Olof Armini om fåglar och natur

Gör ett nytt försök som träning håll tummarna nu 2 februari

Barranco de La Pared
2 feb. 2020
08:25
Rörlig
2,19 km
64 minuter
Har alla fåglar rapporterats? Ja
Kommentarer: Rapporterad från eBird för iOS, version 1.9.6 Build 18

5 rostand
3 klippduva
X turkduva
3 palmduva
3 mindre strandpipare
4 drillsnäppa
X medelhavstrut (atlantis)
1 silltrut (graellsii)
1 tornuggla (gracilirostris)
1 Great Gray Shrike (Sahara)
5 korp
4 rödgumpad bulbyl
1 gransångare
1 svarthätta
2 taltrast
X spansk sparv
1 sädesärla
4 ängspiplärka
1 trädpiplärka
1 kanariesiska

Number of Taxa: 20

Skickat från min iPhone

35627, Pájara ES-Kanarieöarna (28,2140,−14,2201)
2 feb. 2020
11:35
Rörlig
7,70 km
188 minuter
Har alla fåglar rapporterats? Ja
Kommentarer: Rapporterad från eBird för iOS, version 1.9.6 Build 18

2 klippduva (Wild type)
X turkduva
3 svartbukig flyghöna
1 ökenlöpare
5 medelhavstrut (atlantis)
1 smutsgam — Ad 
1 tornfalk (canariensis/dacotiae) — Hane 
1 Lesser Short-toed Lark
X spansk sparv
4 kanariepiplärka

Number of Taxa: 10

Skickat från min iPhone

Pu pust! Svettigt och man hinner knappt med

Gammal och som sådan tänker jag “annat var det förr – på den gamla goda tiden”!

Men försöker hålla mig alert och modern. Uppdaterade WordPress och har fullt sjå att vänja mig. Och så ger jag mig på Ebird, minst lika krångligt som Apan, Artportalen.

Nedan har  vi mina promenader 1 februari. Vinglar/irrar runt men garanterat spik nykter. Litet kul och det får väl tala för sig själv. Hyfsat tycker jag själv men,men…

Barranco de La Pared
1 feb. 2020
07:38
Rörlig
1,34 km
53 minuter
Har alla fåglar rapporterats? Ja
Kommentarer: Rapporterad från eBird för iOS, version 1.9.6 Build 18

1 rostand
2 klippduva (Wild type)
X klippduva (Feral Pigeon) — Flög runt i ett tiotal flockar
2 turkduva
1 mindre strandpipare
2 drillsnäppa
10 medelhavstrut (atlantis)
2 silltrut (graellsii)
1 tornuggla (gracilirostris)
2 Peregrine Falcon (Barbary) — Trimmade duvorna kanske flera
2 korp
1 koboltmes
1 kanariegransångare
1 sammetshätta
1 glasögonsångare
5 spansk sparv
1 sädesärla
2 kanariepiplärka
5 ängspiplärka
1 trädpiplärka
1 rödstrupig piplärka
1 Anthus sp. — Vattenpip
2 ökentrumpetare

Number of Taxa: 23

35627, Pájara ES-Kanarieöarna (28,2139,−14,2200)
1 feb. 2020
10:37
Rörlig
5,46 km
185 minuter
Har alla fåglar rapporterats? Ja
Kommentarer: Rapporterad från eBird för iOS, version 1.9.6 Build 18

6 turkduva
10 svartbukig flyghöna
2 mindre strandpipare
2 drillsnäppa
1 ormvråk (insularum)
2 Great Gray Shrike (Sahara)
10 korp
1 rödgumpad bulbyl
1 kanariegransångare
1 Phylloscopus sp. — Tajga pss i nov 15.11
2 sammetshätta
1 glasögonsångare
1 Sylvia sp. — Atlas
10 spansk sparv
2 kanariepiplärka
1 rödstrupig piplärka

Number of Taxa: 16

Skickat från min iPhone

Olof still-going-strong badat i Atlantens surfingvågor!!!

