Olof Armini om fåglar och natur

Slafsigt nedskissat i all hast. Eva gjorde heroisk insats och kom med kameran. Men när denne luftakrobat fått fart under vingarna befann den sig redan halvvägs ut mot Karlsöarna. Inte underligt att den återsågs 24h timmar senare i Gnosjö???

Igår förmiddag var huset urblåst för storstädning. Jag hade som uppgift att duka kaffe på däcket vid friggeboden. Smarrig förplägnad  och en härlig obsplats för sträckande och rastande fåglar.  Far litet upp och ner, har handjagaren runt halsen, tuben uppmonterad och mobilen på “pling” – men jag har ännu inte lärt mig att ha kameran över axeln.

Ca 1130 var det dags, en Havsörn passerade. Eva undrade vilken rovis jag önskade att se – Glada kanske? – såg ju två häromdag och hon mindes min glada min då. Nja, av rimliga arter låg väl Stäpphök eller Brunglada närmast till hands.

Till dess gnuggade jag litet på en trut som skruvade i NV. Alltid bra att  excersera med tuben mot en ren himmel och trutgnuggande är aldrig fel. Men vad nu, en Falk i tubgluggen! Va´bra på väg häråt. Ser stor ut, Pille??? Intressant med kraftiga vingslag och anar lång, rundad stjärt. Duvhök tom kärrhök far genom huvudet, men nej, det är en falk. Kollar med handjagarn för att kolla min storleksuppfattning. Och nu stannar den upp och är ganska nära, bara kanske 100m och kretsar fint.

Och fastän jag nästan skyggar för tanken. Icke-skådare som enda medvittne och utan teknisk bevisning. Dock obarmhärtigt, en ELEONORAFALK, mörk fas, adult (ev subad se följande diskussion!).

ELEONORAFALK, Eleonora´s Falcon, (Falco eleonorae), 1 2K+ mörk fas. 2016  28/8 1205-1210, tomt 510 Västergarn.

Kom i promenadflykt från NW. Stannade till och snurrade runt ett tag strax W om tomten, som närmast kanske 100m bort. Kunde studeras lugnt och fint i medljus under lugna omständigheter. Inga optiska störningar som dis, värmedaller eller alltför skarpt solljus. Drog sedan kraftfullt men lugnt mot SW och troligen ut över havet.

Flykt o silhuett, det som tydligast avvek från en stor Lärkfalk eller en slim Pilgrimsfalk var den långa rundade stjärten. Associerade tom till ängs/stäpphök i vissa lägen. Vingslagen påminde mest om tyngre falk, med en flex som kunde minna om labb. Liksom stjärten var vingarna extremt långa och spetsiga i de mesta lägen. Head-on var detta inte så tydligt. Den fångade några flyfän i luften och visade då akrobatik och störtdök. Hade också ett sätt att ställa sig stilla i luften på samma sätt som jag sett artfränder göra både i Medelhavet och i Östafrika. Storlek kunde hyggligt jämföras med svalor och några trutar. Mitt intryck, storlek mer Pilgrimsfalk än Lärkfalk.

Dräkt, i huvudsak helmörk, nästan svart, kunde bryta i brunt eller överexponerad i grått. Diagnostiskt och uteslutande alla andra möjliga förväxlingsrisker var mkt mörka undre vingtäckare i distinkt kontrast mot ljusa vingpennebaser. Vingpennorna mörknade utåt, vilket gav ljusa diagonalfält på undervingarna. Behövde inte jobba med den detaljen, den var nästan övertydlig. Kunde dessutom ana en litet ljusare haka och ett visst roststick på undergump. Stjärten som var extremt lång hade jämnbreda tvärband brutna i mitten, tydligt när den breddes ut vid flygmanöver. Dessa sista iakttagelser kanske talar för ett inte helt gammalt ex?

Med full respekt för alla misstagsrisker var den här obsen i min värld klockren och jag kan bara glädja mig och gör så. Kul också att upptäcka att det rapporterats artfränder, kanske samma fågel, i närheten både tids-och lokalmässigt.

