Olof Armini om fåglar och natur

v22 och v42 är sedan urminnes tider VECKORNA för fågelskådare i Sverige!

Och år 2019, när v42 lider mot sitt slut slog först Hävringe till.

Någon liten kobbe i utkanten av Östersjön i närhet till magneter som Landsort och HartsöEnskär.

Med ett gäng “bushdammsugare” och öppen korridor österut så givet!

Förbiflygande SIBIRPIPIT, VIDE-o BRUNSÅNGARE på samma videkvist, BTS, TS, KFS … You name it!

Inom några timmar. Uthärdligt för en gammal twitcher på Västkusten?

Men icke när Gotland, redan uppvärmt med triss i sparvar och Ökensångare, slår till med hela kitten.

Överlever på en Tajgasångare vid Näckrosdammen. Egentligen en grym obs! – MEN!

Ser fram emot Tallbitar från balkongen!

Fågelskådare – allt som observeras är en illusion genom diverse tekniska prylar och tillslut genom hjärnorna.

Ingen sådan illusion är lik någon annan.

För att få ordning och kommunikation jämkar vi ihop dem.

I matematikens/fysikens system görs det med olika ekvationer. I det digitala talar vi om algoritmer.

Det rörs om vid systemhopp som jorden platt/rund, universums centrum jorden/solen…

I praktiken spelar det liten roll – men medvetenhet och ÖDMJUKHET…

Jag är full av beundran och respekterar alla görskickliga strängare, men utan stringarna vore mänskligheten förlorad!

Tänkande platsar inom existentiell filosofi och är en nödvändighet inom umgänget med Moder natur.

Våryster fortsatte jag 12.4, nu i Götet “Eldsjakten”. På tips och känsla tog jag 5:an till Töpelsgatan och älgade upp till 8:a spåret. Tog in där till hoppbacken.

En Brandkronad hoppade med några blåmesar i en sälg. En dansk med barnvagn och skådarbakgrund förundrades över att den fanns också i Sverige.

N:o 2(?) sjöng sedan högt i en gran på andra sidan backen.

Så raskt till Edsviken och vägen upp mot Brudare. Där trio me´fotograf. Hörde direkt ett ex, men fotografen hade sett och fotat 2! Alla stormnöjda, men inte mättade. Några hundra meter bort, vid Brudares fågelmatning “säkraste” stället.

Hörapparaten räckte knappast till, klart underlägsen de skarpaste öronen. Men det blev ytterligare ett ex, 5!? – oj,oj,oj!

Nu mättad och avrundade med Råbock, Forsärla och en Sparvuggla!

Mycket vill ha mer. Måste finnas i Änggården 14.4

!? Men fick nöja mig med Kattugglan att visa Eva

Alltså drog Bernt och jag Delsjön en strålande morgon 15.4.

Först sjungande Forsärla vid Delsjöbäcken. Så sjungande Brandkronad först vid Edsviken så vid fågelmatningen. Avrundat med en Råbock, litet Dubbeltrast och en sjungande Ringtrast.

Tala om invasiv art. Och det blir en tuff uppgift för Naturvårdsverket att med sina lakejer i Jägarförbundet utrota och förhindra detta intrång i det svenska naturhemmet!

Våren är här och på många ställen i Sverige bla Gbg stämmer det med SMHIs kriterier.

Vi klämde en vårropande Kattuggla 1 mars afton,  på hemväg från vinprovning.

I säng efter midnatt och upp som en tupp sex före sju.

Matsäck och övrig outing-kit till lättgympa och frukost.

0900 slöt jag dörren om en snusande Eva och anslöt till en pigg Bernt. I en spinnande Volvo av bästa märke.

Dimman låg hotfullt på lur, men skuggade inte våra förväntningar. Bernt var görtaggad på Vattenpiplärka (VaPL). Jag hade väl nästan lovat – i fyllan och villan.

Och mitt raskryss på Stejnergisvärta verkade har försvunnit i dimman så…

Som vanligt ett slaktfält av Grävlingar längs E6, som vaknat till den sista vilan – dystert.

Vid Bua ett snabbeslut, om en timmes omväg för Sveriges just nu säkraste VaPL. Men elusive obs på Gubbanäsan en större utmaning, som fick förstatjing.

Jag hade litet ågren, VaPL är notoriska sisådär/kanske obsar, svåra att få grepp om och kanske inte tillräckligt ovanliga att jobba på – som många av trutderivaten!