Stordrag 23 jan med två sugna liferkryssare, Anders och Bernt. Nog kändes Lappugglan bergsäker, där den suttit och ugglat i timtal på hygget vid Pussasjön.

Anders rattade säkert med Bernt som lika säker co-driver. På sekunden följde vi tidsschemat och gott om kända och okända skådare av högsta klass på plats. Men – vädret! – frisk SV drev in regn och dimma från Kattegatt. Vi önskade SMHI dit… där vi hukade i, den i och för sig, förtrollande John Bauer-skogen.

Men den sura DIPPEN (går inte att bortförklara) förmådde inte knäcka våra vikingar. Goda matsäckar, goda samtal och så hittade vi Tofsmes och inte mindre än fyra korsnäbbsarter, Större och Mindre sjungande, en hona Bändel som födosökte och så med tanke på Bernt räknar vi också Krognæbben Tallbit, 2 ex som rastade i björken vid Lappugglestubben.

Ngt skamfilade men ändå med gott humör tillbaks till Götet.

Revansch vankas eller.

27 jan efter packning, packning och åter packning – resfeber. Vaknar före väckarklockan på 5, gympa, vask, gröt, frukt, sista finslipning, påklädning och iväg före 8 och prickar anslutningsbuss till Flygbussen. Har tabbat mig med utgången biljett men fixar alert, liksom all incheckning och 930 klart för Landvetters pansjokaffe med egna mackor. 1045 sitter vi på planet men starten fördröjs tillsammans med motvind ger 20 min sena, 1525 lokal tid landar vi i Rosario.

Sätter mig i hotellbussen och börjar spana. Vi stannar först i Caleta strax söder om flygplatsen och “the place” för seglare på våra Fuerteresor. Blir både Enfärgad och Blek den här gången.

I (Vild)getsområdet norr om Tarajal som ofta en Smutsgam, subad och det spär på med Två Turturduvor och en flock Klipphöns.

Alltså en kvintett bonusarter som lindrar DIPvärken från i torsdags och den undflyende Lappugglan. Helt infångad och läkt blir den efter lammsteken och en ropande/jagande Tornuggla i hotellområdet.

Evasiv? Undflyende, försvinnande, som skulkande LBJs (“Little Brown Jobs”), typ Brunsångaren när förra decenniet slog igen.

Något av en fågelskådares mardröm. Spruckna förväntningar. Bilmil, trötta fötter, ögon och öron och en d-la massa tid. Så kanske bara en skymt, etter i såret. En DIP kan svepa bort många scoops.

Men peppar, peppar året har börjat bra, osedvanligt bra de första femton dagarna.

HÖKUGGLAN i Änggården. Den har varit en riktig linslus. Har bara en gång av sex hotat med DIP. Typiskt nog årets första dag, då jag fick slita ngn timme, innan den satt på en björkstubbe på armlängds avstånd.

“Pangbild”, Iphone i kvällsmörker. Och man håller ställningen som kanonfotograf in på 20-talet.

Hökugglan har inte varit en invasionsart iår. Fastän det förväntades, när det rapporterades om 10-talet insträckare över Östersjön vid ett enda tillfälle. Men det bidde inget utan det har bara varit enstaka här och där i Sydsverige.

Inte som den första invasionsvintern,som jag minns, 83-84. HU är som sagt en linslus, men det gäller ändå att vara på rätt plats, som pappa Nils vid Vadsjön i Alingsås. Där satt den i en trädtopp någon gång i november-83. Jag var avundsjuk till Nyårsafton-83, då jag lifade en vid sjön Anten på andra sidan av Alingsås. Och det dröjde till februarilovet-84 tills jag litet tvivelaktigt Gotlandskryssade den i form av en vinge på Kronholmen.

Det spekulerades i om den skulle bli en invasiv art södra Sverige. Men så har det inte blivit – hittills.

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA. Hanen i Torslanda har varit den fågel som gett minst dippvibbar. Bara för en kort stund, om ens det, har man tittat runt innan man hittat den.

Den Svarthakade Buskskvättan är en invasiv art som på senare decennier intagit södra Sverige. Dock är artkomplexet den utgör eller ingår i en tuff utmaning.