Till slut finns det naturligtvis risk att det rör sig om fritt flygande flykting. Fågeln är grymt karismatisk och jag har sett den i voljär, 1985 i Santes-Maries-de-la-Mer i Camargue.

Vid maj månads utgång låg jag på 211 arter.  Inga sensationer förutom SVARTANDEN i Torekov, men en gedigen och trygg skådning.

Förra året låg jag vid samma tid på 194 arter. Men hade å andra sidan stänkare som MELLANSPETT och TORNUGGLA.

Så följde årets somriga kräftgång, bara tio nya arter tills idag – 221. Förra året hämtade jag in missade arter och lade till bonus efter bonus, SVARTVINGAD VADARSVALA, RÖDHUVAD TÖRNSKATA, BREDNÄBBAD SIMSNÄPPA… – och hade vid detta datum 236. Det hade gett en tredjeplats just nu i år bara en art från andraplatsen!

Missnöjd – inte. Scrolla litet bakåt och njut BRUNA GLADAN, MEDELHAVSTRUTEN och på fastlandet BALEARISKA LIRAN.

Och så igår. 0800 brusade vi iväg, Anders och jag. Via macken i Klinte till Muskmyr. Från tornet spanade vi in stolpen i vassen. Där satt Target Species för en timme sedan. Tomt sånär som på några Tranor och så regnet som kom och gick med envis häftighet. Skulle ju sluta vid 0900 – eller var det 1000?

Vi åkte ned mot Rivet och i Dalen efter Sundrekastalen apporterade Anders. Ack så ljuvligt, den 2K hanen STÄPPHÖK gled långsamt förbi och visade upp sig fint. Art 221 för mig, art 225 för Anders och da´n räddad.

Trots bilkaffe och inget väderlyft förrän 1600, fajtade vi fram en del, bl.a. hela 11 rovfågelsarter! Bonus för Ängshök, Röd Glada och Pilgrimsfalk.

I övrigt kan nämnas besök på Majstres bekvämlighetsinrättning och därstädes också glass. Vi träffade mängder av nya och gamla skådare. Hade mycket snack och god skådning med Gutt. Hans berättelser från möten med Stäpphöken fick kompensera att vi inte hann vänta in den. Den återkom varje kväll för nattkvist i myren!

Vi fick sedvanligt fint avslut i Sudermetropolen, Hemse.

På G(BR)

Det tidiga vårsträcket verkar följas av ett motsvarande tidigt höststreck, logiskt!?

På rovfågelfronten har många Stäpphökar dykt upp i södra Sverige. Mest juvenila trots att finnarna rapporterar dåligt häckningsresultat på kända häckplatser. Det finns fog för att misstänka häckningar, fa i N Sverige och N Finland – arten är svårinventerad, särskilt i obygd. Glädjande nog ser de foton jag sett hittills ut att vara “rena” individer. Det har ju varit mycket snack kring hybrider med Ängs-och Blåhök.

På vadarfronten är det intressant med tidiga och talrika juvenila Små-och Spovsnäppor. Redan fler än de alltid annars mängdmässigt dominerande Kärrsnäpporna. Bilder från Västergarnsviken med nästan bara Spov- och Småsnäppor.

På bild 2, dock en kärra i förgrunden.

En av orsakerna, åtminstone vissa år, tycks vara ett mindre predationstryck än normalt. Vilket kopplas till att predatorerna har tillgång till enklare och effektivare föda än fågelägg/ungar. Dvs lämlar/sorkar. Vi kan hoppas på en fin labbhöst, plus tundrahäckande falkar och någon Fjälluggla – Hö-Hö!

För tättingar erbjuder tomt 510, nyklippt i milt duggregn, en fin rastplats på färden söderöver. Några Gulärlor struttar runt med Sädesärlorna.

I buskarna både Svart och Vanlig Rödstjärt, tillsammans med Svartvit Flugsnappar och flera arter sångare. Två juvenila Törnskator jagar från Evas pioner.

