vi lagt märke till ovanligt mycket havstrutar i Västergarnsviken på senare tid vilket ökar sannolikheten för en litet udda individ i udda ålder –
Men detta är inte svaret på vilken fågel bilden föreställer!!!!! Sug litet på karamellen och kommentera.”

Är exempel på en typisk färgad analys där i det här fallet svårbedömda (nb på denna bild) detaljer viktats fel vs bestämningen. Jag har svartmarkerat felen och en noggrann observatör kan nog belägga eller åtminstone ana redan på första bilden.

Bättre upp med än fler bilder

Jämför sedan med gårdagens bilder från Gotska Sandön

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211196.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211448.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/211449.jpg

Enda skillnaden som jag spontant ser är blekare täckare på Västergarnsfågeln, vilket kan vara optik, bildbehanding, ljus eller ett faktum. Sa någon att det är samma fågel så varför inte.

Fö såg bloggaren själv en 2K Kaspisk trut i Västergarn 22.3. Kanske samma hela tiden – – Såå varför svåra??

Jo det är så jämra intressant och lärorikt. Återigen stort och varmt tack till David och Anders som gett material till detta också stort tack till skickliga plåtarna och vassa observatörerna på Sandön som sig själva ovetandes på ett förtjänstfullt sätt bidragit.

Kanske passa på litet vad man säger i internationaliseringens luftlager. Men i nuläget ligger drag, hysteri och annat på nivå med Islands vulkaner.

Och det är inte bara fåglar – lavskrika på Gotland, ripa på Hönö – som lever tok. Stadgade familjefäder, uthungrade, uttröttade pressar sina fartvidunder långt utöver det tillåtna i mil efter mil. Då är en svikare otillåten – en flyktad vipa eller trapp – eller måste sveket hämnas!

Själv körde jag en modest variant idag, men fördenskull inte utan nerv och känsla.

I morse kollade jag vädret, strilande göteborgskt och inbjöd till att ta itu med eftersatt dont, pappersarbete, litet städ, lugn frukost, yogagympa m.m. Sent omsider öppnade jag datorn och blev glatt överraskad att fjällpiparna ute vid Säve siktats idag.

Inte för att fjällpipare – som kryzzades med David och Eva redan 1975 i skuggan av Storfjället, sin riktiga miljö. Men jag kände för en 3-milstur per cykel efter innemögget hela förmiddagen.

Men så det regnade. Bytte taktik och prick ett satt jag på bussen med Evas årskort – och tro det eller ej men trekvart senare stolpar jag ut i rena bonnlandet inte långt från Säve flygplats på Hisingen. Är inte helt obekannt med pläjset. En juninatt för två år sedan drog jag – den gången per cykel – på en sjungande busksångare och intensivt vaktelslag – just hit.

Idag dock litet desorienterad visades jag rätt av en alert skådare som mumsade på en glass efter väl förrättat värv – tack för det! Hade om inte regnet så lägligt upphört kunnat spana in fåglarna genom busskursglaset. Jämra juste och kunde jobba på för mig själv och klämde minsann en mer än någon annan hittills – alltså dussinet jämnt.

Hann handla på Domus innan hemma i god tid till sjörapporten tio-i-fyra. Tala om drag!

Här en länk till alltid alerte Christer F – bilder av just desamma.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/210571.jpg

David undrar om arttillhörigheten hos följande trut.

Alltid lömskt att få foton i sin hand som har en bakgrund. Denna bild är tagen i Västergarnsviken av Anders som med största sannolikhet kom fram till att fågeln är en Kaspisk trut, 2K.

Hade jag fått fotot och några tämligen lika andra “by random”, så hade min neutrala ståndpunkt varit “just another gull“. Pressad hade jag gett några options lika grundade på sannolikhet som på vad fotot visar. I det här fallet grumsiga (förlåt, Anders!) foton i Västergarnsviken – options  havstrut och gråtrut. Hade det varit stranden på Röda Havet hade det blivit många fler options. Kaspisk trut kan vara riktigt (huvud,näbb,ben,tertialer känns OK), men mantel/rygg stör vilket Anders påpekade som en diskrepans mellan vad han upplevde i fält och fick fram på fotona.

