Olof Armini om fåglar och natur

Och bilar kan tilläggas!

5 dec klockan 0800. Bilen strular! Jag utanför garaget, David innanför. Smet in med tuben som misstänkt bazooka men…

Halvdöd bil. Sköttes perfekt av David. Fick luta mig skönt i schäslong i två timmar, sedan spann vi iväg. Njöt kaffe och härliga stektäggmackor förbi Sandsjöbacka där vi hade kunnat klämma dagens art en hökuggla.

Blev istället sedvanligt scoop på Getterön. Den här gången skäggmes, havsörn, fjällvråk, enkelbeck, fjällvråk plus ngn hybrid plus litet annat och en dj-la massa gäss.

Lagom nöjda drog vi så efter Davids strategi Björkudd, S om Galtabäck. Bra! – inte mindre än tre jordugglor, sävsparv, sånglärka och bra uppfattning om konsekvensen av NOvind med många minusgrader under en period. Låser till det mesta!

Vi förflyttades oss till sist upp mot Galtabäck, tornet och skäret. Blåhök, vinterhämpling, snösparv, en storspov och en bläsand samt långt ut över havet en flyende flock spetsbergsgäss.

Tack, David!

Så tisdagen 11 december och mirakulöst nog landar jag på Visbyplattan 10 min före estimated time!!! Klass-2 varning – jag varnar för vargen!

Där Anders med nya caretan, rena landrovern och jag tänker på hur jag plöjde väglöst land i Tanzania för 35 år sedan! Litet blek om nosen var han efter en vinterkräkattack men med focus på attack!

Nästa dag i ett smidjebälte av Kung Bore pulsade jag ut till fyren. Smådopping, taltrast, havsörn, stenknäck knäckte jag till fyren, där Anders och blötsnö mötte. Uthärdade ett kaffe innan reträtt. Margaretha hade superåket idag.

Knäckte mig nästan med snöskottning – klassiskt i mogen ålder, så vår kvällsblot blev litet frukt och en sockerkaka innan tidig sänggång.

12 december fortfarande hänvisade till den lilla vita med raggardörr. I jämra bistert väder en klädtaktisk blunder, varken ylleunderställ eller isländska fiskskinnströjan. Trots det skåpar vi hem 20 snatteränder och 30 salskrakar bland tusentals fa viggar och gräsänder. Trots 20 år som klitehamnare nog litet av ett personligt decemberrekord i hamnen!

Vi frestar också Vallefälten med en liten huttrande kanada-och grågåsflock samt två granna kungsisar i varsin ektopp.

13 december och vi pösar  iväg med luciakronorna i topp skrudade i yllestället och fiskskinnet – Och framförallt i folkvagnsversionen av en landkryssare som gör att mötande lastbilar känns som små larver. Inget kryzz går säkert.

Ändå sviktar jag när Anders föreslår Bodudd. Minns med fasa när Magnus på berget och jag körde fast där för sisådär 25 år sedan. Anders frustar självsäkert och låter kryssaren elegant forcera den djupa snön.

Jag pustar ut men kryzzen uteblir. Änder även här, bla ett 30-tal bläs och ngra snatter – och havsörnar. Litet tappra tättingar, mest pilfinkar men också sånglärka, stare och lustigt nog en mindre hackspett på stekeljakt i nyponbuskarna.

På väg i bilen avrundar vi med dagens fågel. Jag uppfångar i ögonvrån en förlängning av en stängselstolpe – en präktig, ljus, ljushättad pille av nordlig typ – “calidus”? Blodsmak bakom ratten, “här går det snabbt”, så Hoburgsparkeringen med en flock kungs-och havsörnar kring klippan när vi suger på kaffet.

Det börjar nästan mörkna och vinden tar i, skönt att plöja ut på Rivet i högönsklig välmåga, “här går det undan”!!!… Och där sitter vi! Tar en stund innan de snabbt snurrande hjulen under en blickstilla bil övertygar. Någon timmes grävande med händer och isskrapan, bärande och lyftande och inte en centimeter fram eller bak och gamarna, förlåt örnarna börjar cirkla allt närmare. Margaretha som skall ha limon till sta´n måste meddelas. En kvinna! – och inte två gamla machostötar och innan vi vet ordet av så kommer Lars E M tryggt skumpande i sin traktar. Han hivar ut en gammal lina och rycker upp den litet stukade kryssaren med litet stukat manskap inte mindre än tre gånger.

