Olof Armini om fåglar och natur

EHB, OHB, CHB !?

Terrorgrupper, psyktermer, droger !?

Nej allvarligt talat, det är fikonspråket mellan dom som vet!

EHB= European Honey Buzzard

OHB = Oriental Honey Buzzard synonymt med CHB= Crested Honey Buzzard

Och ännu mer allvarligt talat är det två fågelgrupper som tidigare betraktats som en art med litet olika utseende i sin geografiska utbredning. En utseendeskillnad anges av benämningen, Crested.

Den geografiska utbredningen är att EHB häckar i Europa och övervintrar i Afrika. OHB häckar i taigan öster om Novosibirsk och övervintrar i Sydostasien.

Alltså en ganska typisk artsplit signerat senaste halvseklets skådarfilosofi.

Och för fågelskådaren ökar underhållningsvärdet och prestigevärdet grymt när vi har en ny art som…

I Georgien vid Batumi, dit skådare vallfärdar till den kanske största rovfågels”korridoren” efter Panama, kan en enda helt klar hane OHB bli resans absoluta höjdpunkt – bland miljoner svarta silhuetter på himlen.

Men vad är vad? – och vad vet vi??

När det gäller falkar svävar vi (även jag tidigare detta år vid Paviken) ofta bland Slag/Tartar/Jakt tom Eleonorafalkar för att nödlanda i ngn östlig Pilgrim, “Calidus” kanske!?

I det här fallet, en bivråk, men inte riktigt som dom skall se ut. Tänkbara andra arter som ormörn kan uteslutas med än större säkerhet än bivråk.

Alltså övergång till otänkbara eller nästan tänkbara arter och då faller naturligtvis valet på “nästan”-bivråken, CHB=OHB. En prestigeart i rätt skådarkretsar, en godbit att klämma in på Westpalearktik-listan, en grym fjäder i Svedalas fågelhatt!

Och visst sitter den – eller, nästan – 15 s obstid och ett antal halvbra foton, inte helt typisk “90-95%”!?

Men har vi inte vandrat ut i “sumpmarker” som också innehåller inte helt otänkbara individuellt avvikande EHB. Sumpmarker som kan befinna sig österut och kanske tom innehåller avvikande populationer eller hybridsvärmar. Inte bara CHB!?

Eller är det bara en litet udda fågelindivid i vår egen sump?

Uppmaningen är, fortsätt spana, fortsätt diskutera, fortsätt tänka och men fastna inte i ett sumphål!

Hu då!

Detta är en “silly week”, allt kan hända eller inget.

Med darrande knän tar jag flyget till Götet.

Arctica på G. Kring halvåret, kärror 29 juni

tillsammans med Grönbenor, Skogssnäppa mm…

Och året vänder …

så tillkommer 2 Spovsnäppor.

Aj, aj överlåter racet till Anders.

Bernt på G i Skåne

Sommargylling and you name it!

Bäst att hålla ordning på grabbarna för…

På banan igen

Känns igen från 50 års skådande – minst. Ständigt upprepat.

Högsäsong, gott läge, i god form.

Skådningen känns fin, både nya och gamla arter droppar in.

Räknar lätt in 60+ arter på någon timme. De vanliga kryddade med någon subrarris, Sommargylling, Ortolansparv, Blåhake el dyl

Men vadnudå!!!!! – på varje finess, fler, vackrare, bättre bara några mil söderut. Och där Anders, som jag just fått häng på i Gotland Bird Race – 16, GBR-16! Han passerade raskt magiska 200, medan jag trampade vatten på 195+.

Min absoluta dödsryckning kom 18 maj. Inledde skarpt med Eva på Svältis, Nordlig Kärrsnäppa och den här ugglan

Ett uselt foto som faktiskt fångar artspecifika vita vingbakkanten och distinkta svarta teckningar på vingspets och knoge på i övrigt vitaktig, tecknad vingundersida. JORDUGGLA!

Vi träffade Lars H som tog sin årliga vårpromenad runt Paviken och golfbanan. Han tipsade alert om Fiskgjuse och Gräshoppsångare vid sjön.

