Olof Armini om fåglar och natur

Det har frossats i trutar runtom Sveriges kuster. Och visst vill man hänga på! David angav tonen den 10:e.

Men vi tar allt i ordning.

Den 9:e augusti rapporterade en av slitvargarna i Fiskhamnen, Stefan S, om en Kaspisk trut, 1K-fågel. Han hade dessutom fina foton. Kredit till honom för upptäckt och dokumentation.

Christer F, en annan slitvarg i Fiskhamnen, återupptäckte truten den 14:e, och stod för en lika fin dokumentation på sin hemsida www.christerfalt.com.

Den 15:e blev det fart på lokala och gästande skådare, och truten dokumenterades ytterligare och diskuterades på bla Svalan.

Den 16:e gjorde jag en “combo” med buss och vagn, för att snabbflogga Fiskhamnen och sedan träffa Eva för att handla på Bondens marknad i Linné.

Räknade med att några tubbeväpnade skådare var på plats och truten redan fanns i deras kikarsikten. Men icke, trutarnas kackel ljöd ihåligt i den skådartomma hamnen. Med dipvibbar – på foton föll truten ovedersägligt inom “svenska artbestämningsramen” för en Kaspisk trut, men… – gick jag fram till cementpiren i hamnbassängens S del.

Och där stod den, första fågeln jag ser på och närmast. Helt klar! – men jag tog tid på mig att gå runt, titta i olika ljus och olika vinklar se den flyga, försvinna och hitta den igen. Visst, inom ramen men lämnade nog en del för esteten – vitt huvud med pepparkornsöga mm.

Den 18:e gjorde jag en repris, med Bondens marknad utbytt mot Domus Avenyn. En och en halv timme och Osborne L med tub på plats. “Lätt som en plätt!”. Men ack, vi lunkade runt och tittade och tittade. Några gånger hettade det till, men varje gång slank tillfället oss ur händerna.

Bara att acceptera och min tidsfrist löpte ut samtidigt som Kent K från Trollhättan dök upp. Några skämtsamma avskedsfraser innan jag kastade det där sista getögat – på asfalten 50 m framför oss – där stod den ilsket försvarande litet “chum” från en tunna! Glada skratt och Kent sköt några välriktade kamerakott. Tack för nedanstående, Kent och tack för tub och sällskap, Osborne!

Detta interfolierades av två andra trutobsar. Med samma problematik, men med andra förutsättningar. Dels denna Medelhavstrut, 1K den 10:e på Getterön.

Dels denna adulta Atlantsilltrut den 19:e på Hönö.

Båda upptäcktes av David och han stod också för “dokumentation”, under dessa omständigheter och med tillgänglig utrustning, en fenomenal prestation. Som enda medvittne gav jag assistans efter bästa förmåga. Båda fåglarna efter mitt förmenande lika svåra/lätta att baxa inom ramen för “sina taxa”, som den Kaspiske. Dock utan möjlighet till samma skådarconsensus – yttre omständigheter, skådarantal och dokumentation!

Samma problematik dock. Alla tre är liknande exempel på hur man vaskar/krystar fram arter/raser ur trutkomplexet. Själv misstänker jag att dessa “kreationer” är ett symptom på att vår artsystematik, som fått utvecklas i lugn och ro under ett antal sekel, nu står inför ett paradigmskifte. Man kan ana att den audio/visuella inramningen tonar ut till förmån för det mikrobiologiska perspektivet, typ DNA. Systematiken skall ju vara ett instrument, så funktionellt som möjligt och inte ett självändamål. Förvisso kul för obsboken med 80 arter maskrosor i trädgården, men…

Men jag tror inte fågelskådning kommer att gå samma väg som brottningen i OS. Tror istället på utveckling och att upptäcktsresandet inte tog slut för att Jorden blev rund istället för platt! – HA!

Och mycket roligt att brottas med de ovanstående trutarna. Tack DAVID!

Efter fin genrep på lördagen var det äntligen dags för premiären!

Efter ett mer än månadslångt uppehåll i “hård”skådning!

Uppe redan 0430, lätt gympa och nybakade bullar.