Davids fråga väckte dock mitt intresse över vad en bild betyder. I fågelartiklar, som det här gäller tycker jag att bilder grovt generaliserat kan indelas i tre kategorier 

1. Illustration och dokumentation. Bilder som tydligt visar och visuellt “beskriver” objektet. Kända och för oss gutar närliggande exempel är större turturduvan på Faludden och den fiskmås som vållade sådant rabalder i vintras.

Exempel från bloggen är stäppvarfågeln på Vives i höstas.

Litet problematiskt blir det när bilder på objektet visar något de inte skall visa, som med blåstjärten i Skåne i vintras. De bilderna platsar inte riktigt i denna kategori även om de är tekniskt perfekta.

2. Dokumentation. Visar objektet men är inte helt tydliga och kan bara hjälpligt eller inte alls stödja observationen. Tex en “klassisk” bild bevisligen på en flygande tjockfot på Faludden som likaväl kunde vara en beckasin eller vadsom litet spräckligt.

Exempel från bloggen är medelhavstruten vid fyren i höstas.

3. Illustration. I princip allt som kan “lätta upp” artikeln, men ofta någon form av bild för att tydliggöra beskrivningen av objektet. Illustrationen behöver inte föreställa objektet. Exempel på Club300s hemsida just nu, en bild på en stäppvipa i Backamo på 90-talet illustrerar dagens stäppvipa i Uppland!

Exempel från bloggen är mindre skrikörnen nu i vår.

Accepteras ett visst överlapp mellan kategorierna tycker jag de täcker upp bra!

Med ovanstående som grund tycker jag Anders fotodokumentation hamnar i överlappzonen mellan 1 och 2 som bild i en beskrivning av hans fynd i Västergarnsviken.

Men som bild i mitt blogginlägg var det en illustration av Anders djärvhet, framåtande och vurm för spännande trutar.

Bättre svar än så kan inte undertecknad bloggare ge. Och tack David och Anders som gett mig inspiration till detta!!

Hysteris språkliga härledning är livmodern och syftar till ett specifikt kvinnligt uppträdande. Detta blir i högsta grad manligt i fågelskådarkretsar i dagsläget. Massivt varmluftstryck från öster och kärv kylig nederbördsfront från väster och över Sveriges östkust mötas de. Öland och Gotland har det här läget i dryga decennieintervaller!!! Rapporter hittills överväldigande med stäppflyghöna på G och stäppvipa redan här! Spä på med alpjärnsparvar, blåstjärt och häcksparv.

Vilken utmaning men samtidigt förlamande, som beskedet att präriemåsen är åter i Västergarnsviken!!! Den som aldrig fanns!? Man kan bli hysterisk för mindre.

För att hålla “livmodern” stången så sansar jag mig kring den högst substantiella svarthakade busken igår på Brudarebacken. Jag hittade den inte idag utan fick nöja mig med ett antal vanliga buskisar, trummande hackisar, en ortolan, råbock och antågande Göteborgsväder à la Bergen, regn, regn och åter regn.

Sverige “drabbas” av två prototyper svarthakade buskskvättor:

1.Västliga

som ligger nära att etablera sig som häckfågel i Sverige. Har häckat och det finns hyfsade populationer i Danmark. Var själv tidigt på plats på ett strong-hold, Kjaersgaards strand, där min Afrika-vend Kaj har sitt sommerhus. Arten är tuffare att stanna än kusinen buskskvätta men nordliga populationer måste ändå röra på sig. Typiskt är alltså tidiga obsar på våren av först gamla hanar!