Tomt på Gubbans parkering och jag lovprisade Eva och hennes – “när du tagit på dig, ta ett lager till och ta dessutom med dig ytterligare ett lager”. Bernt var topprustad och tillskrev mig, Evas devis – jag hummade och klädde mig.

Litet struttande på snart 80-åriga ben och klädda som månfarare. Mycket bistert, en bitande kall SW 8 ms, gråmulet. Ut till sydvästligaste hörnet på “Näsan”. Muntrade upp oss med ett tiotal Toppskarvar, årets första Strandskator och mustig matsäck, CumPane-frallor med stekta ägg & kaviar.

Och så gnisslade det till i hörapparaten, men bara en Koltrast i stenskravlet. Gav upp och retirerade längs södra stranden. Bistert, några kråkor och Bernt på hugget – en Större Strandpipare. Tuff “hemgång” och vi hade nog båda gett upp, förutom humöret!

Så! – jag ungefär 50m före Bernt – typiskt hoppflygande lågt utefter stranden – ett gäng Piplärkor, typ Skärpiplärkor(SkPL). Adrenalinet rusade, snabb strategibedömning; 50 m tillbaka, upp på en liten platå, tuberna på plats, en perfekt tångbank.

Det rörde sig! En SkPL, en till, en till i tången. Så en upp på en sten – och där satt den!!! Flera minuters skönobsande av en klocker VATTENPIPLÄRKA. Allt förarbete på plats. Bernt hade räddat artsupen. Jag andades ut.

Har på skissen samlat consensusindicier som vi såg.

1 Gulorange innerdel på näbben

2 Tydligt, långt, vitt ögonbrynsband

3 Grå nacke/livligt brun mantel

4 Två tydliga, vita vingband

5 Distinkta, mörka streck mot VIT bakgrund på nedre bröst och flanker

Hur man betonar de olika karaktärerna beror litet på om man är i Northumberland eller i Halland. På första lokalen är det vitheten på undersidan och i Halland fa fläckarna på bakre flanken. Den här passerar överallt och Bernts whisky är räddad.

Litet kul att kolla en skärmbild på Per Gajemos VaPL på samma lokal da´n innan – samma!?

Kanske svårt att se, men kolla på Apan så ser ni att punkterna faller in en efter en! Grattis Per G och tack för bilder!

Resten blev en Eriksgata för två kungar! Och redan hem 1600 – till John Blund!

Redan vid avsteget från bussen!!!

Hade gått från flygplatsen till Visby i hällande regn.

Men så lättade molnen, jag torkade och steg av bussen typ kvart-över-tre, 2 timmar innan solnedgång.

Bland 30kg bagage letade jag fram kikaren och släpade allt ett par hundra meter åt “fel” håll.

Vilket vimmel; Sångsvanar, Tofsvipor, Skogsduvor, några mäktiga Havsörnar – och så GÄSS!

Har väl blivit den ornitologiska signaturen de senaste dagarna på Gotland och här i Västergarn.

Förvisso har jag plockat Sånglärka, Ängspiplärka och Sävsparv – häftigt tidigt om jag går tillbaka till mitt 80-tal

Men alla Grågässen, Kanadagässen ( med hybrider och diverse vitmenade derivat), Vitkindade Gässen

Plus en 11-flock Skogssädgäss (berikade en dag till 22 ex + 2 Tundrasädgäss), en gammal Bläsgås, en gammal Spetsbergsgås

Och övriga Gotland rapporterar två 14-flockar med Spetsbergsgäss

OJSAN! 

Frukost på OR25. Sunday morning, skönt, allt under kontroll; frukost, gympa, blodtryck – typ.

Kollar David, kanske Bernt..?

Telefonen ringer – BERNT- en halvtimme, på plats!

Brandkårsutryckning, i kläder, kittet på plats, en-minuts-fika och iväg.

Bernt brassar med GPS på plats. Den stackars damrösten liksom vi står oss slätt mot den krigsskådeplats GBG numera är med Västlänk odyl. Men med två intelligenta hjärnor och den vänliga trixar vi oss fram till slut – utan att sprängas i luften!