0600 rullar David nedför Volrat Thamsgatan. Ljudlöst i miljöbilen.

I floden av av festare från Way-out-West vidare till Natursten. Pascal uppe, litet yrvaket, och Lisa gläfser ett lycka till.

Senior, Junior och Far själv. Alla på hugget!

David visar strategisk iskyla när vi passerar Löfteån. Inget drag på Silkehägern, som inte sågs på hela dagen. Hade blivit trist dipstart på dagen.

På plats strax efter sju i Korshamn. Härlig primärskådning, bara några loja skådare i horisonten, men ett vimmel av fåglar. Bland vadare, vitfåglar, gäss kan vi plocka finesser som några adulta Spovsnäppor, mycket Mindre strandpipare och Gulärlor i olika dräkter. David och jag påminns också om hur vi våren 1980 kryssade Kentsk tärna och Småtärna just här på Morups tånge!

Vi lägger oss till bords och njuter Davids läckerheter till frukost, stekt ägg på mayonnäsmacka och små piroger till starkt kaffe – mums filibabban.

Efter någon timme förflyttar vi oss norrut över klitterna till Brevik.

Vi hårdjobbar i vadarflockarna. Hittar några orangea Kustsnäppor och snövita Sandlöpare bland massor av Kärrsnäppor, alla från Norra Ishavet. Medan Småtärnor och Större strandpipare skyddar (andra kullens?) pulli.

Roligt med minst 6 1K MYRSNÄPPOR. Häckfågel från myrarna i norr och med en sydostlig sträckorientering. Ovanligt talrik på västkusten i år. Kanske den envisa vinden från öster denna tropiska sommar spelar in?

I fjärran österut ser vi rovisar, bla några Rödglador. Dags för bilen och modellflyget S om Munkagårdsfloen och Lis mosse.

Flygarna har lämnat och ersatts av flugor. Blir lazy skådning och fortsatt njutbar matsäck. Brunhökar, Duvhökar, Havsörnar, Rödglador –

så en fin flock Ljungpipare nära mot S – men två alldeles under!? Senior apporterar som en pointer – två FJÄLLPIPARE, åtminstone en med del av adultdräkten kvar! David hänger med fint och hänger in. Ljuvligt! Tidig obs men under veckan droppar obsrapporter in från S Sverige – mest adulta fåglar!

Matsäcken till trots blir det bunkring på Sibyllans innan traditionellt avslut i fågelvimlet på Getterön. Pilgrimsfalk, Tranor, Fiskgjusar och så får bl.a. Mosnäppa, Myrspov och Storspov upp vadarlistan på 24 arter, dubbla dussinet och dubbelt mot exkursionen igår! David går till vassgömslet för att kolla Småfläckig sumphöna. Pascal och jag slappar tills han ringer och meddelar att han fastnat på en presumtiv MEDELHAVSTRUT, 1K.

Allt talar för en sådan – om inte ljus, vinkel, avstånd och seniors strängarhumör. Det sistnämnda kan bara försvaras av ett helt rimligt ifrågasättande av systematiseringshysterin av trutkomplexet. Väl hemma kan senior övertyga sig själv att har något 1K Mich-foto publicerats i år på Svalan, så var denna en “klocker”. Bilderna ovan ger känslan om icke dokumentation!

Härligt att vara på banan igen

Till David och Pascal

STORT TACK

0750 på Carlanderplatsen lördagen 9 augusti.

Chaufför Magnus och co-driver Stig på plats. Vi hämtade upp Cecilia på Guldheden och vips var vi på parkering och samlingsplats vid naturreservatet Vallda Sandö. Magnus som är yrkesstationerad i rymdlaboratoriet på Rossö var väl hemmastadd och hittade.

I bilen framför oss ledaren och samordnaren Eva med Susanne, Robert och Johan. Innan vi lämnat bilarna drog en Brun kärrhök mot SW över Stallviken. Också på plats och välkomnande oss var Charlotte, fjärilsexpert och Hans, trollsländedito.

