Olof Armini om fåglar och natur

Blev en seg morgon. Midnatt tjöt telefonlarmet och jag fumlade med fel kod – elavbrott. Alla i kedjan väcktes – all over the world. Och där låg jag i beckmörker – den skyldige. Krävdes exemplarisk yoga-andningen för att avkräva makterna den återstående sömnen.

Vid 8 vandrade jag ut i bländade väder och i hygglig form. På bron över Paån mötte jag en broder som lättjefullt virvlat runt i Bacci hägn – en tidig morgon förvandlad till lazy förmiddag – David L var hans namn. Serverade honom och mig ett årskryzz i form av en skogssnäppa. Vips var vi på tåget igen – suveränt taktikdrag!

En härlig promenad över golfartomma banor, bara Hoas med blomma och mops störde på ett positivt vis. Jobbade idogt på den enda unga ejderhanen vid Utis, bidde bara en vanlig!

Hade uppnått 60 arter vid infarten till golfen, med vittring på 70. Betade av litet andarter i Paisstranden. Gjorde några avspan av rymden, dax för någon rova? Litet skrattmåsar, men nej 4 gamla dvärgmåsar. Inte dåligt och blicken skärps – något mörkt mot himlen. Kul en spelflygande duvhök. Och där en kråka i fight med en sparvhök, dubbelt kul. Men nu längtar jag efter varmkorv och kaffe.

River av rovan ovanför pilbuskaget. En brunhök? – hängande vingar kluven stjärt – en rödglada. Korven känns mindre angelägen. Långt bort i dallret framträder det ena efter det andra; En, två, tre kungsörnar, en havsörn och jomenvisst en SKRIKÖRN – ELLER!!!!????

En annan har bott två år i Riften, utöver det varit på perfekta ställen i Uganda, Zimbabwe, Kenya och Sydafrika. Vistats på “the place” i Indien, Nepal och Thailand. Men förvandlas ändå till novisen vid spisen. Det kan ju bara inte vara? Fel tid och fel plats!?

Liten jämfört med de andra kolosserna. Konsekvent hängande/kupade vingar. På hållet helmörk, men understundom i bättre ljus träder ljus övretäckar-huvudteckning fram. I bl.a. Estland hade jag ryckt på axlarna och varit nöjd, adult mindre skrika. Men inte vid Paviken 4 april.

Efter ca 20 minuter kommer den närmare – men ack nya fjärmande upptag. “Häng”, slankare hand (än kungsörnen), storlek allt på plats,

Så nytt närmande och jag tar några djupa andetag, nära bara på andra sidan sjön. Drar sakta ned bakom träden och hinner visa vita bashandflash på översidan och hästskon över övergumpen/stjärtbasen. Ljuvligt!!!. Till detta en undersideteckning ljusa täckare/mörka pennor.

Blir mer var så säker!!!!

Dippen på Mästermyr smälte ned litet, inte pga allt fluidum från Hemse, men såväl Juppen som pastor Bimbi hade missat med än förargligare marginal. Alltså en liten varböld!!! Vad/vem…?

Bloggaren har som vanligt kaxat och sedan kung Bores ankomst aviserat ett influx av bla alförrädare till landets ostkust. Det har hittills blivit en tunn sanning. Jag skyller på den ovanligt varma Östersjön med isläggning bara till linjen Sth-Finska viken. Is på Rigabukten är crucial. Å andra sidan tändes en hoppets låga när en alförrädarhona dök upp i Nynäs i mitten av mars. Än mer “räddande” har varit 650 bergänder, en annan art jag svamlat om, i Klintehamn och naturligtvis alförrädarhanen på Rivet 27 mars, en upptäckt som anfördes av superlegenden Stellan H och med superfältreportern David L med sin vassa kamera

Istället drog Anders och jag höga växlar på att räkna ut ejdrarnas framfart med “target praktis”. Hade prickat rutt och tid, när eländet behagade ta vägen rakt upp förbi Landsort istället för att välja den “naturliga” vägen Karlsöarna – Västergarn – Halls huk. Efter dessa ko-slag, dags att ge upp!?

