Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for December, 2020

Skoja om goja

without comments

Gojan på Öland blir väl inte den succé jag drömde om i ett tidigare inlägg. Den är nu en “klam”art, nästlägst rankad i obslistan. Endast en “string”art är lägre. Definitionerna bestäms av skådarkollektivets inre krets. Jag återkommer om detta.

Börjar bli dax för resumé av 2020 (och smyga in litet av äldre årgångar!). Regnet piskar mot rutan. Saltspår visar på vindriktning och – styrka. Och på närheten till havet. Kaffe och saffransbulle. Varmt och gött, med utsikten som bjudit mitt fågelskådande så mycket.

Coronasmittfritt, tror jag, medan de som “förstår” grälar om vilka som är smittade – om alla är smittade eller om ingen är det. Ungefär som vi skådare kan gräla om någon sett det sedda eller inte.

Tänker först på den sista. En obs från Skvalpvik på sydostligaste Gotland. Upptäckare ingen mindre än Lasse J – en svart rödstjärt av rasen phoenicuroides. En glimrande fin hane och lik denne hane från Kazakhstan.

Än mera lik denne hane på Sudret bara några km därifrån men långt borta i tiden 15 november 1986. Hittades av rovisgänget. “Rovisarnas” eminente “van Gogh”, Harald, målade porträttlikt och jag (an)tecknade pliktskyldigast.

Roligt minne och lärorikt. Dels kring den kluriga art/rasbestämningen. Men också kring den större frågan vad som setts. Vad, vem bestämmer? Titta på fina foton på APan.

Behöver bara titta ut och minnas. Fjällgås, Spetsbergsgås eller Tornuggla. Bekräftar sammantträffanden eller förvirras omdöme/bedömning. Sannolikt både ock.

Two-bird theory eller vad sägs om följande. Hörde vad jag tror var en Brunsångare i Lunnagård 9 december. Sent däckbyte på Toyota, därstädes tillät en promenix och när jag jobbade på 200 kanadicker, några grågäss och en rolig hybrid lockade den karaktäristisk, men försvann lika typiskt spårlöst.

18 december, 1 mil fågelväg därifrån, hittas en brunsångare i Torslandaviken. Den är fortfarande är kvar. Samma fågel, en artfrände eller bara en sammanträffande illusion?? Har brunsångare blivit vanligare eller…?

Så till den invasiva Halsbandsparakiten. Kryssades den 9 juli 1984 vid Hotel Midways pool utanför Karachi airport. Trodde den var exklusiv för SE Asia, men har sedan sett den på Rhodos, Aqabaviken, Hyde park mfl ställen – häckande!

Ändå när den flyger förbi Västergarn och sedan landar i Kastlösa och blir en av decembers mest besedda fåglar. Då är den en klammad illusion.

Written by admin

December 27th, 2020 at 2:34 pm

Posted in Uncategorized

Advent

without comments

Min utsikt är uppdaterad.

Rätt fåglar i rätt tid på rätt plats – utanför köket OR 25

Disigt, mörkt, utan livgivande D-vitamin från solen.

Detta Covid-år så dystert

Men med lysande rött budskap om en riktig vinter – HM!

Rapporterna från denna plätt har säkert fått många att höja ögonbrynen, “Hur kan man se så mycket?”. Men räknar man tid och travade meter så sänks ögonbrynen och kommentaren ändras, “Att man inte ser mer!”

Vad som är rätt vet jag inte, men visst svävar man ofta bort i tankar, allt mellan existens och matematik till dagens menu – och hur räknar man då och hur skärpt är man???

Häromdagen hittade jag

En Morkulla. Inte första fyndet utan regelbunden fa på hösten. Annars är en Tretåig mås märkligaste likfyndet.

Trädet med domherrar har hyst allt från Tallbit och Bändelkorsnäbb till Tajgasångare.

En hastig visit av någon av Tornugglorna var kanske en vision. Medan en passerande Fjällgås på Gustav Adolfsdagen (6 nov) i flock med Tundrasädgäss var mer substantiell. Att synka med de 5 fjällgässen i Galtabäck senare samma dag verkar mindre sannolikt än med den ensamma fjällgåsen i Kungsbacka – med bla Tundrasädgäss.

Men som sagt plockat ur 30 års travande och tittande!

Written by admin

December 12th, 2020 at 2:27 pm

Posted in Uncategorized

Lervik, deja vu!

without comments

8 december 2004, Lerviks hamn med David och en härlig ISMÅS. En hel del skådare och vill minnas att Mikael Nord chummade med ett laxkadaver.