Människans läkkött är gott även efter pensionen, åtminstone med den goda omvårdnaden av räddande ängeln Margaretha, krätstjärtspasta till ett pärlande vin. Och manskapet tillbaka i god form!

Stort tack till Anders för detta äventyr och stort tack till Margaretha och Lars-Erik som såg till att det inte blev för mycket äventyr!

Jag säger bara det

Tack Anders! Du skidade förbi men lade inte ner den tjädertupp som borde sitta i den tynande asken. Hade Rolf B fått råda hade vi haft den på mackan nästa vecka vid kaffet på Cape Armini!

Likaledes gick vi glipp om fläckdrillen som jag netop utlovat i tidigare blogg. Den flög förbi och hamnade ca tio mil härifrån, i Gårdby på Öland.

Livet är fyllt av “nära skjuter ingen hare”, men, men – vi har mumsat den gudomligaste orrmackan vid Kronisfyren och den mer än gudomligaste tjädermackan på Rivet. Vi har fightats med fläckdrillen i Djaupdy med giganter som Mikael Nils, TGP och Sigge.

So what!

Innan man köper devisen “borta bra hemma bäst”, kanske man skall tänka efter en stund – åtminstone fågelmässigt.

Efter Rhodos dröjde det till enochen halvvecka onsdagen 7 november innan – laber vind, sol efter morronfrost snabbt varmare. Efter morronkaffe med ledningsgruppen på Kvarnhjulet städslade jag stålhingsten för en tur ut till Askimsviken och Amundön. Ove F skicklig fotograf och årsbarn med undertecknad får teckna målarten med sin expertis:

Men tji, sågs da´n innan i Lilla Amundöns småbåtshamn men, men – kanonväder, smådopping, sillgrissla och gnisslande åter/vidare mot Botaniska och nästa målart. Och i berberisriset på armlängds avstånd huserade den, en ringtrast, honfärgad får man väl säga. Omgiven av flera fotografer och bland dem Ove F – förstås! Som hann både prata och fota:

Sisådär halvlyckat drag alltså. Många kilometer och gott för flåset. Men skådarmässigt??

Litet plus blev det efter nästa dags morronfika. Ett flöjtande, en biffig nästan traststor fink som flyktade i bågar från äppelträdet mot närmsta granskog på Sagfjället, en TALLBIT! Vintern 98/99 begav dig sig sist sååå…

Vi tog det lungt, städade och jag fick litet hicka när en gransångare smatt in i häcken utanför dasset. Så fixade – cybern igen – biljetter till Gotland.

Jag kunde också konstatera att jag bet av en tand igår. Litet pilligt men jag är van, minst femtioelfte gången.

Vi for litet vagt tvärs över ön till Triberga läge, som vi inte hittade. Blev istället gamla favoriten Stenåsabaden. Ett verkligt fint fågeltorn, i lä för den vassa Sydvästvinden, aj-aj havsfåglar på Västkusten. Men försent att tänka på.

Njöt ett fint sträck av änder och gäss och tusentals tranor på ängarna. Plötsligt skevade en vitkindflock och vände. Inte konstigt när en präktig JAKTFALK  kom in nästan inom närgränsen. Torde vara samma falk som sedan hittades litet norr om Stenåsa men sedan till dags dato parkerat kring Ottenby. Gamle vännen Ragnar står för foto på den gynnaren.

Vänd fågel åt andra hållet och 20m upp mot himlen!

Strax därpå hade vi en vitnäbbad islom, med en del kvar av sommardräkten och möjligen en islom till. Liksom andra lommar passerade de i en riktning mot SO och besannade vad någon sagt att man längre söderut på Ölands ostkust  missade en del sträck fa labbar och lommar, som sågs i Triberga och Stenåsa.

