Olof Armini om fåglar och natur

Tät dimma och strenande högervad. Får för mig att nygamla cykeln delorsak så väljer den gamlagamla till Donner.

Hela fem smådoppingar flyktar in i vassen när jag passerar Klinteviken.

Lungt på jobbet eller åtminstone relativt. Tre skolor i luften blir väl aldrig riktigt lungt.

Så sänkte sig mörkret över stugan – men i fönsterljuset ett flimrande litet spöke. Litet rostigt visslade jag något pärluggleaktigt. Och omedelbart svarade “ekorr”lätet ur ett tätt buskage. En gång till samma visa!!!

Svindlande gott medan dimslöjorna svepte över fälten och månskäran samsades med en stjärnkaskad.

Dimman lättar och vi attackerar taigapilen från V men ingen mindre flug. Liten tröst med två granna varfåglar. Bertil möter upp men är splittrad, gräsklippningen pockar.

Själv fastnar jag i mobilen och mailens malström. Men faktiskt hinner jag på lunchen och eftermiddagen måla hela friggeboden till priset av en sträckt högervad!

På kvällen får Anders liten revansch när vi snyggt gaffar in en videsparv på Svältis. Han siktar på en grym Sudertur à tre dagar med sin bror.

Vaknade sent, 0555. Hann precis upp till sjövädret för min klocka är 2 min tidig. Valde mellan frukost och gympan. Blev gympan, ett äpple och morrontoiletten. Kände av målararmen.

Anders fick vänta på att jag riggade hockygröten för idag och 2 dagar framåt. Tjyvläste några rader i senaste deckaren – Donna Leon, som jag återkommer till.

Idag ny strategi – Anders klistrad 2 m vid min sidan. Bättre upptäckarpotential och kvalitetssäkring men sämre tur idag; dock ärtsångare, järnsparv och gärdsmyg.

Ånyo pockar och lockar Donner. Mkt bra med ekonomin och Petra.

Hemfärd och tämligen nöjd. Bra tryckare redan i Klinteviken, en småfläckig springer mellan benen på en hager. Räcker det för en liten belöning till kvällen?

Klämmer en rödstrup bakom tinnitusen innan Västris och minst 100 ljungpipare. Nu skall det väl ändå…?

Tufft travar jag så upp till Paviken. I just den där knäckepilen flirpar det till i rakt motljus. Ger mig inte jobbar mig fram, efter en kvart – äntligen där kommer den i kikarsiktet EN MINDRE FLUG och strax därpå EN TILL. Så samma flirpande. Tur, intuition??? Mesar, trädkrypare och kungsfåglar flirpade också runt.

Nu känner jag mig värd den Glengrant som smeker min strupe!

Aj, aj idag var det höstdagjämning. Tjyvstartade igår. Dagen vaknade ganska kulet men jag på alerten. Anders som brukar få invänta mina sista bestyr, både nämnda som hockygröten, mailkoll och pådragning av fantomendressen som onämnda-hmmm!

Tog nygamla cyklen med upphissad sadel. Nästan i klass med min Skeppshult elite. Bara handjagarn. Typisk fast attack.

Typiskt nog blev det så att jag lämnade Anders att bevaka det obefintliga sträcket och fick “mouth-watering” obsar på en flock på 30 steglitsar där en plötsligt uppdykande stenfalk reducerade flocken. Sedan en “stunning” videsparv med tickande läte och vit undersidan mitt i en flygande flock sävsparvar.

Anders tog litet revansch senare men ändå!

Efter detta blev hårdköret på Donner inte så hårt. Dock, dock vad bra vissa är.

Avslutades med att Zacci matade mig med ägg i telefonen. Jag längtar så det gör ont!!!

Höstdagjämning! Passar bra att starta. Vet dåligt hur jag gör men lika bra att släppa taget och störta sig ut i cyberrymden.

Dimma och en timmes längre morronsömn. Alert cykling ut till fyren efter blandad gympa Paolo R/Yoga och hockeyfrukost.

Bra tryck! Inledde med en ensam bändel. Vimlade av av lövsångare, stenskvättor, svartmesar , störra hack m.m. Kul med ngn mindre hack.

1100 kom Anders och vi tog tur till Paviken. Klämde ngra Gotlandsarter som smådopping och rörhöna. Varför undrade vi och njöt mer av en kungsörnsduo som lekte i luften. Den äldre litet mindre och mörkare hanen hetsade vi till större skrik – HÖ!

Sedan stod jag uppspetad i tre timmar på en stege och rödmålade sommaridyllen. Det svajade betänkligt och jag hade inte samma tur som igår då tre sena ortolaner passerade.

Så har sommaren satt in på ön också, trots ledning i solligan, storm,
regn och kyla. Rena festen för bonnläpparna.

Läget fortsätter för bändlar och trutar. Spana också efter labbar,
vadare och gröngöling.

Tillbaka till “good old days” återknyter jag till förra veckans
brunglada i Västergarn.

Bortsett från en del udda populationer kan man göra följande grova
indelning. I Palearktis norr om norra vändkretsen övergår “vår”
brunglada, migrans gradvis till i öster definierade rasen lineatus,
svartörad brunglada. Dessa brunglador flyttar och övervintrar söder om
Sahara resp i SO Asien. Där kamperar de ihop med stationära brunglador,
aegyptius i Afrika och govinda i Asien.

Aegyptius och govinda har många likheter som skiljer från flyttande
brunglador och benämns ofta gulnäbbad glada. Vissa auktorer urskiljer
dessa raser som en eller två egna arter, (Asian/African) Yellowbilled
Kite.

Dick Forsman flaggar också för en split mellan migrans och lineatus,
därav min vakenhet för Västergarnsfågeln. Vissa auktorer menar att
splitten ligger och sniffar på Finlands östgräns medan andra är mer
skeptiska. Vore fint med ett tomtsoffkryzz, men med egen erfarenhet av att
försöka särskilja govinda från lineatus i SO Asien och aegyptius från
migrans/lineatus i Afrika så sällar jag mig nog tillsvidare till
skeptikerna.

Fö överensstämnde Västergarnsfågeln dräktmässigt allra mest med en
govinda, hup-hup!

Förra måndagen erbjöd ju större häftigheter på ön och i
rasdiskussionen tål stäppsångaren, Hippolais caligata att nämnas.
Tidigare var den slumpad med saxualsångare, Hippolais rama och kallades
gråsångare, Booted Warbler, Hippolais caligata.

Fordom var gråsångaren en mycket exklusiv höststänkare i NV Europa med
en ytterligt intrikat bestämningsproblematik mot fältsångare och
östliga gransångare. Om det beror på Sovjetunionens fall, ökad
ornitologisk kunskap/kvalité eller beståndsförändringar så ser
observationsbilden helt annorlunda ut nu.

Givetvis dammar man då av gamla vibbar från förr. På 80-talet, när
jag satt i GOFRK fick vi in ett foto på en ljus sångare som suttit på
Rivet och sjungit och lockat på ett spännande sätt. Stellan hade varit
i Sovjet och kännt doften av vad komma skulle så vi tvekade inte. RK
sågade dock, observatören hade viss hörselnedsättning och bilden var
en i skarpt solljus överexponerad LÖVSÅNGARE!?

Rättvisan har sin gång, observatören var samma person som i måndags
så framgångsrikt anförde Sundregänget vid stäppsångarfångsten!!!