Tisdagen 30 mars med hyggligt sträck av ejder och sjöorre plus några lommar. Och –

pilgrimsfalk och två havsörnar –

som jagar upp åtskilliga hundra vitkindade. Och där reparerar Bloggaren sitt rykte och plockar en fjällgås som sedan har en magnifik flyguppvisning, länge och stundtals hyggligt nära. Fenologirekord med 2 dagar för Gotland. Nämnde Stellan H hade en den 1 april 1991.

Den visar upp ett litet konstraterande mörkt huvud på kort hals. Klen näbb, brant panna och stor bläs upp över hjässan. Mörka. spetsiga vingar som förs snabbt. Sparsamt med svartaktiga markeringar på buken. Liten i jämförelse med vitkindade.

Visst är Sverige fantastiskt!?

Bara några dagar. Hoppas SMHIs varningar om regn kommer på skam. Just nu sjunker vattenståndet och jag har avslutat byggandet av en flateska!

Mästermyr känns litet trög. Höga förväntningar.

Med Anders och Lasse från Naturmorgon för att skåpa in tornuggla. Blev förvisso en vaktel men…

Med Janne J och hans chaffis för att skåpa in tiotusen vitkindade, rödhalsad – och – narda!

Dåliga vibbar med Anders i fredags. Lasse T for runt utan att kommunicera. Hade något på G!

Visst både svarthakad busk och glada – tvi vale. Vi tröstade oss med fint kaffe i Ronehamn, “glasbanken” i Hemse och

Bloggaren tillsammans med legenden Janne J genomförde en “Battle of Towers” i stenhård konkurrens och med framgång för ett antal år sedan.

För att visa att takterna sitter kvar mönstrade Bloggaren två stenhårdingar, Berra, dragare från Småland och Anders O, mästerskytten med bössa och kamera – för en one-lighthouse-battle.

Anders blixtrade till innan Berra hunnit få ordning på sittandet.

Pilgrimsfalkshonan fint på plats vaktandes två yngre havsörnar högt uppe i askan. Bloggaren följer upp med “bagateller” som gråhake, tobisgrissla m.m. innan han blixtrar till medan Berra hämtar en stol i golfbastun.

En gammal havsörn slår i en magnifik jakt en vitkindad gås ca 500 m N Utholmen. Vicken grej! Gåsliket släpas sedan ca 100 m mot ön. Men det är motvind och tillslut väljer örnen istället att försöka “fjärilsimma” sitt byte iland. Uttröttad måste örnen ge upp och vila upp sig på land. De två yngre örnarna griper in , men deras försök att bärga gåssteken misslyckas. Det hela slutar med att den gamla örnen flyger in mot Paviken och de två yngre återvänder till asken. Och gåsliket guppar iväg mot typ Västervik.

“Battlen” fortsätter och Bloggaren apporterar när han fångar in en spetsbergsgås med 7 insträckande mindre sångsvanar – grannt.

Och så…

Herre djäklar – har satt den. 5 Tundragäss, en Bläsgås och en Spetsbergsgås – Bloggaren-in-action!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så här såg det ut för ett tag sedan. Nu är snösmältningen i full gång och jag behöver en båt för att ta mig ut ur huset. Alltså läge för litet blogging.

Igår drabbades jag med full kraft av det rådande artraseriet inom fågelskådningen. I brist på nya arter på någon avlägsen kontinent ägnar sig “upptäcksresande linneaner” åt att finna nya arter bland de redan existerande, gamla hederliga. Och det splittas hejvilt och man använder friskt den nya DNA-vetenskapen som verktyg. Den som inte vuxit ur blöjorna.

Därför kan man inte ge sig ro när ännu en trist gråtrut passerar Cape Armini. Och visst! – där landade den – bland svärtorna – svarta tertialer, mörk mantel och vingöversida, vitt huvud med en markerad bröstlapp, utdragen näbb/huvud, fjällvråkstjärt. En “enkel” 2K Kaspisk trut, men suck-suck. Nu skall allt verifieras i vågskvalpet och jag skall sikta in åt Bertil också. Jag beskriver, han tittar, grymtar litet misstroget och efter några minuters bjäbbande – han har tittat på en gråtrut i en annan svärtflock också med en gråhakedopping. Vi gör ett nytt försök men då flyger faenskapet, so good-bye. Rapporterar förstås men förstärker väl bara fatwan från ornitologiska etablissemanget.

