Olof Armini om fåglar och natur

Eleonor, som gett namn till Eleonorafalken, var en kvinnlig regent på Sardinien på 1300-talet.

Passande eftersom öarna i Medelhavet känns som artens huvudsakliga hemvist. Mytomspunnet är den mur av hungriga fåglar som gör höstflytten över Medelhavet för miljontals tättingar än dödligt farligare.

Söndagen 17 Juli 1983 finns den första officiella noteringen att arten setts i Sverige – Öland förstås.

Ryktet hamnade i mina öron några dagar senare och jag kan väl klart säga – Det var inte första gången och burfågel, string mm låg överst i det reaktiva medvetandet.

Dock – nästkommande helg, 23 juli gastade David och jag Håkan Anderssons IF-båt i Karlsö runt, en årlig kappsegling med båtar från hela Gotland. Efter starten halvvägs ut mot Lilla Karlsö upptäckte jag en falk som jagade över vattnet, gav litet associationer till labb, ELEONORAFALK ropade jag ut. I loggen står “lärkfalk jagar hussvala/ELEONORAFALK – Hmm”

Håkan påminner mig om det varje gång vi träffas, senast förra måndagen på Visby flygplats! Nåväl hård jott och tävlingsinstinkt fick prio 1.

Men så ur dagboken:

“28/7. Jättespännande. Efter normal morgon och väntan på gästerna ringer Stellan från Lilla Karlsö. ELEONORAFALK! Lätt förvirrade lämnar vi Lolli, gäster och festmat. Lastar cyklarna via Klinte och kommer i middagshettan till Djupvik. Båtfärden går fint och optimistiskt mottagande. Alla har sett den, kort men i alla fall. När turisterna försvunnit går vi runt med Gun och Eva. Aj-då, vi får nöja oss med alkor, storskarv och massor av skärpiplärkor. Hjärtat i halsgropen för varje skogsduva, dom är inte få. Vi tröstar oss med fest på lammkött, slaktat igår. Nytt försök efter maten efter maten, även Per och Torsten med. När vi gått upp vid Nordre strand kommer den promenadflygande längs klippkanten och när den ser oss vinklar den upp över kanten. 5 sekunder av lycka! Vi somnar in verkligt gott.

29/7. Men svårt att sova. Åtminstone för farsan. Tidigt upp och efter morronmat ger vi oss iväg. Ojsan, falken vid Suderslätt!? Nej, bara en lärkfalk, som siktas ännu en gång, innan vi parkerar oss vid klipporna vid Nordreslätt. Efter ganska lång väntan blev det bingo. Falken kom och landade på en klipphylla. Superb syn! Tornfalkslikt satt den, en mörk fas. Många fina noteringar. Första (!?) ELEONORAN i Sverige. Nöjda åker vi båt och cyklar vi hem via dusch i Klinte.”

Enligt dåvarande consensus hos RK bedömdes falken på Öland vara densamma och dessutom antogs den vara 2K, jag har bla noterat benfärgen.

Några dagar senare 5/8 hittades Sveriges andra Eleonora av legendariske “spottern” Janne Olsson, en ljus fas också på Lilla Karlsö.

Nu är vi i Sverige väl uppe i ett försvarligt antal rapporter varav 17 “godkända”. Tycks komma “skov” av arten till norra Europa vissa år i juli-augusti-september, såvitt bestämbart bara 2K-fåglar. 2006 “drabbades” Sverige och 2013 bla norra Tyskland och så i år, Skanör, Kungälv, Skagen i Danmark och naturligtvis “favorit i repris” en 2K mörk fas vid Muskmyr, förnämligt infångad på bild av Kjell Jonsson och ingen mindre än Per Smitten.

Titta på Artportalen och läs i Fågelguiden om vanskligheten att alltid gå på Eleonorafalkens extrema vingar och stjärt. Läs så nedan och låt er övertygas.

http://birdingfrontiers.com/2012/09/07/eleonoras-falcon-easy-or-difficult/

Inspirerad av Vingas och Skyddets exemplariska genomgångar av obsarna 18 sep så…

Alltså från vår plats i nischen mellan Skyddets båda flyglar 0630 – 1300

Änder:

Kricka, Bläsand, Sjöorre, Svärta, Ejder, Småskrake i små duttar rastande, förbiflygande eller sträckande.

Lommar:

Smålom 1 ad, Storlom 5 ad och ett tiotal obestämda mkt långt ut.

Havsfåglar:

STORMFÅGEL, bara 1 ex riktigt nära och fint. Flera horisontankor var troligen denna art.