Detta var en combo-exkursion fåglar/fjärilar/trollsländor plus litet annat smått och gott. Lämpligt innan det tunga höststräcket riktigt dragit igång. Vallda Sandö ligger i övergången mellan den bohuslänska granitskärgården och de halländska svämstränderna. Som fågellokal är den mycket spännande, men kan understundom vara ganska fattig på fågel.

I dagsläget var det aktuellt med vadare, några tidiga rovisar och litet ansamlingar av bl.a. svalor och starar. Snabbavspan av Stallviken, N om samlingsplatsen gav fa gäss, en del Vitkindade, men mest Kanada och Grågäss.

Vi var i god tid. Med frikostig akademisk kvart hade vi nästan en timme innan utsatt tid. Alltså beslöt vi en attack mot Låddholmsviken någon kilometer söderut.

Bra strategi visade det sig. På väg till obsplatsen flög en Bivråk upp framför oss. Väl på plats kunde vi med hökblickar gemensamt med en patrullerande Sparvhök hitta och efterhand få fina studier av nästan de tio vadararter vi satt som exkursionens skamgräns. Rödbena, Gluttsnäppa, Skogssnäppa, Drillsnäppa, Brushane, Kärrsnäppa, Större strandpipare, Kustpipare och Strandskata knåpade vi ihop. Till detta Buskskättor och Stenskvättor på stängslena runt betesängarna och ett vimmel av Ängspiplärkor, Sädesärlor, Hämplingar och Steglitser på desamma. I luften hela tiden svalor, mest Ladusvalor och enstaka Tornseglare.

Bara litet försenade tillbaka till samlingsplatsen, där håvandet av diverse småkryp var i full gång. Gänget hade berikats av tre vassa biologer och två “tubbeväpnade” fågelskådare.

Mycket lyckat utbyte. Håvarna gav  humlor och bin, färgsprakande fjärilar och gnistrande sländor. Kikare och tubar gav en flock Kust-Ljungpipare, förbiflygande Småspov och Tobisgrissla, Skärpiplärkor och som russin en Knubbsäl på en kobbe. Vid Kinneviken, där vi också matsäckade i värmen.

Som avslutning repriserade vi en del och kunde lägga till Tofsvipa på vadarsidan, alltså dussinet jämnt av den varan. Också Ormvråk, Tornfalk och Gulärla, förväntade arter värda att nämnas. Kanske också den Gulsparv som nedlagt och sågs mumsa på en stor vårtbitare.

Undertecknad tackar varmt de 5 insektskännare och 10 fågelkännare som GJORDE denna lördagsförmiddag.

Får inte leva på rester!

Kommer ihåg resonemangen  kring “Naturmorgon” i Milleniumskiftet, i virvlande mjödskum, i Estland.

Matnyttig journalistik får inte bestå av gammal gegga. Den får bara kryddas av litet mögel och ruttet.

Alltså.

Efter att ha fräschat med den nya flugan “trappstegsrush”, de 300 stegen runt Joberg! – avnjutit lyckade häckningar av Mindre hackspett, Rödstjärt och Kattuggla. Och överraskat en stilig Råbock, som skuttade iväg.

Så dags att äntra buss/spårvagn mot Saltholmen. Skönt en söndagmorgon. Men efterhand knökades vagnen med solsugna, som likt undertecknad flydde asfaltsdjungeln. Sista biten var fem (5!) barnvagnar staplade för utgången – om man nu tänkte på eventuell reträtt.

Mobben förde mig ut till skärgårdsbåten med destination Vrångö och södra skärgården.

Inträngd i Vipans salongs fuktvarma omslag räknade jag med soldyrkarnas snara landstigningar och fria däcksplatser. Och visst! – snart fläktande havsvindar, sol och glittrande vågor.

Fåglar, det vanlig men med litet nya “kryddor”, inte hade jag som ung sett Vitkindade gäss, Mellanskarvar eller så mycket Kanadagäss!

Och så träffar jag Annika F, en i första linjen av lärare på Donner Göteborg. Minns henne från 2000, då vi höll skolan flytande i GötaÄlvbruset!

Längtar efter litet vadarflöde – kanske på Gotland. Västkusten har bjudit några timmar “rätt” blåst med tämligen avlägsna Mindre liror och Storlabbar – missade det köret. Bättre upp!