September som lovar så mycket, tillbringar jag två veckor i London resp Stockholm. Meccan för betongskådning och med devisen att minnet och längtan är nuet kan jag väl få ihop att vara

PÅ G

Tillbaka i Västergarn på måndagen. Efter David och Pascalbil till Landvetter och Shuttletaxi till Visby bussterminal, kunde jag från buss 10 vinka på Eva i krysset till Mafrids. Hon kom från frissan i Klintehamn och hade gett sig av med velocipeden redan 730 i morse medan jag tog städ från OR först 1130. Klockan var nu 1615!

På tisdagen startade fågelobsandet med en gammal Brunhökshona förbi köksfönstret och en insektsjagande Svart rödstjärt i trädgården.

Så en äventyrlig färd för bunkring av ekologiska vegetabilier och ägg. Längs vägen konstaterades att Törnskator haft ett gott år med juvenila fåglar på många ställen. Bruna kärrhöken hade också lyckats med två ungfåglar över Pavikens vassar. Dessutom en ryttlande Tornfalk vid “rakan” mot Mafrids inre.

Onsdagen regnade inne. 34 mm i Visby, men bara 10 mm i Västergarn – ack, så typiskt.

Torsdag, första kollen av Västergarnsviken, innan vi jagades hem av ett intensivt duggregn. Som tidigare konstaterats ovanligt många , tidiga juvenila Småsnäppor, minst 10 ex. En gammal Spovsnäppa, ca tjoget Kärrsnäppor, mest juvenila, en Mosnäppa, några Brushanar och som grädde på moset, en Myrsnäppa. Så i trädgården en vanlig Rödstjärt.

Så tillbaka i minnet – minnet av den “Baleariska liran” på Hönö häromsistens. Litet som jag förutsagt, med så många högrankade skådare på plats behövdes inte mycket för att skapa ruelse och vilda diskussioner om Grålira, Balearisk lira eller tom Kortstjärtad lira.

Går man igenom Teknisk bevisning, Vittnesmål och Sannolikhet plus sina egna intryck, så förstår man.

Skillnaderna flyter in i varandra, fotona är ganska skrala, vittnesmålen är motsägelsefulla, sannolikheten svåranalyserad. Storlek, form, flyktsätt, dräktkaraktär ligger på en flytande skala grålira-> kortstjärtad lira-> mörk balearisk lira.

Det hela kan följas på Facebook – “Vår skådarvärld”. Roligt och intressant.

Efterhand klarnar det väl en smula.

Den Kortstjärtade hör till Stilla Havet, den stryks, om inte annat så av sannolikhetsskäl.

Några hyfsade foton dyker upp, som visar karaktär som tydligt avsatt mörk huva o ljusare bukparti. Stöder Balear contra Grå.

Också att den ruggade händerna, som gav fågeln ett intryck att vara mer lång/smalvingad och mer grålirelik än den var.

Många Balearer befinner sig i ruggning. De ruggar juni-aug företrädesvis i Biscayabukten. Gråliran har fräsch dräkt på väg mot häckplatser på södra halvklotet.

Även om sista ordet kanske inte sagts lutar consensus starkt mot Balear och inga observatörer har ännu ändrat sina inlägg på Artportalen.

Vad som för inte så länge sedan betraktades som en art, Mindre Lira, Manx shearwater , Puffinus puffinus är numera uppdelad i tre former/arter.

I Atlanten har vi nominatformen, medan Medelhavets “mindre liror” delats upp i två former/arter.

1. Balearisk Lira, Balearic shearwater, Puffinus mauretanicus, mörkare, kraftigare. Häckar huvudsakligen  på ön Formentera i Balearerna och utanför häckning drar den ofta ut i Atlanten, regelbundet upp till Nordsjön.
2.  Medelhavsliran, Yelkouan shearwater, Puffinus yelkouan, mkt lik den Atlantiska arten, men i princip helt knuten till Medelhavet.

Själv kryzzade jag Medelhavsliran från båt i Adriatiska havet mellan Rijeka och Venedig typ 1969. Jag var duktigt trött efter en helnatt.

Sedan var det dags för Mindre liran på Hönö eller Varanger kring 1984.

Balearisk till slut, utanför Agadirs långa sandstrand typ 1990!Den togs naturligt nog först för Grålira, men korrigerades snabbt.

