Olof Armini om fåglar och natur

Tog det lugnt på lördagsmorgonen – trodde jag! Men Anders på alerten och jag fick bara respit till klockan nio, så bar det av. Inte så vanlig jaktmark, Östergarn, besatt av skådarspjut som Jimme, Tårtan mfl.

Flera heta men undflyende targets, så förväntningarna var ljumma, särskilt som larmen lyste med sin frånvaro. Vädret var härligt och vi var ganska mätta så…

Ett litet frest vid Roma slamdammar. Först vid äldreboendet, vackra Gråhakar på topp. Så vid Högbron. Och minsann en BUSKSÅNGARE, som tom kunde beskådas, när Bimbi som fått vårt larm dök upp. Grym näbb och “banan posture”.

Avslutade vid de nyaste dammarna. Dippade Mandarinanden, men både Mindre strandpipare och Pungmes.

Så föreslog Anders vaket Torsburgen och till en LUNDSÅNGARE kunde vi njuta matsäckarna. Lundisen sjöng med ovanligt tydlig “gärdsmyg”drill på slutet av strofen – intressant.

Vi jobbade sedan systematiskt i Östergarnsdalen men hade sånär dippat BIÄTARNA från igår om inte jag irrat iväg och lyckades får in tre ex i tuben för ett “underbart är kort”, medan Anders tröstade sig med en Råget med två Kid.

Vi klarade sedan något underligt ljud från bilen inunder och gjorde Hemse, innan Grande Finale på Mästermyr, 2 VAKTLAR, en Gräshoppsångare och en Kornknarr.

Ölen smakade utsökt på kvällen och tack för turen Anders!

Regnet öser ned och jag kan roa mig med att rota i gamla obsar.

Island är en guldgruva med sina moderna skådare. De lever i den nya tiden med suverän dokumentation. Ofta kan man följa rara fågelindivider – hur de rör sig över ön, ibland i flera år. Samtidigt är skådarna inte många, så trots öns litenhet försvinner rariteterna långa perioder om de flyttar på sig.

Har lånat bilder från Birding Icelands facebooksida, gå gärna in och kolla!

Först en adultfärgad Trädmås, Bonaparte´s Gull (Chroicocephalus philadelphia). Fint fotad av vännen, proffsskådaren och kanonfotografen Simmi för några veckor sedan vid Sellfoss på S Island.

Högst sannolikt är det samma fågel som Jan-Erik, Monica, Alma, Eva och jag såg 23 maj 2014 i Akureyri längst in i Eyjafjördur på N Island. Den var då en 2K fågel och sökte sig senare på sommaren söderut och fotades ute på Reykjanes 6juli av Yann, mr Birder på Island. Men bilden nedan är åter signerad Simmi!

Fascinerande att följa, men inte unikt. En enbent Ringnäbbad mås, Ring-billed Gull (Larus delawarensis) har troget dykt upp varje vinter i åtta år i Bakkatjörn utan Reykjavik. Och tänk på den Ringnäbbade på Stora Karlsö.

Likaså återkommande verkar Mindre bergandshanarna, Lesser Scaup (Aythya affinis) från förra maj i Myvatn resp Bakkatjörn vara. Hittade dem med Jörgen i Myvatn och med Jan-Erik i Bakkatjörn 18 resp 24 maj förra våren. Och åter Yann på hugget i juni i år i Bakkatjörn nu också med kameran!

Båda har dock sannolikt setts tidigare än av oss. Till skillnad från måsen, där vi var nog var “först”!

Blåvalar och Kaskeloter verkar också återkomma till våra “jaktmarker” från förra året.

Ljusnar det inte efter regnet?

Mjukade upp med cykling runt Paviken. En Rödräv smög på en flock grågäss-förgäves. Lyssnade på några kärrsångare och härmsångare, men ingen busk.

Slöa Trastsångare från spången, men alldeles säkert två ex. Så ett surr, har hörseln återvänt? Fuskar med xen-canto och där tittar VASSÅNGAREN fram. Ytterligare några surr, men så försvinner den eller så slår tinnitusen till plus att trafiken ökar denna stilla morgon.

Plingar Anders som är sugen på drag. Fruktlösa försök på vassisen innan vi skjuter söderut. Hopklämd kaviartub, några torra brödskivor, häftig regnskur – inget stämmer ned humöret. Anders bestämd i strategin, Austre först.

GPSEN leder oss på rätta vägar. Och en grann AFTONFALK, 2K hona i blickfånget och en SOMMARGYLLING i hörselgångarna. Falken jagar fint från en ledning och Gyllingen konserterar för fullt och jag försöker medan Anders gör det

Flott den sista – Hö!

Tjingsar på litet folk, Smålands-Bertil med måg, Mikael Nils mfl.