Blev alltså en eftermiddagspromenix dit. Napp direkt, från Ö fågeltornet hördes en TRASTSÅNGARE. Nere från tornet när jag larmade sångaren kom en falk flygande över pilbuskaget, en inte helt gammal hane AFTONFALK .

Vi gick vidare till N delen av sjön. Där fick vi närkontakt med falken som nu fick sällskap av två Lärkfalkar och tre Brunhökar. Samtidigt som vi med viss möda fick fart på GRÄSHOPPSÅNGAREN, tack Lars!

Under tiden anlände det ena gänget efter det andra på mina larm. Stor förnöjsamhet hos alla, Lennart H, Bo R, Eva G mfl

Själv blåste jag upp mig rejält – “Here I come!!!” – MEN Silkeshäger, Havssula, Brunglada, Rostsångare, Svartpannad törnskata mm,mm!

PYSPUNKA!

Men som så ofta, “Catcher in the rye”, Anders återkommer söndagen 22 maj och ett vänligt, “för din skull en sväng till Klase”. Ack va ljuvligt

SILKESHÄGER och det behövs inte sägas vem som tagit respektive bild.

Nå på banan igen med 206 arter och “bara” 3 efter Anders

DEN SANNE GENTLEMANNEN!

En 70-åring i dagens cybervärld!

Något gick åt fanders, när jag övermodigt skulle installera typ IOs xx på mobilen. Avaktiverat och låst, allt utom adrenalinflödet i mitt inre.

Skärpning – låta mobilen vila, cykeln 2 mil i motvind, en halv miljon i guldmyntsamling och förlita sig på, ja vadå…!?

Kunde ändå finna en frid i dom som fanns, Eva, David, Anders –

PILGRIMSFALKEN jag mötte redan i början av cyklingen och mängden av fåglar i Klinteviken –

150 Kanadagäss och kanske 3, eller 4, eller… xtusen viggar. Bland dom 3 “säkra” hybrider GråXKanadick och en ViggXBergand. Dessutom ett antal “missfärgade” kanadicker, inavlare med missfärgade huvuden!?

Kanske en sådan som stod här och sket

typiskt försvann den – det var en glimrande Kaspisk trut, om dom nu finns?

Hemma igen samlade jag ihop mig, tryckte på rätt knappar och mobilen fungerar.

Tänk om det var på den gamla goa tiden med Durango, en 7X50 för 75 spänn på Konsum och en bakelit på andra sidan klotet.

SUCK

Som vanligt upp tidigt, jumpar, lyssnar på Dagens eko och på drizzlet mot verandataket. Fixar frukost, läser, pratar med Eva och bemannar mig för att slutföra städningen. Så ljusnar det mellan molnen och jag tänker på de 100-tals grålirorna, den mindre albatrossen och sillvalen ute i Faxafloi. Slänger mig iväg.

Klockan har pinnat iväg. Gör det lätt på Island. Här gäller sena kvällar och aningen sega mornar. Men buss 11, 9:57 och 33 minuter senare vänder bussen på Midbraut, Seltjarnarnes och jag har 20 minuters gångväg ut till Bunkern. Om jag går direkt vilket bara blir fallet hem om jag passar en buss.

Idag direkt en fem-etta i Bakkatjörn, AMERIKANSKA BLÄSANDEN tillbaka, dessutom både Stjärtanden och Gravanden på plats. Lätta steg in i Bunkern och bara ett svep avslöjar bättre rörelse över havet än tidigare.

Stormfåglar, Havssulor, Lommar (varav en ISLOM i praktdräkt), Tretåmåsar, Grisslor (SPETSBERGARN på samma ställe som förra gången),

Tordmule art 61

GRÅLIROR, 2ex. Svårupptäckta eftersom de kom i aktiv flykt och gled tätt över vattnet. Ljuset gjorde dem även blekare och brunare. Art 62

Så pricken över i:et, en svart, tung dykand rakt emot mig. Tänkte väl en ejder igen – i den belysningen. Men icke, det var en hane VITNACKAD SVÄRTA, som vek upp mot N och passerade Grotta in i Faxafloi. Art 62 och vilken skådning.

