Olof Armini om fåglar och natur

Fältbestämning, fåglar, miljö, natur.

Archive for January, 2021

Prim 2021

without comments

Jag är lärare men inte särskilt läraktig. På 80-och 90-talet under förra seklet gjorde jag en del radioframträdanden i SRs Naturmorgon. Fick av Lasse W och Anders B, mina mästare, lära att reportaget är en färskvara. I min värld i överförd bemärkelse bör det gälla Bloggen – men ack-ack. Skall skärpa mig.

Det nya året har rivstartat, mycket likt de senaste åren. Ett hyfsat plock med en del ouppnått i när och fjärran. Är mer intresserad av egna spekulationer än vad besserwissern serverar på guldfat. Tror på allt men litar på inget.

1 jan, Torslanda på helig mark, gamla flygplatsen. När jag träffade Eva 1972 jobbade hon deltid där. Nu smög hon upp till de gamla vänthallar medan jag “spottade” Svarthakad Buskskvätta på andra sidan vägen. Den var snarlik den som satt där för ett år sedan. En “Hibernians” från Norge? Mycket Starar, Ormvråk och Tornfalk.

2 jan, Torlandaviken, från Arendalsidan. “Lurade” med Eva på en reprisretur. Bra väder men inversion och oljestink från alla skorstenar och cisterner. Sävsparv och Skäggmes i Syrhåla och vid Muddret en stor Sidensvansflock, som hördes ffg på flera år, tack vare vindstilla och hörapparat. Och ca tjoget Berglärkor, som vegeterade på marken intill. Hälsade Nytt År på kända och okända skådare – med munskydd och Corona-avstånd, en kungsörns vingbredd!

Dagens obs var dock inte dagsfärsk – för mig redan 20/11-20! – SIBIRISKA KNÖLSVÄRTAN återfunnen i Halland – som jag förutsagt!!! Skotsk gyllenbrygd smekte strupen på kvällen. Kryzz kanske tom Ädel.

3 jan, satsade på Amundön. Eva knorrade över populasen som vällde in och lämnade för egen tur till Lillön. Hade slarvat med rapportkartor och trodde säkert jag visste var fåglarna satt. Blev en halvmils motion med bara ett pip som möjligen kunde stringas till Brandkronad. Tröstades med 10 Sångsvanar som flög förbi med en MINDRE. Hejade på Magnus U med familj innan jag fiskade upp Eva för hemfärd. Lagom när vi parkerade plingade Magnus på Band – jag hade passerat “target species” 2 ggr utan… men med DIP.

4 jan, hemma”mys”, tvätt mm. Pilgrimsfalk från köksfönstret.

5 jan, trettondags afton och en Svartkråka, innan vi tar tur till Maleviken för att hämta Evas traderafynd hos “vindsröjaren”. Gör en liten kupp och parkerar vid Amundön. Småjoggar mot target, nu spottat. Möter Markus L, “Jättesvår men hittade den till slut, den drog…”. Slokörad kör jag ett solorace på måfå och efter en stund några mesar, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka och – DÄR den BRANDKRONADE – jättefint! Belåten rattar jag hem Yaris och en nöjd Eva.

6 jan, hinner se en Berguv som försvinner över Panorama, innan vi kör ut på vilda Hisingen. Hittar Marinas nya bostad på skjutglada Selmas torg. Mycket jiddrande och jag ger upp ett vidlyftigt gås-o/e rovisspan. SMHI hotar med snö. Vänder i Svensby med fin utsikt över fälten. Ibland är det lätt, 6 Grågäss, en Spetsbergsgås, en Bläsgås. Så raka vägen hem.

8 jan, nytt Hisingenfrest. Blir till klassiska färjan och läget, Kornhall. Bara hört om sedan jag var mycket liten. Minkspår i strandkanten och med jämna mellanrum flög gäss och svanar längs Nordre älven. En Tundrasädgås med 4 Grågäss blir esset.

