Olof Armini om fåglar och natur

Vad var det jag sa´, SNÖ på marken! Litet vinter lagom till sportloven i februari 2015!?

Mudderdammen i Torslandaviken 30 januari. Med bättre kamera hade man kunnat upptäcka de två BERGLÄRKORNA, som ivrigt letade frön framför mina fötter. Mellan snöbyarna var det en härlig skådning, Sävsparv, Ängspip, Sånglärka, Rödvingetrast, en patrullerande Blåhök och Skäggmesar i vassen. I dammen en RÖRDROM, mycket Salskrakar och i strandkanten en Varfågel.

Fortfarande värmegrader och mer minnande om en annalkande vår än vinter.

Men, “aldrig försent!”, förste februari

Minusgrader och vit snö på Joberg!

Gammal kärlek rostar aldrig. Inte heller rostfritt stål.

Men hur känna igen? Hur veta när det beger sig?

Den 11 september anno 2014 hade David och jag en fullständigt fantastisk Hallandsflogg. Strålande väder i bra men inte uttröttande tempo.

MEN – den obligatoriska rarrisen, the thrill of the day??? En Pille bestämde jag till Affe, den ena Kaspiska sågs bra men var vag, den andra var bra men sågs vagt, min Tamgås förvandlades till en Blågås och jag såg bara Blåhökar i vimlet av Stäpphökar!

Rostigt, rostigt – MEN även rost kan glimma som guld! 100+ arter, pillar, glador, toppskarvar, 20 arter vadare, 10+ arter rovisar, vi hittade ISLÄNDSKA RÖDSPOVEN i Lynga och såg en BRUNGLADA sänka sig bakom skogsdungen vid Lis mosse, där RÅDJUR och DOVHJORT betade. 

Som Herzogfilmen jag såg i går kväll – scizzo!

RÖDSPOVEN i Lynga

Tack för en underbar tur, David!

Vikingen sägs ha stärkt sig genom att inmundiga grannlåten. Antingen blev han väldigt vild eller så dog han.

I morse på promenix med Eva nöjde jag mig med anblicken. Sålunda stärkt höjde jag blicken och hade i lärkbeståndet vi Axelmossen en likaledes rödvit hane Bändelkorsnäbb, plus här ganska ovanliga Svartmesar.

Men ruset avtog och det förväntade rovissträcket över Joberg innehöll bara 5 Ormvråkar och en Sparvhök – anno 27 augusti 2014.

Island är en isolerad  plätt i “struten” av N Atlanten. Det är stort som Lappland. Den befåglade – och befolkade och beskådade delen är som Gotland.

OCH skådarna på ön – ehuru få – är hypermoderna och oerhört skickliga!

Den 14 juni hittades en Rosentärna, Islands andra fynd, i Jökulsárlon på SE Island. Fantastiskt fina bilder och några drog direkt från Reykjavik. Den var ringmärkt på Irland förra sommaren!

Simmi, en av de bästa, har sagt att jag kan använda hans bilder på Facebook – TACK Simmi!

Den 30 juni är Yann, en av super-skådarna ledare för Sunbirders expedition och plåtade en Rosentärna i Rif, motsatta hörnet av Island – ringmärkt!!!

Super-super!

Så det egna gamla loket. I Akkureyri den 23 maj, på vägbanken över Eyrafjördurs botten. Vid macken där för att fylla tankar och magar och ett myller av fåglar. Förstummande en stor val, KASKELOT eller …???

Så dansande en 2cy TRÄDMÅS förbi !!!!!!

Gött sade den gamle och jag tror Jan-Erik förmådde uppskatta!

Och

Åter Yann och Simmi på plats, men i andra hörnet av Island och drygt en månad senare, Sandergerdi 6 juli. Yann i spetsen för Sunbird, fortfarande!

Kolla

www.facebook.com/photo.php?v=572768226168941

och denna Simmis bild

Island är tillräckligt stort för att försvinna på men ändå!

Tillbaka på banan uppdraperad och det hela!

Nu kör vi!!!! Tack David!!!!!

Inte den gula med skal utan den som “skalas” av i 180 knyck.

Brandkronad kungsfågel på Faludden i slutet av 80-talet, Svartstrupig järnsparv i Nepal -90 och Kaspisk pipare i Uganda i december, allt till tröst när det smällde till. Nästan uträknad, men ändå icke!

Lätt bedövad upp 0300 på måndagen 7 april. Metodiskt gör jag det sista, packöversikt, kylskåp, kontakter, lampor, hockygröt, vaskning och så skärs Davids careta genom dimman samtidigt som jag är på plats. Smalpacknig och tunnklädd.