Lagom efter denna eruption dök ett tysk-svenskt par upp och man fick  damma av gamla skoltyskan. Tyskans svenska flöt mycket bättre än min tyska. Ensamma igen klämde vi två gransångare, varav en brun rackare, och en mindre flugsnappare.

Lagom efter detta dök Björn L med gäng upp. Fullt sjå att hålla stången med våra obsar mot hans egna och alla rapporter från Västkusten. Det blev dock ett bra avslut och via vindpinat och fågeltomt Möckelmossen över en köfri bro och god marginal till Oskarshamn. Vi hann tom med att se litet dovvilt som vi missat i Ottenby.

Behagligt café i Oskarshamn och behaglig båttur. Sedan Vibblehallen och hem-ljuva-hem och snart varmt vatten, go värme och en skön säng!

En varmt tack till alla som berikat denna vecka. Och framallt ett glödhett tack till Anders.

Försökte tagga ned. En länge efterlängtad lifer. Hårt yogapass. Även Anders med adrenalin i ådrorna.

Vi skumpade ner mot avtaget från Degerhamn, – klart i natt, inga larm, hu-hu!

Seby, många bilar. Snabb koll. Tufft – ser alltför lungt ut. Vi parkerade, tog det lungt men… Gruppen därborta ? Pratade bara. Några snäppor drog runt. Med adrenalinet över öronen såg och hörde jag allt. Såg dagens enda småsnäppa och dånade nästan.

Några larmade men så

GULBRÖSTADE SNÄPPAN vid favoritstenen, Anders snabb med kameran.

Och natuligtvis var Ragnar också på plats –  “a bit closer”

Lägg märke till utskjutande stjärt parti, långa vingar. Skall flyga non-stop Canada – Sydamerika. Den distinkt avgränsade bröstteckningen och vs kärra, kortare näbb och mindre storlek.

Härliga obsar såval fm som em – för mig som missat den på Gotland, på Getterön och i Florida.

Vi spädde ut med bla pillar, tundrasädgäss, gråsälar och höjdaren, strömming med mos och rårörda lingon på Fågel Blå.

Undra på att jag bet av en tand på kvällen!! Och undra på att vi vågade stränga en brelle till kustlabb.

Stort gäng, skådare från Örebro fyllde hemmet under natten. De var nästan försvunna när vi gick upp, “Taggade” på väg till Falsterbo.

En liten aning av vind, trodde vi – och drog ut till Nästippen. Men styrka, riktning och befintliga havsfåglar – en tretå mås! Istället vällde Örebrogänget in. Kul! – vi kunde briljera med gråhakedopping, en 1K fisktärna, toppskarvar och pilgimsfalk.

Så blev det reservatet från parkeringen. Två av islandsspovarna och så dagens, en subad/ad SVARTHUVAD MÅS mitt framför alla andra. Nåja, förmodligen samma som sågs någon dag senare i Morup. Förargligt drar vi mytomspunne Ragnar med blomma, Britta vid näsan också – inte meningen. Nåja kärt återseende och …!

Kul att spana in Träslövs läge, Lerjan och Galtabäck. Tunga klassiker med gott om fågel, men utan att hitta det där – denna gång!

Skönt att vi lyckats förlänga boendet och kanske skulle det blåsa. Skönt med bastant kyckling innanför västen.

28/9.

Jo! – Kanske men inget tryck från Nordsjön – på länge. Vi jobbade kanonhårt. Kikarnas kapacitet förlängdes över det uthärdligas gräns, när jag fick in 1-2 stormfåglar och en storlabb. Nåbart blev två fjällabbar och 1-2 havssulor, där visade Anders sin eminens.

Nu kändes det dags att dra vidare. Lite för att mildra avskedet gjorde vi det supereffektivt – en halvtimme och så iväg, personalen och vi fällde krokodiltårar. Snabb koll efter den återfunna näktergalningen på Getterön så mytomspunna och fruktade Wapnödalen norr om Halmstad.

Där en skylt om Tiarp, kanske lilla kvian där, ser fint ut vid det våtdraget. Helvetes mycket bergfinkar och där en brunhök och där en ormvråk.