Hörde på radion att man var bekymrade över politiker som var så uppfyllda av den “goda saken” att de bokstavligen var beredda att gå över lik för att nå den. Kan tycka att det råder en liknande tingens ordning bland skådare där den svartvita artningen är den “goda saken”. Själv tycker jag trutkomplexet world-wide är ganska kaotiskt och artningar (åtminstone mina) sker ofta med vissa reservationer utan att jag fördenskull behöver använda frågetecknet!

Knappt hade jag hämtat mig efter denna pärs och inte ont anande ställt in tuben mot Pavikens alltmer försvinnande isyta. Där låg förstås en representant för sädgåskomplexet, ett eldorado i splitthysterin. En palearktisk gås som delas in i ett antal raser/arter efter litet olika system.

“Brachyrhyncus” är sedan ett halvsekel säkrad som egen art spetsbergsgås, den heter på danska kortnaebbet gås och på engelska pink-footed goose, namn som anger några karaktär som skiljer från övriga sädgäss. Det svenska namnet anger denna gås speciella ekologiska nisch, högarktisk. Stora mängder övervintrar bl.a i Danmark.

Övriga raser skiljs enklast ekologiskt/geografiskt. “Fabalis” häckar i taigazonen från Skandinavien till Ural, sedan tar “johansoni” vid till Lena och därefter kommer “middendorfii“. “Rossicus” häckar på den sibiriska tundran fram till Ural och därefter “serrirostris“.

Såvitt man vet så berörs vi av raserna “fabalis” och “rossicus“. “Fabalis” häckar i vår tundra och övervintrar i Skåne. Det är den rasen som i stor mängd särskilt på våren ses på rastplatser som Tåkern, Kvismaren och Östen. “Rossicus” flyttar mellan tundran och de nordtyska åkrarna i en rutt något sydost om Sverige. Dock har man på senare år tycks förmärka att allfler skvätt över till Sverige ofta i association till andra gäss med liknande rutt, bläsgäss och vitkindade gäss. Kanske bättre uppmärksamhet?

Som ett brev på posten har det höjts röster för att urskilja “rossicus”/”serrirostris” som egen art, tundrasädgås och övriga raser som skogssädgås. För svenskt vidkommande betyder det att vi får en bestämning “mitt-emellan” “fabalis” och spetsbergsgås nämligen “rossicus“. Några finska DNAre håller dock på att krossa detta och kan bara tänka sig att urskilja “middendorfii” som god art, hup-hup!

Pavikengåsen då. Jo, det var just en sådan där mellanfågel. Egentligen borde jag avfärdat den som en “rossicus“, men det verkade som övriga observatörer hesiterat. Dessutom är man fullständigt insnöad på att formen skall ha kort, “svullen” näbb. Tala om att gå över lik och om nu inte näbben var överlik så tar jag fram en annan trumf som sällan nämns nämligen benfärgen som drar mer åt pink (jfr spetsbergare) än hos “fabalis” och det såg jag. Har inte kännt till den detaljen tidigare.

Nå det är bara att slicka såren och komma igen! “Den som sig i leken ger…”!

Följande repriserade bild – tagen av Anders på 1,8 km håll!!!!!! – illustrer på ett utmärkt sätt både rubrik och text för detta lilla inlägg. En pilgrimsfalk och två havsörnar i samma ask mittpå Västergarns Utholme från Kronholmens fyr.

Tisdagen den 16 mars landar vi med det superba direktflyget från Säve i Götet på plattan i Visby, en flygresa på en knapp timme! Vi byter Taxi kurir med libanesisk chaffis mot röd Klintedito med behagfullt tillbakalutad gotländsk dito.

Standar sätts redan några 100 meter från aeroporten, en stjärtmes fladdrar över vägen. Strax  efter Visby ett mörkt moln på den klarblå himlen, en havsörn. När vi sedan passerar över Paån hinner jag skymta den omtalade rördrommen, hukandes på isen.

Vilken start hur skall jag bärga mig? Brassar litet “Bloody pudding” och spanar mellan steksprättet in en Bläcku, tofsvipa och också namnet på ornitologiska lokalblaskan, samt en kungsörn. Två örnarter innan jag ens hunnit börja ornitologa!!

Eftersom Eva ordnat allt så fint så hinner jag en liten promenix för finare obs på drommen som intar “vass”ställning och ser också ett vårystert krickpar.

