Olof Armini om fåglar och natur

Försökte tagga ned. En länge efterlängtad lifer. Hårt yogapass. Även Anders med adrenalin i ådrorna.

Vi skumpade ner mot avtaget från Degerhamn, – klart i natt, inga larm, hu-hu!

Seby, många bilar. Snabb koll. Tufft – ser alltför lungt ut. Vi parkerade, tog det lungt men… Gruppen därborta ? Pratade bara. Några snäppor drog runt. Med adrenalinet över öronen såg och hörde jag allt. Såg dagens enda småsnäppa och dånade nästan.

Några larmade men så

GULBRÖSTADE SNÄPPAN vid favoritstenen, Anders snabb med kameran.

Och natuligtvis var Ragnar också på plats –  “a bit closer”

Lägg märke till utskjutande stjärt parti, långa vingar. Skall flyga non-stop Canada – Sydamerika. Den distinkt avgränsade bröstteckningen och vs kärra, kortare näbb och mindre storlek.

Härliga obsar såval fm som em – för mig som missat den på Gotland, på Getterön och i Florida.

Vi spädde ut med bla pillar, tundrasädgäss, gråsälar och höjdaren, strömming med mos och rårörda lingon på Fågel Blå.

Undra på att jag bet av en tand på kvällen!! Och undra på att vi vågade stränga en brelle till kustlabb.

Stort gäng, skådare från Örebro fyllde hemmet under natten. De var nästan försvunna när vi gick upp, “Taggade” på väg till Falsterbo.

En liten aning av vind, trodde vi – och drog ut till Nästippen. Men styrka, riktning och befintliga havsfåglar – en tretå mås! Istället vällde Örebrogänget in. Kul! – vi kunde briljera med gråhakedopping, en 1K fisktärna, toppskarvar och pilgimsfalk.

Så blev det reservatet från parkeringen. Två av islandsspovarna och så dagens, en subad/ad SVARTHUVAD MÅS mitt framför alla andra. Nåja, förmodligen samma som sågs någon dag senare i Morup. Förargligt drar vi mytomspunne Ragnar med blomma, Britta vid näsan också – inte meningen. Nåja kärt återseende och …!

Kul att spana in Träslövs läge, Lerjan och Galtabäck. Tunga klassiker med gott om fågel, men utan att hitta det där – denna gång!

Skönt att vi lyckats förlänga boendet och kanske skulle det blåsa. Skönt med bastant kyckling innanför västen.

28/9.

Jo! – Kanske men inget tryck från Nordsjön – på länge. Vi jobbade kanonhårt. Kikarnas kapacitet förlängdes över det uthärdligas gräns, när jag fick in 1-2 stormfåglar och en storlabb. Nåbart blev två fjällabbar och 1-2 havssulor, där visade Anders sin eminens.

Nu kändes det dags att dra vidare. Lite för att mildra avskedet gjorde vi det supereffektivt – en halvtimme och så iväg, personalen och vi fällde krokodiltårar. Snabb koll efter den återfunna näktergalningen på Getterön så mytomspunna och fruktade Wapnödalen norr om Halmstad.

Där en skylt om Tiarp, kanske lilla kvian där, ser fint ut vid det våtdraget. Helvetes mycket bergfinkar och där en brunhök och där en ormvråk.

Anders började inse tidspressen och embarkerade sig bakom Ipaden, när den kom – 2K+ STÄPPHÖKEN. Vi hade hittat platsen! Fanns både adult blåhök och rödglada. DEN höken litet lurig att åldersbestämma. Den hade ett ungt huvud med boa och brunton på översidan, men i vissa ljus försvann detta och den såg gammal ut, ljus, smalvingad med bara en svart kil på vingspetsen. Tror på ganska avacerad 2K om det inte var två olika!?

Det började dra ihop sig, ingen nattlogi, ingen strategi. – normalt mot Falsterbo, men det fanns ju en gulbröstad snäppa på Öland!

Vi var på G, bara att dra kortaste vägen över obygden i Småland, Halmstad – Kalmar, 25 mil. På McDonalds i Nybro fixade vi boende på Kastlösas rock bottom, liten stuga med jogging till faciliteterna! Efter bron drog Anders en hornuggla i ren eufori, ett boende på Öland i skördefestivalen!!!

Äntligen! – en Anders med vikter som beckasinsnäppa och fläckdrill i ballasten. Bra att ha för att inte välta i stormbyarna på Hönö!