Anders började inse tidspressen och embarkerade sig bakom Ipaden, när den kom – 2K+ STÄPPHÖKEN. Vi hade hittat platsen! Fanns både adult blåhök och rödglada. DEN höken litet lurig att åldersbestämma. Den hade ett ungt huvud med boa och brunton på översidan, men i vissa ljus försvann detta och den såg gammal ut, ljus, smalvingad med bara en svart kil på vingspetsen. Tror på ganska avacerad 2K om det inte var två olika!?

Det började dra ihop sig, ingen nattlogi, ingen strategi. – normalt mot Falsterbo, men det fanns ju en gulbröstad snäppa på Öland!

Vi var på G, bara att dra kortaste vägen över obygden i Småland, Halmstad – Kalmar, 25 mil. På McDonalds i Nybro fixade vi boende på Kastlösas rock bottom, liten stuga med jogging till faciliteterna! Efter bron drog Anders en hornuggla i ren eufori, ett boende på Öland i skördefestivalen!!!

Äntligen! – en Anders med vikter som beckasinsnäppa och fläckdrill i ballasten. Bra att ha för att inte välta i stormbyarna på Hönö!

Saaben töffade in på legendariska Nice hotels P-plats vid 8a-snåret söndagen 23 september. Bara ett drygt stenkast från OR, där vi tillsammans avnjöt en lätt laxsupé. Anders förmådde tillfullo tillgodogöra sig Evas asiatiska design!

24.9 DAX – men, men sicket väder och vilka utsikter. Förvisso något så ovanligt som en del sol, men ingen vind eller från fel håll – 10 dagar framåt. Och vår strategi som var Hönö först och efterhand söka sig söderut längs olika kustlokaler i Halland och Skåne och kanske avslutning på veckan i Falsterbo.

Drastiskt avstod vi helt Hönö, vilket ju skapade viss ro. Mil och timmar tillgodo och Onsala blev första kontrollen, Mikael K hade haft 70 toppskarvar dagen innan på Malön. Med dålig karta och knappt intrimmade på GPSen var det lika svårt att hitta som för 2 decennier sedan med JJ, också han på jakt efter samma lifer!

– men fram kom vi och vi fick härlig halvannan timme på västkustens rundade klipphällar. Lika runda som knubbsälarna som låg på kobbarna alldeles utanför. “Bara” 60 ex av lifern TOPPSKARV och vi kunde se fram emot en kvällsvirre. I övrigt 2 havsörnar, stenfalk och massor av stenskvättor och piplärkor. Avlägset ut mot Nidingen 2 tretåmåsar.

Så vidare söderut och resans första pilgrimsfalk jagade över Kungsbackafjorden.

På Getterön först till naturcentret och Anders vederbörligt impad av fågelmängden, gäss, änder, tranor, vadare, havsörn och två gamla pilgrimsfalkar bara för att ta det gottaste. Dvs jag lyckades åter vaska fram något i gåsflockarna, en spetsbergsgås. Märkligt nog väckte den en del uppmärksamhet, gåssträcket sent iår!?

 Vi tänkte oss ut mot Gubbanäsan och mellanlandade vid sk fågeltornsparkeringen. Numer är fågeltornet borta och man har istället byggt ett skydd/gömsle vid parkeringen. Utmärkta vadarmarker utanför. Och här dax för nästa rarris, 2 isländska rödspovar.

Lätta att identifiera. Myrspovstor, sällskapade ofta pedagogiskt med en myrspov. Mustigt röda, speciell som det var ungfåglar.

Vid foten av Gubbanäsan hittade vi så vårt Otium för fyra nätter framåt, DHRs Vandrarhem. Med cyberns hjälp hittade vi Anne-Louise, som lotsade in oss via koder, säkerhetsbox och nycklar – till varsitt rum med havsutsikt, rent snyggt och alla faciliteter för en spottstyver. Två yngre män stadigt inneboende à la USA, truckförare resp naturentreprenör.

Vi hann en eftermiddagstur över klipporna med bla en flock på 5 jordugglor och i havet förstås en toppskarv. Vi klämde också en vitbukig prutgås, förmodligen samma som sedan flyttade litet söderut under de kommande dagarna. Så bunkring i Varberg, middag, dusch och artvirren – eller kanske två!!! 

