Olof Armini om fåglar och natur

Nästan i alla fall, 15 november 1986:

” Anders och Harald hämtar tidigt. Vi missar de övriga. Djärv strategi, Faludden. Disigt och mycket riktigt hörs skäggmes. Bara av farsan förstås. Inte helt dött ljungpipare, lärkor, vipor, taltrast, morkullor och i kärret en hel del rödhakar. Det rör på sig. Ute vid udden massor med smålom och en grann varfågel. Dags att åka mot Sudret. Vid Gotlands första oljepump bromsar Anders in. En rödstjärt. Svart? Vanlig? NEJ, STOR SENSATION EN RAS AV SVART EJ TIDIGARE SEDD I VÄSTEUROPA?! Vi njuter länge innan vi far till Hoburgen, där resten av gänget finns. Där ser vi i rask följd en stenfalk, en alförrädar-hona och en hornuggla och bekräftar därmed ett rykte. Men vi borde nog kollat litet mer i buskarna. Ilska rykten från Öland. Men vi var bäst!”

” 15 november Laber S. Dimma, dis. +7 grader C. Hamra, Oljepumpen 1110 – 1148. Svart rödstjärt, östlig ras.

Näbb, ögon, ben svarta. Panna, hjässa, nacke, rygg och vingar ganska jämnt mellangrå med stänk av brunt. Även litet sotig “touch”. Aningen ljusare nackboa och pannfläck. Från näbben genom ögat, hela kinden och hakan svart. Bröstet svartaktigt med skarp gräns över nedre bröstet mot resten av undersidan som var jämnt roströd liksom övergump och yttre stjärtpennor. Mellersta pennorna svartaktiga. Toppar på bakre nedra skapularer, allra innersta handpennor och distinkta bräm på tertialer rosttonat ljusa. Gav distinkt panel. “

Båda citaten från mina anteckningar samma dag. Har en olja på fågeln signerad medoservatören och konstnären Harald Norrby! Fyndet gällde länge för Nordens enda!

Under 2000-talet har några fåglar av typen tilldragit sig intresse, bla en ringmärkt på Öland 20 oktober 2005. Litet förvirring har uppstått kring hybrider med vanlig rödstjärt och vanliga svarta med kvarvarande röda toppfjädrer. Men alltmer har man börjat luta åt rasen phoenicuroides, en långflyttare ( Centalasien <-> Norra Indien) med ett svart bröst distinkt avsatt mot i övrigt helröda undersidan! Stämmer spontant väl med utseende och tidsmässigt uppträdande.

15 oktober, exakt en månad innan 25-årsjubiléet slog några söderkisar till vid Faluddens fyr. Dom var litet osäkra och säkrade med hybrid? Tre dagar senare är vem där? – gissa! – naturligtvis Fredrik Ström! Jag länkar med hans tillåtelse.

Och han darrar in på manschetterna, phoenicuroides! Styrkt av rapporter 23 oktober om likadana fåglar i Halland och Medelpad. Dessutom en rapport från Tyskland. Och därmed sänks(?) till min lättnad spekulationerna kring hybrid. Fälj gärna cirkusen på Svalan med mycket fina bilder.

Igår 29 oktober återfanns förmodligen tidagare Faluddenfyrfågeln vid lilla talldungen på Faludden.

Länkar till Juppens bild som bla visar den av mig beskrivna ljusa panelen – för 25 år sedan! Vilket härligt minne!

Härligt med denna besättning av högklassiga skådare, Anders. Ola, Per, Tord, Björn, Greg ……!!!!!!

Man går igång. Minns den där Lomma-fågeln. Trodde att det blev något obestämt. Visst var det något liknande kräk där i år igen!?

För många vibbar contra citron, jag länkar

Detta är Pers excellenta bilder från Barshageudd. Ljus näbbas, avsmalnade ögonbrynsband som inte omsluter örontäckarna, mörk tygel och smala vingband! Knappast några citron vibbar. Förvisso lik den här, men den är ju omdiskuterad…

… Lommafågeln så utsökt fotad av Björn D. Bestämd till citron men ifrågasatt av många tex Björn D själv.

Orädd som jag är så tycker jag att båda lutar åt gulärla av rasen beema , Syke´s wagtail. Dels har den ett flyttnings/utbredningsmönster som passar med uppträdandet tidsmässigt. Dels tror jag den matchar utseende -och lätesmässigt. Tyvärr var jag väl litet slö när jag såg den i Indien plus att det var litet sent på våren. Jag har på egna fynd från Gotland sedan 80-talet ett “Syke´s?“!!!!