Dagssumman totalt 42! Får bli Albatross och val nästa gång.

Mitten på september, kuling från västsektorn. David, självklart, vi kör imorron bitti – 0530 vid Panorama.

Förstår han att farsgubben, 69 bast, inte är gammal utan antik?

Fastän härligt förstås. Så 0400 ringer mobilen och jag tassar upp, utan att väcka Eva, till jumpa, frukost, toalett Så raskt iväg.

David på plats som alltid, och uppdaterad. Litet väl västlig vind men fint “juice”, uppemot 20 m/s.

Vi gungar ut på färjan och bara en bil till i racet och blodsmak – Men parkeringen crowded!  Vi sprintar dock ikapp medtävlaren och än hänger “antikviteten” med. Vid Skyddet tar vi beslutet att köra eget-race, utomhus men med skydd från vind, regn och trängsel. Chansning, bra för egna skådandet men risk att missa!

Sjön ryker och det känns grymt bra. 0630 och 15 min till soluppgång! Bara en djävla massa silltrut – vad nu då!? Vi ser till att må bra, det är hyfsat varmt, vi har mycket att snacka om. Med 69-åringens rätt ser jag till att sysselsätta oss med att mina handskar försvinner spårlöst. David har förutseende ett par extra överlägsna mina i komfort och kvalité. Men jag vill förstås bara ha mina!

Äntligen droppar det in litet havssulor och vadare och alkor. Vi matchar swarren mot zeissen och börjar komma i form. Men “skyddet” slår till vid 08-tiden, GRÅLIRA – aj,aj! Tjugo minuter senare kvitterar vi med att David hittar en FJÄLLABB! Vi litet osäkra men båda fåglarna säkras på Vinga några minuter senare.

“Now we´re talking”,  kvart i nio, det slamras i skyddet och alltid schysste Per Björkman väser att alltid alerte Stefan Svanborg sett en BALEARISK LIRA! Vi fångar in den, mörk undergump, mörk armhåla, aningen större, aningen brunare än mindre – klart som korvspad! Vi drar samtidigt in en GRÅLIRA och ligger fint i fas med både Vinga och Skyddet.

Och nu pumpar det på, labbar, måsar, tärnor och David/vi på hugget med doublé på STORLABB och GRÅLIRA vid tio. Och David slår till rejält vid halv-ett, MINDRE LIRA!

Så innan vi bryter BALEAR nr:2, sanslöst!!! Den här gången kan vi bestämma själva!!

Plötsligt står Ragnar i vårt privata hide och talar om att han dragit fem nya arter på årsracet. Jag som också fightas där har “bara” dragit fyra. Och plötsligt ser jag hur en plastpåse med Davids matsäck försvinner in under norra flygeln av Skyddet. Kryper in och hittar mina två handskar och lyckönskar att jag inte anklagat några skådare för snatteri!

What-a-day!!! Tack David!

Det rasar på!

Länge sedan jag upplevde ett sådant flyt på hemmaplan. Hela halva året och speciellt nu i övergången till nya halvåret.

Häromdagen symptomatiskt med en skyttlande röst i vassen bakom Ulf och mig vid vadarskådning i Viken, en FLODSÅNGARE, precis den som saknades i sommarsångsviten!

Eller när Anders och jag turade i lördags och snackade litet “absent friends” i bilen på väg söderut.  Anders nämnde brunglada och jag svepte med blicken längs trädtopparna i Fröjelreservatet – alas!!! – en BRUN GLADA, fint att följa ett tag på väg norrut.

Sedan hade vi en svit av fina vadare i Klase, Kustpipare, Mosnäppa, Myrsnäppa och det rasslade i våra listor på Artligan. Förnämliga 3:e resp 6:e platserna just nu.

Hänger också bra med i normala Juliköret, bland tuvsnäppor, vitgumpsnäppor och tereksnäppor har jag klämt en TUVSNÄPPA och bland 1Kmåsarna hade jag igår både en MEDELHAVSTRUT och 2 KASPISKA TRUTAR.

Tala om full fart och att hänga med!