25.9 Underbart att vakna, yoga och frukostera det Anders alert satt fram. Så bara 5 min till eldoradot. Halvoskapligt väder, vass SO, mulet och stänk men skapligt varmt, 15 grader.

10 toppskarvar, 2 blåhökar, en pille, 2 lappsparvar, en blåhake på topp på Näsan innan Reservatet. Där nöjde vi oss med Vadarparkeringen, där vi träffade agent/skådare som hittade rödglada men mörkade stäpphök!? Vi hittade en tredje isländsk rödspov, denne hade ruggat in många vinterfjädrar på manteln. Litet äldre?

Så vidare söderut. Trevlig besök på trevliga lokaler, men fågelkärvt. Bara 5 toppskarvar på Morups tånge och i Korshamn. Kul att träffa Ulf L och vi tittade efter spännande trutar men…

Vi dippade nilgås vid Lynga, men fick enormt havsörnar/gässuppflog, en 1K blåhök och massor av knubbsälar.

Återvänder via Varberg till supé på Bullens skinnfria – MUMS!

180 knyck brukar man säga, men nu är det minst 220. 2 vick – ett som rektor och ett som mattelärare. I dag förtvivlat försök att få litet skådartid. Man blöder

Anders serverar denna superba bild. Janne, Torsten mfl sufflerar och dessutom hade denna , Gotlands första större beckasinsnäppa obehaget att campera med en annan transatlantisk besökare, en tuvsnäppa. Förtvivlat får jag åter rota bland gamla anteckningar från Floridaäventyret i början av 90-talet, 20 år sedan. Jomenvisst lyckades vi vaska fram några större bland alla mindre beckasinsnäppor. Pga av flyttstrategin längs storcirklar över öppet hav är “våra” vanligaste transatlantiska vadarvagranter motsvarande ovanliga som rastare i södra USA!!!

Men alltså efter sent styrelsemöte i går kväll stapplar jag upp vid fem och kör hastig packning och morrontoalett. Morrongympan blir en lättjogg i 45graders lutning med 20 kilo packning. Bra väder och bra riktning på vinden, men för dåligt tryck.

Som vanligt känns det som hidet haft dagens skörd. Vi gott mod sätter jag mig ändå till ro, mumsar matsäck och tittar in litet toppskarvar, några tärnor silver-och Kentsk, tretå, kustlabb, storlabb, litet vadare och grisslor, smålom, sulor och stormfåglar. Får trevliga pratstunder bl.a. med David L från Gotland som fotar

Sitter gött David! Så träffade jag också Silke K som visade sig ha flera kontaktytor bl.a. med violaspelande Pascal och hennes dotter.

Men snart ny jogg för att nå Hönöfärjan. Backen i Joberg igen och snabbt klädbyte och så en macka på bussen. Zachy uppfiskad på kvarnis och så hem. Brassar Wallenbergare med mos och rårörda lingon. Läckert och god tröst tillsammans med en fin Hönödag!

Från egna bakgården, min “all time favorit”, Svältholmen rapporteras att Mikael Nils hittat en större pip. Anders berättar livfullt och medryckande hur han återfinner den senare på dagen.

Den 5:e fortfarande ovetande om vad som skulle tima satt jag på Hönöfärjan i Hans Bs bil. Denne blixtrande duktige skådare hade vänligen tagit upp bussburne – för ovanlighets skull – jag. I racerfart mot parkeringen pratade vi om ditt och datt. Hans beklagade sig över att han inte hittat den svartpannade törnskatan på hemmalokalen Välen. En 08a!!! på tillfälligt besök hade slängt upp kikaren och… Sånt suger.

 Men det gör även sjön, när västkulingen drar in över Hönö.

Det dröjde inte innan uppdragen attackerade pansjosen. Ti 4 sep möte om Indienplattform i Göteborg och må 10 sep selar man rektorskapet på barnbarnens skola – för hur länge????