Med den här individen kan man pröva ett consensus om att den tillhör arten Svarthakad buskskvätta med sydvästlig utbredning i Europa. Mer specifikt underarten “hibernans”, som finns på Brittiska öarna.

Tanken är att de Svarthakade Buskskvättor som besatt Norge tillhör underarten “hibernans”. Medan nominatformen i denna grupp, “rubecola” från kontinentala Europa invaderar Sverige. Dessutom att svenska “rubecola” flyttar söderut på vintern medan norska “hibernans” övervintrar här.

Torslandafågeln i januari, “hibernans“ med smal vit halsring, djupröd undersida med bara litet vitt.

Falsterbo, häckare på försommaren, “rubecola” mkt vitt runt halsen, mer begränsat, ljusare rött på undersida.

Och här en annan övervintrare medio-feb 2017 på Hoburgen – visst en “hibernans”!? Skulle utseendemässigt stämma med “tesen”.

Saxicola-komplexet i gamla Världen är vida mer intrikat än så. Nu i artsplit-hypens race börjar det bli allt svårare att med mänskliga audiovisuella förmåga klara en consensuell artning. Förfinande hjälpmedel o/e helt nya metoder krävs. Dock ibland visar dessa att kanske “slumpning” är räddningen – och dessutom mer vetenskapligt stringent.

Och hur många Fuerteventurabesökare skulle inte andas ut och slippa en returresa till Europas svar på Guantanamo. Om SHB slogs ihop med Kanariebuskskvättan. Dom har nämligen missat att kolla hanens ljusa haka.

VITTRUT, åter en linslus

som dock höll på att dippa mig vid andra besöket. Till slut dök den upp och Fiskhamnen bonusade också med en 2K Kaspisk trut, troligen samma som setts någon dag tidigare.

Långbent, vithövdad, pepparkornsöga, tertialer… – men se upp, det pixlade hjälpmedlet är lömskt!

Vittruten är av den mörkare isländska typen. De nearktiska är ännu ljusare. Kanske det bara beror på att de är tidigare födda!?

BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL, en rejält invasiv art. Så sent som på 80-talet utlät jag det berömda adjunktsvrålet (myntat av Anders Gardelin på plats med Harald Norrby) på Faludden inför Gotlands första(?).

Och känslan inför en BKF, numera ganska vanlig även som häckare, har svårt att lämna mig. Och i Torslandaviken 2 klockrena dippar innan, som jag trodde tredje gången gillt.

En dryg timmes slit så ett illusivt läte och något som smatt iväg. En halvtimme till och några hundra meter bort, kunde likaväl vara en järnsparv, en gärdsmyg or what? Men till slut den avgörande skymten – gött! Lägger in på alarmet och strax var många jämnåriga på plats. Alltså 3-e ggn gillt!

TALLBIT, den verkliga delikatessen och ivasionsarten blev kvar över decennieskiftet. Om än med viss uttunning. Kanske tidig häckare, likt korsnäbbar, som snabbt återvänder till häckplatser?

Hittade “min” flock på Fridkullagatan, vad som var kvar av den.

Fick tränga mig genom tomthäcken och hoppas att jag inte togs för en pervo.

Senast det begav sig var -76, då vi var i Afrika och 2000, då jag hade lungpaj men såg Göteborgs största o sista flock från balkongen!

Som sagt en strålande början på det nya skådar-decenniet!

Man kan undra – Varför Umeå, Tanzania, Gotland… – och sedan Island???

Utrymme för existentiella funderingar men oxå slumpen!

För mig har det suttit lika spikrakt med klippryggen på Röst, som med hyddan i Serengeti

– men oxå hotellkomplexen i Moskva och Kairo på 70-talet.

Kanske har mitt fågelintresse varit en trygg blindkäpp.

Vår första resa till Pared var en slump. Andra som hamnat på den talade om “Guantanamo”.

Det ligger litet off. Perfekt för “tuffingar”, som vill utmana. Men också för den som vill ha allt för sig själv.