Vad annat kan man kalla den moderna människans tillvaro – om, utan dator och utan blogg och sedemera 28 maj, utan cykel!

Datorn dog plötsligt och MacSupport bytte ut del efter del men den förblev svart tills jag tröttnade.

Bloggen bara försvann med ett lakoniskt “Server unknown”, som trotsade mina avancerade “hackningsattacker” mot WordPress.

Min trotjänare, Skeppshult, Herr Elit Polaris Silver, stals på Mölndalsvägen. Pansjotyngd och jäktad av ringande spårvagn parkerade jag den – glömde förmodligen låsa, utanför ett skumt tillhåll för en blandning av halv/helkriminella och papperslösa.

Som gjort för ett fatalistiskt tänkande på ett omedvetet eget avståndstagande mot allt beroende, datorer, bloggar, cyklar! – Min inre undermedvetna revolution, jag misshandlade dator och blogg och bjöd ut cykeln tills…

Men, men efterhand hinner verkligheten ikapp, efter en hel vår dyker de (efterlängtade???) oaserna upp, jag kommer igång med Evas datorer(!), David trollar fram server och blogg ur cyberrymdens svarta hål. Och Ritchies rostiga Rex bestigs och gör Göteborgs cykelleder farbara.

Och så kan jag lyss och se till häckande Mindre hackspett, Rödstjärt och Gröngöling samt njuta en vacker Råbock på Joberg!

ÖKENVANDRINGEN ÄR ÖVER

Kanske litet obetänksamt att “ta” en exkursion da´n innan Islandsresan. Men långt i förväg vet man inte och tänker allt ordnar sig. Efter många fina vinterdagar började vädret dessutom kärva till sig.

Räddare i nöden blev David, som hämtade på Olof Rudbeck. En timme innan start var vi på plats. Faktiskt ganska behagligt väder – ännu, men fågelfattigt, björktrastar, grönfinkar och gråsparvar. Skulle någon våga sig hit?

Men det är tuffingar man har att göra med på sådana här tillställningar. På bron ut till ön samlades så småningom 12 personer, jämnt könsfördelade.

Hade litet ågren att jag svamlat om havsörn i “reklamen” – till mångas stora förväntan. Ulf Persson rådde bot med att livfullt berätta om jaktfalken han sett på lördagen på Donsö.

Efter första hagen och skogsbrynet med rödhake, gärdsmyg mm nådde vi havsutsikten. Alert upptäcktes några skäggdoppingar bland ejdrar och småskrakar. Tuberna riktades mot södra skärgården. Och där, David hittade den – alltså havsörnen! Den mäktiga fågeln gav rätt energikick för att vi skulle klara isiga och branta norra stigen.

Kaffet intogs i Drottningviken och så djärvdes vi återvända via södra leden. Blev mest isvandring. I stora vaken i Kungsviken låg en präktig knip/viggflock med en hane och två honor salskrake. Gött!

När vi så tvärade sista beteshagen innan återsamlingen på bron kom dagens överraskning flygande, en morkulla!

Ulf som fört protokoll summerade 30+ arter för dagen – inte illa!

Och så till er alla som värmde upp den svinkalla vinterdagen – ETT STORT TACK!!!!!!

Med yrs hjälp lyckades NaturStig pricka – mellan åsk-och regndagar, the day. Laber bris från W, sol och värme.

På bron ut mot ön kunde jag välkomna en 20-manna (eller heter det henna om man är politiskt korrekt??) skara av förväntansfulla skådare. En del gamla bekanta andra nya ansikten.

Yr av värmen efter cykelturen och euforin över fina vädret skroderade jag om kommande bad. Hur det gick med det, visar sig!

Amundöns strandängar kunde genast visa ett vimmel av förväntade artgrupper som starar, svalor och ärlor. Så här års övernattar de i tusental i vassruggar och jagar sedan svärmande flygmyror på dagarna. Allt för att bygga upp sig inför stundande flytten mot söder. Mest beundrade blev några gulärlor som spankulerade under manken på några hästar.