Alltså gäller det att passa på. Så 5 sep med liten kuling på G! Kanske lite liten och från VVNV, inte klockrent. Men 0300 upp för en timmes Yoga. Så hockeygröt, frukt, grönt té, juice och matsäck i flygande fläng. Jogging till första bussen 0506 och byte på Hjalmar Branting. Färjan från Lilla Varholmen och stort tack till Hans!

Hårt tempo med livet eller åtminstone benbrottet som insats i stenskravlet. Möttes av översvämning. När Hans stod i decimeterhögt vatten över skorna valde jag den äventyrliga passagen över några slippriga klippblock. När vattnet sugs bort har man några sekunder att med 4-5 memorerade hopp kasta sig upp i säkerhet på andra sidan. Låtsades vara 20 år och klarade mig med ett lättare plask på vänsterfoten.

Tyvärr sinkade det mig så jag missade fjällabben med några sekunder. Stod inte ute med hidets flinande miner utan satte mig utanför och fick lida pin. Vinden var som sagt litet för nordlig. Mest trutar över havet. Så några stormfåglar, en spännande mås, 1K dvärgmås, en havssula, en labb 1k fint – kust och mkt avlägset storlabb, så slår jag till en prutgås, LJUSBUKIG, nära mot norr. Hidet ointresserat dom har en mindre lira mot söder. För sent för mig och sommarens/höstens förbannelse följer mig.

Ger upp, söker ett soligt läställe, slår upp kaffe och monterar upp tuben i stående och ljuvligt, härligt litet lekande som två hoppande delfiner två 1K FJÄLLABBAR! 10 minuter senare lirar en GRÅLIRA i sakta mak norrut nära och fint och visar sina silverflash på vingundersidorna. Måste rusa upp till hidet – men hinner inte för så kommer lika fint en MINDRE LIRA! Nu är det jag som flinar och allt motflyt är glömt.

En timme senare tror jag att min bogey, gulnäsa, flyger in men det är en gammal FJÄLLABB, nog den första jag haft söder om Storfjället i Tärna. Den följs omgående av en 1K.

Kan så runda av med ett tiotal toppskarvar, tretå, sandlöpare, roskarl och kustsnäppa.

Hemfärd via bl.a. Jan-Åke N, som ger snabblektion om fjärilar och annat småkryp och kryssargiganten Örjan E, som ger trevliga pratstunder och skjuts till bussen.

Stort tack till alla!

Off the track

Segt har det varit och rapporterna har duggat.

Korren i norr, skådarnas Tintin slog till. Maskerad till gran

Distraherade han

Skickligt undvek han att hamna i bestens matsmältningskanal. För att strax attrahera

Såväl…

Denna vildsinta spett, som..

denna vrålhungriga best. Listigt fällde korren sina barr och uppsökte redaktionen frisk och odigesterad.

Roligt men tungt vid sidan av tracken.

Så Anders som nästan av vänlighet drog en imaginär obs – som för att trösta vännen.

Kunde ju inte vara så i evighet så igår. En liten vända för den inflyttade guten. Först Grötlingboudd…

Där satt myrsnäppan och en maginär simsnäppa. Så en stilla eftermiddagssoft vid Muskmyr tillsammans med Smitten som får stå för de strålande bilderna tillsammans med en annan bildmästare Fredrik S.

Stäpphök och brunglada i bästa eftermiddags ljus.

Tack alla, Torsten, Anders, Per, Fredrik. Men där står jag och harvar off the track!

Så pumpar jag och städslar stålhingsten. Trampar iväg i denna mentala motvind och iskyla.

Grevgårdsfallet brusar hotfullt och dystert. Inte någon forsärla. Men så en fossekalle som värmer litet.

Mera värme när jag passerar Kvarnhjulet med barnbarnen och andra trevliga. Så evighetslång transport – med två kullar buskskvätta som solglimtar – till Stora Dammen, där jag hittar Slottskogens 3:e årta (enl Natur-Stig) och en smådopping. Känner som iskylan börjar släppa greppet.

Ny transport via stadens kärna och givetvis tappningsstället vid Kungstorget. För fin epilog vid Glasklockan och ung pille.

På darrande hjul

back on the track again!