Så tar vi fin skarpromenad över snötäckta fält för middag hos Karin. På återvägen under den stjärnbeströdda himlen hörs en skällande räv och en hoande berguv. So what!?

Nästa dag efter att Eva tagit till Klinte och Donner och snön slutat falla frestar jag med standardrag runt golfbanan. Det kokar, grågäss och gravänder i hundratal och småplock av vitkindade, bläsgäss, bergänder m.m. Tofsvipor, sånglärkor, starar vårar till det rejält. Så några riktiga ess på Utholmen, pilgrimsfalk, havsörnar som jagar ned en havstrut i vattnet, en flock skärsnäppor och en berglärka. Ess är också några vinterhämplingar på golfbanan och förstås drommen i Paån.

Har nu fått upp tempot och ligger på 54 arter med klart häng på Janne och Anders efter ett drygt dygn!!!

Torsdagen randas med dimhot. Eva hinner smita iväg mot Bromma i första planet. Hinner också landa på Landvetter innan flygplatsen stängs för dimma!!Befarar en rejäl back-lash med Anders. Vi tar tjuren vid hornen och belönas rikligt. Förutom att plocka hem de flesta av gårdagsessen lägger vi till gråhake, stor-och smålom, snatterand, bläsand, större strandpipare, strandskata och ängspip. Alltmedan dimman slickar i bakgrunden. 

Det hela avslutas värdigt med Anders, hans blomma, Maggan och en ljuvlig kladdkaka. Nya på årets Gotlandslista, steglits, bo/bergfink och svartmes mumsar från fröautomaterna utanför panoramafönstret.

Allmännt

Litet vårtrött och halvdeppig över vad som som ses överallt utom… Taigatrastar, vittrutar m.m.

Nåväl, har fått två bländande promenader i Änggården, 5 och 7 mars. Sol, stilla och några grader kallt så att skaren höll för små sidekicks. Och några rara obsar. Den femte fint med tjoget mindre korsnäbbar i lärkarna vid ljungheden.

Mest 2K-fåglar och en mycket fin vingbandare, en hona som gjorde skäl för den artstatus, Loxia rubrifasciata, dessa individer hade på 1850-talet! Lär förekomma en på tusen med hyggliga vingband. Kul nog dök det upp en bändelkorsnäbb, en ung hane, så att jag riktigt kunde gotta mig åt fin jämförelse på vingband. Bändeln har ju ett triangelformat bakre vingband med basen in mot ryggen, en avgörande karaktär i kniviga fall.

Plötsligt flög alla korsnäbbar iväg, kanske skrämda av den sparvuggla som visslade något senare. Den 7 såg jag sparvugglan igen men korsisarna var putz weg.

Från 1850 i ca ett sekel var korsnäbbarna tre arter. Så tillkom Scottish Crossbill Loxia scotica, för att man inte kunde bestämma sig om en population i Skottland var mindre eller större korsnäbb. Nuvarande taxonom/genomtryck kommer säkert att medföra många nya arter, något jag tidigare varnat för. Lätt att man flyter över i nya definitioner med okontrollerbara följder. Samtidigt är jag helt med på nytänk.

Suktare

Så kom detta från Anders och Gotland, utsikt Kronholmens fyr

Observera att det sitter en pilgrimsfalk och två havsörnar i trädet samtidigt som fyra havsörnar träter kring landstigningsförbudsskylten! Och på tisdag går flyget direkt Visby – Om inte dimman!?

Fönsterblecket

Med dessa bilder på näthinnan trimmar jag de violblå i en yogaövning. Klockan är 0630 den 9 mars. Samtidigt som jag brassar frukosten – hockeygröt, vanlig gröt, fruktsallad, mandlar, juice och grönt té – spanar jag ut över sta´n mot Delsjöarna. Lätt kalabalik bland gråtrutarna och något kompakt paddlar på väldigt energiskt. Sliter åt mig Zeissen och avbryter “solandningen”.

Herredjävlar, en pille med en trast/duva i klorna. Förra året över Buckingham palace och nu från fönsterblecket! Detta är fågelskådning à la Anders bilder.

I ren eufori drar jag så en livsfarlig cykling ned för Joberg-Avenyn över Göta älvbron längs Hisingssidan till Rya. Strosar runt litet och knallar upp på lilla utsikten över de väldoftande reningsdammarna. Svartfåglarna drar runt och härligt en fint “renrasig” svartkråka på supernära håll, dessutom årsning av forsärla.