Regnet öser ned och jag kan roa mig med att rota i gamla obsar.

Island är en guldgruva med sina moderna skådare. De lever i den nya tiden med suverän dokumentation. Ofta kan man följa rara fågelindivider – hur de rör sig över ön, ibland i flera år. Samtidigt är skådarna inte många, så trots öns litenhet försvinner rariteterna långa perioder om de flyttar på sig.

Har lånat bilder från Birding Icelands facebooksida, gå gärna in och kolla!

Först en adultfärgad Trädmås, Bonaparte´s Gull (Chroicocephalus philadelphia). Fint fotad av vännen, proffsskådaren och kanonfotografen Simmi för några veckor sedan vid Sellfoss på S Island.

Högst sannolikt är det samma fågel som Jan-Erik, Monica, Alma, Eva och jag såg 23 maj 2014 i Akureyri längst in i Eyjafjördur på N Island. Den var då en 2K fågel och sökte sig senare på sommaren söderut och fotades ute på Reykjanes 6juli av Yann, mr Birder på Island. Men bilden nedan är åter signerad Simmi!

Fascinerande att följa, men inte unikt. En enbent Ringnäbbad mås, Ring-billed Gull (Larus delawarensis) har troget dykt upp varje vinter i åtta år i Bakkatjörn utan Reykjavik. Och tänk på den Ringnäbbade på Stora Karlsö.

Likaså återkommande verkar Mindre bergandshanarna, Lesser Scaup (Aythya affinis) från förra maj i Myvatn resp Bakkatjörn vara. Hittade dem med Jörgen i Myvatn och med Jan-Erik i Bakkatjörn 18 resp 24 maj förra våren. Och åter Yann på hugget i juni i år i Bakkatjörn nu också med kameran!

Båda har dock sannolikt setts tidigare än av oss. Till skillnad från måsen, där vi var nog var “först”!

Blåvalar och Kaskeloter verkar också återkomma till våra “jaktmarker” från förra året.

Ljusnar det inte efter regnet?

Skojade om att vara siare. Egentligen inget konstigt, vara uppdaterad, ha hygglig erfarenhet, vara open-minded och gödsla med förslag. –

Och, vips, “Va´ va´ de´ ja´ sa´”!

1. Ser ut som hösten varade till slutet av januari. Idel blå temperatursiffror i februari. Får se om det blir en vinter innan våren. Kan bli segt!

2. Artracet på Gotland med Per S i topp framför Bimbi O.

Det finns flera tiotal skådare på ön med samma skicklighet, som med samma tur har samma möjlighet till samma resultat. Så varför är dessa båda lågoddsare i kampen om Gotlandstiteln?

Mycket tid, envist tuggande av det kända och okända, rutin som ger hög lägsta nivå, dvs man ser alltid något i alla lägen.

Man floggar ständigt, lugnt och systematiskt. Satsar inte på det spektakulära, det får man ändå!

Jfr Tyskland i fotboll, alltid på topp för dom inte har en bottennivå.

Skulle jag i nuläget nämna någon utmanare så är det Lennart W, om han fick vara på ön mera.

Men, men det behövs inte mycket så finns många i kulissen.

3. Glauscous-winged Gull (Larus glaucescens), i Reykjaviks hamn.

Symbolisk arketyp för mitt hymlande om världens trutar som en jättestor hybridsvärm.

Enligt consensus finns arten i ett smalt band längs Stilla havskusten från Alaska till Mexico. Den hybridiserar friskt med Western Gull (Larus occidentalis), Gråtrut (Larus argentatus ssp), Vittrut (Larus hyperboreus) mfl.

Här en fin bild lånad från Birding Icelands arkiv. Längst fram Glaucous-winged Gull, i mitten Vitvingad Trut (Larus glaucoides), längst bort Vittrut.

Den har artats några gånger i WP och fångats och man har konstaterat ursprung från Beringbassängen. Dock har man inte kunnat fastställa genetisk artstatus, men utseendet har från amerikanskt håll ansetts “duga”. Friska fläktar från föregångslandet i väster som Biffen & Bananen brukade säga.