14 jan och Berguven igen får bli avslutning på detta inlägg. 15 och 16 jan finns redan övrig fortsättning följer

Written by admin

January 18th, 2021 at 9:53 pm

Posted in Uncategorized

Brudand revisited

without comments

Vad göra när det ses superrarrisar på Gotland, tom på “gångavstånd” från stugan, samtidigt som jag befinner mig i Göteborg på andra sidan Sverige. Eller när jag är i stugan och det alltid ses superrarrisar i Götet? Nu senast en Svarthalsade trast på Cape Armini – tungt, supertungt.

Bara att svälja och tura Brudarebacken efter Cum pane och torget med EKO-grönt. Fint väder -10°C, sned vintersol, laber NO. 0900, tomt på krönet och i backen yrde konstsnön. 6 Sångsvanar flög förbi, en Tornfalk spanade från en stolpe och visst hördes en, två, tre gånger – en GRÅSPETT!? Inte kunde det väl… Gröngöling, Sparvuggla eller stygga tanke, en lurig Nötskrika? En lyss på alla alternativ på xeno-canto styrkte diagnosen. På hemvägen mötte vi Coronafångarnas Exodus ur staden. Skrik och skrän omöjliggjorde Bernts och Ivars eftersök senare på dagen. Men stort tack för era tappra försök. Jag får sitta nöjd – så länge.

Slottskogenturen da´n innan får också skänka tröst. En mil tur och retur och knäna som smärtsam gelé. Målet en BRUDANDSHONA i Stora dammen, bland Gräsänder, 2 Snatterandsdrakar, en Krickdrake och många Rörhöns.

Brudanden är en Nordamerikansk art. Släkt med Mandarinanden, som den liknar i uppträdande. Liksom denne häckar den sporadiskt i vårt område. Dock mer sällan och till skillnad anses den automatiskt som ej kryzzbar i Sverige. Det kan säkert ändras.

Brudandshonan är lik Mandarinhonan, något större och mörkare med smalare ljusa fläckar på kroppsidan, mörk näbb och lättast, en stor vit blaffa runt ögat till skillnad från mandarinens smala vita orbitalring med skalm över örontäckarna.

Brudanden var på väg att utrotas vid förra sekelskiftet. Smakfullt kött till suktande magar och vackra fjädrar till kvinnliga huvudbonader. Men den räddades bla av sk Beaverponds, små vattensamlingar som bildas vid bäverdämmen.

Min morfar, Ville, var i mångt och mycket min mentor och förebild. Vi gick ofta på matiné, på Palladium i Alingsås. Han var en mästare att komma först i kön. Typ 1955 trängde vi oss in på Disneys Bäverdalen. Vid sidan av Bäverstoryn skildrades årscykeln för ett Brudandspar. Det blev en grundstolpe i bygget av mitt skådarjag.

Den grundstolpen cementerades när jag bland Kanadagässen i Lugnet, en stilla bit av Sävån, hittade en vacker Brudandsdrake! Tom pappa blev impad. Dock hade legendariska Tropikhuset i Nolhaga som byggdes 1931, nyligen utvecklats till en praktfull fågelpark. Med många exotiska fåglar, bla Brudand. Förtog inget av mitt intresse.

Och inget av glädjen i de nostalgiska minnena. Skall också sägas att jag äktkyssat alla här nämnda arter i Nepal, Estland, USA… – HÖ-HÖ

Written by admin

January 17th, 2021 at 5:24 pm

Posted in Uncategorized

2020

without comments

Som skådare med typiskt nördigt fokus på artuppräkning känns det som en väl tempererad dusch att bara räkna upp – alltså siktade, bemärkansvärda arter under 2020. UNDER CORONANS TECKEN!

Fin start i januari. Änggården med Kattuggla och Hökuggla, Tallbit och Bändelkorsnäbb. Torslanda med Svarthakad Buskskvätta, Berglärka, Vinterhämpling, Brandkronad Kungsfågel och Svart Rödstjärt. Fiskhamnen med Vittrut och Kaspisk Trut. Lerkil och Bernt med Toppskarv och Tretåig Mås.