Mindre lira ses vanligt vid rätt vindar längs svenska Västkusten.

Balear är nästan årlig med något ex samma tider och vid samma vindar.

Hönö, en ö i Balearerna? Vad skall man tro!? Förra gången, 18 september i fjol, så hade David och jag 2 Baleariska liror på första parkett.

Så nästa/denna gång med Bernt, 9 augusti – IGEN!

Men det höll på att gå åt pipan.

0400 ringde klockan, men redan 0330 var jag klarvaken. Hann jumpan, gröten badrummet, organisera ryggsäck, kläder och matsäck. Men, ack ändå 0602, 2 min sen till Bernt, punktligheten personifierad.

Skickligt manövrerade han oss genom morrontrafiken i storstaden. Till friden på färjan!

Men stöket i trafiken var ett intet mot parkeringsplatsen till Kråkudden. Bilar överallt. Bernt är som gammal trafikgeneral väl bekant med lapplisornas nit. Så medan han parkerade bilen i Röd, den lilla byn 10 min gångväg bort, tog jag mitt gepäck för att kunna boka skådarplats.

Aj, aj vadet var översvämmat. 50 cm över medelvattenstånd, 18 sekundmeter! Gällde att passa på när vågorna drog sig tillbaka och då hoppa på de hala stenarna, inte tveka. Hade naturligtvis varit bäst att ta av sig skorna och just vada över. Men en jäktad och spänstig 70-åring – hmm! Bernt var förresten ännu värre med sina 76 år och samma väg.

I och runt hajden var det knökat. Larmen på Mindre liror och Storlabbar i Bohuslän klingade oupphörligt. Snackade litet med Martin och Jan-Åke som intagit min gamla favoritplats utanför och i lä av Hajd 2.

Fick kika i min tub på fri hand, när två Mindre liror passerade söderut. Övervägde att möta Bernt och sätta oss i en av de gamla skytteskårorna på andra sidan vadet. Men dom är trånga, obekväma, oskyddade.

Blev istället en vindskyddad och solig plats, skild från alla andra skådare av ett stort stenblock. Aningen låg placering och inte med samma vidvinkel som från hajden. Men lugnt och fint.

Kunde spana in första guldägget, en STORLABB, rastande på en sten på Bolleskären. Lifer och whiskyn i hamn för Bernt.

Blev litet väl lugnt och jag tyckte mig höra oroliga röster bortom stenen. Sprang bort och frågad Martin. Jo, en Balearisk lira i 10 min sakta mot S. Så mörk att det diskuterats om Grålira, men nu säkerställd. Och de väntade rapport söderifrån på Vinga och ett gäng anförda av Magnus U och Musse.

Hur kunde jag missa!!! Med tunga steg och sinne återvände jag till Bernt. Han tog det med knusende ro och njöt av allt annat. Jag bet ihop och såg i diset utanför Södra Bolle helt kort något som kunde vara en Grålira eller …!? Så nackskottet, BA från Vinga, Balearisk lira!

Men så plötsligt rakt utanför oss den BALEARISKA LIRAN. Bernt med på noterna. Ny lifer och whisky!

Det visar sig att larmet från Vinga var att de sett den långt i N och att den dragit norrut mot oss.

Härligt och inte en Hönöfärd på nästan ett år utan en Balear.

Så färden hem med färjan en triumffärd.

GÖTT

Turen 28 juli med Anders och Lennart gav en välbehövlig push på GBR-16. Lagom till rötmånadsskiftet.

Jobbat på riktigt bra i hemmamarkerna fram till avbrottet 5-15 aug med en Gbg-tur. “Farlig” vid den här tiden, men kan ge havsfågel, se RRs statistik i senaste numret.

Så fort det blir litet väder från V med hårda vindar från västsektorn och nederbörd, dröser det ned fa vadare ur Arctica-sträcket. Mest Kärrsnäppor hittills, men också Spovsnäppor, Kustsnäppor, Myrspovar, Småsnäppor, Mosnäppor mm.

I Paviken har det huserat åtminstone 3 Ägretthägrar, alla adulta.