Nästa morgon repriserar jag bestyren, men litet tidigare. Eva har obligationer på Donner. Tar första yoga-andningarna redan strax före 0600. Kol mörkt men något flipprar på näthinnan. Stirrar ned mot den gatlyktebelysta snön – hej-å-hå – en kattuggla forsar iväg med en liten råtta i klorna.

Decenniets första vår – är den på G???

Det skvalar på andra dagen , den 27 februari 2010. Det tjocka snötäcket blir gråare och dystrare och krymper så sakteliga. Tog en sista(?) skidtur för två kvällar sedan. Typiskt nog med bästa staket hittills, inga vurpor och hyggligt tempo hela vägen.

Nåja SMHI utlovar att kyla och snö comebackar i veckan så vi får se.

Några vårbudbärare har rapporterats från kända poster som Ölands södra och Glommen, större strandpip, strandskata, tofsvipa, stare, sånglärka m.fl.

Anders har dock fångat några tuffa övervintrare i för denna vinter typisk inramning.

 Pillen på plats i asken på Utholmen. Är det förresten samma pille som stundtals sitter på silosarna i Klintehamn? Skall försöka lösa den gåtan vad det lider. Så hägrar, som understundom spelar sin variant av rysk roulette, att frysa fast i isen på natten och sedan tina på dagen. Dåliga odds iår! Till slut en storskarv i praktskrud, typisk för mellanskarven, “sinensis”.

Själv överraskades jag av att Eva skjutsade iväg mig med hennes årskort till Lillhagsparken i söndags 21 feb. Där årsade jag ett mycket fint bändelkorsnäbbspar som mumsade lärkkottar med ett tiotal mindre korsnäbbar. Jag stod i meterdjup snö, 10 grader kallt och strålande sol! Svitade korsnäbbsbagen vid skidåkning da´n därpå, en större korsnäbb som klittrade i en tall på södra Safjället både den 22 och 23 feb.

En art som visar sig frekvent i sådant här väglag är hornugglan. Ofta ansenliga mängder i ett enda träd och allt närmare mänskliga boningar med lättåtkomliga gnagare. Vädret tycks trycka fram ugglorna på samma vis som rördrommar, vattenrallar m.m. som annars håller sig diskret dolda. Har bara skymtat den lilla hornugglan en gång i vinter, då en jagade längs Stora ån i Mölndalen i gryningen.

Bättre såg jag den stora hornugglan, berguven igår strax innan skymningen, pampigt uppflugen på en av Ullevis pyloner. Jag var på väg till Ricky Rock och sedan jobbade han och jag våghalsigt från hans balkong för att sikta pylonen och uven, men gav upp inför det hägrande dryckesbordet med malt och humle!

Och därmed låter vi ridån falla för den här gången.

Året startade fint. Tänk att på gångavstånd ha pilgrimsfalk, berguv, pilgrimsfalk, kungsfiskare, havsörn – och ringand för att nämna det gottaste. Nå efterhand har det tunnats ut och nu väller rapporterna in österifrån, inte bara vittrutarna i Visby utan runt Klinte och Västergarn, pilgrimsfalkar, rördrommar, vattenrallar, skäggmesar.

Och vad kan vi förvänta oss om havet fortfar att vara öppet? Vecka nio, sportlovsveckan på Gotland, det var “timen” för arktiker som alförrädare att dyka upp, åtminstone vargavintrarna på 80-talet. 1985 i månadsskiftet feb-mars låg en drygt 50-flock runt gofbanan och en drygt 25-flock i Djupvik!

Försökt ju också sticka ut med snön här i Götet. Titta på Anders bilder från Västergarn

Oj, oj, oj! Kan det vara vintrigare? Och vad är bakhala skidor på Safjällets söndertrampade spår mot detta?

Försökte dessutom med litet nostalgiskt vargyl, när Anders litet försynt mailade om Dalarna och skidande över färska ulvspår i -30 grader för att fälla en tjädertupp på 253 m!!!

Kan bara hoppas att … NED SOM EN PANKAKA blir i hyfsad mjuk snö, som i en av Sagfjällets branta backar i lördags –

och att den här tjädertuppen inte flyger min strupe förbi likt den förre!