Det finns andra subtila “favoriter” som “taivana” och citronärlerasen “werae“. “Feldegg” känns mer som vårig!

Som en avslutning kan jag nämna att jag många gånger när jag haft mycket gulärlor av olika typer kring mig så har jag suttit och laborerat kring raser. På så skilda platser som i Indien, i Thailand, i Tanzania, i Uganda och naturligtvis i VÄSTERGARN!!!!!!

Nja riktigt till slut…

Hoppas du ursäktar Micke, men den här länken känns som en citron! Det vita ögonbrynsbandet vidgar sig bakom ögat och omsluter örontäckarna, ljus tygel, helsvart näbb, breda vita vingband och litet subjektivt höga ben men mediumlång stjärt.

I all ödmjukhet har jag bara kommenterat bilder och helt utelämnat en av mina favoriter, hybriden!!!!

Söndagen 9 oktober 2011 och fortfarande gräsänkling. Har slångrat ut på utsiktsplatsen utanför huset. Kan tyckas litet slött.

Det har varit litet berg-och dalbana, Lisebergs stänger fö för säsongen, och hit & miss på fågelfronten. Hittar på Hönö 5:e och 7:e och miss 6:e och så miss här igår.

Hade en sådan där missardag. Missade att David sprang marathon på rekordtid – trodde det var i Skagen! Missade tusen tranor och havs-och kungsörn som torde slickat taknocken. Sågs först över Brudarebacken och sedan från en lägenhet(kan nog ta upp kampen med OlofRud 25 4:e vån!?) på S Guldheden. Joberg ligger på fågelvägen mellan dessa platser!

Alltså inte helt fel att parkera på kullen idag. Och visst ses kungsörn även idag från Brudarebacken och jag missar! Kanske med all rätt, för efter ha gottat mig över hur mycket som tycktes landa en stund i träd och snår omkring mig, hördes de välbekannta stjärtmeslätena och en präktig flock drog förbi genom de låga träden. Jag hann så tänka, “tänk om något riktigt häftigt dyker upp, ringtrast, brandkronad eller…” Då hördes ett annat mycket intensivt läte så kärt och bekannt senast från Skanör och där satt den. David L den emminente fotografen får illustrera från Gotland och Digrans kurva i fjol.

TAIGASÅNGARE! Vilken känsla först i en rönn sedan i en ek så iväg nedför skranten och försvunnen. Ack hur många taigasångarobsar är inte sådana. Lockar Carl J till platsen och han får gransångare och rörhöna till tröst. Dessutom 7 kanadicker inom Vallgravarna – han bor i Otterhällan och räknar arter inom Vallgravarna.

Får väl säga att jag inte var helt överraskad. Under 2000-talet har det varit en hel del obsar i och omkring Göteborg och i år har det varit ett mäktigt nedslag som först nådde Finland sedan östra Sverige och till slut spillde över rejält i Västra Sverige, Skåne, Halland, Bohuslän. Detta var höstens andra i Göteborgsregionen. Kan ta i hand med Christer F som hade en på Hyppeln för någon vecka sedan!

Kul att följa en tråd som man börjat svåra med. Se vart det bär iväg.

Stenskvättor är ganska kul fåglar, lätta att se och estetiskt tilltalande. Någon gång började jag fundera över någon stenskvätta och tänka att kanske är det en sk grönländsk. Kanske var det i Danmark, kanske på Hönö, kanske på Gotland?

Hursom så har det sedan hänt litet då och då. Och nu i år var jag så på Island och såg den isländska stenskvättan och sedan hittade jag en intressant stenskvätta på Hönö i onsdags, som var kvar på fredagen. På lördagen tog Magnus P tog några bilder på en snarlik(?) individ i Torslandaviken. Och då började jag svåra!

En enkel uppdelning av stenskvättan kan vara (fler uppdelningar finns)

A)  Nordlig stenskvätta, nominatrasen ”oenanthe”. Häckar i ett brett bälte från västra Europa ända in i Alaska.

B)  Grönländsk stenskvätta, rasen ”leucorhoa”. Häckar på Island, Grönland och i nordöstra Canada.