Här en riktig tuffing i december samtidigt med hedpiplärkan på Ånäshalvön. Mustig i färgen redan! Jämför man med Brudarebackenfågeln

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/209762.jpg

så är den senare självklart en ad hona trots att jag skickade in brasklappen om en 2K hane – en lapsus.

2.Östliga

Har också besökt närmaste häckplatsen, Kuusamo i Finland. Av klimatologiska skäl en mer långflyttande population. Finns dock helt stationära och ibland artspecificerade populationsderivat i fjärran östern – ett eldorado för artskapande. Tex finns en vitstjärtad art som ses fint vid Yamuna som rinner genom Delhi och när man “svårar” med variegatus i Halland häromåret är just det vita på stjärten “crucial”.

Här en typisk representant, 1K-fågel på hösten och företrädesvis på vår östra kust – i det här fallet Öland foto signerat Anders.

Ganska ljus, vit haka, ostreckad rostig övergump och hyfsat vitt ögonbrynsstreck. Men…

..sedd så här litet mustigare och kanske inte så självklar.

Alltså jobba på!

Varit litet tunt på den fronten – alltså stänkare – i vår. Två alpjärnsparvar varav en på Gotland.

Parerade “den missen” med en del nostalgy-tripping.

Idag ny superstänkare, en stäppvipa i Uppland.

Tar alltså en nostalgy-trip för att sänka adrenalinnivån. Blir Bharatpur i Rajasthan i Indien 27 februari 1991 när jag med kraftig Delly-Belly och punka på cykeln hade lifer på två stäppvipor. Dom kom flygande och landade på en torr-torr plätt – vad hittade dom där? Ungefär samtidigt hade jag två tofsvipor som, där och då, var ungefär lika ovan/vanliga.

Intressant är att i samband med första stäppviporna i Sverige 1989 så rapporterades en obs från Tofta strand på Gotland – svidigt – liksom att jag aldrig kom upp på Backamo-fågeln. Stäppvipan är en enigmatiskt art eftersom artens bestånd anses litet svajigt. Men som sagt Indien är min räddning.

Dessutom “tredje gången gillt” på vårens sur-bogey svarthakad buskskvätta. Cyklade omedelbart på larmet. Drog ca 12:20 från Olof Rudbeck o var hemma ca 13:40. Ganska flåsigt!

Det finns många fina kullar i Göteborg som tjänar som fågelmagneter – på alla upptänkliga sätt. Johanneberg är en, men juvelen i kronan är Brudarebacken och kung i backen är Christer Fäldt – en skådarprofil à la Ola på Gotland. Alltså inte förvånande att han var upptäckaren.

Från förra inlägget hämtar jag

Att göra sin lokal till en bra lokal. Att väva in skådandet i vardagsbeteendet

Ur en annan “point of view” skulle jag kunna säga

Önskan att vara bra och behärska – men – inte släppa fokus på alltet

Jag tycker det har varit ett utmärkande drag i min karaktär.

Litet hårddraget vara elit utan att satsa elit!!

För fågelskådandet innebär det fördelar som raderna som jag inledde med från förra inlägget

Svagheter är tex att det vilar en osäkerhet och ogripbarhet i själva beteendet att man kan vara rädd att pröva nytt

Rent tekniskt kan man ju heller inte bli riktigt så bra som om man bara satsar … Det ligger en motsats redan i resonemanget.

Själv känner jag mig dock tillfreds såväl med analysen som varandet.

Till det tillfredsställande i varandet vill jag också foga tre axplock

Anders

 Djärvt ger han sig i kast med utmaningar som Kaspiska trutar och annat överglödgat i ornitologin. Härlig att ha vid sin sida, alltid med bössan – förlåt – kameran i sin hand.