MINDRE  LIRA, David upptäckte precis innan berget. Vi hann notera den “rena” dräkten, vita undersidan mot svartbruna översidan. Kom på bra avstånd och inga bestämningsproblem. Visade sig att Skyddet nog sett fågeln tidigare än vi och sedan sågs den på Vinga.

BALEARISK LIRA, 2 ex passerade vid ca 0900 och ca 1300. Båda kom från S Bolle och passerade söderut på bekvämt avstånd. Aningen större med ngt tyngre flykt än den mindre liran. Också med solkigare undersida, brunaktiga armhålor, undergump och buk. Sammantaget inte en så distinkt övergång mellan över-och undersida. Både upptäcktes av Skyddet, men tvåan ropades först ut som mindre, så vi blev litet förvånade. Vinga var med på noterna och Kent tog en fin bild som finns på Artportalen. Rapporter senare längre söderut, ända ned till Båstad rör säkert dessa fåglar. Memento för entusiasten är att Medelhavsliran som finns (exklusivt?) i Medelhavet dräktmässigt ligger mittemellan. Vi skojade om den angående ex 2!

GRÅLIRA, både Skyddet och Vinga noterade 6 ex. Vi var försiktigare och noterade 3 ex. Diskrepansen uppstod nog kring fåglar långt ute som snurrade runt en del. Vinga hade säkert bäst koll så…

HAVSSULOR, först på plats och stadigt något hundratal.

Vadare fick ingen större uppmärksamhet men kärrsnäppa, strandskata och kustsnäppa noterades.

Labbar:

Kustlabb, ett tiotal. Ensamma eller två och två.Mest ljusa adulta men några intermediära/mörka 1K. Alla stadigt söderut.

FJÄLLABB, en 1K intermediär/mörk som blev förbiflugen av två kustlabbar timade perfekt på Vinga. Där sågs den närmare och bättre.

FJÄLLABB/KUSTLABB, 2 1K gick längre ut men åtminstone den ena kunde jämföras med med kustlabbar längre in. Matchade likaledes obestämda på Vinga.

STORLABB, en 1K passerade nära och fint.

Måsar:

MEDELHAVSTRUT?, En 1K mot söder. Litet försent och lämnades obestämd. Goda karaktär för Kaspisk/Medelhavs och för den sistnämnda grov svart näbb, “blåtira” och rel mörka vingundersida samt saknade fönster på vingöversida. Också “vibb” om en Kaspisk 1K men gick ännu fortare så…

Silltrut, förvånansvärt många gamla fåglar

DVÄRGMÅS, 3ex, 2 1K och en 2K.

TRETÅIG MÅS, modest antal adulta och 1K.

Tärnor:

Kentsk tärna, samma(?) ex först mot N sedan Mot S.

SILVERTÄRNA, 2 1K mot S. Bestämdes på vingöversidor med bla helvita armpennor och inte så framträdande mörk vingframkant.

Alkor:

Nästan bara sillgrisslor. Bestämda i hundratal. 3 tordmular och två stationära tobisgrisslor. “Vibb” om en lunnefågel men den försvann i sjöröken.

En stenfalk, 1-2 stationära TOPPSKARVAR bland storskarvarna. Skärpiplärka, stenskvätta, ladusvala och där sätter vi punkt med utropstecken !!!

Mitten på september, kuling från västsektorn. David, självklart, vi kör imorron bitti – 0530 vid Panorama.

Förstår han att farsgubben, 69 bast, inte är gammal utan antik?

Fastän härligt förstås. Så 0400 ringer mobilen och jag tassar upp, utan att väcka Eva, till jumpa, frukost, toalett Så raskt iväg.

David på plats som alltid, och uppdaterad. Litet väl västlig vind men fint “juice”, uppemot 20 m/s.

Vi gungar ut på färjan och bara en bil till i racet och blodsmak – Men parkeringen crowded!  Vi sprintar dock ikapp medtävlaren och än hänger “antikviteten” med. Vid Skyddet tar vi beslutet att köra eget-race, utomhus men med skydd från vind, regn och trängsel. Chansning, bra för egna skådandet men risk att missa!

Sjön ryker och det känns grymt bra. 0630 och 15 min till soluppgång! Bara en djävla massa silltrut – vad nu då!? Vi ser till att må bra, det är hyfsat varmt, vi har mycket att snacka om. Med 69-åringens rätt ser jag till att sysselsätta oss med att mina handskar försvinner spårlöst. David har förutseende ett par extra överlägsna mina i komfort och kvalité. Men jag vill förstås bara ha mina!