Saaben töffade in på legendariska Nice hotels P-plats vid 8a-snåret söndagen 23 september. Bara ett drygt stenkast från OR, där vi tillsammans avnjöt en lätt laxsupé. Anders förmådde tillfullo tillgodogöra sig Evas asiatiska design!

24.9 DAX – men, men sicket väder och vilka utsikter. Förvisso något så ovanligt som en del sol, men ingen vind eller från fel håll – 10 dagar framåt. Och vår strategi som var Hönö först och efterhand söka sig söderut längs olika kustlokaler i Halland och Skåne och kanske avslutning på veckan i Falsterbo.

Drastiskt avstod vi helt Hönö, vilket ju skapade viss ro. Mil och timmar tillgodo och Onsala blev första kontrollen, Mikael K hade haft 70 toppskarvar dagen innan på Malön. Med dålig karta och knappt intrimmade på GPSen var det lika svårt att hitta som för 2 decennier sedan med JJ, också han på jakt efter samma lifer!

– men fram kom vi och vi fick härlig halvannan timme på västkustens rundade klipphällar. Lika runda som knubbsälarna som låg på kobbarna alldeles utanför. “Bara” 60 ex av lifern TOPPSKARV och vi kunde se fram emot en kvällsvirre. I övrigt 2 havsörnar, stenfalk och massor av stenskvättor och piplärkor. Avlägset ut mot Nidingen 2 tretåmåsar.

Så vidare söderut och resans första pilgrimsfalk jagade över Kungsbackafjorden.

På Getterön först till naturcentret och Anders vederbörligt impad av fågelmängden, gäss, änder, tranor, vadare, havsörn och två gamla pilgrimsfalkar bara för att ta det gottaste. Dvs jag lyckades åter vaska fram något i gåsflockarna, en spetsbergsgås. Märkligt nog väckte den en del uppmärksamhet, gåssträcket sent iår!?

 Vi tänkte oss ut mot Gubbanäsan och mellanlandade vid sk fågeltornsparkeringen. Numer är fågeltornet borta och man har istället byggt ett skydd/gömsle vid parkeringen. Utmärkta vadarmarker utanför. Och här dax för nästa rarris, 2 isländska rödspovar.

Lätta att identifiera. Myrspovstor, sällskapade ofta pedagogiskt med en myrspov. Mustigt röda, speciell som det var ungfåglar.

Vid foten av Gubbanäsan hittade vi så vårt Otium för fyra nätter framåt, DHRs Vandrarhem. Med cyberns hjälp hittade vi Anne-Louise, som lotsade in oss via koder, säkerhetsbox och nycklar – till varsitt rum med havsutsikt, rent snyggt och alla faciliteter för en spottstyver. Två yngre män stadigt inneboende à la USA, truckförare resp naturentreprenör.

Vi hann en eftermiddagstur över klipporna med bla en flock på 5 jordugglor och i havet förstås en toppskarv. Vi klämde också en vitbukig prutgås, förmodligen samma som sedan flyttade litet söderut under de kommande dagarna. Så bunkring i Varberg, middag, dusch och artvirren – eller kanske två!!! 

25.9 Underbart att vakna, yoga och frukostera det Anders alert satt fram. Så bara 5 min till eldoradot. Halvoskapligt väder, vass SO, mulet och stänk men skapligt varmt, 15 grader.

10 toppskarvar, 2 blåhökar, en pille, 2 lappsparvar, en blåhake på topp på Näsan innan Reservatet. Där nöjde vi oss med Vadarparkeringen, där vi träffade agent/skådare som hittade rödglada men mörkade stäpphök!? Vi hittade en tredje isländsk rödspov, denne hade ruggat in många vinterfjädrar på manteln. Litet äldre?

Så vidare söderut. Trevlig besök på trevliga lokaler, men fågelkärvt. Bara 5 toppskarvar på Morups tånge och i Korshamn. Kul att träffa Ulf L och vi tittade efter spännande trutar men…

Vi dippade nilgås vid Lynga, men fick enormt havsörnar/gässuppflog, en 1K blåhök och massor av knubbsälar.

Återvänder via Varberg till supé på Bullens skinnfria – MUMS!