C)  Atlasstenskvätta, rasen ”seebohmi”. Häckar i nordvästra Afrika. Behandlas ibland som egen art. Gammal hane har svart haklapp.

Märkligt nog flyttar i princip alla stenskvättor till Afrika och övervintrar söder om Sahara.

Detta betyder att den Grönländska stenskvättan företar en av de längsta flyttningarna över öppet vatten för någon småfågelpopulation. Förr trodde man att merparten av fåglarna flög till Västeuropas kuster, där de slog följe med nominatformen till övervintringsplatser i Afrika och att kanadickerna mellanlandade på Azorerna. Senare forskning tyder på att merparten drar direkt!!!! Grönland-Västafrika tor varje år – därför har den här rasen diagnostiskt längre vingar och kan väga 50% mer än övriga stenskvättor!

Flyttningstiden på hösten  inträffar från slutet av augusti till början av oktober med normal topp tidigare delen av september. Många särskilt ungfåglar, fångas upp av de cyklonrester som ofta sveper västerut över Nordatlanten den här tiden av året. Rejäla ”wrecks” har inträffat med 1000-tals skvättor på den lilla ön Fair Isle i Skottland i slutet av september.

Hur kan man då som vanlig skådare känna igen den Grönländska stenskvättan och vilka är fallgroparna? Diagnosen innan DNA är rent morfologisk  och kräver handhållen fågel, den Grönländska är större och vanligtvis mäter man vinglängden.

Dom som sett mycket skvättor och ofta raserna sida vid sida kan hyggligt bestämma dem på mörkheten och den mättat rödbruna grundtonen hos ”leucorhoa” contra mer urvattnat och persikotonat hos ”oenanthe”. Gamla hanar svårast! Helt enkelt är det dock inte för en del nordostliga populationer av ”oenanthe”  drar mot det rödbruna och så finns det fåglar på södra Island  (och Färöarna) som är litet mittemellan. Men en extrem grönlänning kan aldrig i detta avseende matchas av någon “vanlig”.

En liten kul grej är att när man haft båda raserna samtidigt rastande har i genomsnitt ”leucorhoa” stannat 3 ggr så länge för att äta upp sig. Antingen efter en lång havspassage eller inför en dito!

Hursom så tycker jag att en mustigt rödbrun skvätta, som stannar några dagar på Hönös klippor i bruset av gamla utdöende cykloner ger vibbar om Island eller varför inte Grönland!

Till slut hoppas jag inte Magnus P misstycker att jag länkar till hans utmärkta bilder på Svalan. Tycker fågeln känns bra men det är sak att se i verkligheten sådant som färgnyanser, storlek och att ha det på två bilder.

Ändå jättetack för dem Magnus!

En detalj att kanske uppmärksamma är den skarpa gränsen mot vita undergumpen!? Och är inte vingen proprotionellt lång på högerbilden!?

Har lärt mig att det inte finns annat än sammanträffanden om än mycket osannolika. Men, men… för kul tittade jag på club 300:as “blast of the past”. Kanske kan det dyka upp något som man …!?

Lördagen 8 oktober ute på Grötlingboudd hittade Henrik Radhe en Radde´s Warbler, videsångare. Han ropade ” En brun sångare med ögonbrynsband” och alla hörde vi den smacka. Jörgen hade lämnat skådandet mentalt och var mitt i lördagskvällens tipsextra.

Men lite till min kredit gav jag järnet, understödd av ungdomarna David och Henrik och till slut hade jag den i ett litet dike, lockande och inom min dåvarande kikares närgräns. Sanslöst, Gotlands första med två dagar – nästa ringmärktes på Faludden 10 oktober!

Dagen efter fick flera giganter som Big Lasse njuta fågeln!

Men hur kunde jag känna att just och just och just och just den stod i “blast of the past”!?????

Missade jag ändå köret? Den sjätte flödade det på, klykor, gråliror i en strid ström efter det att regnet upphört och vinden tagit i. Tröstade mig med att köpa några pjuck på XXL i Sisjön och enligt Evas räknealgoritmer för shopping hade jag tjänat 1000 spänn – ju mer man köper ju mer tjänar man, marknadsekonomin i sin prydo.

Vaknar 0200 den 7 oktober och konstaterar att det inte regnar men blåser friskt. Tvingar mig ned i sängen men ger upp 0400, upp och scannar yr, dmi och smhi. Ser ut som inget val och börjar fixa mackor och kaffe medan jag slukar frukt, hockygröt och grönt te. Avstår yogan för att få lungt till 0546 då bussen avgår från Spalding.

