Olof Armini om fåglar och natur

Började dagen med en handjagarpromenix. Det hotades med hård vind kanske tom litet regn, men nu i gryningen laber vind och nästan sol.

Rödgumpade Bulbylen höll konsert i trädgården, kompad av Koboltmes och Spanska sparvar. På natten hade jag skymtat/hört Tornuggla av den Östkanariska typen.

Tog ett svep i Barrocon, ganska tomt, men Gransångare, Trädpiplärka och en grann Ökentrumpetare på bonuslistan – när det började surra, ett läte jag trodde jag förlorat för alltid, GRÄSHOPPSÅNGARE, en sällsynt gäst på Fuerte.

Träffade en sömndrucken Magnus på frukosten och tipsade. Han hade gjort andra försöket på Trapp och Löpare i öknen, blir tredje gången gillt! Han hittade gräshoppsångaren, fajn!

Jag gjorde en attack på Sand Storm, en mountainbikebana på 8,9 km. Eva följde mig 2 km och gick sedan hem.

Vinden tilltog alltmer och jag hann se några sulor och liror innan jag lämnade havet och vek in mot favoritstället för Trappspaning. Men nu var det nästan sandstorm och jag fick nöja mig med Dvärglärkor, Svartbukiga Flyghöns och en nästan tam Korp icke att förglömma.

Hemma efter tre timmar och en mil smakade tom hamburgaren i poolbaren himmelskt. Rena himmelriket var också sköna sängen.Magnus plingade, han satt i Springen och njöt fint havsfågeldrag.

Jag lämnade mitt paulun och rusade dit med swarren

och på mindre än en timme, 100 Gulnäbbade/Scopolis och 80 Havssulor.

Sovmorgon! Ingen gympa på regnvåt balkong! Va-va!

Ut med yogamattan i det spacia badrummet klockan 300, duschning, borstning och inkrämning. Sedan några timmar i sängen.

Så full regnmundering till frukostsalen. Medan förskräckta joggare och motionärer studsade mellan vattenpölarna njöt vi vår dryga timme vid de dignande borden.

Lagom tillbaka på rummet tycktes åtminstone regnet dra bort. Kastade mig till “skytteskåran” för havsfågelskådning. Beachen var avstängd – hård vind och våldsamma vågor.

Höll ut en halvtimme så tilltog regnet. Lagom för att räkna in något hundratal Gulnäbbade liror och bland dem en och annan Scopolis, men svårt och det mesta obestämt. Också en överraskande Enfärgad seglare, precis som förra året.

Flyttade till nordsidan på platån, mer i lä, mindre regnexponerat och kalasobsar. Kunde nu plocka in en Kapverdelira (Lär finnas några på Lanzarote så…) och två Större liror. Mycket svåra på litet håll men lätta nära och pedagogiskt med en Gulnäsa!!! Avslutade med en Havssula.

Genomblåst och våt – skönt med byte och avlastning. Så ut igen ned till den lugnare och varmare barracon. Fin utdelning med två måsten, Kanariebuskskvätta, grann hane och Koboltmes, samt en av vinterns invasiva arter på ön, Atlassångare. Lustigt nog hade jag den sistnämnda alldeles efter en Glasögonsångare. Ett artpar jag jobbade med i juni 1985 i Camargue med David!!!!

Efter detta smakade även den mediokra och svårbeställda lunchen på Bahia fint.

Avrundade med två udda i barrocon – som inte finns där!!! – Kanariegransångare och Rödgumpad Bulbyl!? Båda sågs ju där även förra året.

Så några längder i poolen, 2 Lapin Kulta och sova sova

Piskande passadregn! Skall hålla på i värsta fall hela dagen. Hoppas det stillar till efter frukost. Vinden får gärna bestå. Fina rapporter om havsfåglar från färjan mellan Teneriffa och Fuerteventura, bl.a. “min” Tropikfågel.

Lurar på Gulnäbbad/Scopolis/Kap Verde lirarterna. De två förstnämnda hyfsat inhängda. Men det lär finnas några av Kap Verdetyp i en Gulnäbbadkoloni på Lanzarote, så det är bara att jobba på.

En Pterodroma suger också liksom förstås Bulwerpetrell och Oceanlöpare.

I övrigt gäller flera Sibirier som finns i grannskapet, Tajgasångare, Sibirisk pip, Dvärgsparv samt Afrisar som Atlassångare, Dwarf Bittern, Båglärka. Segar dock litet med att “offra” en dag mot ökad chans att hitta något själv. Har ju redan klämt både Båglärka och Red-billed Tropicbird vid min egen läst.

