Olof Armini om fåglar och natur

Fredagen 20 gjorde jag ett frest. Det hade blåst litet grann på torsdagen och hade setts en grålira. Också längesen Hönö för min del, 22 september förra året! Behövde testa mig själv och mina grejer om det mot förmodan skulle hetta till nästa vecka. Hade faktiskt ställt in med Anders eftersom prognoserna blivit mindre och mindre lovande.

Nästan rörd över Evas ordning kunde jag hitta allt, handskar, keps, cykelväst etc. Perfektionen till trots, när jag i full careta drog Järntorget – mackorna som jag så omsorgsfullt brett innan sänggång – kvar i kylen!! Snabbt beslut att fortsätta och att någon brödbod/bensinstation borde vara öppen, kaffet var ju med.

Skönt med en vardag då färjorna går skytteltrafik och Preem på Hönö öppet. Hade helt otroligt bort en av min handskarna. Lät det inte hejda min optimism och framfart om än en liten hin-håle malde i hjärnan – kanske en 2-timmars cykling inte är lämpligaste uppmjukningen för en pansjo som skall skåda koncentrerat i ca 6 h!?

Lungt ute vid hidet och en strålande dag. Träffade flera trevliga, gamla och nya bekannta och litet småputtrig skådning. Årsade litet på havsfågelfronten, toppskarv, havssula, stormfågel och storlabb. Litet udda var en gammal hane brunand, en hona stenfalk och en svart rödstjärt. Till slut bjöd Ingvor S på delikat banankaka att dryga ut preembrödet med och så specialstuderade vi en stormfågel och en presumptiv Kaspisk trut. Till slut hittade jag handsken som jag vikt och lagt ned i en ficka så den misstagits för mobilen. En parallell till när jag anmälde mobilen som stulen på Estlandsbåten och lagt den i glasögonfodralet.

Så blev det blåst och regn i alla fall. Litet konstiga dagar när den bästa skådningen kom på eftermiddagarna. Det händer ofta momentant och lokalt, men sällan längs hela kusten och i flera dagar i följd. Möjligen hörde det samman med den myckna nederbörden och att vindarna omväxlande avvek från den “rätta vägen”, den västra.

Jag cyklade igen den 24 augusti efter ett sent styrelsemöte och var litet segare. Mycket fullt i hidet så jag häckade utanför. Klarade mig hyggligt eftersom regnskurarna kom horisontellt och vinden gick på syd. Missade lirorna gentemot hidet och tiden, men hade hela labbsviten istället, en fjällabb såg jag redan från färjan! Spektakulärast var alla gamla vadare i rasande granna flockar, kustpipare, myrspovar, kustsnäppor m.m. Kaskader i rostrött och svartvitt. Rundade på hemvägen av med en knubbsäl från färjan.

Lätt sliten och litet less på att jag inte varit coolare med Anders föreslog så David en attack den 25 efter skollämning. Lirorna lockade och än mer en skådning med David. Stormpiskande regn, men plats i hidet!!! Inte underligt för vi fick ganska mycket regn på oss, sikten var usel och vinden darrade litet mot norr. Göteborgarna inväntade coolt eftermiddagen – eller så knegade dom!?

Vi hade knappt kommit innanför dörrarna och jag fått ordning på Davids gamla stativ (han skulle testa min Swarre) så kom en mindre lira, tom bud om 3 ex men vi hann bara se en! Vi skönjde litet storlabbar och efter en timme ungefär hade David en ute i gattet.

Jag hittade den nästan omedelbart men när vi kollationerade var det en annan. Eftersom man vill kolla allt försökte jag leta på Davids men hittade istället en yngre havssula. Samtidigt hängde de ca 10 i hidet på och det blev en hel del förvirring som alltid när det händer saker på flera ställen samtidigt. Plötsligt ropade min bänkgranne, LIRA!! Nu var goda råd dyra och jag siktade medellångt ut och gott framför bergskanten och där kom den snabbt utefter vattnet, en gulnäbbad lira hann jag se innan den försvann. Jag ropade ut och kunde hastigt se den igen i svackan. Många hade eller trodde i alla fall att de sett den, men till slut verkade ingen kunna tillföra den substans jag behövde för att skriva ett utropstecken istället för ett frågetecken. Jag hade själv noterat en stor lira och stjärtteckning, mörk med ljus hästsko och översida med ljusare huvud/framrygg och helvit undersida med mörkinramad vinge. Alltså helt goda karaktär men…

Hade varit härligt med litet längre tid och att någon annan (David) sett och kollationerat!