Blev två besök till, ett med cykel och ett med Magnus och Ivar. Härlig skådning, inte bara på Ismås, och jag tog Lerkil till mitt hjärta.

Har senare varit där med Berndt några gånger. Ett välbalanserat havsskådaralternativ. Övergången mellan den bohuslänska arkipelagen och den mer flacka Hallandskusten. Med bil tidsmässigt nära OR, lättillgängligt och bekvämt.

Gett en hel del fint, om än ingen mer ismås, så tex Brednäbbad simsnäppa och Vitnäbbad Islom vid ett tillfälle.

Alltså klämtade minnena när Eva, Yaris och jag, 20 november turade Lervik med fin matsäck. Eva blev förtjust och jag gottade mig. En Svartnäbbad Islom drog förbi några gånger, en Alkekung likaså, mkt Toppskarv och Tretåmås, några Mindre sångsvanar mot S.

Så blixtrade det till. Men som blixten lika skarpt som snabbt. En Svärthane låg och guppade en bit ut. Jag reagerade som stungen av en kobra. Brett vitt uppåtriktat komma bakom ögat. Näbben med knöl som täckte del av näbbfärgen, gul med rödstick. Trodde mig ana brunton (amerikansk) men helsvart när den (med blixtens hastighet) flög iväg (sibirisk). SIBIRISK KNÖLSVÄRTA; hanen som siktats i södra Halland de två senaste vintrarna??? – deja vu!? Tja, litet håll och kort, kanske en sk stringare i strängares glasögon.

22 november nytt försök och nu i styv kuling med smattrande rapporter från Hönö (David mfl på hugget) och andra hotspots längs Västkusten. Litet överraskande var även Lervik välbesatt (Bla Erik Landgren Davids gamle skådarkompis) och jag lite senfärdig hade missat såväl Klyksvala som Svartnäsa – sic!

På behörigt Covid – avstånd, kunde jag dock replikera med Bredstjärtad labb, Storlabb och Lunnefågel och släckte den sura dippkänslan till bara syrlig. Blev också ensam om 2-3 Kaspiska trutar, klockrena 1K-fåglar, om än på litet håll. Klykor, Svartnäsor och Kaspiska var dagens arter på Västkusten – i antal!

23 november blev dagens art, en fågel som blev fotad helt underbart av Erik L – i Lervik!!! – en 1K ROSENMÅS. Den dansade söderut någon timme innan jag tuffade in för tredje gången gillt efter att ha satt av Eva i Kungsbacka. Sur-sur drypande dip fick lindras med fin skådning i splendid isolation.

Så började det droppa in några skådare, måndag men lunchtid – och dagens twitchare skyr inte tid eller avstånd!!! Frågade litet försiktigt på behörigt avstånd. “Måsen hade vänt nere vid Fjärhals och dragit norrut – mot Lerkil”.

Skärpte mig och mycket riktigt hittade jag en liten mås, tärnlik, som jag minns min hittills enda Rosenmås, en juldag på Hönö/Öckerö. En liten bit ut över det mörka havet förstärktes intrycket av långa, vita vingar – det svarta w-tecknet försvann mot havet ibland!

Två skådare utmanade lunchrasten och stod mumlande och “humrade” över tuberna när jag utmanade Covidavståndet. Dom hade redan upptäckt måsen – Deja vu. Dippen övergick från bittersur till sötsur. Trots allt ingen ädelobs!

Appropå string, sträng, dip, dop, spontan, rymling…

Rapporterade 16 oktober i Västergarn en Halsbandsparakit på väg mot Öland.

Så fullt pådrag Kastlösa, Öland – Från åtminstone 26 nov – stationär, ej ringmärkt Halsbandsparakit! Nollad på BA och slår därmed Ökensångare, Bergstajgasångare och Mongolpiplärka mfl go´bitar på BA.

Läs Nils-Olof J ovan och tänk på Stripgås och Mandarinand och ny behandling i skådarsverige. Jag gnuggar händerna och gottar mig åt ljuva drömmar om ädelkryss, första i Sverige – Men förstås, Bara en goja så…

Kan då tänka på 1984 och min första äkta Halsbandsparakit, vid poolen på ett hotell i Karachi tror jag det var. Strax innan Delly-belly sänkte mig efter en obetänksam äggfrukost.

Ägnar mig åt en frukost, smittofri !? Och återkommer i ämnet

Written by admin

December 7th, 2020 at 12:04 pm

Posted in Uncategorized