Svårt att veta vad som är effektivast. Men är man ute efter mest arter är det väl ändå att åka på allt. Upplevelsemässigt och för ädelkryss är det nog mera tiden och tittandet som gäller.

Vill väl tro att jag mest legat åt det sistnämnda och kommer så att göra to the bitter end. Och vi har det så himla skönt.

Vi har förärats en flaska cava som trogna La Pared!

Efter gårdagens Båglärka hade jag väl mina förhoppningar. Men kanske ändå inte!?

Uppe med tuppen dvs här becksvart. Låg och rävade en stund men kunde inte hålla mig – balkisen i passaden, härlig gympaplats. Mellan hostattackerna gick det fint.

Smög ut i knapp gryning och vinden friskade i. Bara två Gulnäsor, men så RED-BILLED TROPICBIRD. Sågs senast för två dagar sedan på Fuerte, så ingen sensation men ändå.

Hittade trevlig skådare från Nynäshamn i Barrocon. Han kände bla Janne O. Han hjälpte mig fint med läten och vi plockade litet smått och gott bla ett fint Rostandspar.

Hanen vaktar och honan avvaktar.

Efter frukost blev det en mil stenöken för Eva och mig. Inte mycket fågel men det som blev, blev desto finare, Houbara, Cursor, Sandgrouse, Berberfalk, Smutsgam – you name it.

Eva i min hatt förundras över vad som gömmer sig i en buske av tusen.

Har redan haft åtta (8!) nya arter jämfört med förra året. 28 arter första heldagen – inte så dumt, men det blir en regndag imorgon.

Sitter på Landvetter. Gick långväg runt Panorama i -10°, 2 halkfria km till Korsis. Tur perfekt packning a la Lolli.

Allt har löpt perfekt hittills. Vi inmundigar kaffe och croissant från pressbyrån. Boarding 1025 och avfärd 1045.

Landar 1505 i Rosario. En timmes förskjutning och hoppas hinna några fåglar på bussresan till La Pared. Ännu tomt!

Så som vanligt 2 h sena. Snöoväder på Arlanda, så Umeplanet (????) försenat. Trångt och hånkigt och så typiskt SAS och värdinnor som mest tycktes uppskatta ett plan utan pax.

Men väl i luften gick allt hyfsat. Även på Rosarios flygplatsen, där slagsmålen vid bagageutkastet ändå gick hyfsat och jämfört med förra året tjänade vi säkert en timme i bussavfarten – inga komplicerade mountainbikes.

Kände igen oss, men kanske litet mindre fåglar tills en Ökenbåglärka alias Härfågellärka gjorde entré utanför  bussen tillsammans med några Ökentrumpetare. Har varit en liten invasion av arten på Lanza/Fuerte i vinter liksom av Atlassångare. Får jobba på det.

Dödsskönt att komma till La Pared. Samma rum, 412 som förra gången och några Gulnäsor  över havet i solnedgången.

HÄRLIGT

Kommer att saxa Afrika nov-dec och nutid. Annars hinner jag inte med livet – HÖ-HÖ!

Anders räddade mig på fredagen undan en strandning i Visby. Snö och diverse kaos, som krånglande dörr, sinkade redan sent plan. Han hade skaffat mig skaffning innan matbutikerna slog igen. Tack och lov.

Han fick mig också på benen på lördagen fastän sänghalmen var så inbjudande. Rask marsch till hamnen och SKÄGGMES. Ytterligare bonusar trillade in på hemmaplan, Gravand, Tofsvipa, Salskrake mm. Totalt slutade det på 43 arter mer än godkänt.

Kärvt väder N 10 sm, -1°, snöbyar men vikingarna djärvt söderut längs Ekstakusten. Plockade tunt men sparsmaka, 5 Havsörnar, 3 Alkor, Stor-och Smålom...

Så in i landet, Mästermyr. 07-ladan med både Blåhök och Fjällvråk. Spetsar så vid Tunngarne, 2 SPETSBERGSGÄSS och drygar ut med Sädgås, Mindre Sångsvan samt 7 Havsörnar och 2 Kungsörnar som kalasar på en slagen kanadick. 65 arter och ljuv belöning med mjöd och skotska dimmor.

Men, men Lansen fäller en krevad på Östergarn. Så tidig uppgång och fortsatt flogg på måndagen och nu ett drag på Gotlands kanske bara 7:e SVARTHALSADE DOPPING.

Kung Bore sänker temperaturen och flåsar en nordlig kulingdip i våra nackar. Men innan vi stigit ur bilen så…

En suck av lättnad.

Anders börjar och slutar bildsviten, kolla skärpan! Men jag är ändå nöjd. Med mellanfotona men hade gärna missat dipparna på Dvärgbeck och Fiskaren, under och framför ögonen!