Allt går på räls trots vädret. Incheckad on-line, whiskey, bag-in-box, macka och kaffe på Winderoe.

Gardemoen som en lång korv. Tryggt och trögt med SAS, överbokat men hinner inte gripa de 300€ – litet seg efter morronfighten med Götets dimmor. Piloterna kör lätt in förseningen och landning exakt in-time på Keflavik. Outgrundligt med billigare flygbuss och ändå bättre plats och direkt “hem”. Trevligt sällskap av polsk businessman som har Datja vid Östersjökusten och en far som är naturvårdare i Karpaterna – med bison och varg. Sväljer talet om Island som “Europas sista vildmark”.

Eva bjuder härlig lunch med saltköttssoppa, laxaflök och rökt torsklever. Sköljs ned med Gull-öl.

Så en nap och fighten startar. Vi går en tur Tjörnin – Lille Bonus – Harpa – Old Harbour. Sedan sist finns det “Graellsii” över allt och i hamnen är fortfarande kvar en del Vitvingade.

På morronturen till Grandi den 8:e, sjunger staren och koltrasten för full hals. Ute över havet sjuder det av liv, överallt stormfåglar spetsat med havssulor och vittrutar. Ute på öarna betar grågässen med vitbukiga prutgäss och åtminstone en spetsbergsgås.

HÄRLIGT!!!!

Först en eloge till det “svensk-finska” järngänget från Sverige, Seppo Haavisto, Donald Rehn, Christer Brostam.

Hrisey och Akureyri

Lördagen den 15 kommer Jóhanna och hämtar ca 0810 utanför Ranargata 10 – vi skall vara på flygplatsen 0815 och planet går 0845! – coolt, på isländskt vis. Så på flyget ändå allt in-time, lungt och stilla landar vi i Akkureyri 0930.

I hyrbil vidare. Första fågeln en korp och i en vak i issörjan där älven rinner ut i Eyrafjördur alldeles bestämt en ISLANDSKNIPA, hane. Vi far förbi Dalvik, känd som utpost för valskådning och hamnar i färjeläget för färjan till Hrisey. Ordinarie färja uppe på slip så vi tar reserven en gammal trålare nu valskådarfartyg.

Först hinner jag skåda in en liten mörk and i strandskvalpet bland ejdrar och alfåglar – STRÖMAND!

Så smårullar vi de 15 min till Hrisey omgivna av trutar, ejdrar och stormfåglar. På ön glatt överraskade av att Jóhannas stuga är ombonad och varm, så är det på Island med vulkaner och varma källor! Jag kan också glädjas åt strömand, spetsbergsgrissla, turens enda alka visar det sig och så turens första rarris en PRAKTÅDA. Några Knubbsälar i strandkanten roar hela sällskapet till lunchen.

Plötsligt ett välbekannt ”knarr” på altanen, första Fjällripan, Hrisey har kanske världens tätaste bestånd. Jag tar djärv promenad längs branta och vindpinade östra sidan. Snöar lätt och driver litet grann. Idealiskt för övervintrande Strömänder, ett 60-tal i sina mest praktfulla dräkter. Ser också praktådan och om inget nytt så spännande och djärves dra över ”fjället” i tilltagande mörker och snöyra. Belönas med en praktfull, helvit med svart stjärt, Fjällripa och att exakt ”pricka” stugan med tända ljus och en härlig middag; Gin och tonic med torkad fisk, lammstek och isländska pannkakor à la Jóhanna!

Den 16 skönt att göra gympa, ta en varm dusch, äta frukost och gå en härlig tur på den vinterskrudade ön i stilla väder! Eva tar med genom byn. Kul när flera ripor sätter sig och knarrar på hustaken. Och vi ser några av de första KOLTRASTARNA som siktats på Hrisey, enligt en fågelintresserad ortsbo!?

Jag går vidare, idag längs västsidan. Flackare strand och inga Strömänder, men Praktådan har flyttat hit och tre stolta Islommar dyker utanför karantänstationen för införd boskap, hundar mm – sysselsättningen på ön som ersatt sill”hypen”, som gick i däck ett halvsekel före en annan ”hype”, den finansiella.

Sedan tvärsar jag ön och återvänder längs östra sidan. För att räkna in litet Strömänder, ett 20-tal. I sista lärkbuskaget en fin flock Gråsiskor, som mumsar lärkskott. Och en GÄRDSMYG, isländsk – art/ras!?

Och en SNÖSISKA, 2K av grönländska nominatrasen. Vi kan nöjda stänga huset och återvända till huvudön, Island. Eva och jag för några dagar i Akureyri och Jóhanna för Reykjavik. Avskedsmiddag på Greifinn innan vi checkar in på anrika KEA Hotel.