Allt under kontroll tills – var faen är mössan, den försvinner alltid, skit i den. Halvvägs nedför trappan, jävlar handkikaren!! Upp igen, in med nya pjucken och den livsfarliga ryggan på ryggen. Olycksbådande kras när jag tränger förbi glasskåpet, där rök en av Evas antika porslinpjäser. Men en viking ger sig aldrig, tänker på Karlssons klister och joggar till bussen med sekundmarginal. Och väl i farkosten, där är ju mössan. Turen har vänt!

Allt löper väl och träffar Peter H, en tuffing på cykel från Torslanda på färjan. Fin promenix och det blåser fint.

Bekanntar mig igen med stenskvättan från i onsdags. Intressant att tänka att den kommer från Island eftersom jag nyligen var där. De grönländska/isländska stenskvättorna är kända för sin direktflytt till Västafrika, så det ligger nära till hands att tro att en del fångas upp av de vandrade lågtrycken som också fångar upp havsfågelsuktande ornitologer. Enligt mig har också denna individ karaktär som talar för rasen leucorhoa, mörk, mustigt rödstick och nog är den litet stor! Har sett rasen på Island plus ett dokumenterat exemplar i Skagens hamn i Danmark!

I vindskyddet ett laddat och skarpt gäng, tre illustra gäster från Smålands Jerusalem, så tre gedigna stammisar Jan-Åke N, Peter H, Magnus L. Som vanligt gör jag mig märkvärdig genom att sitta utanför, har blivit en image och signum, som jag måste se till att bryta! Nåväl samarbetet går excellent ändå och jag måste rikta stort, stort tack till alla!!!

Omedelbart goda vibbar, knappast har jag fått upp tuben så har jag stormfåglar, tretåar och storlabbar finare och närmre än i onsdags. Och havssulor lika maffigt som då. Första gråliran låter inte vänta på sig och när jag rusar upp och larmar så dyker en till upp. Rätt som det är ett rop ur hidet, Jan-Åke uppmärksammar några spännande tättingar över vattnet, ropet övergår i ett djungelvrål när han upptäcker en klyka i kölvattnet! Denna klyka kommer sedan att dyka upp då och då, mellan 0930 och 1500 och mellan skyddet och S Bolle. Min tes är att den lockas stanna över de “chummade” hummertinorna.

Sedan ramlar det på i en oanad ström, frågan är har jag någonsin…? En gammal islom, en gråhakedopping, 100 stormfåglar, 4 gråliror, klykstjärtad stormsvala, 500 havssula, 2 toppskarv, 3 stenfalk, 6 skärsnäppa, 25 storlabb, 4 bredstjärtad labb, 2 kustlabb, en fjällabb, 5 dvärgmås, 100 tretåig mås, en tärnmås, 2 lunnefågel, en alkekung och så stenskvättan – nej det slår det mesta/allt!?

Stort och varmt tack till er alla som var med och till er som orkar läsa detta utan att spy galla – hö!

Vaknade 4 och förbannade tébälgandet kvällen innan. Kollade ut på balkongen, det drog friskt och när jag kände efter var jag inte helt opigg – men cykla!? Kollade på nätet och Evas årskort – YEP! Upp på vinden efter ryggan, ner i källaren efter sittunderlägg, kaffe i kannan, bre mackor, smaska i sig hockygröten, fuska med jumpa och rakning så ut – I HÄLLREGN! Tvekar men så en lätt joggning med tjugokilos ryggpack till buss 18 till Hjalmar Branting och buss 24 till Lilla Varholmen. Fortfarande mörkt och jag gör mitt rituella toalettbesök på Hönöfärjan.

En halvtimmes promenix till Kråkudden och vindskyddet. Men strax innan skyddet första obsen, en stenskvätta synnerligen biffig med mörka mustig rödton – naturligtvis tidsmässigt med dessa vindar en isländsk fågel, leucorhoa.

I skyddet en gedigen samling bla Björn L och Ola B! Men som vanligt väljer jag utsidan trots ettriga skurar. En riktig suledag, hela tiden upptill 50 suler i synfältet som fiskade. Kul när 6 suler landade i vattnet strax utanför och hade något kuckel. När de lyfte hade en yngre fågel fått förtroendet att bära bytet, en rejäl horngädda. Men ack, en havstrut attackerade och kunde fånga upp fisken på labbmanér. Sulorna slokade!