Så leverantörstället n:o 1, Aurriv. Litet längre söderut än vi tänkt. Men så en liten fluglort i ögonvrån långt bort på en sten, så lätt att missa. Snart nog nära och säkert.

BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA, hona i finaste praktdräkt, som nästan bara ses vid häckplats!

Jag försöker men Anders

Och så detta, tack Anders!

Vicket drag – igen!

Inte ovanligt att Au riv, udden söder om Faludden och Stockvike levererar. Varje gång man tar sig dit närsomhelst på året, kan man förvänta sig glada överraskningar. För att inte tala om alla gånger man i flygande fläng kastat sig dit – och än oftare dräglat över smaskiga men onåbara rapporter därifrån.

Ändå randades 6 juni med förväntningar utöver det vanliga. De infriades med råge, vilket jag redan berättat om.

Och utöver själva skådarupplevelsen gavs en hel del intressant. Platsen blev en mötesplats för dagens skådare och dagens skådande – nya moderna skådartider fladdrade i luften.

Jag ser två huvudfåror, man kan nästan se konturer av paradigmskifte.

1. Håller vår systematik för allt levande på att förändras? Och är diskussionerna kring alltfler nya arter en konsekvens som når och påverkar oss skådare? Artbegreppet är ju ett av fundamenten för vårt skådande. Och när gränserna blir för diffusa och subtila för våra naturliga sinnen då…?

2. Den tekniska, digitala utvecklingen. Blir kanske ett instrument att övervinna ovanstående. Med kameror och inspelningsapparatur kan man redigera och analysera utan det gammaldags skådandets problematik att ögonblicket försvinner och ersätts av det förrädiska minnet!

Se bara på Jörgen Lindqvists fantastiska bilder på den Rödhuvade törnskatan!

På dessa bilder kan man se en brun kontrast mot rent svarta partier, på handtäckare, på inre handpennor och på yttre armpennor, 2K! Den trots allt vackra teckningen ger en hane. Den klena näbben utesluter rasen/arten “badius”. Stora vita handbasfläckar och vit övergump indikerar rasen/arten “niloticus”, men den excellenta vänstra bilden visar en grådaskig “sky” över det vita. Kvalificerad gissning blir en östlig “senator”.

En Rödhuvad törnskata är inte längre bara en art!?

A. Balearic Shrike (Lanius badius)

B. Woodchat Shrike (Lanius senator)

C. Eastern Woodchat Shrike (Lanius niloticus)

Men med Jörgens hjälp så fixar vi det!

Och titta på detta från Jörgens kamera

och här rycker eminente Torsten Green-Pedersen in!

Ingen match att sortera mellan aktuella arter.

A. Rödvingade vadarsvala, Collared Pratincole (Glareola pratincola)

B. Orientvadarsvala, Oriental Pratincole (Glareola maldivarum)

C. Svartvingad vadarsvala, Black-winged Pratincole (Glareola nordmanni)

Den Svartvingade vadarsvalan har mörka vingundersidor, saknar vitt terminalband längs vingbakkanten, mkt lite rött vid näbben, inte extremt lång stjärtklyvning, liten kontrast på rygg/mantel – och så det hårda, men inte nasala tärn/roskarllika lätet, som jag hörde och MINNS!

Varmt tack till Anders som förde mig dit, alla som var där och då främst de MODERNA skådarna Jörgen och Torsten.

Da´n före da´n.

5 juni, två dagar efter första barnbarnsstudenten. Grym packningshysteri, alla koffertar på några kilo plus. Jag känner begynnande förkylning. Anders har lovat skjuts från Visby – vilken pärla!

Köper bussbiljetter på nätet innan vi släcker ned allt. 45 kg nedför Eklandagatan och en knökfull buss. Hur många får man va´?

Mobilen plingar, Anders har väl inte…?

Lättad svarar jag “Grattis” och får i replik “Vi åker dit imorgon, jag kan se dem igen” – en äkta superpärla!

Vaknar pigg som en mört 430 på nationaldagen, men med en bastant förkylning och ett icke-fungerande bredband. Ingetdera handikappet sinkar oss att först hänga in Trastsångare i N Paviken. Där träffar vi gamängerna Ola och Mattias. Båda liksom vi fokuserade på de båda Faluddenfåglarna ovan.

Så nu var det gasen i botten och raka vägen, klockan var 0730.

Anders lockade förgäves med Höksångare i Burgsvik, men jag var bestämd. Och ca 0830 stannade vi framför grinden ned mot Au riv. Litet oroande rapporter dock, särskilt kring vadarsvalan, inte sedd på 2 h! Verkade dra sade en tröttkörd men glad Niclas A.