Januariavslut i Björboholm med Anders och Bernt. Ingen Lappuggla men fyrklöver i korsnäbbar, Tallbit, Större-, Mindre- och Bändelkorsnäbb.

En veckas övergång till februari i Pared på Fuerteventura. De “vanliga” rariteterna/endemerna, Enfärgad seglare, Smutsgam, Ökentrapp, Svartbukig flyghöna, Kanariepiplärka, Kanarisk buskskvätta, Ökenlöpare, Berberfalk, Kanariegransångare, Koboltblåmes kryddat med en del “riktiga” rariteter som Rödnäbbad trut, Blek klippsvala, Tajgasångare, Atlassångare, Vitbukig flyghöna, Brunstrupig backsvala plus en del vanligt-vanligt. Härlig skådning som alltid.

Februari bjöd en tur till Brännö med Praktguding och Vattenpiplärka.

Sedan Gotland och Västergarn. Samtidigt skymdes den allt tidigare solen i öster av en hotande pandemi i Kina. Men ingen kunde väl ana…

Istället härliga vårdagar, då jag travade runt i “mina” marker – och massor av fåglar, med allt större inslag av vårens budbärare. Bläs-och Spetsbergsgås, flera Pilgrimsfalkar, en illusiv Jaktfalk och ( som budbärare till höstinvasionen!?) en Tornuggla, som skrek i lammhagen.

Mars och tillbaka i Göteborg. Invald i Bostadsstyrelsen som ofrivillig ordförande. Så slog Coronan till, en våldsam pandemi. Och plötsligt hörde jag till de mest hotade. Min roll som ordförande liksom mitt fågelskådande föreföll snarast som ett hånfullt skämt.

Hann Torslandaviken tack vare Bernt. Han gaffade in såväl Sibirisk Gransångare, Dvärgsparv som Skäggmes.

Vi blev alltmer instängda. Travade runt i närområdet, i dom refuger som vi har, tex Änggården. Blir den invasiva Brandkronad kungsfågel, Mindre Hackspett, Forsärla och efterhand någon Ringtrast.

Får besked om mitt utgående körkort. Anfäktas av tanken att avstå, men så förnyar jag det. Och 21 april skaffar vi BIL. Har inte kört bil sedan 1984, då jag körde i Finland, Norge och Indien. Kändes som en större sensation än att vi hörde Härfågel från balkongen samma dag. Det var mer gott om den varan i Göteborgstrakten än Arminiägda Toyota Yaris.

Efter några lyckade självkörskolemorgnar, såg vi fram emot obesmittad rörlighet till många svårnådda upplevelser. Förväntat mig också mera fågeldrag till kända och okända platser.

Blev mycket av förstnämnda varan plus bättre kommunikation med och på Gotland och så mycket rörlighet under pandemins dok.

Men skådandet – Tja!?

En stänkare hann det bli när vi tog en tur till Norra öarna. En Tärnmås, som setts tidigare i vår, sågs 3e maj från Fotö.

Så Gotland, 19 maj, 35 mil genom Småland, Brun och Röd glada, allergihytt på båten och härligt välkomnande utanför stugan.

Gotland är ju Gotland så finesserna flöt in och redan till pingst i slutet av maj hade jag förlänats av, Vit stork, Svartbukig prutgås, Vitvingad tärna, Gulhämpling, Svarttärna, Trastsångare, Vassångare mm

Slog till rejält vid Pingst. Da´n före, 29 maj, kom Styltlöparen från Öland och rastade av sig i Västergarnsviken. David hade sett den, liksom den Svartbukiga prutgåsen på Öland – före mig.

Sedan hade jag Sommargylling, Busksångare, Sibirisk gransångare, Turturduva, Lundsångare, Småfläckig sumphöna, Nattskärra, Vaktel och kraftiga vibbar om en Stäppsångare på hemmaplan…innan.