Dock 73 arter och snart häng på de stora. Middagen smakar och sänghalmen vårmer gott.

Hörde ett intressant “Tankar för dagen”, Patricia Tudor-Sandahl, idag på P1.

Handlade om sammanträffanden. Helt omöjliga sådana, som människan ändå vill få en förklaring på.

Slumpen då? – Nej den motsägs av sannolikheten.

Och då återstår bara förnekelse för kontroll och ordning. Men kan man förneka det som ÄR!? — Utan att gå miste om det som är tillvaron/upplevelsen!?

Själv menar jag att vår Afrikasafari skulle vara blek upplevelse utan omöjliga, oförklarliga sammanträffanden.

Samtidigt erkänner jag att det kan uppstå ett motsatsförhållande mellan den oförklarliga upplevelsen och strävan efter lag och ordning.

Och applicerat på tex fågelskådning blir resonemanget mycket intressant.

En del säger att minnet är den bärande mänskliga egenskap som väver ihop livet. Försvinner det så försvinner också livet – i dimman – hu.

Härligt då att dväljas i goda vänners lag och fångas i minnets väv. Som igår med Anna, Monika, Jan-Erik till Ankbröst, Tartin Tatin och goda drycker.

Samtalet kommer in på ett gemensamt intresse, natur och då speciellt fåglar.

Monika berättade att han hittade den kanske första Tajgasångaren på yttersta kanarieön, El Hierro.

Minnet vandrar vidare via denna Tajgasångare i “vår” trädgård i Reykjavik oktober 2016 …

… till Erikssons näsa för det exklusiva och när vi tog en valbåttur från Husavik på N Island. Tänkte en lugn tur och alltid något. Hade varit ute på samma tur med Jörgen några dagar tidigare och haft mkt fin utdelning.

Men detta – rena virvelvinden – i fler än en bemärkelsen. Inte läge att njuta den choklad med flottyrmunkar som serverades och säkert blivit trutföda, men flera Blåvalar, fenviftande Knölvalar, Späckhuggare som slickade fartygsskrovet, Vikval, Delfiner och härliga närobsar på Spetsbergsgrisslor.

Några dagar senare på hemväg mot Reykjavik gjorde vi ett stopp i botten av Eyafjördur. Matsäck, tankning och litet lugn vadarskådning, typ granna Kustsnäppor, Isländska Rödspovar... Men en väldig val i bayen. Kunde inte tro det var sant. Försökte med en Vikval, Men en valbåt bekräftade min misstanke, inte en men flera Kaskeloter som irrat sig in i fjorden!

En halvtimme senare hickade Janne till och minsann en Trädmås, som senare drog söderut och sågs under ett drygt år, – tillslut nere på Reykjanaess.

Janne avrundade så på Seltjarnarnaess, Erikssons sista Islandsdag, med en adult hane Mindre Bergand, en gammal favorit. Alla Islandstwitcher var alternativt på fågelsafari på Grönland eller i Östafrika, så några kanadicker blev våra medobservatörer, “common stuff over there”.

Och apropå kanadicker. En presumtiv Kanadatrut förvandlades till en vanlig Gråtrut i Fiskhamnen härförleden. David, Bernt och jag hejdades i steget att dippa. En Pille på på lilla Rosenlundsskorstenen till tröst eller litet ekivokt: “En dippande kanadick byttes mot en stolt pille!”

och så förstås en Kanadick på tak i Reykjaviks hamn!

Minnenas väv är knuten!

Landade några timmar försenade på tisdagen. David hämtade lika galant som han lämnade för en månad sedan. Vi tog det lugnt. Vana att leva i kappsäck.

Ganska skönt att inte hålla reda på över 1000 fågelarter. Hade några Gråsiskor som bäst, på fredagspromenaden frånEvas gym. Hon gjorde en julklappsraid på eftermiddagen och jag skrotade med liten matlagning.

Mobilen plingade några gånger. Kollade efter ett tag –

STÖRRE GULBENA! – väl en string eller ???

Aj, aj verkade OK! Bäst ringa David, snart skymning! Stora Amundön.

Telefonen ringer! David: “Väl bara att dra!?”

Kläder, kikare och fångas upp på Voltat Thamsgatan. Trafiken flyter hyfsat, vi ligger bara några minuter efter vägbeskrivningens. Bör ha hyfsat ljus en halvtimme.

Mycket bekvämt vid parkeringen. Bakomen bergknalle upplyser Micke N, en av de mkt snabba utryckarna. Vi rycker upp på en knalle med Magnus U och David L, från Gotland!!!