Grön

 På tal om djärva utmaningar. Vilken femetta på en 2K-hane (ljus iris!) stäpphök häromdagen. Grön börjar ladda upp för nästa Gotlandshäckning, efter mer än ett halvsekel!! Ställvis förefaller stäppisen lika eller tom vanligare än kusinen ängsis så…

Gillis

Femettor var det! Med Gillis vid ratten höll vi på att köra över dragarten – en tofslärka – utanför Willys häromåret. Sånär klistrad på kylaren fick Gillis några mobilskott. Här dock en paradbild på en “blånäbba” i vackert sliten rödbrun dräkt. Vigghonor i sommardräkt efter ruv-och ällingslit har lockat mången Durango till grymma hallucinationer om kopparänder, vitögda dykänder mm Och Gillis alltid på alerten gjorde sitt bästa att få Il Maestro på fall!

Ja Anders, Grön och Gillis dom räcker för att bevisa att fågelskådning inte bara är fåglar!

Har nämnt det vid flera tillfällen, men TGP är grabben som kanske mer än någon annan realiserar det jag förespråkar som min skådarframgång:

1. Gör hemmalokalen till en bra fågellokal! (Detta gäller även på tillfällig lokal på resa)

2. Väv in skådandet i vardagen! (Är alltid närvarande men aldrig totaldominerande)

Grabb, nåja

Här i koncentrerad action i Västergarnsviken!

Läs och njut:

“Mallorca 24 april – 1 maj 2010-05-04

    Tänk. Vackert varmt svensk högsommarväder en hel vecka. Ända tills återresan skulle börja då regnmolnen och kylan drog ihop sig över flygplatsen. Ljumma kvällar i kortärmad tröja, heta dagar bland träsken eller höga gröna berg. Och oftast i sällskap med en vacker kvinna.

    Visserligen en matförgiftning med en helvetesnatt på det enkla hotellrummet men inte värre än så och med återhämtning efter blott ett dygn.

    Först hyrbil till Soller. Apelsinernas stad. Grön grön dal mellan höga berg. Fullt av blommande apelsinträd. Sedan bergskedjan Tramuntana. En strålande dag för termik gav goda antal av såväl grågam som gåsgam – cirka 25 respektive 20 vardera. Dessutom fiskgjuse 2, röd glada 6, brun glada 3, dvärgörn 5, eleonorafalk 1, tornfalk ca 10, rödfalk 2. Medan blåtrastarna sjunger längs klilpporna, Eva-Pia upptäcker ett par häcksparvar precis vid våra fötter längs Cuber reservoar och jag själv lyckas få fram en sjungande hane av glasögonsångare i närmaste lilla pinjebuske.

    Vid sidan av rödhöns, mindre korsnäbbar, gulhämplingar, sammatshättor och – inte minst – de överalltifrån sjungande sydnäktergalarna. Lustigt nog håller sig näktergalarna till betydligt torrare biotoper än jag är van vid hemifrån. Inte så uttalat beroende av vattendrag och fuktstråk.

   Förbi Luc med ytterligare grågamar samt någon brun glada och tornfalkar. Vilse i bergen då vi försökte gena slutade med återvändsgränd på kostig men också några alpseglare, örnvråkar och klippsvalor.

   Nästa dag utmattning efter den förödande fiskmiddagen. Släpade mig efter Eva-Pia på liten promenad till kyrkogården där gulhämplingar och sammetshättor sjunger.

   Dag fyra vidare norrut. En hel del små stopp på vägen. Brandkronad kungsfågel i tallskogen. Svindlande vägar och utsikter.

    Då och då förbiseglande rovfåglar. Och hela tiden sydnäktergalarna som sjunger.

    Tog in på ytterligare enkelt men mycket trevligt familjärt hostal i Cala de Vicent. Tomt på gäster nu men ägarna berättar om ornitologer som bebott pensionatet i grupper under många år tidigare. Mot kvällen biltur ut på nordöstudden i havet – Formentor.   Eleonorafalkarnas land. Bara några enstaka sådana i eftermiddagshettan. Desto finare pilgrimsfalkar i parningsflykt ovanför fyren längst ut och på nära håll. En enstaka blek tornseglare, några klippsvalor, över vattnet enstaka liror av de båda arterna – balearisk och medelhavs. Går hyggligt att skilja åt då de flyger sida vid sida.