Mattias, Ola redan på plats och Veronica töffar in. Jörgen L kommer in från ängarna söderöver och förlöser med att åtminstone den RÖDHUVADE TÖRNSKATAN är kvar. Ser den i handjagaren, så Mattias och jag stormar ut för att konstatera att det känns som en 2K-fågel och sannolikt är en Senator. Bekräftas mer eller mindre i den rika samlingen fotodokument och av den rika samlingen experter som levereras/levererar. Finns en del brunaktiga pennor och det vita på bla övergump inte tillräckligt prominent (men se opp för ej gammal fågel!).

Vi åker halvvägs ned mot andra grinden och en litet högre punkt. Bra översikt med raststället från igår som närmaste fält. Alltid jobbigt när man inte riktigt vet, men beslutar att tuba runt några varv innan vi ger oss. Klockan är trots allt bara 0900.

Då hörs “kettik-kettik” hårt torrt med drag av roskarl. Jag har förvarnat Anders om lätet, så ögonblickligen vet vi båda vad som gäller. Och en helt underbar flyguppvisning över våra huvuden av den SVARTVINGADE VADARSVALAN (Glareola nordmanni).

Jag stoppar en bil med Jörgen L och hans kamera surrar.

Vilket praktfoto! Här ser man inte det man inte skall se, rödaktiga vingundersidor, vit vingbakkant och liksom på Anders bild inte rött på näbbens innerdel. Alltså artbestämning in absurdum.

Så landar den på samma fält som igår. Många skådare skyndar till. 0943 lyfter den och drar ned till ringmärkningen vid Hoburgen och ses tillsvidare för sista gången ca 1025!

Vi sög gott på denna karamell och tog tillfället iakt för några drinks, som artsupar på kvällen.

Väl unt till juvelen Anders som gjorde detta möjligt!

Själv rundade jag av da´n efter med Lundsångare och Pungmes vid Paviken.

Brukar beteckna mig som icke-dragare.

Men så, i maj sker det, har hänt förr.

Men först till det omöjliga. SVARTVINGAD VADARSVALA på Närsholmen. +25 år sedan sist på Gotland!

Naturligtvis Fredrik S, en lågoddsare i nuläget. Har alla attributerna för att vara “the spotter” i nuläget.

Fotodokumentationen intressant i dessa tider när svansföringen är hög på olika IT-plattformar.

Utan tvekan en vadarsvala. Om vi utelämnar subtila varianter så är det svart-eller rödvingad.

Fotonas kvalité erbjuder “bevis” på rödvingad om man ser vit vingbakkant eller anar rött på vingundersida.

Ses inte och “indikerar” därför svartvingad.

Fotonas kvalité för dålig för “bevis” kring tygel, näbb-till-öga, men mkt svart och litet rött ” indikerar” svartvingad.

Till slut översidan, ännu sämre foto, men överraskande ger det tydlig kontrast mellan mörk hand och ljus innervinge/mantel. Indikerar rödvingad.

Slutsats med bara foton skulle jag helt klart hålla för en svartvingad, men med en återhållen, “visst kan det vara”.

Dock, Fredrik äger obsen. Svartvingad vadarsvala.

Och drag till Gotland inte hysteriskt – omöjligt.

Historiskt klassisk dragsvit var 10 maj-17 maj-24 maj 1991.

Med Stellan och svärföräldrarnas picnickorg i skuffen. I bakhasorna Janthe i livré med limousin. Östlig Dvärglärka på Hoburgen.

Så med Tudde  – själva i bakhasorna på baklyktorna till Lansen. 2110-2130 Tuvsnäppa på Faludden.

Hat-tricket fullbordat litet lugnare med Amerikansk bläsand på Au riv. David blir för evigt botad från dricku av upptäckaren Göran.

Så vårens hysteriska fyrklöver.

20.5 Belåten efter tandoperation rask koll på Vasttrafikappen. Vagnen-buss-buss-rask promenad och där står Jon på Vadskärsudden med tuben. En koll DAMMSNÄPPA. Raskt hem.

25.5 Trixar igen med appen. Hinner omvägen förbi Preemmacken. Ensam med MINDRE FLUGSNAPPARE.

Mindre flugen vid Slottsskogsvallen med mindre rolig ljudkuliss – tung trafik.

26.5 följer Zachis hem till Sörgården. David i dörren med en handkikare. Trekvartdrag på GPS genom hela staden. Bland 20 fotbollsplaner ÖKENSTENSKÄTTA! – på en skateboardramp.

31.5 Buss-Vagn-båt och fyra salta killar, Olle, John, Peter och Christer. Fyra timmar på liten Vargö.

Lägg örat till högtalaren och skruva upp volymen. Njut IBERISK GRANSÅNGARE.

Och här fångad med samma mobil

Ljuvligt härligt allt och till alla genom detta stort tack