Lustigt nog bjöd eftermiddagen, då vi åkt hem på en hel del liror, mindre och grå på Hönö och i Skåne en större lira, som utseendemässigt ligger närmast den gulnäbbade. Fö har jag vid två tillfällen haft större lira och gulnäbbad sida vid sida, båda gångerna off-shore, Kapstaden och Agadir!

Till slut ett varmt tack till alla härliga medskådare dessa dagar!

Christer F tillhör kategorin skådare med glimten! Han balanserar på något sätt ett stort kunnande med lagom fantasi och förmågan att se på fåglar litet utifrån. Märks på hans betraktelser på Kustobsar! Detta gör honom till en förnämlig spotter och passa-på-fotograf.

Tänk bara hans alpseglare 29 april 2003 i Torslandaviken. Han har också vid flera tillfällen skänkt mig fina fågelobsar. Brudarebacken är litet av hans special, minns ringtrast och i våras svarthakad buskskvätta.

Så var det dags igen måndagen 9 augusti i Fiskhamnen. Christer fiskar fram en inte alls särskilt lätt medelhavstrut och inte nog med det, den är ringmärkt och han fotar. Ringmärkt i Schweiz, där arten är exklusiv bland trutar! Så utsökt elegant.

Tar mig friheten att publicera Christers bilder från Svalan. Hoppas det är Ok.

Och här ser vi ringen från Helvetia!!!

Sågs av några fler under dagens lopp, men var sedan borta till den 12, då den sågs igen. Alltid med ringen som garant verkade det som.

Fredagen den 13 vågade jag utmana ödet. Hade nästan genast en het kandidat. Dock inte lika typisk som mina tidigare på Gotland i sommar. Den fladdrade upp och satte sig på en pirreling – Gött – men bara gråtrutar!!?? Så en med fyra ben och ett med ring långt ned på tarsen. Och där bakom är den och jag får sedan se den nära och bra ett tag innan den ger sig iväg. Så hittar jag den inte mer trots en dryg timme och även ett span den 14. Är den så svår eller… Vet inte men djupt impad av Christers genomförande av obsen.

Förresten hade jag en rolig obs på en tretåig mås den 14 först vid Danmarksterminalen och sedan vid Tysklandsterminalen. Det var en 2K med små rester av stjärtband och vingband. Roligt att den också lät med sin karaktäristiska röst.

Appropå låta så uppmärksammade jag en medelhavstrut på lätet på Gotland. Läckert att först höra ett djupare nasalare trutläte och sedan se en klocker 1K medelhavstrut, mer arketypisk än Fiskhamnsfågeln. Har därför funderat om olika populationer av medelhavstrutar är olika avvikande i 1K-dräkt. Östliga företrädesvis i Östersjön mer tydliga???? Dock kan jag bara komma ihåg ett ringmärkningsfynd på Gotland – från Italien TABLÅ!

Till slut en liten reflexion kring artracet, dvs det närmast hysteriska artskapandet inte minst bland fåglar. Succesivt har det gamla hederliga att icke kunna avla fertil avkomma ersatts med ingen iakttagbar korsning mellan sympatriska populationer. Man behöver inte vara särskilt misstänksam för att ana att en artsugen fågelskådarlobby trycker på och än så länge utnyttjar den unga och tämligen ofullgågna dna-tekniken. Tycker själv att det är mycket stimulerande med populationer som fått artstatus (bla bland trutarna!) och bekymrar mig föga om alla “halvmesyrer”. Samtidigt är jag helt övertygad om en inte alltför avlägsen “backlash”, som kommer att medföra vissa problem.

Tillbaka på Sveriges framsida och det regnar – förstås, men igår var det fuktvarmt som i tropikerna.

Stormtrivs ändå. Sprang igår två varv på fjället med Pascal. Första varvet drogs jag av Lisa, den vita schäfern och tidade som i min ungdom. Andra varvet blev därefter men runt kom jag. Träffade även de övriga på Bergsbo. Hemma efter detta parkerade jag i köket med unsbakad majskyckling, äpplemos (Vi bärgade hem ca 200 Transparent Blanche från Västergarn) och grovebröd. Kikar ned i slänten från köksfönstret och där mitt på ljusa dagen en grävling som tror sig osynlig i det höga gräset.