Två av dom på ömse sidor om vassruggen mitt i sjön. Man tycker dom borde häcka bland Gråhägrarna i området. Men ännu inga ungfåglar siktade.

Konstaterad häckning för Bruna kärrhöken dock

Här en av de två ungarna. Den med en “lucka” i vänstervingen.

På rovisfronten har både Havsörnen och Ormvråk visat upp årsungar. Och 1 aug sträckte första gamla Bivråken söderut.

En minirovis, Törnskata har framgångsrikt häckat på åtminstone två ställen, Spången i N Paviken och Svältisvägen.

Just nu håller jag tummarna för blåst, helst på onsdag – med Bernt!

Fint flyt m WordPress på mobben. Testar litet bara.

En av tre Ägretter i Paviken som kliar sig.

Behövde en push!

Tungt regn på morgonen. Kunde gympa, fräscha, frukostera, matsäcka, toiletta, diska och så en kopp kaffe…

Innan caretan, den stora, deluxe,  som mjukt softade in på den blöta gräsplanen.

Och förutom gigant nr 1, Anders vid ratten, så mötte gigant nr 2 upp i Västergarns hamn, Lennart Wahlén.

Han bredde ut ett hundratal nyanlända Kärrsnäppor, kryddade med några läckra Spovsnäppor, framför våra fötter.

Inte förvånande – Lennart, hör till skådargiganterna i många bemärkelser. En av de profiler som skapade Sveriges stormaktstid – som skådarnation! – under 80/90-talet. Och nämn bara Blåtrast, Amerikansk tundrapipare mm, mm-SÅ..!

Anders, jämnårig med Lennart, har en annan profil. Inte korporellt men skådarmässigt. Tung naturmässig erfarenhet och en slumrande talang har på senare år kanaliserats till en skådare av högsta klass – och hungrig!

Med dessa två Heavyweight Champions i framsätet var det bara för mellanviktaren, i alla avseenden att bädda in sig i baksätets halm – GÖTT!

Medan regnet avtog rusade limousinen mot Gotlands most-SW corner, Rivet. Och innan jag ryckt mig ur dagens första siesta ryckte LW till – en 1K Svarttärna över havet.

Medan jag med 70-åringens tröghet knappade in ett larm, gjorde AO ett genidrag. Han förflyttade vårt läger ca 100m, med utsikt in över land. Va, va??? – lämnade några trevliga damer för sig själva!? Men svaret kom omgående, ” En rova över burgen!”. BRUNA GLADAN, en av målarterna!

De kulinariska finesserna i våra matsäckar hade fått sin inramning. LW avrundade att med kirurgisk precision vaska fram en 2K KASPISK TRUT .

Blev nedröstad av de båda giganterna, så sjökårens Udden, nedanför Hoburgens fyr, next stop. Direkt en Tornfalkshona med unge, kanske varit häckning? Så fin uppvisning i kofösning, rena cowboytakterna av L och A. När nöten dockats fokuserade de på en läcker vadarflock, tyvärr i motljus.

Alltså läge för mig att virra runt och fånga in såväl BRUNA GLADAN, som en Röd Glada och allra bäst en flygande 1K MEDELHAVSTRUT. Med alla attribut, vingöver-o undersida, stjärtband, blåtira, allmänintryck, färgton…- om det inte vore för att det försvann innan giganterna kunde slitas från SITT spanande! Klen tröst att kanske samma trut sågs och fotades da´n därpå på Rivet, ett drygt stenkast bort.

Vi summerade ett hundratal Kärror, Mindre strand, Kustsnäppa, Småsnäppa mm, medan vi speedade över ön till Au riv på östra sidan. Vi räknade raskt in tre av de saknade målarterna Sandlöpare, Kustpipare och Myrsnäppa. Plus en PILLE på Faluddenmasten vid sin favoritparabol. Och givetvis var det vikten som avgjorde medan jag kämpade med sena lunchpizzan.

Avslut på plattan i Hemse och därefter ett försök på Mästermyrs Vaktlar – förgäves. Men det hela gav fina lyft på Artligan för alla.

Stort tack till Lennart och Anders, som gjorde DAGEN!