Gruppen visade sig innehålla många vassa skådare, så undertecknad behövde inte anstränga sig, det upptäcktes hejvilt, buskskvätta, stenskvätta, gluttsnäppa, tornfalk, rödstjärt, gröngöling och mycket mer.

Stig hade utlovat gåsgam – och där kom den, men nej! – bara en gjuse men ändå. Och då trädde dagens ledare fram, under gjusen drog en korsnäbbflock förbi. Han erbjöd då en sk string på dagens rarris – bändelkorsnäbb. Ingen nappade klokt nog.

Mindre klokt var att dra hela gänget den hala, klippiga stigen ut mot Kungsviken. Men ingen bangade och allt gick väl. Tunt med fågel i havsbandet men ett glittrande, glimrande hav och härlig samvaro i javans dofter.

Vi kunde summera och enskilda arträkningar hamnade på 20+ medan gruppen totalt fick ihop nästan  det dubbla.

Härliga tre timmar med trevliga människor!

Enda smolket att missa gåsgam, svartpannad törnskata och…

Poseidon från Johanneberg tackar er alla varmt.

“Den spanska sparven var där!!!!”, vid Tjelvar, dom gjorde det, de gotska twitcharna!

För visst var det en hona spansk sparv? Eller…jag gjorde tankeexprimentet att man lade ut bilder och ljudfiler på en BirdQuizz all over the world. Med den falska premissen att fågeln var bestämd. Hur många proffs skulle ange gråsparvhona?

Om man angav omständigheterna skulle och blev det annat ljud i skällan. Med all rätt!?

Dilemmat är att ett av skådandets fundament är att bestämma det man ser – antingen har man rätt eller fel, det finns inget kanske. Som att spela fotboll – det finns mål, godkända eller bortdömda och inte mål, inga kanske mål!

Hur skulle det se ut om man kom hem från en skådning och bara kanske sett en massa fåglar. Som att komma hem från CL – finalen och Barca kanske vann med några kanske mål!? Problemet är att det ur många perspektiv är helt korrekt, tydligare för fågelskådningen för att den styrs av “naturen” och inte av oss. Men för att tillfredsställa behovet av ja eller nej har vi skådare konstruerat habila mållinjer för bestämningar och utsett oss själva till domare. I knivigare fall finns överdomare som tex RK.

Än knivigare blir det när bestämningen är het och mållinjen är  extra svår att måla upp. Sådana exempel är spanska sparvhonan i vår på Karlsö och fläckdrillsnäppan i höstas. Likaså rasbestämningarna av större turturduvan i Götet, rödstrupiga sångarna och rödhuvade törnskatan. Trots målkameror och allehanda hjälpmedel kvarstår en otillfredsställande mållinje och ja och nej som fladdrar astigmatiskt.

Hur göra? Ja, antingen får man acceptera ett frågetecken bakom mycket, kanske ett litet bakom det mesta eller så har man en jury som bestämmer ja eller nej – därmed basta.

Fläckdrillsnäppa? Orientalis? Albistriata? Spansk sparv? Albistriata? Senator?

Tack för alla fina foton och heroiska insatser. I mitt fall uppskattar jag allt detta och beundrar allas eran entusiasm och djärva infall.

I mitt sinne blir allt till något jag bestämmer med ett litet frågetecken. Och jag må säga att allt kring sparven på Karlsö berikat mig mer än de  klara “målen” i Falsterbo och Småland – trots att jag inte var på plats.

Till sist en träningsmatch på 60-talet på en leråker i Herrljunga och unge herr Armini hade fått förtroendet. Domaren var blixtinkallad och stövlade runt i stövlar. Målen saknade nät. I andra halvlek målade den förhoppningsfulle, men domaren tittade bort och och intog lögardagens förfriskning. Ack vad jag önskade att det åtminstone blivit ett mål med frågetecken!

Twitcha vidare!

17 oktober 1997 nåddes jag på Klinteskolan av beskedet om en ung rödhuvad törnskata på Kronholmen. Efter skolans slut vrålcyklade jag milen till golfbanan och letade ensam. På väg att ge upp i tilltagande mörker, så satt den i en buske! Ray, kollega och sydafrikansk golfare, dök upp och suckade förundrad, “Fågelskådare!”.