180 knyck brukar man säga, men nu är det minst 220. 2 vick – ett som rektor och ett som mattelärare. I dag förtvivlat försök att få litet skådartid. Man blöder

Anders serverar denna superba bild. Janne, Torsten mfl sufflerar och dessutom hade denna , Gotlands första större beckasinsnäppa obehaget att campera med en annan transatlantisk besökare, en tuvsnäppa. Förtvivlat får jag åter rota bland gamla anteckningar från Floridaäventyret i början av 90-talet, 20 år sedan. Jomenvisst lyckades vi vaska fram några större bland alla mindre beckasinsnäppor. Pga av flyttstrategin längs storcirklar över öppet hav är “våra” vanligaste transatlantiska vadarvagranter motsvarande ovanliga som rastare i södra USA!!!

Men alltså efter sent styrelsemöte i går kväll stapplar jag upp vid fem och kör hastig packning och morrontoalett. Morrongympan blir en lättjogg i 45graders lutning med 20 kilo packning. Bra väder och bra riktning på vinden, men för dåligt tryck.

Som vanligt känns det som hidet haft dagens skörd. Vi gott mod sätter jag mig ändå till ro, mumsar matsäck och tittar in litet toppskarvar, några tärnor silver-och Kentsk, tretå, kustlabb, storlabb, litet vadare och grisslor, smålom, sulor och stormfåglar. Får trevliga pratstunder bl.a. med David L från Gotland som fotar

Sitter gött David! Så träffade jag också Silke K som visade sig ha flera kontaktytor bl.a. med violaspelande Pascal och hennes dotter.

Men snart ny jogg för att nå Hönöfärjan. Backen i Joberg igen och snabbt klädbyte och så en macka på bussen. Zachy uppfiskad på kvarnis och så hem. Brassar Wallenbergare med mos och rårörda lingon. Läckert och god tröst tillsammans med en fin Hönödag!

Från egna bakgården, min “all time favorit”, Svältholmen rapporteras att Mikael Nils hittat en större pip. Anders berättar livfullt och medryckande hur han återfinner den senare på dagen.

Den 5:e fortfarande ovetande om vad som skulle tima satt jag på Hönöfärjan i Hans Bs bil. Denne blixtrande duktige skådare hade vänligen tagit upp bussburne – för ovanlighets skull – jag. I racerfart mot parkeringen pratade vi om ditt och datt. Hans beklagade sig över att han inte hittat den svartpannade törnskatan på hemmalokalen Välen. En 08a!!! på tillfälligt besök hade slängt upp kikaren och… Sånt suger.

 Men det gör även sjön, när västkulingen drar in över Hönö.

Det dröjde inte innan uppdragen attackerade pansjosen. Ti 4 sep möte om Indienplattform i Göteborg och må 10 sep selar man rektorskapet på barnbarnens skola – för hur länge????

Alltså gäller det att passa på. Så 5 sep med liten kuling på G! Kanske lite liten och från VVNV, inte klockrent. Men 0300 upp för en timmes Yoga. Så hockeygröt, frukt, grönt té, juice och matsäck i flygande fläng. Jogging till första bussen 0506 och byte på Hjalmar Branting. Färjan från Lilla Varholmen och stort tack till Hans!

Hårt tempo med livet eller åtminstone benbrottet som insats i stenskravlet. Möttes av översvämning. När Hans stod i decimeterhögt vatten över skorna valde jag den äventyrliga passagen över några slippriga klippblock. När vattnet sugs bort har man några sekunder att med 4-5 memorerade hopp kasta sig upp i säkerhet på andra sidan. Låtsades vara 20 år och klarade mig med ett lättare plask på vänsterfoten.

Tyvärr sinkade det mig så jag missade fjällabben med några sekunder. Stod inte ute med hidets flinande miner utan satte mig utanför och fick lida pin. Vinden var som sagt litet för nordlig. Mest trutar över havet. Så några stormfåglar, en spännande mås, 1K dvärgmås, en havssula, en labb 1k fint – kust och mkt avlägset storlabb, så slår jag till en prutgås, LJUSBUKIG, nära mot norr. Hidet ointresserat dom har en mindre lira mot söder. För sent för mig och sommarens/höstens förbannelse följer mig.

Ger upp, söker ett soligt läställe, slår upp kaffe och monterar upp tuben i stående och ljuvligt, härligt litet lekande som två hoppande delfiner två 1K FJÄLLABBAR! 10 minuter senare lirar en GRÅLIRA i sakta mak norrut nära och fint och visar sina silverflash på vingundersidorna. Måste rusa upp till hidet – men hinner inte för så kommer lika fint en MINDRE LIRA! Nu är det jag som flinar och allt motflyt är glömt.