Va´kul och jämför med Västergarn och örnfrossa, tundrapipare, igelkottar etc. Ändå inte fy skam här passage av bivråk och fiskgjuse, flera gånger sista tiden och som sagt den här grävlingen. Jag är nöjd!

3 augusti och snart finito Gutaland – för den här gången. Vi landar på Säve den 11 augusti, exakt 30 år sedan vi steg iland i Visby för att inleda en 20-årig era i våra liv, Evas, Davids och mitt. Denna resa dock bara en del av vårt oscillerande mellan Got(henburg) och Got(land).

Funkade bra att ta igen tappad mark på skådarlistan – i början. TGP var tom litet imponerad, så när han ringde häromdagen blev jag litet ställd. Det senaste har nämligen för mig varit ungefär som för de svenska friidrottarna i EM. Kikararmen lätt havererad efter målning och motflyt med oförklarlig frånvaro av vadare på Gotland, årets(?) havsfågelkör på Västkusten mm. Tur jag haft backning av fa Anders men också den uppmuntrande TGP. Hoppas nu på en “Emma Gren-effekt” sista veckan.

I väntan på medalj så några uppmuntrande “poängobsar” på det senaste. Den 26 juli blåste det vasst från SV, och som alltid vid pålandsvind så rörde det om litet. Massor av trutar surfade i vindbyarna och det gick att vaska fram 1K-fåglar av både Medelhavs-och Kaspisk typ plus en gammel Kaspisk! Ute på Utholmen havsörn och pilgrimsfalk ( Smålands-Berra rapporterade samtidigt en pille på fälten innanför stugan!). Dessutom passerade Mattias skådare från Götet lämpligt i västanvinden.

Da´n därpå kastade jag en flukt ut mot Storön. Mitt i ett svart myller av storskarvar så den efterlängtade vita eleganten med svarta vingspetsar, Havssulan! Lustigt nog siktades den på andra sidan ön bara ngn timme senare. Måste ha tvärat ön en bit söderut, alls ingen omöjlighet, och hade varit häftigt att se den över Hemse!? Den 29 juli var den åter på Storön som turist-eller i alla fall skådarattraktion. Poängade denna dag även en bivråk förutom flera presumptiva Kaspiska trutar i det aldrig sinande vitfågelflödet i lufthavet över stugan.

Så här såg det ut, men i luften!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/230915.jpg

29 juli också min namnsdag och firades innan 30 juli och utfärd med Anders, Ekstakusten och Klase. Från Kvarnen nedanför Käbbes siktades havsörn på Lillön, massor av passerande sillar och mular och finast 6 svarttärnor som trålade sig söderut, 2 oldies och 4 ungdomar. Längre ned efter kusten vid Ugnen träffade vi på några av dom igen, dessutom en kungsörn – förstås. Klase deprimerande vadartomt men ett gäng tranor och en ung brunhök.

Så ny månad 1 augusti och uppe och skrotar 2:30. När toaletten slutat brusa slår jag som vanligt upp fönstret mot fälten, och – ye – en kattuggla låter i riktning Sandareviret. Rätt vindriktning och sanslös tur, men också outtröttligt lyssnande. Senare i hamnen har några baddjävlar den goda smaken att precis jaga iväg två myrsnäppor, när jag anländer. En återkommer kort innan baddjävlarna, tre med två hundar sätter pricken över i:et med en ny raid. Blev inte så sur eftersom jag hann kryzza.

2 augusti storsvep med Anders, Faludden – Närsholmen – Lausviken med avslutning på Hemsebolaget. Det sistnämnda substantiellt mest framgångsrikt. Skådandet mycket trevligt om än raritetsmagert, två årsare för Anders, ingen för mig. På topp en myrsnäppa och en småsnäppa vid Au riv samt 3 1K svarttärnor som chillade vid södra tornet i Lausviken.

Summasumarum so far har jag återtagit fjärdeplatsen i skådarligan och har bara tre arter upp till en silverplats. Dock måste det framhållas att jag ligger på klart minus både mot de närmast framför och närmast bakom vad gäller förväntningsarter till respektive listor. Mina missar är maj-, natt- och raritetsarter, dvs i praktiken ouppnåliga, men ändå strongt om jag skall vara litet skrytsam!

Här några faktorer till min framgång

Pilgrimsfalk och havsörn i samma träd som

 denna röda glada.

Utan askarna på Utholmen och kanonfotografen Anders, vad hade min lista varit??