Jobbade på för att hitta något. Mycket långt ut kunde anas som horisontankor tretåar, stormfåglar och någon storlabb. Till slut en annan labb (brelle enligt skyddet) mot söder, men va-va något som bågade kring södra Bolle, en grålira! Apporterade direkt och några i skyddet hängde med – den här gången!

Jag var riktigt på hugget och plötsligt drog jag en klykstjärtad stormsvala, denna alldeles kring södra skäret. Verkade faktiskt litet stationär kanske sugen på “chummen” från hummertinorna. Nu hängde skyddet inte med så jag fick trösta med att den säkert kommer vad det lider. Och kanske var det den som kom nästan fem timmar senare och sedan jag gått. Den här gången beklagade jag inte den sena rapporten om klyka!!! En verkligt fin tur och Björn L kan gratuleras till art 319 i år!!!!!

Och jag hem till försummad jumpa och rakning och bloggen!

Inledning

Inledningsvis kan sägas att jag aldrig varit med om en sådan täckning av fågelobsar som det var i SV Skåne. Samtliga obsar vi gjorde konfirmerades i parti och minut. Om man inte lade in obsarna omedelbart var de inaktuella för annat än en upprepning.

Vi missade förvånansvärt litet, en ringtrast och en stäpphök över kanalen medan vi stod där var väl värst. Vi hade inte värstingtur eftersom det var örnfrossa såväl dagarna före som efter vår sejour. Å andra sidan var det ett snarast bättre flöde än normalt även “våra” dagar och vädret var helt underbart – så inte tal om någon otur.

26/9

Jag var heltaggad. Gick upp tidigt för all morrondont och kom iväg flera bussar för tidigt. Valde taktiskt plats på tåget och spanade hela resan ned till Lund och Malmö.

Räv och några rådjur innan det blev gott om fågel någonstans mitt i Halland, gäss av alla de sorter, tranor och till slut target species stäpphök på en stolpe, sedan ytterligare en över ett fält. Båda i området Båstad/Helsingborg. Man får nog om dessa tillfoga ett litet frågetecken, som inte behövdes vad gällde 5 vita storkar, säkert på utflykt från något närbeläget hägn och den skrikörn, som satt i en buske och var som det visade sig inpejlad som den beryktade “antennörnen” TÖNN – större skrikörn 4K, alltså!

På Malmö perrong möttes jag av Anders glada nuna. Även han hade tjuvstartat, redan 24/9 med Tönn och en stäpphök över Falserbo kanal – lustigt! Raskt drog vi bunkring av läckerheter i Möllevången – torrskaffning – medan Höllviken stod för tankning av ädla drycker! Sedan öppnade Lotsvilla sin allra vänligaste famn för oss med sitt bästa rum!

Så raskt ut i markerna och litet span över kanalen. Först helt sanslöst en flukt av vad som kunde vara en ormörn. “Den” visade sig igen 1/10, alltså litet svag “bekräftelse”! Men mer substantiellt och nästan omgående 1-2 brunglador. Sedan kanske en av dom över Ljungen, där vi frotterar oss med en dansk och några trevliga umeiter. Dessa hjälpte till med resans enda rödstrupiga piplärka.

Avslutade så dagens skådande med en liten Skanörtripp och tämligen planlöst skådande efter… men se där Östra vägen och där Kaptensgatan och där en skådare, “Ha´ du sett den?” “Mja, lät rätt i nästa vägkors”. Vi fick baxa oss ur bilen, när den tom lät i mina öron. Efter idogt tittande fastnade den också på näthinnan, Taigasångaren. Som en sista avec, vid Ljungen resans enda nötkråka. Härligt avslut!

Läckerheter och en avslappnande dos fluidum plus sedvanligt skryt för danskt par och svenskt par som renoverat kök – toppat med att övertyga Holländsk fotograf, svensk örnskådare och fågelskådande dam att en havsörn var en mindre skrikörn. Nåja efter sobrande nattsömn rättades misstaget till. Slutet gott allting gott!