En timme senare tror jag att min bogey, gulnäsa, flyger in men det är en gammal FJÄLLABB, nog den första jag haft söder om Storfjället i Tärna. Den följs omgående av en 1K.

Kan så runda av med ett tiotal toppskarvar, tretå, sandlöpare, roskarl och kustsnäppa.

Hemfärd via bl.a. Jan-Åke N, som ger snabblektion om fjärilar och annat småkryp och kryssargiganten Örjan E, som ger trevliga pratstunder och skjuts till bussen.

Stort tack till alla!

Off the track

Segt har det varit och rapporterna har duggat.

Korren i norr, skådarnas Tintin slog till. Maskerad till gran

Distraherade han

Skickligt undvek han att hamna i bestens matsmältningskanal. För att strax attrahera

Såväl…

Denna vildsinta spett, som..

denna vrålhungriga best. Listigt fällde korren sina barr och uppsökte redaktionen frisk och odigesterad.

Roligt men tungt vid sidan av tracken.

Så Anders som nästan av vänlighet drog en imaginär obs – som för att trösta vännen.

Kunde ju inte vara så i evighet så igår. En liten vända för den inflyttade guten. Först Grötlingboudd…

Där satt myrsnäppan och en maginär simsnäppa. Så en stilla eftermiddagssoft vid Muskmyr tillsammans med Smitten som får stå för de strålande bilderna tillsammans med en annan bildmästare Fredrik S.

Stäpphök och brunglada i bästa eftermiddags ljus.

Tack alla, Torsten, Anders, Per, Fredrik. Men där står jag och harvar off the track!

Så pumpar jag och städslar stålhingsten. Trampar iväg i denna mentala motvind och iskyla.

Grevgårdsfallet brusar hotfullt och dystert. Inte någon forsärla. Men så en fossekalle som värmer litet.

Mera värme när jag passerar Kvarnhjulet med barnbarnen och andra trevliga. Så evighetslång transport – med två kullar buskskvätta som solglimtar – till Stora Dammen, där jag hittar Slottskogens 3:e årta (enl Natur-Stig) och en smådopping. Känner som iskylan börjar släppa greppet.

Ny transport via stadens kärna och givetvis tappningsstället vid Kungstorget. För fin epilog vid Glasklockan och ung pille.

På darrande hjul

back on the track again!

Torsdag klockan tio och ett disciplinerat gäng – i tid! – vid Krokslätts IP. Safjället stod på menyn.

18 veteraner förstärkta med två alerta juniorer. Såg ut som vädrets makter skulle stå oss bi. Ettriga skurar i alla vädersträck, men sol på skulten.

Vi mjukade med allt som kunde ses i området. Inte bara allehanda flygfän, det berättades också om älgar och tom VARG!

Sålunda laddade med förväntningar drog vi iväg längs motionslingan som är upplagd enligt norrländsk modell – för skidor, brant upp och brant ned.

I en kraftledningsgata, med någorlunda stillastående luft för insekter, surrade det runt en del vanliga tättingar, sångare, mesar, flugsnappare mm. Annars ganska dött i blåsten. Ändis prydd med näckroser låg tyst och stilla.

På väg mot sydspetsen hittade vi ännu en skyddad plats med varnande och matande gärdsmyg och rödhake. En död gran hade ringats av spillkråka och i en annan, frisk, födosökte en trädkrypare.

På sydspetsen blev det efterlängtad kaffepaus i underbar utsikt åt söder över Mölndal och Fässbergs kyrka. Ingen gåsgam, ingen kejsarörn inte ens någon stäpphök. “Bara” några avlägsna vråkar, litet duvor och svalor.

Vid återtåget studerades en nötväcka och en ormvråk skrämdes upp i en glänta. Kanske mumsade den på några av de stora skalbaggar vi hittade. En grönsiskeflock bildade slutvinjett.

Summasumarum tämligen magert fågelmässigt, men två timmars samvaro med sammantaget mer än tusen års erfarenhet är alltid rikt. Fick lära mig hur Ingo slog en högerkrok och om arkeologi på Gotland bland mycket annat.

TACK ALLA!