4 juni. Tidig avfärd, söderut, högsta fart med Yarisen, Hoburgen i siktskåran. Svartkråka mjukade upp på vägen. Och framme ett vimmel, kända och okända skådare och fåglar. Bimbi, Tårtan, Mattias… Flera Busksångare sjöng i buskarna. En Lundsångare och en Sibirisk gransångare lät och sågs i branten. En annan Lundsångare i näten liksom en Mindre flugsnappare. Aftonfalk och en Gråsäl. Men “créme de la créme”, en sjungande STÄPPSÅNGARE, som också visade sig fint. Kanske ytterligare en eller spekulationer om både Fält- och Eksångare innan relativt tidig hemfärd. Detta var ett av tre undantag under sommaren – ett superdrag!

En av årets invasionen med gamla Rosenstarar, drog över fårhagen framför huset 14 juni.

Så dags för andra undantaget. Drag på Kornsparvhäckning på Faludden 17 juni. Siktades liksom skådardinosaurier som Juppen, Lennart W o Anders O.

Och så tredje draget, 23-24 juni. Makalös natt vid Lina myr med Calle T. Vaktlar, Kornknarrar, Hornugglor, Nattskärror, Gräshoppsångare mm

Och medan ännu en varm och torr sommar trillar på så trillar det in en del i Västergarn, Brun glada, Myrsnäppa, Tundratrut, Medelhavstrut, Kaspisk trut, Tornuggla hörs flera gånger, Ägretthägrar samlar sig i Paviken och inte bara fåglar, Neowise, kometen, Fladdermöss av flera arter, Gotlandssnok, helsvart, Hasselsnok

Behöver vi bilen? – Jomenvisst! Vi hade annars inte kommit till Götet 19 september och tillbaka 10 dagar senare. Innan dess hade hösten börjat anas med Blåhakar, Ortolansparvar, Nötkråka, Bändelkorsnäbb, Tajgasångare.

Nästan hela oktober – länge sedan sist – åter på Gotland. Jag skåpar pliktskyldigast in resten av höstbagen, Kungsfågelsångare, Tajgasångare, Kungsfiskare mm Men orkar inte eller har inte rätta instinkten för att placera mig bakom ratten för russinen på drag-kakan. Är för mycket präglad på ensamskådande – kanske?

Några smulor faller ändå alltid i den ensammes väg. En Videsångare ses och hörs bra men gäckar full dokumentation, åtminstone för att motivera en rapport. Litet av ensamskådarens dilemma att inte fullkomligt ingå i kollektivet och dess krav. Större piplärka och Dvärgsparv tål också att nämnas.

Det massiva sträcket med aldrig tidigare skådade mängder av Bläsgäss och Tundrasädgäss förtog det mesta. Härligt att bara vegetera under vackra 1000-flockar från 3 oktober ungefär en vecka framåt.

Firade min födelsedag, 23 oktober med en Jaktfalk på Haralds gamla jaktmarker, legendomspunna Vallefälten. Läs mer om honom och Sveriges första “Phoenicuroides” i tidigare blogg!

Sejouren på Gotland varade månaden ut. Och drar jag 2 ess ur rockärmen får det bli – litet skämtsamt – 4 DOVHJORTAR 2 oktober på golfbanan. Kunde spåras till hägn på Norra Gotland. Och, likaledes med lurigt ursprung, HALSBANDSPARAKITEN som 16 oktober passerade Västergarn mot Öland. Där den fortfarande är en av de främsta dragarterna i Sverige, åtminstone på BA!

Årets två sista månader avslutades i Götet med andra vågen Corona. Dock hanns det med en del skådande. Inte minst i Lerkil, som kom att inrama året. En dj-la vass lokal. Men läs mer i tidigare bloggar för nu vandrar jag över i nutid!

Written by admin

January 10th, 2021 at 9:01 pm

Posted in Uncategorized