Fågeln blev ett par dagar. En dag hade vi kurs uppe i Tofta, så jag cyklade förbi i finaste stassen. Passade på och där stod ett gäng kända göteborgarsskådare med Uno U i spetsen, som skippat ett dött Öland för Kronisrarrisen. Tala om förundrade, där kom Olof Armini i slips och kavaj på cykel. Fågeln rasbestämdes på stället.

Så ett halvår senare, 2 juni 1998 hemma hos David. Rapport om rödhuvad törnskata i Mölndal. Lånade mongoosen och trampade iväg, bara halvmilen den här gången. Och där stod Uno U, den här gången helt perplex, “Du har inte slips och kavaj – den här gången!”

Och exakt femton år senare, 2 juni 2013 – DAX IGEN.

Litet seg efter tidig morgon, klockan tre med flodsångare, vaktel och två kornknarrar i N Paviken, därefter yoga en timme och så en saftig hockeyfrukost. Har hunnit läsa på Svalan att Natur-Stig, från Götet med blomma haft myrsnäppor på Au  Riv – kanske något för Anders och mig i kampen på Gotlandsligan?

Mobilen skräller, jag rycker upp mig, Eva suckar. Gutt, ringer från Stockholm, har förgäves sökt Anders – Det finns en rödhuvad törnskata vid Norrgårde innanför, just det, Au riv. Febril aktivitet, ringer alla upptänkliga nummer till Anders, ringer Janthe, som är nygift och artigt intresserad, messar Natur-Stig för att tipsa!

Vad mer att göra? Coolar ned, men Eva uppmanar mig att cykla över till Anders. Och där står han med hörselskydden och slipar knivar. Slut på friden! Natur-Stig ringer och berättar att det var HAN! – DAGENS HJÄLTE! Han såg en vit törnskata som han misstänkte för den svartpannade men… med röd luva!

Halvvägs mot Sudret börjar det regna. När vi kommer fram, ett tiotal skådare, något dystra, “Den har rört sig över ett stort område. Inte sedd av någon här. En timme sedan.” Vi rör oss längs vägen, hälsar på kändisar som Silke K och Michael T. Så innan dippdimmorna börjat förgifta sinnet, vinkar Calle T.

Oj, oj va härligt.

Anders njuter och plåtar sin önskeart. Alla lätt euforiska och av bara farten avrundar vi med såväl myrsnäppor på Au riv som en gulhämpling vid Rudvier. Gör gott på skådarligan.

En liten problematik är att den rödhuvade törnskatan, Woodchat Shrike, Lanius senator som många andra arter “riskerar” att splittas.

Tre raser är aktuella, alla observerade i Sverige,

nominatformen “senator” , västra och mellersta Medelhavet,

“niloticus” östra Medelhavet och österut,

“badius” öarna i Medelhavet.

“Badius” är lättast att skilja ut. Bla saknar den vit handbasfläck och har bara ett smalt svart pannband.

“Senator” vs “niloticus” mer av bedömningsfråga i fält, särskilt äldre fåglar. 1K-fåglar lättare pga olika ruggningsförlopp och Kronholmenfågeln bestämd till “niloticus“.

Gamla fåglar på våren/sommaren anses generellt oftast vara nominatformen. Men jag lutar åt att fågel med mycket vitt i handbas och på stjärtbas, med brett svart pannband och inte alltför klen näbb är en utkomst av denna vårens östliga drag och en “niloticus“. Men kolla själva, massor av bilder på Svalan.

Njaa!? – Efter att ha kollat Niclas Ahlbergs outstanding bilder  så får jag krypa till korset. Varken det vita på stjärten eller vingen > 20mm, som det skulle vara på en “säker” “niloticus“, så det bidde “senator“, den förväntade nominatformen. Dess utbredning sträcker sig trots allt till Turkiet!

Avslutar med tack till alla – Natur-Stig och Anders i främsta rummet. Också till Mikael som ringde och erbjöd skjuts. Han får äran att avsluta med två mycket fina illustrationer.

Ett grymt månadsskifte.