27/9

Startar med fin balkongjympa. Sedan inrättar vi fin frukostrutin – tidigast av alla! Gör också matsäck innan vi traditionsenligt inleder på Nabben. Härligt flöde i lufthavet med russin som forsärla och trädlärka. Längst ut i vindskyddet står tungviktarna på pass, med ökat avstånd från dessa och minskad fågelauktoritär står övriga. Vi intar egenläge för att hävda vår integritet. Som sagt en god ström av fåglar, men inget större flöde över havet och aningen dämpat. När de första rovisarna börjar paddla ut över golfbanan så blir det omgruppering Ljungen. Även där litet dämpat tills en speedad dansk yngling dyker upp och sätter fart på det hela, en fiskgjuse, en pilgrimsfalk och skruvarna med rödglador och ormvråkar börjar virvla upp i SO – läge för Lotsvillan.

Rask rockad och på vägen tjingsar vi på Mikael N o Mattias U och lovar kontakt. Den förvirras och bryts av några mellanliggande Holländare. Men positionen suverän och vi räknar in över tusentalet rödglador och ormvråkar ungefär hälften av varje. Dessa kryddas bl.a. av några brunglador, en stäpphök, 2 jordugglor, 2 pilgrimsfalkar – allt ses senare längre ut på Falsterbonäset. Litet för oss själva firar vi med såväl Medelhavstrut som Kaspisk trut.

När rovisarna börjar sina för dagen tar vi en tur ut på Lilla Hammarnäs. Får perfekt beskrivning av Allan och Eva om hur vi skall gå. Nästan bara ur bilen skymtar vi stäpphök(en?), samma som varit där och/eller samma som tidigare snurrat runt kanalen och Näset!? Mängder av framförallt gäss, vitkindade och grå men också några bläsgäss. Mobbade av några havsörnar, som också får upp en grann yngre pilgrimsfalk. Och där stäpphöken, så att också Anders får se den hyfsat.

Välförtjänt supé med tillbehör. Vi bekanntar oss med ett Holländskt gäng och med Malcolm och Janet. Malcolm festar loss litet med Holländarna till fotboll på TVn medan Anders och jag i god tid uppsöker John Blund.

28/9

Kalasstart från jumpan på balkisen. Under en stjärnklar himmel hoar såväl kattuggla som en berguv, den sistnämnde något svårvidimerad eftersom man är restriktiv vad gäller rapporteringen. Ett bekannt fenomen kring andra ugglor, tex fjälluggla och tornuggla! Anders upptäckte en av holländarna under bordet!! 

Så ut på Nabben efter normalt morronkör. Bättre skjuss i lufthavet och vi väljer litet udda att stå vid Fyren. Bättre vinkel och skönt att stå för oss själva, men med risken “fler ser mer!!”. Carl J från Götet dyker upp och förstärker. Mycket fina obsar på mest vanligt – men i sådana massor. Det räknas idag ca 40 000 bo/bergfinkar nästan 10 ggr så många som dagen innan och dagen efter. Några russin som trädlärkor, 2 bändelkorsnäbbar, en varfågel och när vi lämnar en svartkråka över Kolabacken.

Repriserar gårdagens lyckade drag, Lotsvillan, men med klent resultat. Verkar inte vara något lyft för tyngre rovisar, mest sparvhökar och tornfalkar! Dessutom snyts vi på en stäpphök av Allan, Eva och örnskådaren. Att dom, men inte vi missar pilgrimsfalken är en klen tröst. Vi har dock skönt med närheten till Lotsvillan och kan hygga oss.

Så drar vi Skanör, litet sugna att lokalisera Knösen, som är yttersta spetsen mot norr. På vägen kollas korset Mellangatan/Kaptensgatan och visst är taigasångaren kvar! Vi fattar så posto på vallgravsomgärdad kulle vi kyrkan – tillsammans med det glada hollandsgänget. Dom är förvånansvärt kallsinniga till bladkonig, taigasångare, men visar lika förvånansvärd vasshet när de upptäcker såväl en varfågel som en pilgrimsfalk. Så störtlandning! – pilgrimsfalk n:o 2 förvandlas litet ömsint till en vanlig kråka av Mäster Olof.

Vi drar runt litet på norra Flommen, men bara krafs och så passerar en pilgrimsfalk, rimligen samma som tidigare. Avslutar med att handla oliver och litet frukt på Skanör Livs.

Kul snack med Eva, några golfungdomar och Malcolm och Janet. Till sedvanliga snacksbrickan med tillbehör!