Ser den bra och när man vet! – Här alldeles själv vid en udda tidpunkt, men vid en annan tid och i ett vimmel av Rödbenor och Gluttsnäppor!?

En Glutt alter Rödbena/Robusta har setts vid Ödsmåls kile 19 dec, men ombestäms till Större Gulbena. Foton stöder.

Här mitt eget försök med mobil och Davids tub.

Vore inte namnet upptaget av ädla seglarbaroner så…

Men kan det finnas en bättre ord, att beskriva vad fågelskådaren fokuserar på

Läste förvisso följande “…ett nytt kryss för mig, även om jag inte är någon kryssare…”

Ett kryss för seglarbaronen är ett upphöjt stadium, medan fågelskådaren mest betraktar det med upphöjt överseende. Club300 har försökt men…

Och i den bästa av kryssartider (för fåglar alltså), oktober månad dagarna kring v42.

Vad är ett kryss? Att varsebli och arta en fågel?

Varseblivningen och artning, validerar och bestämmer observatören över – för egen del! – och hen får kryssa krysset genom sin egen entusiasm vs sin egen “Tomas tvivlare”!

Vill man få krysset officiellt godkänt tillkommer ett annat kryssande, att kryssa mellan regler, kriterier, avundsjuka, kritik mm – likt sjöbaronernas jotting!

Här några kryssningar mot krysset.

Har skrivit mycket om den Större Liran vid Hovs hallar 27 sep 2014. Upptäckte den – ÄDELKRYSS idel ädel adel KRYSSARENS KRYSS – men började med att bestämma den till gulnäbbad, skickades ut på BA, men tack vare August Thomasson ombestämde vi till Större Lira. “Tomas tvivlare” anfrätte mig, jag hade mest jobbat på Scopolis Lira och ny art för Sverige. Ett frågetecken alltså – fegt! Löste sig dock med diagonalbandet på undervingen från vingknogen till bakre armbasen – klockrent! Just det jag jobbat med.

Roligt att visa på denna bild från Island 31 aug i år. Jag har sett många Större liror, på Island, i Marocko, i Sydafrika. Men räknar ändå denna som ÄDELkryss. Upptäckt i Sverige!

Visst är vita nackbandet tydligare, men när adrenalinet pressar upp blodtrycket, vinden är uppe i 15 ms, då gäller det att hugga och minnas!

Så förflyttar vi oss till Sallmundsudd på Gotland 0930 22 okt.

Dagen innan hade Anders Tengholm rapporterat en trolig sibpipit. Särskilt intressant för att Gotlands första setts där 2012 och att n:o 2 setts 9 okt på Faludden. Anders och jag på väg till Närsholmen, när larmet kom, Anders igen, trol sibpipit. Anders O rattade suveränt söderut!

Några få där. Blåsigt, höstmörkt, ngt dämpat, men mkt trevliga Anders, Olle ngn till. Alla lodade iväg där den setts senast. Jag gick litet ojuste iväg mot vad jag mindes från Indien som typiskt ställe. Olle valde också position ngt utanför mig. Halkade ner i ett igenvuxet dike. En fågel flög upp och satte sig lågt i en björk. Kikaren upp, YES!, bara att buga och bocka. Allt på plats, vrålade på de andra, larmade på BA – säkert bestämd! Men, men dagen gick och vilka såg vad.

Ett foto kändes skönt tack Jörgen

Nästa dag gick det fint att kolla på artportalen. För mig kryss såklart, har sett och artat, men ÄDEL??? Att jag var först att typ sätta ned foten!? Men mitt ganska asociala beteende!? Njaaa!?

20 oktober ute på Faluddenspetsen.

Anders hade ÄDELkryssat två adulta Vitnäbbade islommar. Han hittade båda och artade en så det är utan diskussion. Plus att flera adulta plockades in på Öland, i Blekinge och i Skåne de följande dagarna.

Så gick jag för att lätta på trycket. Kolliderade med en liten brun fågel, som jag fick se och höra mycket bra, BRUNSÅNGARE! Är väl bekant med arten. Eftersök utan resultat.

Litet senare i Alkärret har först Anders o jag sekundobsar på fågel och läte. Och Lennart W på samma ställe ngt senare.

Så idag skärmdumpar 3 km därifrån

Grymma bilder av Magnus och Fredrik och ögonbrynsbandet, så likt!!!

Ädelobs, nej, redan avklarad på Kronholmen. Men vadå!? Kryss, någon antydde att jag bara sett en gärdsmyg!?

Va,va avundsjuka, antagonism eller bara brist på social känsla eller är jag offer för hallucinationer.

Kryssandet gör verkligen skådandet intressant utöver fågelskådandet!