I onsdags avstod jag – för vilken gång i år? – det förlösande draget. Anders, “birdfinder of the year” erbjöd en pole position som nu blev hans och bara hans. 1K Brednäbbad simsnäppa från brassestolen i nästan för bra läge, kamerans autofokus hann inte med. Inte heller fyrklövern med Dennis och Julius som så lägligt dök upp på brottsplatsen, Au riv, kunde undanröja det lilla smolket med aningen svåra bilder.

Med Anders beskrivning och med devisen observatören bär observationen kunde dimmolnen trängas undan av andra mer behagliga dimmor från de skotska högländerna på kvällen. Till yttermera visso finns belagda och fotade fynd av 1K brednäbbar i augusti i Östersjön (bla från Polen). Dessutom sägs den arktiska våren och sommaren cirkumpolärt ha varit gynnsam för tidiga häckningar (se diskussionen kring juv sandlöpare i Skåne i år på Svalan). Vad gäller fotodokumentation se annan diskussion i Svalan kring ljungpipare vs brushane på bild tagen av Magnus P på Galtarö i Göteborgs södra skärgård.

För visst visar bilderna en brednäbbad, bred näbb, svart/vit dräkt, måslik, vit panna, vitt bröst mm – men allt litet diffust och de breda revärerna intressanta eller???  Viktat med beteendet att beta mycket på land!?

Så hittades samma fågel av Lars B på Faludden två dagar senare. Och de små dimmorna skingrades helt och förvandlades till kryddor i anrättningen.

Stor grattis till Anders!

Per S har på ett förtjänstfullt sätt inrättat ännu en lista på skådarnas listor. Gute300+ för alla som skådat in mer än 300 fågelarter på ön under sin lifetime!

Regler de sedvanliga, alla obsar skall vara vederbörligen granskade och godkända av “Ayathollans råd”. I entusiasmen hos kommentatorerna, skorrade en aningen av “för svårt”. Halp inte att poängtera att det inte behövde vara ädelobsar.

Friska förslag på ytterligare listor droppade in.

Först ett rakt förslag.

DIPLISTAN. Den listan växer ymmigt och snabbt och innehåller ofta mycket rafflande arter. Ställer inga krav på kontroll.

Så två mellan raderna.

STRINGLISTAN. En utveckling av diplistan. Innehåller dipparna plus en del som du själv kommer på. Kräver elefanthud bokstavligt och bildlikt. Minutiös kontroll från ayathollor och självutnämnda strängare. Rymlig papperskorg och skygglappar plus.

ANTALSLISTAN. Den ultimata! Formel 1! Räkna individer inte arter! Snart det enda som återstår, då artning är förborgat utbildade forskare med avancerad utrustning.

Säg, är inte framtiden spännande – och korthuggen som ett SMS, ” Hur många?” –  “1273!”

En råbock, två getter och två kids – mitt på dagen. Inte dåligt under köksfönstret i centrala Götet.

Cykeltur efter frukost på Krokslätt med några barnbarn förbi Gasklockan. Pilgrimsfalkarna flygtränades och matades av sina föräldrar – tänk att få uppleva en häckning i Klockan! När vi åkte tåget mot Pallen på 50-talet och passerade Gasklockan innan bron ut på Hisingen,  tjatatde alltid pappa om pilgrimsfalkarna. Trodde sedan länge att han tagit fel på tornfalkar men…!!!

Man får verkligen sopa ihop smulorna. Igår blev det ngra mil med stålhingsten. Utefter Mölndalsleden ett förfärligt liv på måsarna och en rova gled över mot Delsjöarna. Efter en del trasslande fick jag kikaren i läge, men ack, ingen gåsgam och inte heller någon kejsarörn – bara en bivråk.

Så uppför Grevgårdsmotet och tillslut en hona forsärla med mat i näbben. Satt ovanligt hårt inne, sen häckning!?

Så ett jämra trampande ut till Välen. Motljus, högt gräs, säkert 200 gäss mest vitkindade. Men fan den som ger sig. Efter sisådär tio minuter kunde jag äntligen njuta dvärgkanadicken.

Lång väg hem men lätta tramptag och belöning när Ulf dök upp och gjorde sällskap till tröstens droppar.

Också tankar till Jörgen som jag satt med i Mr Dais båt, när vi tittade på Kolymasnäppor som satt på fiskställningar utanför Krabi. Eller när vi bilade ut på the Keys och såg fläckdrillsnäppa i Key West och hade sandsnäppor ihop med tundrasnäppor i en pedagogisk blandflock.

Ja, ja vad gör man för att lindra all denna dip och depp?