29/9

Tungt ute på Nabben. Visserligen en matt sol längst ut men omgivet av tätt dis, nästan dimma. Någon trädlärka, någon forsärla, en rastande rörsångare och en dito bergand ger knappast några ovationer, men en av de på morgonen ringmärkta hornugglorna som lyfter ur fyrdungen får en lätt applåd!

Vi är litet villrådiga men efter liten paus vid Lotsvillan betämmer vi attack mot sjöarna i Sydväst, Börringesjön och Havgårdssjön. Malcolm och Janet hänger på. Det borde vara ett naturligt drag och med Anders GPS går det lätt som en plätt och snart lättar både dimman och rovisar. Vi hittar fin position mellan sjöarna med utmärkt utsikt och träffar också en vass skådare, Mats C med dagsfärsk brunglada i bagaget. Britterna gläds åt härlig havsörnsobsar och en ung kungsörn, och vi plockar litet som brun-och blåhök, fjällvråk och några sädgäss.

Vi gör så en rockad upp på legendariska punkt 106, vad har inte setts från den!? Den ligger öster om Havgårdssjön, men man ser båda sjöarna. Anders kollar fågel-BMS på sin allvetare, I-poden och serverar ett dråpslag, örnvråk på Ljungen! – Gotlandsfågeln???? Vi bestiger ändå kullen alla fyra och sammanstrålar med två bekanntingar från Nabben, tungviktsskådare från Holland. De misstar sig först på long-legged (örnvråk) och rough-legged (fjällvråk) buzzard, men när sanningen uppenbaras förvandlas kolugnet till störtlopp utför kullen och rivstart. Av förståeliga skäl är vi litet lugnare. Över några rådjur hittar jag en liten örn som sätter sig i en låg tall och flaxar. När Anders och Malcolm äntligen lämnat sina targets så är flaxande slut, men örnen kan med stor säkerhet “pejlas” till den mindre skrikörn som från Stjärneholm tog sig ut på Ljungen dagen därpå. Också väl synkad med den mindre skrikörn som samtidigt men litet tidigare rapporteras någon mil västerut!

Litet osäkra på vad vi skall göra efter bunkring i Höllviken. Blir en rask ut till Ljungen och där sitter örnvråken helt slött och hur lätt som helst att se. Samtidiga rapporter från Gotland – det är inte samma!!

Festlig kväll med skumpa, lax och mums. Några tranor passerar till brittparets stora glädje.

30/9

Avskedsdag såväl till Lotsvillan och Falsterbo som till september. Börjar bra med pärluggla från balkisen – många har ringmärkts och obsats kring Falsterbo under “våra” dagar. Packning i lugn takt och idag blir det inte Nabben. Istället skådning kring Lotsvillan.

Inte så dumt! Anders har hunnit med såväl blåhök som svartkråka innan jag hunnit borsta tänderna. Revanscherar mig med att stöta en hornuggla och gaffa in skärpiplärka och gulärla, nya arter på triplistan. Så sätter vi oss tillrätta i sommarvärmen, Malcolm och Janet gör oss sällskap. Några stockholmare har tänkt på samma sätt och parkerat längre upp längs kanalen. Typiskt nog missar vi deras “bästa” art en ringtrast. Men vi tröstas med forsärla, varfågel mm. Vild kalabalik hos söderkisarna när dagens första örnvråkslarm kommer.

Till slut måste även vi dra. Tåget väntar inte och inte heller Margaretha. Utanför Vellinge bestiger vi en gammal gravsättning. Utsikten är enorm, men ingen stork eller örn, dock en brunglada.

En litet nervös felkörning, så avsked och jag embarkerar tåget som går lika smidigt som i måndags. Något mer pax, motljus och jag är inte taggad, så visst en del tranor och gäss – men mesta goa minnen!

Epilog

Väl hemma strömmade rapporterna in sedan vi lämnat slagfältet, mindre skrikörn, större skrikörn, ormörn och förstås örnvråken! Litet surt men en del stöder ju våra obsar så… Taigasångaren rapporterades senast idag 4 oktober. Tala om upptäckning.

Hemmavid fick jag ringtrasten, trolig hane som flög förbi köksfönstret 2 oktober. En morkulla stod på stenläggningen framför entrén 1 oktober.

Från Gotland en värstingsrapport på Grötlingboudd, en större skrikörn – behövdes en skåning för det!

Till slut ett varmt tack till horder av människor som förgyllt resan och framförallt till Anders som tvingats stå ut med mina egenheter och gjort det med sprudlande humör!