Olof Armini om fåglar och natur

Trögt har det varit.

Det brukar vända.

Zachi på intågande, provet!?

Inleder innan han inkommer, 29 juli 1245 på Visbyplattan.

Blir på den eftersatta stålhingsten.

Vem kunde tro att just när manegen krattats, hela vägen till Klinte – så skulle jag svika.

Ett helt år har jag smekt Yarisens huv, 100%.

Men så med pumpade däck.

Hela tre KASPISKA TRUTAR, ngra Kärror och Mosnäppor. Inte så man faller omkull men…

Ännu litet bättre i Paviken, 6 Ägretter.

Så blir det ratten och nästan 10 mil. Allt fungerar. Herregud för ett år sedan.

Fint köra inre vägen hem via Congo och med adrenalinkickar, mörk liten Falk och 4 Korsnäbbar i torr Lärk.

Så litet trög morgon, 30 juli, efter namnsdagen, avsked från sommaren.

Vi kämpar och vid middagstid drar jag ut på expedition med Z.

Startar modest, jag berättar om åfororna, sedan tvärar vi fårhagarna och skojar om Evas “David, se opp med lammskitarna”.

Gott tryck i Viken. Jag förvånas över hur alert Z är – utan kikare – genetisk?

Sebbe N bör vara den skådare som ser det vi ser (enl APAN!) till 1230.

Så glider lågtrycket in från väster. Stormbyar och heavy rains.

Vi är tuffa och grymt nedfall. KUSTPIPARE, KUSTSNÄPPA, SPOVSNÄPPA, MINDRE STRANDPIPARE, MYRSPOV…

Så visar Z extra takter, Lärkfalk, Havsörn och det verkliga esset SVARTHUVAD MÅS, 1K!!!

Jag är mycket nöjd och tillbaka på banan!!!