Boendet är trimmat för höga krav på BRA!,  mat, miljö…

Och är fågleriet en trygghet för mig eller upplever jag det varhelst jag hamnar???

Oj, oj måste erkänna att jag drabbats av hetsen att se något av allt som rapporterats.

Mitt skådande kan ju närmast jämföras med jakt eller tävling.

Jag vill hitta, bestämma…

Men bryr mig mindre om vad andra tycker/tänker eller…?

Att övertyga andra??? Vässar ambitionen??

En snårig djungel av substantiella bevis, induktiva bevis, partsinlagor…

Och “validerarna” i RK o RRK!

Så till verkligheten

30/10 0700

David ngt krasslig hämtar upp. En grävling, ser ut som en säl, till de sälla jaktmarkerna och dimmigt.

Vi startar i SIK med Storspov, som om vore det vår.

Härligt hur vi synkar vår skådande trots skilda vägar, MINDRE SÅNGSVAN, BERGLÄRKA, LAPPSPARV, Snösparv, Vinterhämpling…. Och alla KNUBBSÄLAR!

Björkäng, där vi  fångar in DVÄRGBECKASIN, DVÄRGMÅS, Myrspov, Gransångare...

Litet avslaget avslut i Veddinge, som blir succé

Säkrat ädelkryzz för David!

GÖTT GÖTT GÖTT

Trots Jaktfalk och Vattenpip da´n därpå

v22 och v42 är sedan urminnes tider VECKORNA för fågelskådare i Sverige!

Och år 2019, när v42 lider mot sitt slut slog först Hävringe till.

Någon liten kobbe i utkanten av Östersjön i närhet till magneter som Landsort och HartsöEnskär.

Med ett gäng “bushdammsugare” och öppen korridor österut så givet!

Förbiflygande SIBIRPIPIT, VIDE-o BRUNSÅNGARE på samma videkvist, BTS, TS, KFS … You name it!

Inom några timmar. Uthärdligt för en gammal twitcher på Västkusten?

Men icke när Gotland, redan uppvärmt med triss i sparvar och Ökensångare, slår till med hela kitten.

Överlever på en Tajgasångare vid Näckrosdammen. Egentligen en grym obs! – MEN!

Ser fram emot Tallbitar från balkongen!

Fågelskådare – allt som observeras är en illusion genom diverse tekniska prylar och tillslut genom hjärnorna.

Ingen sådan illusion är lik någon annan.

För att få ordning och kommunikation jämkar vi ihop dem.

I matematikens/fysikens system görs det med olika ekvationer. I det digitala talar vi om algoritmer.

Det rörs om vid systemhopp som jorden platt/rund, universums centrum jorden/solen…

I praktiken spelar det liten roll – men medvetenhet och ÖDMJUKHET…

Jag är full av beundran och respekterar alla görskickliga strängare, men utan stringarna vore mänskligheten förlorad!

Tänkande platsar inom existentiell filosofi och är en nödvändighet inom umgänget med Moder natur.

Våryster fortsatte jag 12.4, nu i Götet “Eldsjakten”. På tips och känsla tog jag 5:an till Töpelsgatan och älgade upp till 8:a spåret. Tog in där till hoppbacken.

En Brandkronad hoppade med några blåmesar i en sälg. En dansk med barnvagn och skådarbakgrund förundrades över att den fanns också i Sverige.

N:o 2(?) sjöng sedan högt i en gran på andra sidan backen.

Så raskt till Edsviken och vägen upp mot Brudare. Där trio me´fotograf. Hörde direkt ett ex, men fotografen hade sett och fotat 2! Alla stormnöjda, men inte mättade. Några hundra meter bort, vid Brudares fågelmatning “säkraste” stället.

Hörapparaten räckte knappast till, klart underlägsen de skarpaste öronen. Men det blev ytterligare ett ex, 5!? – oj,oj,oj!

Nu mättad och avrundade med Råbock, Forsärla och en Sparvuggla!

Mycket vill ha mer. Måste finnas i Änggården 14.4

!? Men fick nöja mig med Kattugglan att visa Eva

Alltså drog Bernt och jag Delsjön en strålande morgon 15.4.