Den 17 efter gympa och superb frukost drar jag ned mot flygplatsen och älvutflödet i Eyrafjördur. Det avgränsas av en vägbank och en bro, en väg som leder mot Myvátn. Litet lamare skådning än på Hrisey, men i alla fall en JAKTFALK över skidlifterna i Islands alpina Mecca – uppe i en av de magnifika fjällsluttningarna som omger Akureyri. Så äntligen, precis när jag gett upp, men tar de sista stegen och lyfter kikaren för ”sista gången”. Blir en halvtimmes studier av en KNIPA, en sällsynthet här men inte vad jag hoppas se, tills jag inser att det kan vara rasen Bucephala clangula americana, en presumptiv split i artsplittinghysterins tecken. Filade på större storlek och grövre näbb!?

Reste mig och tittade på andra sidan vägbanken. I strandskvalpet alldeles vid mina fötter, en – just det! – ISLANDSKNIPA, hane.

Återvände på lätta fjät för att handla litet mat med en krasslig Eva. Passerade så hamnen och övverraskade en säl som tittade upp genom istäcket, visst var det en GRÖNLANDSSÄL! Vicken dag!

Den 18 försökte jag reprisera den lyckade gårdagen. Träffade först en av Akureyris skådare, som bott i Piteå. Han talade om att stället vintertid är ett ”stronghold” för Knipa. Jag kunde bekräfta genom att idag hitta 2 hanar och en hona – häckning på G!? Han berättade också om två STORSÄLAR som setts. Jag bekräftade omgående med båda på insidan av vägbanken!!

Senare kunde jag också konstatera GRÖNLANDSSÄLEN utanför den gigantiska snögubben vid Hotel Akureyri.

19 och som vi trodde sista dagen i Akureyri. Packning, sista frukosten, utcheckning, snabb koll av Islandsknipor, Knipa och Storsälarna. Så taxi till flygplatsen och alla flygningar inställda! Sandstorm över ön!!!!!!

Får kanonövernattning på ”högfjällshotellet” IcelandAir, men, men…

Den 20:e randas med fortsatt inställda flyg!

Klockan arton drar flyget igång och kärrorna i skytteltrafik med strandade passagerare. Vid nio hemma på Ránargata 10!

Ett stort tack till Jóhanna som möjliggjorde detta.

Återkommer ofta till jaktfalken i mina rapporter från Island.

Få fåglar har en sådan nimbus over-all. Största falken, en symbol för snöklädda fjäll och vilda falkonerarjakter från arabiska fullblod. Den är också hyfsat svårsedd. Minns det engelska par som jag skulle visa en fjälluggla på Engsey i januari 2012 – dom var inte alls intresserade utan ville istället titta på en jaktfalk!

På Island är det litet “piece of cake” och som svensk har man ju – men ändå – som idag!!!

Började med att runda Tjörnin för att få spetsbergarn på  dagslistan. Hyfsat flöde men nu hade mesta snön och isen försvunnit.

Kom ut på Seabraut, det började blåsa med hotfulla moln i antågande så jag vände åter mot Harpa. I uppvindarna kring Harpa, Arnarhvoll och övriga höghusen längs Seabraut lekte korparna. Plötsligt kraxade de litet hetsigare och där kom en jaktfalk och blandade sig i leken. Efter ett tag var de tre stycken falkar i luften, samtidigt som det satt en ute på Engsey.

Formidabel upplevelse. Jag kunde se allt.

Men i sanning – är inte pillar och eleonorafalkar lika karismatiska???

Det startade som en gnistrande vinterdag, snötäcke, snö på träden, några grader kallt.

Utrustade med framsynta Göteborgs stads snökedjor under fötterna, knastrade vi ut i det spirande ljuset före soluppgång.

Vi gick ut på Grandi, där jag sistlidna januari, anno-13, knappt kunde stå upprätt i piskande NOstan!

Nu bekvämt på högsta snökullen medan “alerta” stadsbor kom bilande med hunden för en avkopplande “avföring”.

Kunde lugnt spana in jaktfalken på yttersta Engey-spetsen. Eva fick njuta största förstoringen. En islom hade bärgat hem en bastant fisk i bästa skarvstil bland mer än 30 smålommar. Äntligen en alkekung bland tobisgrisslor, av den endemiska rasen “islandica”.

Härligt att ha tid med raser, hybrider mm. Tröttnar man på alla vita trutar, isiga lommar och dylika så finns här multum i mixen av Ishav/Atlant  och Pale/Nearktis.

Men som sagt Island är som det är och plötsligt allt varmare, tungt regn och raskt flydde vi hem med ett paket röding.