På plats, Risholmens yttersta utpost, den vanliga synen av ömsom lyckliga plyten, “Vi hann se den…” och andra mer hängiga, ” Dom där såg den. Försvann bakom skäret för en kvart sedan…”

Två timmar sedan efter en svärta, en sjöorre och tre Toppskarvar behagar den visa sig, PRAKTGUDINGEN. Och därmed räddar den skamgränsen, Trettondagen!, sista dagen för årets första rarris.

Tack till den och BERNT!

Blir det den sista? Hotfulla viskningar hörs i den bistra NV-kulingen.

Förvisso genom många led och den har hörts förr.

Men tiderna är svåra; klimat, humanism, demokrati, … – allt står svagt mot fagra löften och snabba klipp!

OS i Stockholm, Västlänken, … allt nästan gratis, som att satsa på en säker vinnare,” inatt vinner en svensk några miljarder!”

Gubbarna klappar varandra på ryggen och blott alltför sällan får någon av dem begrunda Sanningen – i sinkabirum i tre år som en viss överstepräst – HÖ!

Alltså, långt framskridna planer att förvandla Svälholmen till 4 golfhål?

Även om jag satt som golfpro i golfklubbens styrelse skulle jag säga nej.

Gunnar Britses grymma bilder visar en fågellokal i klass med Falsterbo och Ölands S – sanna mina ord!

Jag vet det naturmässiga värdet att behålla området, rent allmänt och just Svältholmen speciellt.

Enkelt uttryckt 4 hål på Svältholmen har ingen framtid, det är dött.

Ett bevarande av Svältholmen har en framtid, Global Earth!

Men som sagt i tider av snabba klipp och fagra löften gäller inte SmartFi!?

Låt oss ändå hoppas på några SmartFis i kommunen o/e i golfklubben!

Annars får man söka andra jaktmarker även om de försvinner snabbt.

Några dagar kring 1:a advent, den mörkaste av fågeltider, har det varit full fart.

Massor av Havsörnar och Gråhägrar, småflockar av sjungande Sångsvan och hela tiden någonting speciellt, Vinterhämpling, Tofsvipa, …

Ack ja, men jag har fått uppleva det i snart 40 år!

Känns vilsamt att träda an vintern, 1 dec 2018, på gamla hemmamarker.

SVÄLTHOLMEN, som jag först beträdde 20 aug 1980!

Det blåste, regnade och vimlade av fåglar, tyckte tom jag som nyligen bott två år i Rift Valley.

Så, idag, 0-gradigt, kuling från S och vassa hagelskurar – och FÅGLAR!

Ett trettiotal Gråhägrar kurade runt ån, ibland uppskrämda av någon av de sju Havsörnar som härskade i området. Två Ormvråkar fick se upp och inte bara ned. Ett hundratal Gräsänder var också på alerten och jag kunde med darrande händer och rinnande ögon hitta Stjärtand, Bläsand och tjoget Krickor.

I kölvattnet av hösthysterin-18,

Bleka tornseglare, Större Turturduvor, Rubinnäktergal, Rödtrast, Svartskvätta och på Gotland, Mongolpiplärka och Ocularisärla,

svårade jag den siste november med en Vinterhämpling av östlig typ.

Det bidde två Vinterhämplingar och en Hämpling – julklapp och gott nog en härlig da´n för Första Advent

En hyfsad uppställning från tre Rhodos-hugg 1989, 2012 och 2018. Taxa som behandlats och mer detaljer och omständigheter i nästa inlägg!!!

Rhodos 2018

I kanske fem timmar har jag suttit här, skrivit, läst, kollat datorn, druckit té och blickat ut över ett blåsigt Medelhav med Turkiet i bakgrunden.

Fåglar!? Kråkor, Tamduvor, Gråsparvar – ja en ensam Spansk sparv bland dom. Några Klippsvalor och två Vattenpiplärkor. Över Medelhavet Medelhavstrut, Medelhavstrut och Medelhavstrut och så en Svarthuvad mås och så en Medelhavslira långt, långt ut.

Inte mycket för en artare, kanske en middagsslummer skulle sitta fint?

Ett sista kik bara. En Scopolislira nära och fint, följd av en subad Svarthuvad mås. Gött!

Så kokar vattnet! – några Delfiner, torde vara sk Springare. Flera Medelhavsliror, minst tre Scopolisliror, en Rödnäbbad trut springer likt Delfinerna – ur intet.

Inte är man proffsfotograf men man gör så gott man kan med enkel kamera, mobil och tubkikare!