Först sjungande Forsärla vid Delsjöbäcken. Så sjungande Brandkronad först vid Edsviken så vid fågelmatningen. Avrundat med en Råbock, litet Dubbeltrast och en sjungande Ringtrast.

Tala om invasiv art. Och det blir en tuff uppgift för Naturvårdsverket att med sina lakejer i Jägarförbundet utrota och förhindra detta intrång i det svenska naturhemmet!

Våren är här och på många ställen i Sverige bla Gbg stämmer det med SMHIs kriterier.

Vi klämde en vårropande Kattuggla 1 mars afton,  på hemväg från vinprovning.

I säng efter midnatt och upp som en tupp sex före sju.

Matsäck och övrig outing-kit till lättgympa och frukost.

0900 slöt jag dörren om en snusande Eva och anslöt till en pigg Bernt. I en spinnande Volvo av bästa märke.

Dimman låg hotfullt på lur, men skuggade inte våra förväntningar. Bernt var görtaggad på Vattenpiplärka (VaPL). Jag hade väl nästan lovat – i fyllan och villan.

Och mitt raskryss på Stejnergisvärta verkade har försvunnit i dimman så…

Som vanligt ett slaktfält av Grävlingar längs E6, som vaknat till den sista vilan – dystert.

Vid Bua ett snabbeslut, om en timmes omväg för Sveriges just nu säkraste VaPL. Men elusive obs på Gubbanäsan en större utmaning, som fick förstatjing.

Jag hade litet ågren, VaPL är notoriska sisådär/kanske obsar, svåra att få grepp om och kanske inte tillräckligt ovanliga att jobba på – som många av trutderivaten!

Tomt på Gubbans parkering och jag lovprisade Eva och hennes – “när du tagit på dig, ta ett lager till och ta dessutom med dig ytterligare ett lager”. Bernt var topprustad och tillskrev mig, Evas devis – jag hummade och klädde mig.

Litet struttande på snart 80-åriga ben och klädda som månfarare. Mycket bistert, en bitande kall SW 8 ms, gråmulet. Ut till sydvästligaste hörnet på “Näsan”. Muntrade upp oss med ett tiotal Toppskarvar, årets första Strandskator och mustig matsäck, CumPane-frallor med stekta ägg & kaviar.

Och så gnisslade det till i hörapparaten, men bara en Koltrast i stenskravlet. Gav upp och retirerade längs södra stranden. Bistert, några kråkor och Bernt på hugget – en Större Strandpipare. Tuff “hemgång” och vi hade nog båda gett upp, förutom humöret!

Så! – jag ungefär 50m före Bernt – typiskt hoppflygande lågt utefter stranden – ett gäng Piplärkor, typ Skärpiplärkor(SkPL). Adrenalinet rusade, snabb strategibedömning; 50 m tillbaka, upp på en liten platå, tuberna på plats, en perfekt tångbank.

Det rörde sig! En SkPL, en till, en till i tången. Så en upp på en sten – och där satt den!!! Flera minuters skönobsande av en klocker VATTENPIPLÄRKA. Allt förarbete på plats. Bernt hade räddat artsupen. Jag andades ut.

Har på skissen samlat consensusindicier som vi såg.

1 Gulorange innerdel på näbben

2 Tydligt, långt, vitt ögonbrynsband

3 Grå nacke/livligt brun mantel

4 Två tydliga, vita vingband

5 Distinkta, mörka streck mot VIT bakgrund på nedre bröst och flanker

Hur man betonar de olika karaktärerna beror litet på om man är i Northumberland eller i Halland. På första lokalen är det vitheten på undersidan och i Halland fa fläckarna på bakre flanken. Den här passerar överallt och Bernts whisky är räddad.

Litet kul att kolla en skärmbild på Per Gajemos VaPL på samma lokal da´n innan – samma!?

Kanske svårt att se, men kolla på Apan så ser ni att punkterna faller in en efter en! Grattis Per G och tack för bilder!

Resten blev en Eriksgata för två kungar! Och redan hem 1600 – till John Blund!