    Promenad ned till vattnet via trappa i berget. Jobbigt på återtåget.

   Morgonen därpå vidare till s´Albufera vilket är öns största träskområde. Mkt väl organiserat med promenadstråk och gömslen. På vägen dit den första härfågeln flygande över vägen.

    Nu cettisångare sjungande var 10:e meter, en enstaka kaveldunsångare bland de gigantiska vassarna, åtskilliga grässångare och sånär som på rallhäger idag alla hägrar, minst 7 eleonorafalkar från tornet i söder, styltlöpare på armlängds avstånd, svartbenta strandpipare, mindre strandpipare, purpurhöna, marmoränder vid sidan av alla rödhuvade dykänder med ungar och snatteränder.

    En del nordiska vadare – grönbena, rödbena, brushane, kustpipare och ljungpipare, mosnäppa och myrspov.

    Förmiddagen alltså i träsket.

   Mot kvällen vandring i Boquer Valley med koll efter balearisk sångare som mycket riktigt dyker upp et par gånger helt kort och retfullt ur snåren. Sjunger desto mer men verkar krypa runt på marken. Rödnäbbad trut seglar runt i viken väl framme. Längs bergens sidor flera sjungande blåtrastar vars sång nu börjar bli bekant. Gott om gärdsmyg som överallt annars. Fiskgjuse och dvärgörn. Rödhönor.

Dag fem dvs torsdag 29 april delar vi på oss. Eva-Pia vandrar i omgivningarna och jag ägnar förmiddagen fram till ungefär klockan två åt det stora träsket igen. Idag alla hägrar och fina tillfällen att beskåda kamsothönor både med och utan ungar. Kompletterar artlistan från gömslet Bishop II med tjockfot, ungar av smådopping som annars hörs lite varstans i träsket,  rödhuvad törnskata, gluttsnäppa. Två fina flockar av biätare – den ena ett 20-tal fåglar, den andra mindre blott sex. En adult kungsörn i termik över träsket. Bruna kärrhökar. Och minst 10 eleonorafalkar tillsammans denna dag.

     På eftermiddagen tur till Son Real – ett stort område med genuin mallorkansk natur samt en gård som rustats upp i gammal tappning med örtagårdar, stengärdesgårdar och levande bruna grisar. Pastoralt så det förslår. Med kornsparvar på telefontrådarna, spelande härfågel, sommargylling och turturduva i den glesa tallskogen, lagerlärkor, sjungande i den kortvuxna stickiga växtligheten ned mot stranden vid sidan av baleariska sångare som tittar upp då och då mellan sammetshättorna.

     Svarthakad buskskvätta och vanlig buskskvätta sida vid sida. Den senare är väl på väg norrut.

     Efter mallorkansk middag i en by fem små korta stopp på vägen hem till Cala de Vicent.

Tänkte mig chansa på dvärguv och fick full pott. 2-3 spelande fåglar precis intill och vid varje litet stopp resulterade i minst 12 olika spelande fåglar!

    Österut och söderut den sista hela dagen. Gott om tillgängliga rödnäbbade trutar i en hamn i öster, vid stopp på vägen genom lantbruksområdena tornfalkar, sjungande lagerlärkor och korttålärkor. Härfågel igen.

   Sen in i gyttret av bilar och folk i Palma och inte en fågel att skåda varken i staden eller nästa dag i kylig vind över flygplatsen.

   Inalles ungefär 115 arter beroende på hur man räknar ( svart svan i träsket t ex? ) men en god siffra. En dansk grupp av heltidsskådare hade 125 samma tid häromåret. En svensk enskild fågelskådare 92.

   Vi hade lätt kunnat se en handfull ytterligare om vi besökt Salinerna i söder ( flamingo, bronsibis, skäggtärna med flera)

Tjing tjong.

Torsten”

Likamycket skribent som skådare!

Tjing-Tjong