TGP ringde och sade att det äntligen lugnat ned sig på Gotland. Han verkade avstressad, trots att han förlorat insatsen på någon rockfestival norröver. Kunde tom tänka sig en relaxing tour till Medelhavet som kompensation.

Så C3an i morse – Fältsångare vid Hoburgsklippan. Giftig och eftertraktad, en Acro som på många sätt ligger nära Iduna-komplexet, stäppsångare, eksångare mfl.

Scannar min senaste vecka till tröst

29.5

Sadlade hingsten och drog Kvillebäcken från Hjalmar Branting till Hökälla. Kvillebäcken har sin källa, Kvillen, där och rinner dels söderut till Göta Älv och dels norrut till Nordre Älv. Bifokation heter det väl?

Fin och stilla kväll. Hade 2:a och 3:e flodsångaren denna invasionsvår. En kunde jag se och höra bara på några meter. Hade också 2 gräshoppsångare och skällande råbockar en masse. Startade 2100 och hemma före midnatt.

30.5

Cyklade till Välen och kollade dvärgkanadicken. Har det gemensamt med fältsångaren att närmaste släkten litet obestämd, vitkindade eller kanadicker. Hemma svårade jag med “min” gransångare, som blev svensk och inte iberisk!?

Välentornet var nedbrunnet, Götets Husby?

31.5

Efter storstäd repris på gårdagen. Välenlistan drygas ut med hybrid gråXkanadagås och två rosenfinkar vid rugbyplanen.

1.6

SOMMAR. Cyklar till Marholmen för årets första dopp. Hybriden från igår passerar över huvudet och jag passerar Välen och dvärgkanadicken. Rosenfinkarna vågar jag mig inte på. Rugbyplanen är fylld av mordiska tonåstjejer, som under höga rop ställer upp sin “köttkvarn”. En pansjo på cykel där, inte mycke´kvar!

På kvällen startas en magisk natt med David. Hökällan med bara en flodsångare, men Davids skarpa öron fångar in minst 3 gräshoppsångare och flera säv-och kärrsångare. Märkligt nog blir jag ensam om kornknarren.

2.6

Midnatt passeras och hugg på olika ställen, fler gräshoppsångare, minst tre till kring Bärbykorset och 2 vid Öxnäs/Säve flygplats. Massor av näktergalar, säv-och kärrsångare.

Vi trocklar oss ned på kostigar till Nordre älv. Tiggande kattuggleungar, vattenrallar och David hör eventuellt en blåhake.

Kontraster; skällande råbockar, en räv, en skällande åkergroda – vraket efter en biljakt, räddningshelikoptern som landar på flygplatsen.

Så avslut vid Björlandavägen innan Klare mosse och regionens största skrattmåskoloni. Nattens 9:e gräshoppsångare.

Hemma tre och glad för bilen. 99% punka att passera ett studentfirande Göteborg en tropikvarm juninatt!

Vicken natt, tack David!!!!

Segar mig upp och tar vagnen till Fiskhamnen. Ser möjligen vittruten bakom några pållare på Eriksbergssidan!? – men blicken är nog litet skum.

3.6

Satsar på mindre flugsnappare vid Finns mosse. Några ynka strofer, halvdipp innan heldipp på truten i Fiskhamnen.

Slickar såren och tar senare Röd Express från Korsvägen. Hoppar av vid Batterivägen, springer upp på en gräsbevuxen jordvall, en grann råbock skuttar iväg, en kärrsångare sjunger och så drar min årets 4:e flodis igång. En kvarts njut sedan med språng till hållplatsen och chaffisen hälsar glatt igenkännande.

4.6

Tuff och späckad dag, tvättning, målning av dörrlister, oljning av balkongdäck. Flyr de giftiga ångorna för kort drag till Finns mosse, med klenare resultat än igår, två strofer. Nåväl kommer hem till ren tvätt, målat och oljat!

5.6

Cyklar ut vid femtiden. Till Vasagatan innan någon bil. Innan jag fått upp kikaren siktar jag den på ett tak i Fiskhamnen, vittruten från i våras!

Styr cykeln mot Änggården och Finns mosse och mindre flugsnapparen som sitter lågt och sjunger ihärdigt.

“Sir man på”