Äntligen droppar det in litet havssulor och vadare och alkor. Vi matchar swarren mot zeissen och börjar komma i form. Men “skyddet” slår till vid 08-tiden, GRÅLIRA – aj,aj! Tjugo minuter senare kvitterar vi med att David hittar en FJÄLLABB! Vi litet osäkra men båda fåglarna säkras på Vinga några minuter senare.

“Now we´re talking”,  kvart i nio, det slamras i skyddet och alltid schysste Per Björkman väser att alltid alerte Stefan Svanborg sett en BALEARISK LIRA! Vi fångar in den, mörk undergump, mörk armhåla, aningen större, aningen brunare än mindre – klart som korvspad! Vi drar samtidigt in en GRÅLIRA och ligger fint i fas med både Vinga och Skyddet.

Och nu pumpar det på, labbar, måsar, tärnor och David/vi på hugget med doublé på STORLABB och GRÅLIRA vid tio. Och David slår till rejält vid halv-ett, MINDRE LIRA!

Så innan vi bryter BALEAR nr:2, sanslöst!!! Den här gången kan vi bestämma själva!!

Plötsligt står Ragnar i vårt privata hide och talar om att han dragit fem nya arter på årsracet. Jag som också fightas där har “bara” dragit fyra. Och plötsligt ser jag hur en plastpåse med Davids matsäck försvinner in under norra flygeln av Skyddet. Kryper in och hittar mina två handskar och lyckönskar att jag inte anklagat några skådare för snatteri!

What-a-day!!! Tack David!

Ack ja – SILLY SEASON eller  RÖTMÅNADEN – kärt barn har många namn!

Kärt och kärt, förresten? – för skådaren med förväntningar – massor av  Aves i luften och ljumma ostvindar som lovar vad som helst! Timme efter timme av alltmer ökenartad och fågeltom strand i Västergarn. Runt om i Sverige jäser det och frustrationen skapar rykten som utmynnar i  lunkna skärmytslingar på sociala medier.

Stärker mig mentalt med att plocka en juvenil Mindre Strandpipare. Märk avsaknad av vitt över ögat! Och jämför med två Större på bilden intill.

Eller den här Gråtruten – så frestande? – men bild 2 med randigt större täckarfält sänker väl allt hopp om en Kaspisk eller Medelhavs, som har helt eller delvis helmörkt fält!

Eller förströr mig med att hitta den ursprungliga bopålen för vår röda stuga. Eva står på platsen en grusgrop flera km bort!

Men kanske börjar det hända något? Mitten av augusti. Höstens första juvenila småsnäppa i Viken och tusentals Vitkindade gäss som skymtar bakom Gråtruten ovan.

Och så den här gynnaren från 26 april (Micke bakom avtryckaren och upptäckare med sin far Calle!)?Som också hördes av mig 16 juni?

En HÄRFÅGEL som flög mellan golfbanan och festplatsen 17 aug. Luktar häckning i sommar. En misstanke som stärktes än mer av Berra som sett den flera gånger i närheten av kyrkan!!!! På sista tiden! Hur har jag kunnat missa.

Kanske Silly Season närmar sig slutet? Ser också en Kustlabb i lyckad jakt på en fiskmås av bara farten! Bra start inför morronda´n och planerad flog på Sudret med Anders.

Börjar bra redan innan start, när jag joggar upp till kylen på vinden. Ett annorlunda läte bland gässen, en liten gås, snövit med svarta vingspetsar, i en 10-flock grågäss. SNÖGÅS och kanske samma som varit först på Öland, så i Gannarve, så på Grötlingboudd, så tillbaka till Öland och nu…

Känns gött att susa söderut med Anders tryggt vid rattan. Bromsar mjukt in för en gammal Rödglada på en åker vid Burgekorset. Bra uppmjukning inför dagens andra årskryzz, en 1K Ängshök som vinglar förbi vid Västergårde.

Och så Skarpöra Juppen med hälseneskena! Stellan med samma skena, en epedemi månntro?, försäkrar tryggt SVART STORK och fyra (4!!) ÄGRETTHÄGRAR utanför tornet vid Stockvike.  No doubt men Skarpörat förnimmer kanske något bland alla ärlorna.

Vidare till Udden och nu apporterar Skarpöra och även Anders och tillslut slår det igenom Tinnitussågverket Olof, som också kan följa och hitta den – CITRONÄRLAN!! – ganska säkert en adult hona. Eller vad sägs?